Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon av Laurie Lee

En speciell biografi!

Den engelska titeln är ungefär lika lång - As I walked out one Midsummer Morning. Lauree Lee har egentligen skrivit tre böcker om delar av sitt liv. Första boken är Cider med Rosie som är en barndomsskildring, den andra är den här och tredje boken Moment of War handlar om hur han engagerade sig i inbördeskriget i Spanien.

När jag fyller år och till jul brukar sambon få en lista på böcker som jag önskar mig. Oftast plockar han bara från den listan plus att han ger mig lite annat trevligt. Men senaste året har jag även fått lite oväntade böcker varav det här är en av dem. Jag läste på om den och såg att den verkade vara rätt uppskattad och bestämde mig för att ge den ett försök. 

Laurie Lee föddes 1914 och när han var nitton år gammal gav han sig iväg på en vandring. En vandring som sen skulle komma ut i bokform 1969. Han växer upp i Stroud som ligger cirka sjutton mil väster om London. Han vill ta sig till London men börjar med att gå ner till Southampton för att få se havet på vägen som blev en omväg. Väl i London bor han och jobbar ett tag innan han tar sig vidare till Spanien. Där börjar han sin vandring strax norr om Portugal och sen ner till Spanien södra kust. 

Det är en rätt otrolig vandring och betraktelser vi får se genom hans ögon. Jag förundras hur lätt han tar på svårigheterna. Samtidigt kan ju mycket av oron hunnit försvinna genom de år som gått eftersom boken kommer ut över trettio år senare. Det är också en mycket fattig värld där könsrollerna också blir väldigt tydliga. Och där det finns prostituerade och bordeller överallt. Det dricks också väldigt mycket alkohol.

"Det tycktes inte finnas något fastställt program för livet i dessa trånga gränder. Ingenting tog någonsin slut och alla timmar var likadana: alltid någon mumlande gumma som köpte en halv liter bönor, en flicka i ett fönster med ett barn vid bröstet, en pojke som tyst torterade en annan pojke på en tvärgata, en familj som satt och åt kring ett bord...".

Det slår mig också hur mycket mer värdefull en spelman var på den tiden. Då när man inte kunde välja själv vad som skulle spelas knappt. Många av texterna känns som att han är en iakttagare som inte blir särskilt berörd. Återigen undrar jag om det är åren som gått som gjort att saker trubbats av eller om han faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om andra.

"Ibland stod en halvt sinnesrubbad flicka och grät i regnet medan karlarna hånade och pikade henne. De stora ögonen drog ihop sig och upplöstes i långsamma slappa tårar. Hon försökte inte ens komma undan."

Däremot beskriver han det så målandet att det nästan känns som att jag sett vissa av sakerna på film. Och det som gör att jag verkligen uppskattade boken är just känslan av att jag fått en så tydlig bild av hur Spanien var under mitten av 30-talet. Genom hans olika möten med väldigt olika människor blir det så tydligt hur mycket fattigdom det finns. Men även hur bra vissa rika har det. 

Medan Lauree Lee är i södra Spanien bryter det spanska inbördeskriget ut. Och det är också bland det sista som sker i boken. 

Den här boken kändes lite som när jag i ungdomen stod på biblioteket, bokbussen eller kollade i mina föräldrars bokhyllor och bara testade på att läsa en bok och som sen lyckades få mig att stanna kvar. En rätt oväntad läsupplevelse. 

Betyg 4 av 5.