Sällskapet för ofrivilliga drömmare av José Eduardo Agualusa

Om drömmar och en verklighet som inte går att undkomma!

Handling: Daniel Bechimol, regimkritisk journalist från Angola, som under en simtur hittar en kamera vars fotografier tycks innehålla bilder av någons drömmar.

Den moçambikiska konstnären Moira, bildernas fotograf, som tillsammans med en brasiliansk neurolog försöker hitta ett sätt att dokumentera folks drömmar.

Hotellägaren Hossi, en gammal gerillasoldat med ett mörkt och våldsamt förflutet, som dyker upp i andras drömmar iklädd lila kavaj.

Och sist men inte minst Karinguiri, Daniels dotter, som tillhör en ny generation drömmare: Angolas unga, som kämpar för en framtid som inte bara är en upprepning av den gamla ordningen.

Då och då försöker jag läsa böcker från länder jag inte läst något från och den här gången blev det Angola! Ett land jag verkligen inte visste mycket om, men nu ändå fått en liten grund att bygga vidare på. 

Sen förstår jag inte hur var och varannan bok från udda länder som jag köper innehåller magisk realism. Hur kan jag missa att de innehåller det? Jag kan läsa böcker som innehåller det, men det lockar mig egentligen sällan eftersom det blir för diffust för mig. Men i den här boken var det ändå på en nivå som fungerade bra. 

Bokens huvudsakliga jag-person är Daniel Bechimol, en journalist från Angola. Men ibland kom en annan jag-person in som visade sig vara återblickar/dagboksanteckningar från Daniels vän Hossi. Det var lite förvirrat först innan jag förstod att de var två jag. Men Hossis jag-texter började med ett datum och när jag insåg det blev det mer begripligt. Genom Daniel lär vi även känna hans dotter lite och som växer upp som skilsmässobarn i två väldigt olika miljöer. 

Jag tycker om språket och dialogerna i boken. Jag kan väl inte säga att jag faller helt för vår huvudperson Daniel utan jag roas över hans dotters syn på honom som inte känns helt fel. Boken innehåller en del som berör drömmar - sådana som sker medan man sover. Daniel stöter på några människor som jobbar med det på olika sätt och även en man som brukar besöka andra människors drömmar.  

Det jag uppskattar mest med boken är att jag både direkt och indirekt lärt mig lite mer om landet Angola. Drömdelen är däremot inte min grej riktigt. Men samtidigt blir det en rätt udda handling i boken som gör att den sticker ut i mängden. 

Betyget blir ändå en fyra eftersom den både lärde mig saker, är välskriven och fick mig att fundera på drömmar och hur en uppväxt kan påverka barnen.

bortbytaren av Anders de la Motte

Första delen om Asker!

Handling: Den egensinniga kriminalinspektören Leonore Asker ser ut att ha chefskapet för Malmös grova brottsrotel inom räckhåll. Men mitt i ett högprofilerat kidnappningsfall väljer ledningen att "befordra" henne till chef över den så kallade Avdelningen för förlorade själar, en enhet för udda utredningsärenden i polishusets källare.

Trots förödmjukelsen dras Asker in i ett av de egendomliga fallen. Någon placerar ut små olycksbådande figurer i ett modelljärnvägslandskap och en av dem visar sig föreställa den kidnappade kvinnan.

Fallets kopplingar till det gömda och förfallna får Asker att kontakta Martin Hill, lektor i arkitektur med ett intresse för urban exploration. Snart misstänker Asker och Hill att bortom det till synes banala ruvar en ovanlig sorts ondska.

Anders de la Motte har skrivit flera olika serier och det känns som stilen kan skilja sig rätt mycket åt mellan dem. I alla fall de tre som jag läst hittills. 

