fredag 18 november 2016

Kaninjägaren av Lars Kepler

Trots ett inre motstånd kunde jag inte motstå den nya boken!

Handling: Joona Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren.
Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer.
Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Müller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.
Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är försent.


Uppläsare: Jonas Malmsjö

När jag kollade vad jag faktiskt tyckte om de senaste böckerna i serien av Kepler så inser jag att om jag nu överhuvud taget ska ta mig an dem så ska jag inte lyssna på dem. De innehåller så mycket utdragen plåga att det verkligen inte är kul att då inte kunna snabbläsa texten. Som tur vad hade Storytel äntligen uppdaterat Androidversionen med en hastighetsfunktion så att jag kunde öka uppläsningshastigheten. Jonas Malmsjö läser dessutom väldigt lugnt så det kändes inte alls onaturlig att öka hastigheten ett snäpp.

Det här är i alla fall den sjätte boken i serien. En serie som jag faktiskt trodde var slut med tanke på hur boken innan slutade. Men det blev som sagt en till och jag blir inte förvånad om det kommer ytterligare fler.

Tyvärr har jag generellt svårt för när det blir för mycket utdragen spänning med långa stunder av obehag i en bok. Många gillar det men det är inte min grej! Dessutom har Kepler långa utdragna slut och boken är riktigt skriven för att filmatiseras som de flesta av deras. Det är ju inte ovanligt att thrillers eller actionfilmer har långa utdragna "spännande" slut där det är en kamp mellan liv och död.

Sen tyckte jag att jag fick följa Joona Linna för lite. Men om boken i stort passar mig så hade det inte stört mig så mycket. Som t.ex i Nessers böcker om kommissarie Barbarotti. Där får man verkligen lära känna bi-figurerna. Men där är det inte samma domedagskänsla över varje scen utan intressanta personporträtt som jag verkligen uppskattade!

Samtidigt var det en bok som jag lyssnade så mycket jag kunde på. Så därför är det orättvist att racka ner alltför mycket på den. Jag hamnar i någon hat-kärlek-känsla. Böckerna har saker som jag verkligen uppskattar men också sånt som jag verkligen ogillar.

Mitt lyssnande går trögt just nu och det var en delorsak till varför jag började lyssna på den här. Det är så mycket enklare att komma igång med en välbekant serie än att börja på något helt nytt.

Slutbetyget blir 3 av 5.

4 kommentarer:

  1. Jag har läst de fyra första böckerna och enda anledningen att jag läste fyra är att jag hade köpt på mig dem innan jag började läsa. Det störde mig så otroligt mycket att jag hela tiden fick läsa sammanfattningar av vad som hände några sidor innan att jag höll på att bli tokig. Nu tyckte jag väl i och för sig att det var nästan borta i Sandmannen, men jag har ändå bestämt mig för att inte läsa vidare i den här serien. Vi får väl se hur det går med det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju som sagt blandade känslor för serien. Så jag hade tänkt avvakta och se om boken verkade läsvärd utifrån vad folk verkade tycka. Men å andra sidan är det ju mest de som verkligen gillar serien som läser den efter sex böcker. Men nu borde jag lägga ner serien... Tror jag. :)

      Radera
  2. Egentligen är Keplers böcker lite för blodiga och plågsamma även för mej, men ändå kan jag inte låta bli att läsa dem. Ser fram emot den här!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, då förstår du mig i alla fall. De blir extra jobbiga som ljudbok eftersom det är svårt att skumma på ett bra sätt.

      Radera