Handling: Kopplingen mellan stryparens olika offer är svag. När före detta kommissarie Van Veeteren motvilligt lämnar den trygga antikvariatshandeln för att konfronteras med ännu en dödens hantlangare upptäcker han ett mönster med tydliga avtryck i böckernas värld. Blake. Musil. Rilke. Och han anar en mördare av ovanligt slag. Mycket ovanligt.
Även denna bok lästes upp av Håkan Nesser själv vilket jag verkligen uppskattar. Jag tycker verkligen om hans röst här.
I den här boken får de verkligen kämpa med att få fast en mördare. En som de upptäcker inte bara har mördat en gång. Och en som verkligen är farlig. Van Veeteren blir indirekt indragen och har därför svårt att släppa fallet. Och när hans före detta kollegor behöver lite extra stöttning gör han det på sitt egna sätt.
Nu har jag för mig att jag läste den här när den var helt ny (2001) men tyckte bara att jag kände igen slutet lite. Men då hade jag inte läst något av de tidigare i serien utan fick den här boken av en kollega.
Jag tycker att serien verkligen blir bättre och bättre för varje bok. I de tidigare böckerna känns Van Veeteren verkligen inte nöjd med livet. Här blir han till och med lite rolig och får mig att fnissa lite medan jag lyssnar. Det känns som han mår så mycket bättre när han inte behöver möta mörkret konstant utan nu istället njuter av livet. En sak jag funderar på är vissa uttryck som poliserna använder sig av (typ ordspråk). Eftersom jag lyssnar och har vissa mellanrum mellan böckerna har jag inte koll på om de har olika uttryck och vissa av dem känns i gengäld inte direkt som vissa av dem skulle säga dem. Det känns lite gammaldags och inte som något t.ex Ewa Moreno skulle säga. Men de ger i gengäld en känsla av att böckerna verkligen är skrivna av just Håkan Nesser och att det är hans stil.
Nu ska jag bara beta av Fallet G (den tionde boken) innan jag är redo för De vänsterhäntas förening och får då träffa både Van Veeetern och Barbarotti.
Betyg 4 av 5
Jag har ju bara läst de tre sista delarna i den här serien. Av någon väldigt underlig anledning. Min plan är att någon gång att ha läst alla böckerna. Fallet G var nog den som på riktigt fick mig att gilla Nesser.
SvaraRaderaDe hör nog till de allra bästa i den serien. Jag kan visserligen inte svara för Fallet G men jag gissar att även jag kommer att gilla den. Efter att ha läst Barbarotti-serien var jag så förvånad över hur Van Veeteren-böckerna var när jag började med dem. Men som sagt, de senare skiljer sig stort mot vissa av de andra tidigare böckerna.
Radera