Ett mer dramatiskt fall än tidigare...
Handling: Telefonen ringde. Gunvald Larsson ryckte till sig luren. - Ja. Larsson. - Sambandscentralen här. En radiopatrull i Solna har hittat en hel buss full med döda på Norra Stationsgatan.
Ett massmord har skett på linje 47 och Martin Beck och hans kollegor ställs inför ett svårlöst brott utan vittnen. Bland offren finns en ung kriminalassistent med draget tjänstevapen. Var det bara en slump att han befann sig på bussen?
Den skrattande polisen är den fjärde boken i serien Roman om ett brott och här blir brottet mer dramatiskt än tidigare. Här kommer även lite kollegor utifrån landet och får hjälpa till. De förundras över brottsligheten i Stockholm och hur mycket som tillåts passera. Sjöwall och Wahlöö skriver om ett Stockholm som förändras. Narkotikan är på väg in och medför massa kringbrottslighet. Folket ser allt mer polisen som något negativt och respekten är på väg bort.
Mitt i allt detta skjuts passagerna på en buss till döds. Varför? Var det en galnings verk eller var en av passagerarna som var det huvudsakliga offret? Varför satt det en polis på bussen? Vad jobbade han med? Frågorna är många och Beck och hans kollegor får jobba hårt med fallet.
Precis som i de flesta deckarserier är det trevligt att återse poliserna. Nu har jag knappt sett de gamla filmerna men när jag lyssnar ser jag för mig Gösta Ekman som Beck och Rolf Lassgård som Gunvald Larsson mer än de moderna skådespelarna.
Boken är inläst av Torsten Wahlund och hans röst är mycket passande här.
tisdag 30 juli 2013
lördag 27 juli 2013
Flickorna i Villette av Ingrid Hedström
Den andra i serien...
Handling: Tre tonårsflickor hittas mördade samma dag som Villette har sin stora festdag. En mardröm på flera sätt eftersom staden som satsar på att bli EU:s kulturhuvudstad är full av inbjudna journalister. Det verkar först vara ett lättlöst fall: en ung kille från trakten har skjutsat flickorna. Men spåren leder åt ett annat. Undersökningsdomaren Martine Poirot tvingas ta stora risker för att finna mördaren innan han slår till igen.
Den första boken i serien läste jag 2009 så det kanske är förståeligt att jag inte minns vad den handlade om. Sen tog det alltså ungefär fyra år innan jag läste den andra boken då många verkar gilla serien.
Jag är lite blandad i mina känslor. Som deckare är den mycket bra men det känns som en Martine Poirot blir rätt personligt inblandad i en hel del fall. Mer personligt och ofta än vad som känns naturligt. Det är lite samma sak med Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker som jag ändå älskar trots detta. Så jag kommer att läsa vidare och det kommer definitivt inte ta fyra hela år innan jag påbörjar nästa bok.
Jag gillar den belgiska miljön och det är intressant med hur rättsväsendet fungerar där eller kanske fungerade. Jag har förstått att författaren själv bodde där under nittiotalet och att det är därför som böckerna utspelar där och då. Det är också intressant med de olika människorna i Martine Poirots närhet som hennes man historikern, hans syster, Martine Poirots bror och brorsdotter främst. Mycket därför kommer jag snart börja läsa nästa bok eftersom jag inte vill göra en omstart av personerna igen.
Handling: Tre tonårsflickor hittas mördade samma dag som Villette har sin stora festdag. En mardröm på flera sätt eftersom staden som satsar på att bli EU:s kulturhuvudstad är full av inbjudna journalister. Det verkar först vara ett lättlöst fall: en ung kille från trakten har skjutsat flickorna. Men spåren leder åt ett annat. Undersökningsdomaren Martine Poirot tvingas ta stora risker för att finna mördaren innan han slår till igen.
Den första boken i serien läste jag 2009 så det kanske är förståeligt att jag inte minns vad den handlade om. Sen tog det alltså ungefär fyra år innan jag läste den andra boken då många verkar gilla serien.
Jag är lite blandad i mina känslor. Som deckare är den mycket bra men det känns som en Martine Poirot blir rätt personligt inblandad i en hel del fall. Mer personligt och ofta än vad som känns naturligt. Det är lite samma sak med Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker som jag ändå älskar trots detta. Så jag kommer att läsa vidare och det kommer definitivt inte ta fyra hela år innan jag påbörjar nästa bok.
