Smärtans hus av Jo Nesbø

Fjärde boken om Harry Hole.

Handling: I en banklokal i Oslo har chefen fått 25 sekunder på sig att tömma bankvalvet. Han misslyckas och rånaren skjuter en kvinnlig anställd. Trots att allt finns på video står Oslopolisen handfallen inför det brutala mordet. Samtidigt vaknar Harry Hole upp i sin lägenhet efter en blackout. När han beger sig till brottsplatsen inser Harry att han är på väg till exflickvännens lägenhet. Nu är hon död, och Harrys ärkefiende Tom Waaler är inte sen att utnyttja det faktum att Harry var den som sist såg den unga kvinnan i livet.

Oslo skakas av fler bankrån och Harrys desperata jakt på sanningen för honom till en by i Brasilien och tillbaka till sitt eget mörka förflutna.

Jag kan bara hålla med om att böckerna om Harry Hole faktiskt är bra (om man bortser från de två första som fick mig att lägga ner serien under flera år). Fördelen jag har nu är att jag kan beta av ett gäng utan att behöva vänta på att en ny ska skrivas. Det kallas vardagslyx :-).

I den här boken får Harry en ny kollega att jobba med - Beata Lönn när han lånas ut till en annan rotel. Hon är en trevlig bekantskap som lyfter boken. Sen innehåller boken så oerhört mycket och på något sätt hänger det mesta ihop på något udda sätt. Inte på samma uppenbara sätt som fallen i Arne Dahlböckerna utan på ett vagare sätt. Det är bankrån, en före detta flickväns död och fånge som sitter av sitt straff. Samtidigt finns Tom Waaler i bakgrunden redo att ställa till med saker.

Det är spännande och omväxlande men kanske lite väl invecklat ibland. Sen skulle jag nog inte klara av att vara ihop med Harry med tanke på farorna kring honom ibland.

Nu får jag se hur lång tid det tar innan jag lyssnar på nästa bok. Det kommer ut många bra svenska deckare nu till sommaren som kommer få företräde.

Anarki och gamla hundar av Colin Cotterill

Fjärde boken om Dr Siri Paiboun i Laos.

Handling: En blind, pensionerad tandläkare har blivit överkörd av en timmerbil mittemot posten i Vientiane och hans kropp har vederbörligen överlämnats till bårhuset av dr Siri Paiboun, Laos enda coroner och sjuttiotre år gammal. 

Dr Siri hittar ett blankt papper i likets ficka och upptäcker snabbt att det är ett kodat brev skrivet i osynligt bläck. Tandläkarens änka förklarar att de gåtfulla bokstäverna och siffrorna beskriver olika schackdrag, men schacksymbolerna liknar ingenting dr Siri stött på tidigare. Med hjälp av gamla vänner och tant Bpoo, transvestit och tillika spåkvinna, löser dr Siri mysteriet med brevet men dras också in i en komplott för att störta regeringen i Laos.

Den här boken blev lite trög att läsa. Antingen för att jag var trött efter att ha vandrat runt i Paris hela dagen eller för att den innehöll lite för mycket politik och konspirationer. De personliga bitarna är de bästa och i den här boken var det lite mindre av det.

För stunden finns ingen mer bok översatt till svenska så frågan är om jag kommer beställa nästa på engelska eller vänta och hoppas på att nästa blir översatt? Jag misstänker att det får bli på engelska. Det innebär ju att jag ändå uppskattar den här serien. Samtidigt som man får en lättläst deckare få man en insikt i Laos moderna historia (sjuttiotalet). Jag vill ju också veta vad som kommer hända med huvudpersonerna. Även om det var mycket politik här så hände det en hel del på det personliga planet för flera av dem.

Så vill man ha en lättläst deckare med lite mer allvar än Damernas detektivbyrå men ändå med en skämtsam ton, en lätt dos övernaturlighet och annorlunda miljö så rekommenderar jag den här serien.

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

En mycket tänkvärd bok...

Handling: Livet blev nog inte riktigt som hon hade tänkt sig. Jocelyne, även kallad Jo, drömde om att bli modeskapare i Paris, men driver en sybehörsaffär i Arras. Hon väntade på drömprinsen, men det var Jocelyn, även kallad Jo, som dök upp. De har två utflugna barn och lever ett stillsamt liv tillsammans. För nöjes skull skriver hon en blogg om sömnad, spets och pärlor. En dag övertalas hon av sina väninnor att spela på lotto och vinner 18 547 301 euro! Den dagen vinner hon stort. Eller gör hon det?


