Tritonus av Kjell Westö

En av årets favoriter?

Handling: Stjärndirigenten Thomas Brander har låtit bygga en överdådig villa ute i skärgården. I Casa Tritonus ska han koppla av från de tärande arbetsresorna, men självbilden är inte vad den varit, och efter en rad motgångar i yrkes- och kärlekslivet kan det dyrköpta palatset inte lugna nerverna. En alltför utåtriktad och nyfiken granne blir också ett hot mot sinnesfriden.

Till slut finner Brander och grannen, skolkuratorn och amatörmusikern Reidar Lindell, ändå en gemensam ton i umgänget, och en kärv vänskap uppstår mellan dem. Med Lindell följer också invånarna i Ravais och deras inbördes relationer, som till slut blir också Branders angelägenhet. Ute i skärgården kan man inte fly in i anonymiteten, här delar man varandras glädje och sorg. Här sitter man i samma båt också när den läcker.

 Tritonus handlar om två män som både är lika och väldigt olika. Thomas Brander är en stjärndirigent som inte anses lysa lika högt längre och Reidar Lindell är en amatörmusiker som även han älskar musik men på ett annat sätt. De möts när de blir grannar i finska skärgården och där båda är ensamstående med vuxna barn. Boken utspelar sig efter vår pandemi och jag förstod det på Westö när jag lyssnade på honom på bokmässan att han skrev om boken på slutet för att passa tiden efter pandemin.

Jag tycker det är intressant att se dessa två män mötas och även lära känna dem bättre. De är män av sin tid vilket blir tydligt i hur olika deras barn prioriterar sina liv. Den delen är kanske lite mer speciell för ingen av barnen känns särskilt vanlig. Men jag har förstått det som att han vill lyfta fram de olika generationernas olikheter och prioriteringar och gjort det lite extra tydligt.

Här blir det även ett möte mellan en mer vanlig man och en man som sett till att bli en av de bästa i sitt område. Vad leder de olika livsstilarna till i slutändan? Hur mycket måste en mästare offra och till vilket pris? Den här boken passar väldigt bra att diskutera runt och jag ser fram emot att höra sambons åsikter om den när han läst den. 

Trots att männen gillar helt olika typer av musik så lyckas de ändå hitta gemensamma områden. Här blir jag imponerad över detaljerna som Westö fått med, i synnerhet när Branders jobb beskrivs. Det gör också mycket för känslan i att Brander verkligen är skicklig i det han gör.

Egentligen är jag förvånad över att jag gillade boken så mycket när jag tänker tillbaka på den. Men där och då njöt jag av texten på varje sida och genom den lära känna männen bättre. Westö har helt enkelt gjort det så otroligt bra och verkligen fått karaktärerna att bli riktiga människor för mig. Och även om jag inte älskade dem så älskade jag att läsa om dem.

Just nu får boken betyget 4+ av mig. Kanske höjs betyget när det gått en tid.