Handling: Ruth blir smickrad när hon kontaktas av den italienska arkeologen Angelo Morelli som hon tillbringade en natt med för länge sedan. Han behöver hjälp med att uttolka ett fynd av benrester i en liten bergsby nära Rom. Det var åratal sedan Ruth hade semester, så en vistelse i Italien kan hon inte tacka nej till.Tillsammans med sin dotter reser Ruth till Castello degli Angeli, där det inte blir så rofyllt som hon hoppats på. I byn hittar hon en medeltida helgedom men också mörka hemligheter som leder tillbaka till krigsåren och motståndsrörelsen. Överraskande nog dyker dessutom hennes arbetspartner kommissarie Harry Nelson upp, vilket kommer väl till pass när ett mord sker. Vad är det Ruth är på spåren som någon i byn är beredd att mörda för att hålla hemligt?
Uppläsare: Angela Kovács
Innan jag började lyssna på den här så hade jag sett åtminstone ett inlägg där någon var rätt besviken på boken. Så det gjorde att jag var beredd på att det här inte skulle vara hennes bästa bok. Och den känns som en riktigt mellanbok. En som handlar mer om Ruth och Nelsons känslor för varandra och även Nelsons känslor för Michelle.
Själva brottet i Italien drabbar som vanligt Ruth lite mer personligt men det känns ändå som att det mer råkar bli så den här gången. Inte att hon verkligen aktivt sätter sig i den situationen (annat än att hon stannar kvar i Italien förstås). Och det handlar inte mycket om polisutredningarna här heller. De finns i bakgrunden men inte på ett aktivt sätt. Utan det är mycket miljön, Italiens historia (lite) och stämningen generellt.
Så jag vet knappt om jag ska kalla det här en deckare...? Men eftersom jag verkligen tycker om att läsa om Ruth och Nelson så är ändå boken bra. Men det beror som sagt mest på att jag inte hade några förväntningar.
Sen slutar boken på ett sådant sätt att jag såklart blir lite nyfiken på hur Elly Griffiths ska göra med en viss sak. Jag försöker måla upp lite olika scenarios men får helt enkelt vänta till nästa bok.
Betyg 3 av 5.
Tycker att hela serien har gått lite upp och ner, men jag älskar verkligen Ruth så jag kan inte sluta läsa. Hon känns som en kär gammal vän vid det här laget.
SvaraRaderaEgentligen är det människorna som gör att jag gillar serien så mycket. Själva deckardelen blir jag sällan imponerad av. Men jag håller med om att hon känns som en kär gammal vän nu.
Radera