Att bevara en hemlighet av Sally Page

En fin berättelse där andras historier blir lindring för hennes egen - eller hur är det egentligen?

Handling: Alla människor bär på en berättelse ... Hon minns inte vad som gjorde att hon började samla på berättelser. Hon vet bara att människor brukar öppna sig för henne. Och berättelserna förvarar hon djupt inom sig själv.

Städerskan Janice vet att det är genom att ta till sig andras historier som man verkligen lär känna dem. Genom de olika personerna hon städar hos allt från änkan Fiona och hennes son Adam till operasångerskan Geordie, den pretentiösa fru YeahYeahYeah och hunden Decius - får Janice en unik inblick i människorna omkring sig.

När Janice börjar städa för Fru B en listig och skarp nittioårig kvinna träffar hon till slut någon som vill höra hennes egen historia. Men Janice är tydlig: hon lyssnar, inget mer. Men bär vi inte alla på något att berätta?

Jag kommer snabbt in i boken och roas över de olika personerna Janice städar hos. Vi får veta lite mer om dem via deras egen-berättade historier vilket gör dem lite mer levande. Men boken tar en vändning när Janice får uppdraget att städa hos den betydligt äldre Fru B. Fru B delar också med sig av en historia. En historia som författaren läst om och nu uppenbarligen vill föra vidare genom den här boken. 

Men jag måste erkänna att när den historien berättas allt mer så vill jag hellre följa de riktiga karaktärerna i boken. Och inte Fru B:s historia om Becky. I synnerhet som Janice själv börjar inse att hon måste förändra sitt liv. När boken börjar är det inte helt lätt att förstå varför hon bara låter åren gå och inte gör några förändringar. Men ibland måste det till en katalysator eller snarare flera. 

Boken är mysig och jag fnissar till lite ibland. Men det finns också en hel del sorg och utnyttjande som gör mig ledsen och frustrerad. Så det är definitivt en bok som väcker känslor hos mig. Men jag tycker också att den tappar lite fart på grund av den längre historien som åtminstone inte fångar mig. 

Betyget blir en fyra åt det svagare hållet just nu. 

Alla djävlar är här av Louise Penny

Den sextonde boken om Kommissarie Gamache!

Handling: Under sin första kväll i Paris samlas familjen Gamache för en familjemiddag med Armands gudfar, miljardären Stephen Horowitz. Men kvällen slutar i tragedi när Stephen blir påkörd av en skåpbil och allvarligt skadad. Armand är övertygad om att det inte är någon olycka, utan ett medvetet mordförsök.

En märklig nyckel som finns i Stephens ägo blir upptakten till en jakt på sanningen som tar Armand, hans fru Reine-Marie och hans före detta kollega, Jean-Guy Beauvoir, från toppen av Eiffeltornet till det franska nationalbibliotekets djupaste gömmor. Och en ohygglig upptäckt i Stephens lägenhet får dem att inse att faran är mycket större, och mer överhängande, än de först trott.

När Armand börjar avslöja hemligheter som hans gudfar hållit dolda i årtionden finner han sig insnärjd i ett nät av lögner som hotar att förgöra allt han håller kärt. För till och med i Ljusets stad finns långa skuggor, och i mörkret gömmer sig djävulen själv.

Normalt sett hoppar jag på en ny bok av Louise Penny direkt när jag får den. Men nu hann den här ligga över 2 månader innan jag tog upp den. Mycket för att den utspelar sig i Paris och inte har med byn Three Pines. Samtidigt förstår jag att med en serie som slår de flesta i antal så blir det en bok här och var som bryter mönstret och får oss att uppskatta Three Pines än mer.

Nu har jag i alla fall varit i Paris en långhelg så jag kan vagt föreställa mig vissa miljöer. Eller i alla fall gissa att jag gör det. Och till skillnad från de flesta av oss i världen som besöker Frankrike är ju inte språket något problem för våra fransktalande kanadensare. 

Själva brotten börjar med att Gamache gudfar Stephen blir påkörd av någon som gör det med flit. Medan Stephen kämpar för sitt liv på sjukhuset försöker Gamache förstå varför. Han tar hjälp av Beauvoir men även hans barn och fru gör allt vad de kan för att stötta i undersökningen. Den franska polisen är inte så nöjda med deras inblandning i undersökning. 