Jag gillar den belgiska miljön och det är intressant med hur rättsväsendet fungerar där eller kanske fungerade. Jag har förstått att författaren själv bodde där under nittiotalet och att det är därför som böckerna utspelar där och då. Det är också intressant med de olika människorna i Martine Poirots närhet som hennes man historikern, hans syster, Martine Poirots bror och brorsdotter främst. Mycket därför kommer jag snart börja läsa nästa bok eftersom jag inte vill göra en omstart av personerna igen.
onsdag 24 juli 2013
Jakthistorier av Liselott Willén
En udda roman som trots allt fick mig att längta till Åland.
Handling: Erik Sorsa återvänder till barndomsstaden Mariehamn på Åland efter en framgångsrik karriär som chefsrekryterare. Han är ensamstående och finner plötsligt livet meningslöst, han har nått sina uppsatta mål, tjänat tillräckligt med pengar och fått den status han eftersträvat. På en tillställning får han syn på en kvinna i svart klänning. Det är någonting med kvinnans blick som Erik inte kan sluta tänka på. Samtidigt får han ett erbjudande om att rekrytera en ny chef till Mariehamns konstmuseum, ett uppdrag alldeles för regionalt för honom, men han accepterar. Det visar sig att kvinnan med den svarta klänningen är gift med en av de tre aspiranterna till konstmuseumsjobbet. Erik, som alltid har haft kontroll, alltid har haft förmågan att avslöja människor och deras svagheter, snärjs in i ett drama där kärlek kan beskrivas som kontroll över någon annan. Samtidigt jagar en journalist Eriks egen historia, och anledningen till att han har hållit sig borta från Åland i mer än tjugo år.
Jag har läst flera av Liselott Willéns böcker eftersom sambon är uppvuxen på Åland och gärna vill läsa böckerna. Bådas vår favorit är Islekar men då har jag inte läst hennes förra bok Ingenstans under himlen.
Det är inte helt lätt att skriva om Jakthistorier då den kräver lite av läsaren. Allt är inte självklart utan det gäller att läsa noga och ibland tolka in en del själv. Det finns som alltid ett mörker i boken och det som gör boken mest obehaglig är de korta jakthistorierna från Erik Sorsas barndom.
Huvudkaraktärerna mår inte särskilt bra och det är inte så lätt att tycka om dem eftersom de inte tycker om andra. Det som ändå gör dem intressanta att följa är deras beteende och deras jobb som framställs på ett bra sätt. Erik Sorsa som åtar sig jobbet som chefsrekryterare med intervjuer och personlighetstester och Silke som röntgenassistent på sjukhuset.
Något som drar ner boken aningen är att det var lite för ofta som de sprang på varandra eller såg varandra av en slump. Även om Mariehamn är litet så är det inte riktigt så litet. Men det är en petitess i sammanhanget. Jag önskar att jag kunnat läsa den här när vi var på Åland men tyvärr kom vi inte iväg i år. Men jag längtar efter att få vandras runt lite där igen.
Handling: Erik Sorsa återvänder till barndomsstaden Mariehamn på Åland efter en framgångsrik karriär som chefsrekryterare. Han är ensamstående och finner plötsligt livet meningslöst, han har nått sina uppsatta mål, tjänat tillräckligt med pengar och fått den status han eftersträvat. På en tillställning får han syn på en kvinna i svart klänning. Det är någonting med kvinnans blick som Erik inte kan sluta tänka på. Samtidigt får han ett erbjudande om att rekrytera en ny chef till Mariehamns konstmuseum, ett uppdrag alldeles för regionalt för honom, men han accepterar. Det visar sig att kvinnan med den svarta klänningen är gift med en av de tre aspiranterna till konstmuseumsjobbet. Erik, som alltid har haft kontroll, alltid har haft förmågan att avslöja människor och deras svagheter, snärjs in i ett drama där kärlek kan beskrivas som kontroll över någon annan. Samtidigt jagar en journalist Eriks egen historia, och anledningen till att han har hållit sig borta från Åland i mer än tjugo år.
Jag har läst flera av Liselott Willéns böcker eftersom sambon är uppvuxen på Åland och gärna vill läsa böckerna. Bådas vår favorit är Islekar men då har jag inte läst hennes förra bok Ingenstans under himlen.
Det är inte helt lätt att skriva om Jakthistorier då den kräver lite av läsaren. Allt är inte självklart utan det gäller att läsa noga och ibland tolka in en del själv. Det finns som alltid ett mörker i boken och det som gör boken mest obehaglig är de korta jakthistorierna från Erik Sorsas barndom.