Vad passar bättre att läsa när man är på väg till Paris än en bok från Sekwa? Tyvärr var den väldigt tunn så jag hann faktiskt läsa ut den på flyget på väg till Paris. Men eftersom jag hade två böcker till med mig gjorde det inget.

Jag tyckte om den här! Dels väcker den upp en del funderingar på människors olika beteenden kring stora pengasummor. Varför måste det handla om dessa fantasisummor? Räcker det inte med några miljoner som mest egentligen? Men det är en annan story.

I mitt tycke är Jocelyn en mycket sympatisk kvinna som gör sitt bästa och är oftast rätt nöjd med det. Men som med alla människor finns det vissa val man gjort som man funderar över och om man borde ha gjort någon annorlunda (ja, jag generaliserar). Eller så känner jag igen mig i henne. I alla fall på vissa sätt. Det är svårt att skriva om handlingen och det är lätt att avslöja för mycket.

Trots att boken är så kort (knappt 200 sidor i pocketversionen) så rymmer den glädje, smärta, vänskap, sorg, kärlek, tomhet och mycket mer. Det är imponerande mycket. Nu var jag kanske inte överlyriskt över den (även om man nästan kan tro det) men den är definitivt bättre än många andra böcker jag läst och mer minnesvärd.

Främling - En bok om Carola av Andreas Ekström och Johanna Koljonen

En bok om en av Sveriges mest kända personer...

Handling: Vad döljer hon? Hon har ett efternamn - men hon är Carola med hela Sverige. Hon har vunnit Melodifestivalen tre gånger. Hon har sålt miljoner skivor, sjungit med Johnny Cash, Povel Ramel, Paul Young och Andrea Bocelli. Hon har fått hela Globen att svänga och kastat blommor på Skansen. Hon har aldrig släppt taget om sin Bibel. Vem är hon?

Det finns de som älskar Carola. Det finns de som älskade Carola förr men nu ser tillbaka på sina yngre jag med mild förvåning. Det finns de som säger att de inte har några åsikter alls om Carola - och sen aldrig slutar att berätta om vad de tycker. Alla som säger att de inte är intresserade av Carola ljuger.

Nu har det hunnit gå ett tag sen jag läste ut den här. Bokbloggen har inte riktigt hunnits med i våryran. Carola Häggkvist måste vara en av Sveriges kändaste personer och som författarna skriver så har alla en åsikt om henne. Själv gick jag i mellanstadiet när hon slog igenom och hon blev stor idol hos vissa och omtyckt av de flesta.

Jag minns många av de perioder som boken går in på som Livets Ord, USA, gospel och Runar för att ta några exempel. En före detta klasskompis har jobbat åt henne och har berättat om hennes bestämda vilja. Hur han satt och jobbade med hennes projekt för att dagen innan det skulle vara klart få helt andra direktiv från henne och tvingades jobba hela natten för att hinna bli klar (han pluggade då och hade småbarn så det blev rätt tufft). Boken går inte in särskilt mycket på hennes privatliv mer än det som varit väldigt offentligt (som hennes giftermål med Runar) utan den fokuserar mer på det musikaliska.

Det är roande med Bert Karlssons raka kommentarer om henne. Sen finns det rätt många som gärna berättar vad hon borde ha gjort istället för de val hon gjort nu. Där finns det saker både högt och lågt och i mitt tycke blir vissa saker rätt tradiga. Att läsa att Carola inte borde ha sjungit si eller borde ha valt en annan låt och så vidare. Det blev lite väl långrandigt med några personers tyckanden för min smak.

Som helhet är det en läsvärd bok. Är man dessutom intresserad av musik så är den extra läsvärd!

Bokbloggsjerka 9 - 12 maj - om ljudböcker

Nu har jag inte varit med en i en jerka på länge men den här passar mig utmärkt!

Annikas fråga den här veckan är: Hur ställer du dig till ljudböcker och vilken är den bästa ljudboken som du har ”läst”?