När jag väl börjar med boken går det verkligen undan att läsa den. Men ju mer jag läser desto mer komplex blir historien. Och här har jag ett val, att stanna upp och verkligen försöka förstå del för del, vilka dialoger är sanning och vilka är lögner. Vem är vän och vem är fiende? Och går det att skilja dem åt? Och jag bestämmer mig för att istället bara läsa på och acceptera handlingen och ta den för vad den var. Och det är en spännande bok som jag läste ovanligt snabbt (kanske inte ovanligt snabbt för att vara en Louise Penny-bok). Men efteråt är jag lite kluven. Jag är både nöjd och lite irriterad. Dels för att jag ogillar när historier blir allt för personliga för våra huvudpersoner. Men också för att jag är inte säker på att jag köper alla tvära kast helt. 

Något som var positivt var att vi äntligen fick följa Gamaches son Daniel. Jag tänkte skriva att vi fick lära känna honom bättre men ärligt talat så vet jag inte om jag egentligen gör det. Vi får i alla fall veta lite mer om deras relation. 

Trots att jag var lite orolig för att den utspelade sig i Paris och trots att de blev alldeles för personligt indragna i den här händelsen så får boken betyget 4. Och i nästa bok är kommissarie Gamache tillbaka i Kanada igen. 

Färgglada hyllvärmare 2025

 

Under 2025 deltog jag i hyllvärmarutmaningen #färggladahyllvärmare2025 som @annelie_boktankar anordnade på Instagram. De äldsta har legat åtminstone 10 år. De "yngsta" lyckades precis ligga drygt 12 månader. Jag har läst ännu fler hyllvärmare i år men jag misstänker att flera här hade legat kvar om jag inte haft färgen som gjorde att jag inte hade någon annan att välja på. Men de har alla haft något som gjort att jag inte velat rensa bort dem. Och jag är glad att jag läst dem alla. 

Böckerna fick betygen 3, 3+, 4- och 4. Högst betyg fick Dinosauriens fjädrar, Albatross, Den tysta fågeln och Skilsmässan. 

Den äldsta boken kom ut 1991 - Generation X av Douglas Coupland. 

Böckerna jag läste - en per månad där januari startade med brun och från vilket år de legat och väntat i min hylla. 

Brun: Dinosauriens fjädrar av Sissel-Jo Gazan (2015 eller tidigare)

Grå: Med dig vågar jag allt av Hesselbom & Lihammer (2018)

Grön: Ondskans nätverk av Max Seeck (2022)

Blå: Albatross av Ann Cleeves (2023)

Röd: Död i gryningen av Deon Meyer (2015 eller tidigare)

Orange: Kan innehålla spår av Tommy Roos av Cecilia Klang (2023)

Lila: De sex misstänkta av Vikas Swarup (2015 eller tidigare)

Randig: Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo (2024)

Vit: Generation X av Douglas Coupland (2022)

Gul: Den tysta fågeln av Mohlin & Nyström (2024)

Rosa: Skilsmässan av Moa Herngren (2022)

Jul/vit: En sång för Hedda av Annika Estassy (2022)

En sång för Hedda av Annika Estassy

Andra delen i serien Måneby!

Handling: Mindre än två veckor före jul erbjuds Lina Sundell ett avgångsvederlag av sin chef i stället för den befordran hon hoppats på. I ren ilska tackar hon ja och bokar genast en tangoresa till Buenos Aires. När Linas biologiska pappa, som hon trodde var död, står livs levande framför henne på Kastrup flygplats samtidigt som mamma Hedda bryter handleden uppe i Måneby, bestämmer sig Lina hastigt och lustigt för att åka upp till familjens gästgiveri och hjälpa till med julfirandet. Men också för att avkräva modern sanningen bakom den återuppståndne fadern. Vad hände mellan dem egentligen? Mamma Hedda har å sin sida det inte lätt. Oron över gästgiveriets framtid och all stress inför julen gör henne både trött och förvirrad. Vem ska ta över verksamheten när hon inte längre orkar?