Huvudkaraktärerna mår inte särskilt bra och det är inte så lätt att tycka om dem eftersom de inte tycker om andra. Det som ändå gör dem intressanta att följa är deras beteende och deras jobb som framställs på ett bra sätt. Erik Sorsa som åtar sig jobbet som chefsrekryterare med intervjuer och personlighetstester och Silke som röntgenassistent på sjukhuset.
Något som drar ner boken aningen är att det var lite för ofta som de sprang på varandra eller såg varandra av en slump. Även om Mariehamn är litet så är det inte riktigt så litet. Men det är en petitess i sammanhanget. Jag önskar att jag kunnat läsa den här när vi var på Åland men tyvärr kom vi inte iväg i år. Men jag längtar efter att få vandras runt lite där igen.
Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen
Den sjätte boken i Hammarbyserien!
Handling: Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.
Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.
Jamal Hamad söks upp av en skugga ur det förflutna. Tiden hinner ifatt också Odd Andersson, vilket får oanade konsekvenser. Jens Sandén störs av att hans dotterdotter drabbas av något som i bästa fall är en olycka, medan Hedvig Gerdin som vanligt vägrar att låta sig störas av någonting. Mitt i denna färgstarka grupp poliser sitter Conny Sjöberg och försöker höra sin egen röst i bruset.
Hennes iskalla ögon gjorde sig mycket bra som ljudbok med Katarina Ewerlöf som uppläsare. Även om Torsten Wahlund är min favorit så fungerar Katarina Ewerlöf bra hos de kvinnliga deckarförfattarna där handlingen ofta baseras på relationer mellan människor och inte bara utredningen (det finns självklart en hel del undantag här som t.ex Håkan Nesser).
Boken var spännande rakt igenom och behandlade temat kontrollerande män vilket gjorde det lite jobbigt att lyssna på ibland. När man lyssnar kommer handlingen så nära och det går inte att skumma, det går bara att fortsätta eller pausa. Om jag ska säga något negativt så blev det lite för många kontrollerande män på en gång för att det skulle kännas helt bra. Jag vet att det diskuterats i en hel del inlägg att många deckare idag har en röd tråd eller ett tema som t.ex pedofili, barnmisshandel, hustrumisshandel, tonåringar som gör idiotiska saker osv. Jag förstår att man vill föra fram ett budskap men det skulle kännas bättre som det inte blev så tydligt och mycket av det.
Jag trivs annars bra med poliserna i Hammarbyserien. Min favorit är helt klart Hedvig Gerdin och jag hoppas att hon får fortsätta att finnas där. Nu längtar jag redan efter nästa bok.
Handling: Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.
Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.
Jamal Hamad söks upp av en skugga ur det förflutna. Tiden hinner ifatt också Odd Andersson, vilket får oanade konsekvenser. Jens Sandén störs av att hans dotterdotter drabbas av något som i bästa fall är en olycka, medan Hedvig Gerdin som vanligt vägrar att låta sig störas av någonting. Mitt i denna färgstarka grupp poliser sitter Conny Sjöberg och försöker höra sin egen röst i bruset.
Hennes iskalla ögon gjorde sig mycket bra som ljudbok med Katarina Ewerlöf som uppläsare. Även om Torsten Wahlund är min favorit så fungerar Katarina Ewerlöf bra hos de kvinnliga deckarförfattarna där handlingen ofta baseras på relationer mellan människor och inte bara utredningen (det finns självklart en hel del undantag här som t.ex Håkan Nesser).
Boken var spännande rakt igenom och behandlade temat kontrollerande män vilket gjorde det lite jobbigt att lyssna på ibland. När man lyssnar kommer handlingen så nära och det går inte att skumma, det går bara att fortsätta eller pausa. Om jag ska säga något negativt så blev det lite för många kontrollerande män på en gång för att det skulle kännas helt bra. Jag vet att det diskuterats i en hel del inlägg att många deckare idag har en röd tråd eller ett tema som t.ex pedofili, barnmisshandel, hustrumisshandel, tonåringar som gör idiotiska saker osv. Jag förstår att man vill föra fram ett budskap men det skulle kännas bättre som det inte blev så tydligt och mycket av det.
Jag trivs annars bra med poliserna i Hammarbyserien. Min favorit är helt klart Hedvig Gerdin och jag hoppas att hon får fortsätta att finnas där. Nu längtar jag redan efter nästa bok.
söndag 21 juli 2013
Utflykten till Tindari av Andrea Camilleri
Den femte boken om kommissarie Montalbano.