I den här serien få vi lära känna Leonore eller Leo Asker. Hennes uppväxt hos hennes pappa har gett henne en annorlunda barndom och ovanliga kunskaper som inte är helt traditionella. Men alla uppskattar inte hennes sätt att hantera saker och hon hamnar på en rätt udda bortglömd avdelning mitt i ett kritiskt fall med två försvunna ungdomar. 

Jag tycker spontant om Leo Asker direkt förutom att hon är lite väl egensinnig. Hennes nya kollegor är inte de enklaste att lära känna och för henne att veta var hon har dem. Så även om det är en hel del allvar i början av boken fick jag känslan av en mysdeckare. Men ju längre in i boken jag kommer desto obehagligare tycker jag att den är. Men jag som person ogillar både psykologiska thrillers och där huvudpersonen även hamnar i en slags privat fara så det behövs inte jättemycket för att jag ska tycka att det blir lite jobbigt. Men jag kom igenom boken som växlar snabbt mellan sina kapitel vilket hjälper och är nyfiken på nästa bok i serien. Det finns tre böcker i serien än så länge och i höst kommer den fjärde boken. Men jag gissar att jag kommer få stå ut med Leos egensinniga stil om/när jag fortsätter. 

Betyget blir en fyra. 

Skugga över Slagtjärn av Cilla & Rolf Börjlind

Den nionde delen i serien om Rönning & Stilton!

Handling: När en kropp hittas i en stor myrstack i skogen utanför Slagtjärn i Jämtland skickas Olivia Rönning från NOA upp för att hjälpa Strömsundspolisen med mordutredningen. 

En del av kroppen är uppäten och huvudet saknas. Offrets fingeravtryck finns inte i några register och ingen har anmälts försvunnen i trakten på över tjugo år. Mordplatsen ligger inte långt från en gammal samisk offerplats, en seite, där NFC hittar en hel del spår av blod. 

Oron brer ut sig över Slagtjärn. Vågar man gå ensam i skogen på kvällarna? Eller ens på dagarna? Orten har undgått avfolkning, inte minst genom att en del grönavågare flyttat in under decennierna, såväl stockholmare som holländare. Acceptansen för utbölingar och särlingar har varit stor, även om de nynazistiska Bolunds som bor en bit utanför samhället alltid hållit sig på sin kant.

Nu hotas den goda sammanhållningen på orten. Olivias frågor gör att lokalbefolkningen blir alltmer ovillig att samarbeta.

För att lösa gåtan måste hon till slut ta hjälp av Tom Stilton och Mette Olsäter.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Böckerna i den här serien kan variera rätt mycket både när det gäller geografi och vilken typ av brott de jobbar med. I den här boken blir det lite mer pusseldeckare över det när Olivia ger sig norrut för att stötta gällande ett mord där en huvudlös kropp hittats i en stor myrstack. Det är inte så många som bor i närområdet vilket gör att vi läsare/lyssnare får lära känna ett antal invånare. 

Som vanligt kör Olivia på för fullt och går över gränsen några gånger. Men det känns lite mer ok när det är mot människor som lever lite mer laglöst. Även om Olivia åker upp ensam från sitt team så hittar hon ändå en bundsförvant som vi följer lite mer. Och som nämns i beskrivningen ovan, kopplingen till gamla mord gör att Tom och Mette också åker upp för att se om de kan få fram något mer än när de jobbade med det i dåtid. 

På ett sätt känns boken lite som en mellanbok eftersom stora delar handlade mest om Olivia och de andra mest fanns med i periferin. Men jag tyckte som sagt ändå om den baserat på det var lite mer av en pusseldeckare. Sen fanns det en grej jag inte tyckte var nödvändig att ha med men det är ju inte något jag kan styra över. 

Betyget blir 4 av 5!

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

En speciell roman som beskriver utmaningarna med att vara svart och kvinna!

Handling: Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Flicka, kvinna, annan är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm.