Jag var tvungen att spana in min blogg och har jag bara kommit ihåg att tagga alla böcker så har jag avverkat 77 stycken ljudböcker (och håller på med en ny). Eller egentligen är det mer än 77 eftersom jag lyssnade för många år sen på böcker från TPB eftersom de fanns där jag jobbade en gång i tiden (jobbade bland annat med synskadade).

Angående frågan när jag faktiskt lyssnar så är det när jag gör saker som inte kräver allt för mycket tankearbete. Det betyder att jag ofta lyssnar när jag promenerar, diskar, lagar mat, hänger tvätt, städar, storhandlar (men får pausa ibland när jag behöver göra lite jobbigare val - som att välja pålägg), ibland när jag kör bil, klipper gräs (med hörselkåpor utanför) osv. Alltså när jag på något sätt rör mig och måste använda synen (så jag inte kan läsa en bok) men inte måste använda hjärnan (som på jobbet).

Sen klarar jag tyvärr inte att välja en enda favorit utan det får bli några stycken.

Min första favorit är/var Roslund & Hellströms - Edward Finnigans upprättelse uppläst av Shanti Roney.

Sen kom Ann Roslunds böcker upplästa av Mirja Turestedt. Jag har läst andra boken i serien och lyssnat på de andra och antingen var inte andra boken alls lika bra eller så är de extra bra som ljudböcker. 

Det senaste året har jag hittat Håkan Nessers böcker och där blev Barbarotti-serien en stor favorit där han själv är uppläsare. 

Även Håkan Nessers bok Levande och döda i Winsford hänger kvar i mig med Anna Maria Käll som uppläsare.

Nu när jag även inkluderat uppläsare (eller säger man inläsare?) i mitt svar så måste jag även säga att Torsten Wahlund annars hör till en av mina favorituppläsare och även Katarina Ewerlöf så länge hon inte blir allt för dramatisk.

Ondskans pris av Set Mattsson

En historisk deckare i en väl efterforskad miljö!

Handling: Våren 1945 ligger Europa i ruiner. Till Malmö anländer tiotusentals flyktingar som på olika sätt har drabbats av ondskan i de nazistiska förintelselägren. Den svenska folkhemsidyllen öppnar famnen för dem, men även här lurar ondskan. Ett mord på en polsk flykting utlöser ett händelseförlopp som sprider sig likt ringar på vattnet och får oanade konsekvenser. 


Den här boken handlar inte om ett enstaka brott. Den handlar om period i Malmös historia där Douglas Palm, hans hustru Anna, journalisten Jonnervik, polissyster Sara Edgren och polisaspiranten Uno Ward jobbar och lever. Genom dem och en hel del andra personer speglas Malmö och hur det påverkades av krigsslutet.

Det märks att Set Mattsson gjort mycket efterforskningar om den tiden. Han gör också sitt bästa att få med så mycket som möjligt i boken. Så vill man ha en deckare med ett enda brott som polisen enbart fokuserar på och löser ska man inte läsa eller lyssna på den här boken. Är man däremot intresserad av hur Sverige såg ut efter andra världskriget eller vill veta mer om ett dåtida Malmö samtidigt som brott utspelar sig så är den här boken perfekt.

Istället för endast ett brott finns det flera stycken och en hel del problem som tynger många av personerna i handlingen. Många har haft det svårt under krigsåren och då i synnerhet de som suttit i läger och nu får komma i de vita bussarna till Sverige. Genom att få följa med personerna ovan får man en känsla för hur vardagen kunde flyta på (t.ex genom att berätta vilken mat som serverades).

Om jag ska klaga på något så är det att jag inte kommer karaktärerna särskilt nära. De är för många för det. Mest får man uppleva boken genom Douglas Palm som är rätt vanlig och tråkig men fungerar bra för mig. Han påminner lite om Beck i Sjöwall och Wahlöös böcker. Skillnaden är att Douglas Palm har lite mer humör och kanske inte är riktigt samma superpolis som Beck (löser inte brotten lika snabbt).

Någonstans läste jag att Set Mattsson forskat mycket i många arkiv inför den här boken och det skulle vara intressant att veta vilka brott som faktiskt fanns med där och hur mycket som speglar verkligheten. Jag har även Majgull Axelssons bok färsk i mitt minne där en annan kvinna kom med de vita bussarna från koncentrationslägren och med en helt annan historia. Det ger en viss igenkänningsfaktor.