Handling: En ung man har mördats utanför sin port på adress Via Cavour 44. Ett äldre par har spårlöst försvunnit i samband med en busstur till den antika ruinen i Tindari. Det är två fall som åstundar kommissarie Salvo Montalbano en vanlig morgon i den sicilianska staden Vigàta.
»Den döde är död och kan vänta«, resonerar Montalbano, men blir sedan visad till det gamla parets adress - Via Cavour 44. Kan de båda gamlingarna verkligen vara inblandade i ett mord? Finns det ens något samband mellan de båda incidenterna? Har maffian som vanligt ett finger med i spelet?
Av någon anledning har jag fått för mig att det här skulle vara den första i serien om kommissarie Montalbano men den är den första att bli översatt på länge och den första i pocket på länge. Det visade sig när jag forskade lite att det var den femte boken i serien. Däremot verkar fler vara på gång även om de bara finns som inbundna än så länge.
Jag vet att det sänts ett antal tv-program om Montalbano men jag vet inte om jag sett ett helt avsnitt eftersom jag inte var med från början. Därför tänkte jag att det var lägligt att kolla in böckerna istället eftersom det är något speciellt med den italienska (sicilianska) miljön och maten.
Eftersom jag hoppade in mitt i blir kommissarie Montalbanos privatliv aningen förvirrat. Däremot får man tillräckligt med information om honom som person för att känna att man förstår honom och även tycker om honom. Han är en komplex person men också en människa som känns mänsklig med både styrkor och svagheter.
Själva deckarhistorien börjar rätt bra men jag har svårt att hänga med i slutet vad som faktiskt hände. Eller så tappade jag intresset. Det är svårt att säga vilket.
Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker om kommissarie Montalbano men i så fall från början av serien och kanske när det går segt med läsningen och jag vill ha en lättläst deckare som för mig till en härlig italiensk miljö.
Handling: En ung man har mördats utanför sin port på adress Via Cavour 44. Ett äldre par har spårlöst försvunnit i samband med en busstur till den antika ruinen i Tindari. Det är två fall som åstundar kommissarie Salvo Montalbano en vanlig morgon i den sicilianska staden Vigàta.
»Den döde är död och kan vänta«, resonerar Montalbano, men blir sedan visad till det gamla parets adress - Via Cavour 44. Kan de båda gamlingarna verkligen vara inblandade i ett mord? Finns det ens något samband mellan de båda incidenterna? Har maffian som vanligt ett finger med i spelet?
Av någon anledning har jag fått för mig att det här skulle vara den första i serien om kommissarie Montalbano men den är den första att bli översatt på länge och den första i pocket på länge. Det visade sig när jag forskade lite att det var den femte boken i serien. Däremot verkar fler vara på gång även om de bara finns som inbundna än så länge.
Jag vet att det sänts ett antal tv-program om Montalbano men jag vet inte om jag sett ett helt avsnitt eftersom jag inte var med från början. Därför tänkte jag att det var lägligt att kolla in böckerna istället eftersom det är något speciellt med den italienska (sicilianska) miljön och maten.
Eftersom jag hoppade in mitt i blir kommissarie Montalbanos privatliv aningen förvirrat. Däremot får man tillräckligt med information om honom som person för att känna att man förstår honom och även tycker om honom. Han är en komplex person men också en människa som känns mänsklig med både styrkor och svagheter.
Själva deckarhistorien börjar rätt bra men jag har svårt att hänga med i slutet vad som faktiskt hände. Eller så tappade jag intresset. Det är svårt att säga vilket.
Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker om kommissarie Montalbano men i så fall från början av serien och kanske när det går segt med läsningen och jag vill ha en lättläst deckare som för mig till en härlig italiensk miljö.
torsdag 18 juli 2013
Sommarbruden av Marita Conlon-McKenna
Klassisk mysig och förutsägbar roman.
Handling: Amy och Dan bor tillsammans i Dublin. De är i trettioårsåldern, upptagna av sina karriärer och har en stor vänkrets. Deras båda familjer tycker att de är som gjorda för varandra, så när Dan friar till Amy under en romantisk weekendresa till Venedig och Amy säger ja blir släkt och vänner eld och lågor. Särskilt Amys mamma Helen, som i egenskap av brudens mor, kan glädja sig åt att planera sin dotters drömbröllop.