I hyllvärmarutmaningen #färggladahyllvärmare2025 så var temat för augusti Randig och vad passar då inte bättre än en bok tillägnad LGBTQI-personer m.m. Och där delar av boken är randig på omslaget. Nu var boken ett gränsfall till hyllvärmare men den har i alla fall legat hemma i över ett år och väntat. 

När jag sen öppnade och skulle börja läsa var jag nära att ge upp direkt. Boken saknar punkter! Och har bara stor bokstav i början i bland. Den är även rätt poetiskt skriven vilket gör den mer svårläst. Översättaren är själv poet så jag kan ändå känna att texten är genomarbetat och vad jag läst så har ingen stört sig på översättningen i sig. 

I boken får vi träffa tolv olika kvinnor där varje kvinna har sitt kapitel. Och varje kvinna känner ett antal andra kvinnor så det blir väldigt många olika namn att försöka komma ihåg. Och här och var finns det en koppling mellan vissa av dem. 

Vissa historier är väldigt gripande och engagerande och läsningen flyter på när det är mer sammanhängande stycken och där texten flyter. Men varje gång jag började min lässtund så kom jag inte ihåg vilken kvinna jag läste om och vad som hänt innan. Det var lite som att börja om i en ny bok gång på gång. Ett tag funderade jag på att backa och börja skriva upp alla namn och rita kopplingarna. Men sen bestämde jag mig att för att bara försöka njuta av texten istället och människorna vi får lära känna genom boken. 

Många av kvinnornas öden griper mig. I synnerhet de äldsta kvinnorna som fått möta så mycket mer rasism. Och där det inte ens var tänkbart att visa att man ibland/alltid föredrog det egna könet. En av historierna handlar om Megan/Morgan som visar hur mycket mer komplext det blivit nu för tiden kring definitionerna och vad som är vad. 

Jag är kluven till boken. Jag förstår hyllningarna. Men jag kommer nog ganska snart glömma stora delar av boken eftersom den handlade om så många olika kvinnor att de tillslut flyter ihop. Däremot kommer jag att minnas små bitar här och var gällande att vara kvinna och svart i England, även om jag kanske inte minns att det var just från den här boken. 

Betyget blir tre av fem där jag verkligen uppskattade vissa delar. Men samtidigt blev det för splittrat med alla personer så det gick mer åt att vara en novellsamling samt att läsflytet inte gick att få till periodvis på grund av hur texten var skriven. 

Vår sjätte attaché av Denise Rudberg

Den sjätte delen i serien Kontrahenterna!

Handling: Sommaren 1942 står i full blom medan krigets mörker sänker sig över Europa. I Sverige är ransoneringen hårdare än någonsin och regeringens eftergifter gentemot den tyska krigsmakten blir allt fler. Samtidigt börjar rapporter om nazisternas förbrytelser sippra ut till omvärlden. Elisabeth Lagermans make, Dinty, är en av flera svenska direktörer som tar enorma risker för att sprida vetskapen om vad som pågår i getton och förintelseläger i det ockuperade Polen. När situationen ställs på sin spets skickas Elisabeth ut på ett räddningsuppdrag, men vem kan hon lita på?

En okänd läcka och en hotande diplomatisk kris medför stora utmaningar för den inre kretsen på Karlaplan 4. Professor Svartström förväntas hantera läget samtidigt som han kämpar med ett destruktivt alkoholmissbruk. Han saknar Signe Janssons stöd och försöker återvinna hennes förtroende, men frågan är om deras relation går att rädda. Kanske är Signe alltför mån om sin nyvunna självständighet? Medan Iris Lepik arbetar ska hennes söner tillbringa sommaren på godset Yxtaholm. För första gången sedan flykten från Estland ska hon skiljas från barnen, en separation som väcker traumatiska minnen och får henne att fatta ett avgörande beslut.

Som jag skrev i förra inlägget så var jag så inne i historien om Elisabeth, Signe och Iris efter att ha läst Femte kollusionen att jag hoppade på den här direkt eftersom den redan fanns här hemma. Den sjätte boken börjar i princip där den femte slutade. 