För min del väcker den här boken många olika tankar. Den innehåller så mycket mer än ett brott. Den lyfter fram samhällsproblem, den lyfter fram flyktingpolitiken med människor som vill hjälpa men också rädslan att de ska ta de få jobb som finns på sikt. Den visar att många problem som fanns då även finns nu medan på vissa fronter har vi kommit lite längre.

Men vill man som sagt ha en renodlad deckare så är den här fel. För min del känns boken väldigt rätt och jag ser fram emot kommande böcker.

Uppläsare var Mats Eklund och hans röst kändes bra.

En Engelsman i Paris av Nicolas Barreau

En mysig roman om ett mysigt Paris...

Handling: Trettioåriga Aurélie Bredin vandrar ensam och sorgsen på Paris gator. Hennes far har nyligen dött och hennes pojkvän har lämnat henne för en annan kvinna.

Under sin promenad kommer hon till en bokhandel där hon hittar boken En engelsman i Parisav den engelska författaren Robert Miller. Boken beskriver hur han kom till Paris för en lansering och träffade en kvinna.

Till sin förvåning upptäcker Aurélie att kvinnan liknar henne själv och att berättelsen delvis utspelar sig på pappans restaurang, Temps des Cerices, som hon nu fått ärva.

Aurélie blir besatt av att få träffa författaren. Hennes försök att kontakta den attraktive men skygge Robert Miller lyckas inte. Framförallt är redaktören på förlaget inte hjälpsam. Men Aurélie ger inte upp. Hon skriver till författaren och bjuder honom på en romantisk middag. Och en dag får hon svar. Det blir ett möte som hon aldrig hade kunnat drömma om...

Med åren lockas jag inte lika mycket av mysiga böcker som jag en gång gjort. Jag har blivit mycket kräsnare. Då och då kommer däremot ett litet guldkorn i genren men tyvärr är inte den här boken en av dem - för mig. Mitt problem är helt enkelt att den är lite för förutsägbar och jag känner inte särskilt mycket för karaktärerna.

Men miljön (alltså Paris) är oerhört mysig, det är trevligt att förlagsbranschen finns med på ett hörn och även en fransk restaurang.

Den har också ett lite annorlunda grepp där det finns två jag-röster. Jag blev rätt förvirrad först när den andra jag-rösten började men förstod sen vad det var.

Så vill man ha en mysig förutsägbar och lättläst roman i en mysig miljö så är den här perfekt!

Trettiotre tänder av Colin Cotterill

Andra delen om doktorn och coronern Siri Paiboun i Laos...

Handling: Dr Siri Paiboun, en av de sista läkarna som finns kvar i Laos efter kommunisternas övertagande, har utsetts till statscoroner. Han har ingen utbildning för arbetet, men denne självständige sjuttiotvååring har en enastående merit: nyfikenhet. Det gör honom ingenting att han utsätter sig för partihierarkins vrede när han reder ut mystiska mord, för han har de dödas andar på sin sida. 

Dr Siri är en upptagen man som äter middag med den avsatte kungen, går på shamankonferens och räddas av en elefants ande. Samtidigt börjar illa tilltygade lik att hopa sig hemma i högkvarteret i Vientiane. Kan det vara den försvunna björnen från cirkusen, eller är det en vartiger? Dr Siris trogna assistent syster Dtui snokar omkring, men andarna vakar inte över henne som de gör över hennes chef ... Och vad är det egentligen för en varelse som har trettiotre tänder? 

Jag har tidigare läst första och tredje boken i serien och kommer snart köpa den fjärde. Precis som de andra böckerna är boken lättsam. Men  den passar även på att berätta lite om Laos och hur det kunde vara där under slutet av sjuttiotalet och då menar jag inte de övernaturliga inslagen i boken utan politiken och samhället i sig.

Den här gången träffar doktor Siri den avsatta kungen och de samtalar på ett sätt som jag misstänker är till för att ge läsaren mer inblick i Laos historia och att kommunismen kanske inte för med sig så mycket gott som många önskat.

Om man gillar deckare typ Damernas detektivbyrå där man på ett indirekt och humoristiskt sätt får en inblick i en främmande värld så kan den här vara ett passande alternativ.

