Av någon anledning tycker jag om att någon gång ibland läsa en gammal bok och då även kanske en deckare. Jag tycker det är intressant att se hur folket och miljön beskrivs. Och även hur språket är.
Baksidestext: "Boken utspelas i trivsamt ruggig London-miljö under några dagar, då dimman ligger tjock som ärtsoppa. I skydd av denna händer en hel del beklagliga saker, som Albert Campion och Scotland Yard har svårt att få grepp om. Men ingen fog är beständig, och ingen brottsling kan klara sig undan hur länge som helst - inte ens "Tigern".
Ja, det var inte så mycket man fick veta om boken mer än att den återkommande hjälten Albert Campion var med (första boken med honom kom 1929). Och att kommatecken användes betydligt mer frekvent då än nu. Den här boken kom ut 1952 den utspelar sig strax före gissningsvis eftersom det verkar ha gått en tid efter andra världskriget men inte allt för många år.
I Albert Campions vänkrets finns en ung kvinna som blev änka under andra världskriget. Men nu när hon är på gång att gifta om sig dyker det plötsligt upp en man som liknar hennes döde make. Och strax därefter rymmer "Tigern" från fängelset och dödar flera människor i London. Självklart blir Campion indraget i det och även hans fru.
I den här boken får jag verkligen uppleva ett äldre London och olika miljöer. Dessutom blir det rätt hotfullt när dimman ligger tät över London och en brutal mördare går lös. Det finns dessutom många fattiga och mer eller mindre hemlösa efter kriget som har svårt att hitta en bra plats i samhället.
Språket är rätt lättläst även om det går trögare än en modern bok. Dessutom finns det många namn i boken och eftersom det var ett tag sen jag läste en tidigare bok i serien så har jag svårt att hålla vissa personer.
Det här var inte den bästa jag läst om Campion men den var ändå helt klart läsvärd. Däremot slutade den rätt abrupt.
Betyg 3 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar