Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

...en underbar och mycket tänkvärd bok!

När sambon och jag var på Vi:s litteraturkryssning i helgen presenterade Majgull Axelsson sin nya bok Jag heter inte Miriam.

Den börjar med Miriams 85-årsdag där hon uppvaktas av sin familj och hon får ett smycket med hennes namn inristat. Smycket för henne tillbaka till hennes barndom och utan att hon kan hejda orden så säger hon att hon inte heter Miriam. Det hela pratas bort men lite senare så frågar hennes sondotter vad hon menade och det gör att Miriam äntligen börjar berätta sin historia - en historia som rymmer fruktansvärda händelser i både Auschwitz och Ravensbrück och om att förneka sig själv och sitt ursprung för att överleva.

Bokens stora huvudperson är Miriam. Hon formas av alla händelser som hon tvingas uppleva. Från att ha varit som vilket barn som helst blir hon en överlevare och en som inte visar vad hon verkligen känner. När livet är som tyngst har hon turen att ha någon som faktiskt hjälper henne.

Det märks att Majgull Axelsson forskat en hel del till den här boken kring händelserna för andra världskriget, om fångar som fick komma till Sverige och om tattarkravallerna i Jönköping. Detaljerna gör att det känns oerhört trovärdigt. Boken sträcker sig faktiskt från 30-talets Europa till Sverige i nutid.

Boken hoppar fram och tillbaka i tid och jag kan inte skönja något mönster i vilken tid som kommer när men det känns väldigt naturlig. Huvudsakligen handlar boken om tiden som fånge, närmaste tiden efter kriget där Miriam jobbar stenhårt för att anpassa sig till Sverige och svenskarna samt hennes förmodade 85-årsdag där hon har sin nuvarande familj kring sig.

Att läsa om koncentrationsläger är jobbigt och jag kan inte säga att jag väljer det särskilt ofta. Det är hemskt men jag kan ändå inte sluta läsa eftersom jag vill få veta Miriams hela historia och hur hon blev den hon blev. Majgull Axelsson får till en balans i boken som rymmer mycket misär men även mycket kämparanda och vänskap.

Jag är helt övertygad om att den här boken kommer att hamna på min tio i topplista för året. Jag köpte den på kryssningen i fredags eftermiddag, fick den även signerad och på måndag morgon var den utläst. Den väcker många tankar på nazismen och på en väldigt bespottad grupp. Frågor som varför har de så dåligt rykte? Vad är orsak och verkan här? Det är ju ingen nyhet att många människor oavsett gruppering blir kriminella när det är enda chansen att få mat och husrum, för att kunna ge sina barn mat. Den väcker även tankar kring mina egna fördomar som inte är helt behagliga. Jag har tyvärr fördomar och ja, jag har blivit lurad när jag valde att lita på personen. Men om jag låter mig styras av mina fördomar i mina handlingar så får inte människor de chanser de förtjänar att få. Även om jag vet allt det här inom mig så måste vi ändå påminnas gång på gång och Majgull Axelsson gör det på ett utmärkt sätt!