Jag som tycker om matlagning tycker om att läsa om hur Signe komponerar måltiderna. Även om jag kanske inte riktigt skulle uppskatta alla maträtter där. Men människorna i den här boken är lyckligt lottade och har tillgång till så mycket mer än gemene man med tanke på ransoneringarna. Men samtidigt är kvinnorna lika utsatta som alla andra när det gäller mycket annat. Och här får de även riskera ännu mer i och med sina roller på olika sätt. 

Det är tydligt att kriget pågår för fullt här och att det inte är lätt att veta vem man kan lita på i alla lägen. Och i den här boken handlar det inte enkom om vilka som stöttar nazisterna utan för Signe handlar det även om tilltron till Svartström. 

Jag tycker även om hur riktiga händelser vävs in i historien. Genom böcker, dokumentärer och filmer så lär man sig mer och mer och i dessa böcker har Denise Rudberg ett efterord där hon beskriver vad som verkligen hände och hur hon vävde in det i boken. 

Min största invändning till böckerna är att de tar slut för fort och hade gärna fått vara tjockare. Nu kommer jag få vänta till nästa år innan jag får läsa fortsättningen. 

Betyget blir även här en 4:a med tanke på hur snabbt jag valde att läsa den. 

Femte kollusionen av Denise Rudberg

Den femte delen i serien Kontrahenterna!

Handling: Januari 1942. Under hösten lyckas signalspanarna på Karlaplan 4 avkoda meddelanden med illavarslande innehåll. Nazi-Tyskland tycks planera en stor markinvasion av Sverige från Norge, via gränsen i Jämtland. Meddelandet leder till febril aktivitet längs den svensk-norska gränsen. I värsta fall har Sverige nu endast några månader, kanske veckor, på sig att mobilisera sina krigsdugliga trupper.

Elisabeth får i uppdrag att söka upp en saknad trupp i Värmlands skogar, en plats hon är väl bekant med eftersom hennes släktgård är belägen där. Tillsammans med sin bror ger hon sig ut i skogen på en första spaningsoperation i bistra vinterförhållanden. Samtidigt i Stockholm plockar Iris och professor Arvid Bremer upp ett meddelande om en avrättningsorder som ska utföras vid gränsen.

Jag tycker verkligen om den här serien där vi får följa Elisabeth, Iris och Signe. Tre kvinnor som träffas och jobbar ihop under andra världskriget. Och efter att ha sett SVT:s serie Sverige och kriget blir även böckerna ännu mer levande på något sätt. 

Som i de tidigare böckerna är tempot rappt. Det växlar ofta mellan kvinnorna och det känns som kretsen runt dem ökar lite med varje bok vilket inte är så konstigt. Även deras liv skiljer sig rätt mycket från första boken. Och redan nu känner jag att jag blir sugen på att börja om från början. I alla fall läsa första boken igen för att se hur det var när de lärde känna varandra. 

I den här boken får både Elisabeth och Signe lite större plats. Dels för att det är Elisabeth som den här gången får resa iväg och då med sin bror på ett inte helt ofarligt äventyr. Även Signe hamnar i en situation där hon måste göra vissa förändringar. För Iris del handlar det istället mer om hennes barn än om henne själv. Men mitt engagemang finns där för de alla på olika sätt. 

Jag uppskattar också att läsa efterordet där vi får veta hur Denise Rudberg resonerat kring hur hon ibland gjort egna varianter av existerande saker och där hon ibland tagit lite större konstnärliga friheter. 

Eftersom jag har den sjätte boken liggandes hemma så klarade jag inte av att pausa serien ett tag utan jag hoppade på den boken direkt. 

Betyget blir en fyra av fem här även om den kanske kändes i kortaste laget (279 sidor). Men det är ju för att jag bara vill ha mer av serien.