Amy och Helen går in för planeringen med liv och lust. Men det är mycket som behöver ordnas och många viljor ska samsas. Till slut växer planeringen Amy över huvudet och allt prat om det stundande bröllopet tär på hennes och Dans relation.
Katastrofen är ett faktum när Dan fått nog och slår upp förlovningen efter ett uppslitande gräl. Amy flyttar in hos sin bästa väninna Jess samtidigt som hennes pappa blir sjuk och måste gå igenom en svår bypassoperation. Dan deppar på sitt håll och inser till sist att han måste stå upp för sin kärlek till Amy och inte låta deras bröllop stå i vägen för den. När Amy säger ja igen vet båda att de själva måste ta kontroll över bröllopet för att det ska bli en fest i kärlekens tecken.
Sommarbruden är precis som texten ovan. Det finns många likheter med Maeve Binchys böcker med den irländska miljön och varma öppna gemenskapen mellan många av personerna. Här och där finns även några personer som är lite svårare att hantera.
Däremot lyckas inte Marita Conlon-McKenna riktigt lika bra som Meave Binchy som blandar in mer av livets upp och nergångar kontinuerligt. Här blir allt lite för förutsägbart och lite för fantastiskt mot slutet. Men det behöver ju inte vara fel, det blir bara lite för fantastiskt för mig. Trots det hade jag några trevliga lästimmar och kände genast en längtan efter att få besöka Irland.
Handling: Amy och Dan bor tillsammans i Dublin. De är i trettioårsåldern, upptagna av sina karriärer och har en stor vänkrets. Deras båda familjer tycker att de är som gjorda för varandra, så när Dan friar till Amy under en romantisk weekendresa till Venedig och Amy säger ja blir släkt och vänner eld och lågor. Särskilt Amys mamma Helen, som i egenskap av brudens mor, kan glädja sig åt att planera sin dotters drömbröllop.
Amy och Helen går in för planeringen med liv och lust. Men det är mycket som behöver ordnas och många viljor ska samsas. Till slut växer planeringen Amy över huvudet och allt prat om det stundande bröllopet tär på hennes och Dans relation.
Katastrofen är ett faktum när Dan fått nog och slår upp förlovningen efter ett uppslitande gräl. Amy flyttar in hos sin bästa väninna Jess samtidigt som hennes pappa blir sjuk och måste gå igenom en svår bypassoperation. Dan deppar på sitt håll och inser till sist att han måste stå upp för sin kärlek till Amy och inte låta deras bröllop stå i vägen för den. När Amy säger ja igen vet båda att de själva måste ta kontroll över bröllopet för att det ska bli en fest i kärlekens tecken.
Sommarbruden är precis som texten ovan. Det finns många likheter med Maeve Binchys böcker med den irländska miljön och varma öppna gemenskapen mellan många av personerna. Här och där finns även några personer som är lite svårare att hantera.
Däremot lyckas inte Marita Conlon-McKenna riktigt lika bra som Meave Binchy som blandar in mer av livets upp och nergångar kontinuerligt. Här blir allt lite för förutsägbart och lite för fantastiskt mot slutet. Men det behöver ju inte vara fel, det blir bara lite för fantastiskt för mig. Trots det hade jag några trevliga lästimmar och kände genast en längtan efter att få besöka Irland.
Det som göms under sten av Thomas H. Cook
Spännande och lite obehaglig.
Handling: David och Diana Sears uppfostras av sin paranoida schizofrena pappa, som ideligen plågar dem med sina märkliga intellektuella frågelekar och sina skrämmande raseriutbrott. I pappans förvridna värld existerar David bara i sin briljanta systers skugga - det är hon som ska uträtta storverk i livet! När fadern dör är David glad över att systern förefaller att kunna gå vidare. Hon gifter sig med en begåvad biokemist och de får en son, Jason. Men det står snart klart att Jason inte är som andra barn, man misstänker att han ärvt morfaderns sjukdom. När han sex år gammal hittas drunknad i en sjö i närheten av familjens egendom är Diana är övertygad om att han blivit mördad, och att hennes man är den skyldige, trots polisens slutsats att det hela var en olyckshändelse. Hon har inga bevis, bara en "inre röst" som avslöjat sanningen. Världen är hennes enda vittne, och hon hävdar att stenarna kan tala och berätta vad de sett. Per fax och mejl börjar hon sända David tidningsurklipp om äldre mordfall, och denne vet först inte vad han ska tro. Kan sorgen ha gjort att den mentalsjukdom som präglat deras familjehistoria till sist kommit ikapp henne? Eller ligger det något i Dianas påstående att ett mord är begånget? När hon drar in även Daves lättpåverkade tonårsdotter i sina förvirrade teorier börjar hennes maniska beteende till slut bli omöjligt för honom att ignorera, och han börjar frukta för sin familjs säkerhet.