Det har gått över sju år sen som jag läste den första delen i den här serien. Men böckerna är så pass fristående att det inte gör så mycket att det gått så pass lång tid. Och jag tror inte heller att det gör så mycket om man väljer att läsa dem i en annan ordning. 

Tidigare i år läste jag en annan bok av samma författare och jag insåg det när jag började tänka på den boken när jag läste den här. Det var lite samma sits med en mamma som inte är helt enkel att ha att göra med och med tre syskon som är väldigt olika och har olika behov. Så lite av den röda tråden känns igen i böckerna, men miljö och ett antal andra omständigheter skiljer sig åt. Men tankarna går även till boken Tranorna flyger söderut när det handlar om mamma Hedda utifrån perspektivet hur svårt det är att bli gammal och att beroende på andra när det handlar om saker man älskar och vill ha i sitt liv. Trots att man inte klarar av att hantera det själv. Situationen är inte densamma. Men maktlösheten.

Boken växlar mellan Lina, hennes mamma Hedda och även brodern Jesper till viss del. Det tar lite tid innan alla landar i Måneby och det är då boken tar lite mer fart för mig. Det är också då vintern och jul-inslagen blir mer tydliga. Men också konflikterna som råder i familjen. Eller snarare bristen på kommunikation som står för en stor del av konflikterna. Och ja, en hel del egensinnighet. Men juldelarna gör boken allt mer mysig ju mer jag läser vilket gjorde den perfekt att läsa i mitten av december. 

Det var trevligt att återse Måneby efter alla dessa år och jag hoppas verkligen inte det dröjer sju år till innan jag läser del tre - Många lögner små som kom ut 2024. Den här boken berättar lite om hur det har gått för karaktärerna i den förra boken så jag gissar att nästa bok gör detsamma. Och just nu skulle jag uppskatta lite sådana uppdateringar eftersom bok tre verkar handla om några personer som finns i periferin i den här boken och inte familjen i den här boken.

Betyget blir 3+ av 5. 

Pestön av Marie Hermanson

Andra delen i serien om Ellen Gröndal och Nils Gunnarsson!

Handling: Göteborg 1925. Överkonstapel Nils Gunnarsson blir kallad till de laglösa vrakarnas kåkstad. Bland de fallfärdiga barackerna vid ån ligger en död man som vrakarna har bärgat ur vattnet. Den okände mannen leder Gunnarsson på en jakt, först till stadens finare kretsar och senare till den beryktade Pestön. Ön fungerade tidigare som karantänstation, där sjömän hölls isolerade för att inte sprida smitta. Men vad försiggår där nu? Och vem är mannen som hålls fången på ön? För att lösa gåtan får Gunnarsson återigen hjälp av den försigkomna Ellen Grönblad.

Det har hunnit gå över sju år sen jag lyssnade på den första boken i serien - Den stora utställningen. Trots att jag tyckte om den har det inte blivit av att fortsätta med serien. Jag kan inte säga att jag kommer ihåg vare sig Nils eller Ellen särskilt väl. Utan det var mest att den utspelade sig för länge sen och gav en viss känsla för tidens anda och miljön. 

Så här får jag bekanta mig med dem igen. Det känns inte som att den här boken bygger lika mycket på riktiga händelser som den förra. Däremot är miljön inspirerad av en ö som agerade som karantänsstation förr i Göteborgs-trakten. 

Jag är väldigt kluven till boken. Den blir oväntat spännande (nästan för mycket för mig) samtidigt så har jag problem med  karaktärerna. De blir lite platta. Det får mig att undra om fokuset under skrivandet låg mer på själva historien än på våra huvudkaraktärer Ellen och Nils och där de får anpassa sig efter historien. Både i sätt att vara och i deras handlingar. Samtidigt kommer nog handlingen göra att boken ändå inte försvinner helt i periferin. 

Så trots att jag vare sig fastnade för Ellen eller Nils den här gången så kommer jag nog fortsätta med serien framöver. Just för att handlingen istället kompenserade. Men normalt sett så behöver den här typen av serier karaktärer som man verkligen vill fortsätta följa. 

Betyget blir 3,5!