Den motvillige kommunisten av Colin Cotterill

En både rolig och allvarlig deckare i Laos...

Handling: Trots att han saknar utrustning, erfarenhet och vilja har dr Siri Paiboun nyss blivit utsedd till coroner i Demokratiska folkrepubliken Laos. Året är 1976, kungafa miljen har avsatts, kommunisterna har tagit över, och den sjuttiotvåårige Siri har fått uppdraget helt enkelt för att han är den ende läkaren som finns kvar i Laos sedan alla andra flytt landet. 

Siri, som sett fram emot pensionen, får plötsligt omskola sig, och finner sin nya position outhärdligt trist. Men när hustrun till en av partiets ledare rullas in på bårhuset och kropparna av torterade vietname siska soldater börjar flyta upp till ytan i en laotisk sjö, vänds allas blickar mot den nye coronern. 

Siri står inför en internationell kris, men till sin hjälp har han den intuitivt begåvade sjuksköterskan Dtui. Tillsammans är de tvungna att ta hjälp av gamla vänner, schamaner, rättsmedicinska slutsatser, andlig insikt och lite hederligt gammalt snokande för att avslöja vad som är på gång.

Det här är en lättläst deckare som är trevlig men också väldigt informativ om ett land jag vet väldigt lite om. Jag har tidigare läst den tredje boken i serien men började nu om från början. Siri Paiboun är en sympatisk man som egentligen tycker att han har gjort sitt här i livet. Men istället för att få en skön pension tvingas han jobba som coroner och får utreda döda istället för att rädda levande personer.

Det är en stor omställning och förutom att slåss mot den evinnerliga byråkratin börjar de döda allt oftare dyka upp i hans drömmar. En oväntad resa leder till att han får svar på hur det kommer sig.

Som assistent har han en mycket sympatisk sköterska Dtui som Colin Cotterill har som exempel på hur svårt det kan vara för en vanlig kvinna att få utbilda sig till det hon önskar.

Så genom denna lite lättsamma och humoristiska deckare får man lära känna ett kaotiskt krigsdrabbat land som försöker hitta en struktur i kommunismens tecken.

Den tomma stolen av J.K. Rowling

Mer trögläst än jag förväntade mig...

Handling: När Barry Fairbrother oväntat avlider, knappt fyrtio år gammal, försätter dödsfallet den engelska staden Pagford i chock.

Med sitt kullerstensbelagda torg och den historiska klosterkyrkan verkar staden vara en idyll - men bakom den rara fasaden döljer sig ett samhälle i krig. Rika i strid med fattiga, tonåringar i strid med sina föräldrar, hustrur i strid med sina män, lärare i strid med sina elever ... Pagford ruvar sannerligen på mörka hemligheter. Och den tomma stol Barry efterlämnat i grevskapsrådet blir snart källa till den värsta strid byn någonsin har upplevt. Vem kommer att stå som segrare i det val som utmärks av passioner, dubbelspel och oväntade avslöjanden?

Jag har länge varit nyfiken på den här men trots det har den fått vänta rätt länge på hyllan. Tyvärr måste jag erkänna att jag hade svårt att komma in i den. Det var väldigt många människor att hålla reda på till en början och jag tyckte knappt om en enda av dem i alla fall inte de vuxna. Antingen var de självgoda och elaka till och från eller så föredrog de att blunda för verkligheten. Men boken var inte så dålig så att jag gav upp. Efter drygt halva boken släppte det och jag fick in flytet. Det kan även bero på att jag kunde läsa längre stunder också på grund av påskledigheten.

Trots att det är en bok för vuxna är de tonåringarna som är mest intressanta. De känns verkliga medan de vuxna känns mer som de är en del av en mörk tragikomisk tv-serie. Många uppskattar säkert boken just därför men jag föredrar oftast mer realistiska böcker framför tragikomiska och det är nog därför jag inte blev helt såld. Men som helhet är boken ändå bra eftersom andra halvan eller sista tredjedelen möjligtvis får ihop den på ett mycket bra sätt. Jag är nöjd med att jag ändå läste boken.

Den tomma stolen speglar olika samhällsgrupper, fördomar, vuxnas egoism, tonåringars obetänksamhet och även förmågan att blunda när det passar ens egna syften och till vilket pris det kan ske.