Handling: Nora flyr hals över huvud från sin lägenhet i Stockholm när det visar
sig att hennes kontrollerande pojkvän Jonas har varit otrogen. För att
få distans till allt tar hon tåget till idylliska Leksand och vännen
Vega som erbjuder tröst. Nora får hyra en liten timmerstuga med
glasveranda och sjöutsikt, och hon lovar sig själv att aldrig falla för
en man igen.
Samtidigt slår den avdankade författaren Claes
klorna i den gamle mannen Torsten, som har ett sviktande minne men en
fantastisk förmåga att berätta. Något som Claes försöker utnyttja.
Jag funderade rätt länge på om jag skulle läsa den här boken. Men efter att vi hyrt en stuga i Leksandstrakten nu i sommar kändes det som en perfekt bok att läsa där och då. Det visade sig dessutom att vi behövde passera orten (Heden) där Nora bosatte sig för att komma till Leksand från stugan där vi hängde. Det enda som inte blev rätt var att matcha årstiden. Men man kan inte få allt.
Den här boken är en väldigt klassisk feelgood. Nora flyr från sin nu ex-pojkvän till sin vän uppe i Leksand för att få distans. Och för att känna sig trygg och börjar sakta bygga upp ett nytt liv där. Dessutom bor det en granne där som hon stöter på lite då och då. Parallellt får vi följa en gammal man och en författare där författaren fascinerat hör om den gamle mannens liv som inte varit lätt.
Det som är mysigt med boken är såklart platsen när jag dessutom befinner mig i trakterna. Jag berörs av Noras liv och utsatthet även om det inte är helt klart under en del av boken vad hon egentligen har för skyddsnät. Jag gillar också att höra om Torstens historia.
Men det är inte mycket som överraskar mig i boken utan det är en väldigt klassisk feelgood som är väldigt förutsägbar.
Betyg 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar