I rättvisans tjänst av Johan Eriksson

Om en försvarsadvokats vardag!

Handling: "Jag vill berätta från insidan om de människor jag mött. Om de skyldiga och de oskyldiga. Om hur smal livets väg ibland kan vara. Om skuld och ansvar i en värld där allt inte kan beskrivas som svart eller vitt. Om människorna bakom rubrikerna.

Jag vill också berätta om livet som försvarsadvokat. Om mina tankar och moraliska dilemman. Om att försvara dem som lever på livets skuggsida, men också dem som aldrig trott att de skulle behöva anlita en försvarare. Om att faktiskt försöka hjälpa någon som många hatar och föraktar. Om en tid i stormens öga."

Advokat Johan Eriksson blev känd för allmänheten när han försvarade Rakhmat Akilov efter terrordådet på Drottninggatan. Det här är hans historia om livet som advokat, skildrat genom en rad olika fall som på olika sätt belyser rättvisans svårfångade väsen.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Johan Eriksson är en av Sveriges numera kändaste försvarsadvokater. Genom den här boken får vi ta del av hans karriär vilken skiljer sig rätt mycket från vissa amerikanska tv-serier. Jag valde att lyssna på boken vilket blev lite knepigt först eftersom jag lyssnat på flera böcker om Jack Reacher och där Magnus Roosmann ofta läser dem. Men till slut ställer hjärnan om sig.

Jag tycker det är intressant med dessa olika livsöden som han visserligen enligt utsaga ska ha förvanskat så pass att de inte ska vara igenkännbara. Jag tycker han väljer en bra bredd på vilka han berättar om och hur tragiska vissa öden är. Här finns personer som man upplever som oskyldiga men även de som verkar givet skyldiga. 

När han berättar hur de jobbar blir det tydligt att verkligheten skiljer sig från flera serier som gått på tv och där advokaterna lyckas hitta något eget bevis som visar att klienten är oskyldig. Istället är det förundersökningsprotokoll som plöjs och där strategier byggs upp för försvaret. Men också hur viktigt det är att behandla alla lika och respektfullt och försöka få fram det bästa i personerna han möter. Jag tror att det är det viktigaste budskapet i den här boken.

Sen undrar jag om yrket verkligen måste innebära en sån otrolig obalans mellan jobb och privatliv? Eller har det blivit en normalitet för firmor som ska anses vara framgångsrika? Jag förstår ju att man måste jobba obekväma tider men det betyder ju inte att man inte kan kompensera med ledighet vid andra tillfällen. Det känns i alla fall som att han jobbar väldigt många timmar oftast. 

Boken avslutar med när han jobbade med Akilov. Eftersom det fallet är så känt så är han öppen med vem klienten är och sånt som är offentligt. Men det är trist att få bekräftat hur många hemska människor det finns där ute och som hotar både honom och hans familj när han bara gör sitt jobb i en demokrati.

Betyg 3+.