Den här har jag fått av Boksnoken när jag fyllde år. Jag har varit lite orolig att det skulle vara väldigt obehaglig men när jag väl började läsa så flöt hela boken på. Det var inga problem alls trots att den var lite obehaglig.
Bokens huvudperson är David och boken börjar med att han sitter tillsammans med kommissarie Petrie i ett förhör. Här vet vi inte alls vad som hänt men får bit för bit veta vad som hände före och efter att Jason dog. I hela boken återkommer del för del av förhöret och del för del går vi tillbaka och är med när det hände. Det berättarsättet fungerar mycket bra för mig. Jag har generellt svårt för antydningar i böcker om vad som ska komma att hända senare men när man här får det berättat direkt som en form av svar fungerar det mycket bra.
Genom boken finns en oro över vad som ska hända och i synnerhet med dottern Patty som dras med i sin fasters tankar om att Jason blev mördad.
Den som göms under sten var definitivt läsvärd och kan nog finnas kvar lite längre i tankarna än många traditionella deckare. Tack Boksnoken för att jag fick den!
Handling: David och Diana Sears uppfostras av sin paranoida schizofrena pappa, som ideligen plågar dem med sina märkliga intellektuella frågelekar och sina skrämmande raseriutbrott. I pappans förvridna värld existerar David bara i sin briljanta systers skugga - det är hon som ska uträtta storverk i livet! När fadern dör är David glad över att systern förefaller att kunna gå vidare. Hon gifter sig med en begåvad biokemist och de får en son, Jason. Men det står snart klart att Jason inte är som andra barn, man misstänker att han ärvt morfaderns sjukdom. När han sex år gammal hittas drunknad i en sjö i närheten av familjens egendom är Diana är övertygad om att han blivit mördad, och att hennes man är den skyldige, trots polisens slutsats att det hela var en olyckshändelse. Hon har inga bevis, bara en "inre röst" som avslöjat sanningen. Världen är hennes enda vittne, och hon hävdar att stenarna kan tala och berätta vad de sett. Per fax och mejl börjar hon sända David tidningsurklipp om äldre mordfall, och denne vet först inte vad han ska tro. Kan sorgen ha gjort att den mentalsjukdom som präglat deras familjehistoria till sist kommit ikapp henne? Eller ligger det något i Dianas påstående att ett mord är begånget? När hon drar in även Daves lättpåverkade tonårsdotter i sina förvirrade teorier börjar hennes maniska beteende till slut bli omöjligt för honom att ignorera, och han börjar frukta för sin familjs säkerhet.
Den här har jag fått av Boksnoken när jag fyllde år. Jag har varit lite orolig att det skulle vara väldigt obehaglig men när jag väl började läsa så flöt hela boken på. Det var inga problem alls trots att den var lite obehaglig.
Bokens huvudperson är David och boken börjar med att han sitter tillsammans med kommissarie Petrie i ett förhör. Här vet vi inte alls vad som hänt men får bit för bit veta vad som hände före och efter att Jason dog. I hela boken återkommer del för del av förhöret och del för del går vi tillbaka och är med när det hände. Det berättarsättet fungerar mycket bra för mig. Jag har generellt svårt för antydningar i böcker om vad som ska komma att hända senare men när man här får det berättat direkt som en form av svar fungerar det mycket bra.
Genom boken finns en oro över vad som ska hända och i synnerhet med dottern Patty som dras med i sin fasters tankar om att Jason blev mördad.
Den som göms under sten var definitivt läsvärd och kan nog finnas kvar lite längre i tankarna än många traditionella deckare. Tack Boksnoken för att jag fick den!
Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin
Vacker och sorglig...
Handling: En enastående och rörande roman om en familjs sökande efter en försvunnen mor. En mor som försvinner en dag på Seouls centralstation när föräldrarna är på väg till ett av barnens födelsedagskalas. Vi får sedan följa familjen i deras sökande efter modern. Ett desperat sökande som får hela familjen att reflektera över sina relationer med modern. Makalöst berättat i fyra delar av dottern, äldsta sonen, maken och mamman. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring.
Ta hand om min mor är en vacker bok om en mor som slitit hårt för sina barn och man. Genom några av barnen, mannen och henne själv får vi sakta glimtar av hennes liv.
Park So-nyo är en kvinna som gör allt för sin familj. De har de fattigt i en by i Sydkorea men på något sätt lyckas hon ändå ställa mat på bordet så hennes fem barn inte behöver gå allt för hungriga. Hon får dem att kämpa i skolan och lära sig så mycket mer än vad hon kan.
Som alla barn tar man lätt sina föräldrar som något självklart och likaså Park So-nyos barn. Först när hon försvinner som 69-åring på Seouls centralstation börjar de reflektera över vem hon verkligen var och hur mycket hon gjort för dem.
Trots att boken inte är särskilt tjock så känns det som allt viktigt finns med. Miljöbeskrivningar, känslor, uppväxt, tankar... Den målar upp en liv för mig och det känns som att det här är en bok som kommer att finnas kvar i minnet och tankarna rätt länge.
Handling: En enastående och rörande roman om en familjs sökande efter en försvunnen mor. En mor som försvinner en dag på Seouls centralstation när föräldrarna är på väg till ett av barnens födelsedagskalas. Vi får sedan följa familjen i deras sökande efter modern. Ett desperat sökande som får hela familjen att reflektera över sina relationer med modern. Makalöst berättat i fyra delar av dottern, äldsta sonen, maken och mamman. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring.
Ta hand om min mor är en vacker bok om en mor som slitit hårt för sina barn och man. Genom några av barnen, mannen och henne själv får vi sakta glimtar av hennes liv.
Park So-nyo är en kvinna som gör allt för sin familj. De har de fattigt i en by i Sydkorea men på något sätt lyckas hon ändå ställa mat på bordet så hennes fem barn inte behöver gå allt för hungriga. Hon får dem att kämpa i skolan och lära sig så mycket mer än vad hon kan.
Som alla barn tar man lätt sina föräldrar som något självklart och likaså Park So-nyos barn. Först när hon försvinner som 69-åring på Seouls centralstation börjar de reflektera över vem hon verkligen var och hur mycket hon gjort för dem.
Trots att boken inte är särskilt tjock så känns det som allt viktigt finns med. Miljöbeskrivningar, känslor, uppväxt, tankar... Den målar upp en liv för mig och det känns som att det här är en bok som kommer att finnas kvar i minnet och tankarna rätt länge.
söndag 14 juli 2013
Torsdagsänkorna av Claudia Piñeiro
En bok som jag felaktigt trodde var en deckare.
Handling: En morgon ligger tre döda kroppar på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det som hänt mitt ibland dem. De lever omgärdade av höga murar och låsta grindar för att stänga ute omvärlden. Bland dem finns ingen fattigdom, inget våld bara perfekta trädgårdar, glittrande pooler och böljande golfbanor.
Vad döljer sig bakom den glättade ytan? Även en till synes bekymmerslös tillvaro rymmer mörka hemligheter och mänskliga svagheter som inte låter sig stängas ute av murar.
På grund av texten på baksidan trodde jag att det här var en deckare. Likaså när jag började läsa och det inte långt in i boken fanns tre döda kroppar. Men lagom när det hänt så hoppar boken långt bak och vi får sakta lära känna ett antal av de familjer som bor innanför murarna, skyddade från världen utanför. Istället för att polisen ska göra entré fortsätter boken kronologiskt framåt och först mot slutet är vi tillbaka där boken började.
Författaren målar inte upp någon idyll även om det ska verka så på ytan med sol, värme och dofter från de exklusiva trädgårdarna. Det finns som alltid sociala krav att leva upp till och konjunkturen i Argentina blir sakta sämre. Det finns män som förlorar jobben och har svårt att hitta nya, barnlöshet, uppfostran, att upprätthålla den framgångsrika fasaden, svartsjuka och otrohet. Allt finns där och orsaken till de döda kropparna kan vara många.
Det är nog inte lätt att leva i ett land med enorma klasskillnader och med mycket elände bakom sig. Så det är inte svårt att förstå att de som har råd väljer att bo tryggt.
Torsdagsänkorna är en väl läsvärd bok och gå gärna in hos Lingonhjärta som bor i Argentina och läs vad hon tyckte om boken.
Handling: En morgon ligger tre döda kroppar på botten av en pool i ett exklusivt bostadsområde utanför Buenos Aires. De döda männen brukar träffas på herrmiddag varje torsdag. Grannarna är chockade över att det som hänt mitt ibland dem. De lever omgärdade av höga murar och låsta grindar för att stänga ute omvärlden. Bland dem finns ingen fattigdom, inget våld bara perfekta trädgårdar, glittrande pooler och böljande golfbanor.
Vad döljer sig bakom den glättade ytan? Även en till synes bekymmerslös tillvaro rymmer mörka hemligheter och mänskliga svagheter som inte låter sig stängas ute av murar.
På grund av texten på baksidan trodde jag att det här var en deckare. Likaså när jag började läsa och det inte långt in i boken fanns tre döda kroppar. Men lagom när det hänt så hoppar boken långt bak och vi får sakta lära känna ett antal av de familjer som bor innanför murarna, skyddade från världen utanför. Istället för att polisen ska göra entré fortsätter boken kronologiskt framåt och först mot slutet är vi tillbaka där boken började.
Författaren målar inte upp någon idyll även om det ska verka så på ytan med sol, värme och dofter från de exklusiva trädgårdarna. Det finns som alltid sociala krav att leva upp till och konjunkturen i Argentina blir sakta sämre. Det finns män som förlorar jobben och har svårt att hitta nya, barnlöshet, uppfostran, att upprätthålla den framgångsrika fasaden, svartsjuka och otrohet. Allt finns där och orsaken till de döda kropparna kan vara många.
Det är nog inte lätt att leva i ett land med enorma klasskillnader och med mycket elände bakom sig. Så det är inte svårt att förstå att de som har råd väljer att bo tryggt.
Torsdagsänkorna är en väl läsvärd bok och gå gärna in hos Lingonhjärta som bor i Argentina och läs vad hon tyckte om boken.
Mannen på balkongen av Sjöwall Wahlöö
Den tredje boken i serien Roman om ett brott.
Handling: I Stockholms parker försvinner unga flickor som senare hittas våldtagna och mördade. Rädslan sprider sig i staden och för varje dag som går ökar risken för ett nytt dåd. För Martin Beck och hans spanare verkar läget hopplöst - tills en ledtråd visar sig bli värdefull..
Mannen på balkongen är en rätt kort deckare om ett Stockholm på 1960-talet. Kriminaliteten ökar och polisen har inte resurser till allt som händer. Det väcker en allmän frustration hos både allmänheten och hos polisen själva.
Huvudpersonen är Beck och i den här boken dyker Gunvald Larsson upp för första gången. Men Kollberg och Melander med flera finns också där som vanligt. Alla med sina egenheter och förmågor. Även här förundras jag över Becks dåliga förhållande till frun och att åren bara löper på.
Jag valde att lyssna på boken som Torsten Wahlund läst in och han gör som vanligt ett mycket bra jobb. I den här boken finns förutom ett förord av Maj Sjöwall ljudklipp från möjligtvis en filmatisering där en flicka blir förhörd av en kvinnlig polis. Med tanke på tjejens sätt att prata kändes som att inspelningen var rätt gammal. Även ytterligare ett till två ljudklipp fanns där.
Jag tyckte den här var bättre än den förra (Mannen som gick upp i rök) men den slår inte nivån på många av dagens deckare.
Handling: I Stockholms parker försvinner unga flickor som senare hittas våldtagna och mördade. Rädslan sprider sig i staden och för varje dag som går ökar risken för ett nytt dåd. För Martin Beck och hans spanare verkar läget hopplöst - tills en ledtråd visar sig bli värdefull..
Mannen på balkongen är en rätt kort deckare om ett Stockholm på 1960-talet. Kriminaliteten ökar och polisen har inte resurser till allt som händer. Det väcker en allmän frustration hos både allmänheten och hos polisen själva.
Huvudpersonen är Beck och i den här boken dyker Gunvald Larsson upp för första gången. Men Kollberg och Melander med flera finns också där som vanligt. Alla med sina egenheter och förmågor. Även här förundras jag över Becks dåliga förhållande till frun och att åren bara löper på.
Jag valde att lyssna på boken som Torsten Wahlund läst in och han gör som vanligt ett mycket bra jobb. I den här boken finns förutom ett förord av Maj Sjöwall ljudklipp från möjligtvis en filmatisering där en flicka blir förhörd av en kvinnlig polis. Med tanke på tjejens sätt att prata kändes som att inspelningen var rätt gammal. Även ytterligare ett till två ljudklipp fanns där.
Jag tyckte den här var bättre än den förra (Mannen som gick upp i rök) men den slår inte nivån på många av dagens deckare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









