Jord av Bill Buford

Jakten efter hemligheten med fransk matlagning!

Handling: Bill Bufords strävan att förstå det franska köket tar honom till världens gastronomiska huvudstad, Lyon. Han studerar vid L'Institut Bocuse, lagar mat på Michelinrestaurangen La Mère Brazier, uthärdar oändliga timmar i köket och blir besatt av att bevisa att han är värd de gastronomiska hemligheterna han får ta del av och att fransk matlagning faktiskt härrör från (mon dieu!) den italienska.

Det här är en bok på drygt 500 sidor som jag valde att ta parallellt som jag såg Masterchef Australia på tv och samtidigt planerade för sonens studentbuffé. Men sen tog det tid att bli klar med den. Delvis också för att jag läste två andra böcker mitt i när mannen och jag var iväg på en minitripp och jag inte ville bära på en tung inbunden bok.

Bill Buford är en journalist och författare som är väldigt matintresserad. Hans första bok Hett handlar om hur han lyckas övertala en känd kock och ägare till en restaurang i New York att få jobba där för att lära sig om yrket som "the kitchen bitch". 

I den här boken vill han fördjupa sig i det franska köket med fokus på Lyon som räknas som Frankrikes gastronomiska huvudstad. Början av boken var lite halvseg. Den handlade inte så mycket om mat utan mer om Bill Bufords kamp om att dels flytta med fru och småbarn till Lyon i Frankrike från USA under en period och dessutom hitta en restaurang där han kan få jobba. Det är verkligen inte lätt att få till. Men boken tar fart när han väl kan börja jobba och när han går en utbildning och det blir lite mer interaktion med andra människor. Och även lite mer fokus på maten, råvarorna och tillredningen. Samtidigt som det blev mycket om dynamiken i ett kök. 

Egentligen var jag tidigare mer sugen på att läsa hans första bok Hett men när den här dök upp på en rea så blev det den istället. Trots att Frankrike ligger hyfsat nära oss så är det kulturella skillnader. Definitivt. Och det är också en enorm skillnad på att jobba i ett kök eller jobba med IT som jag gör. Och det är lite coolt som sagt att läsa om grunderna i matlagningen och slitet bakom. Men lite segt att höra redogörelser om fransk mathistoria fylld av franska ord som inte säger mig något om jag ska vara ärlig. Men som helhet är jag ändå nöjd med att jag läste den här boken.

Betyget blir 3 av 5 där den är rätt ojämn i vad jag uppskattar att läsa om.

Jakten av Alex K. Skade

En intressant och spännande bok om hacking!

Handling: »Tanken på vad jag skulle kunna råka få se var outhärdlig. Men samtidigt visste jag varför jag hade tagit mig in på pedofilernas servrar från första början. För att jag ville jaga. Jag ville avslöja dem.«

I internets mörkaste vrår samlas grupper av män som delar förbjudna bilder i skydd av nätets anonymitet. Det är i alla fall vad de tror, tills en svensk hackare ger sig in i leken. Alex bestämmer sig för att sätta dit en av männen. Hon börjar kartlägga varje steg han tar, och sakta dras snaran åt. Men när jakten intensifieras inser hon att den har ett högre pris än hon hade kunnat ana: plötsligt står hennes eget liv på spel.

Uppläsare: Josefin Asplund

Här får vi följa hackern Alex som letat efter pedofiler eller andra personer som utför olagliga handlingar. Vi får dels följa henne i hennes hackerkarriär men även gå tillbaka i tiden och se hur hon växte upp och vägen till att bli en utvecklare - och även hacker.

För mig som är utbildad utvecklare blir nog boken lite extra intressant även om jag inte kodar nu för tiden. Eller tyckte att just serverhantering var det mest spännande. Men jag lyssnar ändå ivrigt på. 

Språket är rätt enkelt och klassiskt för en person som vill berätta en historia och inte för att den älskar att skriva. Men eftersom innehållet i historien passar mig väldigt bra så blir det en bra bok för mig. 

Hon beskriver rätt detaljerat hur hon knäckte några saker i början av sin karriär och var hon gjorde för att skydda sig från att bli upptäckt. Och även hur mentalt tufft det varit att försöka koppla en anonym pedofil till ett namn och en adress som hon sen kunde vidarebefordra till polisen. Boken handlar inte bara om jakten utan också där hon försöker förstå varför hon fungerar som hon gör.

Mitt betyg blir 4 av 5 just för att jag tycker innehållet är så pass intressant och att den för mig blir lika spännande som många deckare. Men även att vi får lära känna personen bakom till en viss del.

Factfulness av Hans Rosling, Ola Rosing och Anna Rosling Rönnlund

En bok som man borde läsa om och om igen!

Handling: När vi människor får frågor om globala trender svarar vi nästan alltid fel. Högskolestudenter, företagsledare, Nobelpristagare och högt uppsatta politiker - alla blir besegrade i omvärldskunskap av aporna på zoo. Hur kan det komma sig?

I Factfulness visar Hans Rosling, tillsammans med Ola Rosling och Anna Rosling Rönnlund, varför vi ständigt missförstår världens utveckling, och hur vi kan göra för att rätta till våra vanligaste missförstånd.

Med utgångspunkt i tio konkreta misstag vår hjärna gör - däribland vår tendens att dela upp världen i två läger, vårt oroade förhållningssätt till nyheter och vårt antagande att saker blir värre med tiden - kartlägger de hur vi kan bryta med våra tankefel och bli mer faktaorienterade. Metoden de presenterar, factfulness, handlar helt enkelt om den till synes enkla vanan att bara hysa åsikter som grundas i fakta.

Även om det här är en otroligt viktig bok så har det ändå tagit tid för mig att läsa den. Eller det blev en lång paus mitt i snarare. 

Hans Rosling & co visar här att så många av oss saknar stora kunskaper om vår omvärld. Vi antar massa saker som i många fall inte alls stämmer enligt undersökningarna Rosling gjort - och sen tar beslut utifrån våra antaganden istället för att först kolla fakta.

En annan sak han hakat upp sig på (med all rätt) är att så många pratar om att det var bättre förr. Men han visar att det är så mycket som blivit bättre med åren så det är nog få som skulle vilja vara utan allt bra som kommit. Men lättheten att sprida jobbiga nyheter nu för tiden gör att folk får känslan av att det inte var lika många hemskheter förr.

Nu när jag läste den sista tredjedelen önskade jag så mycket att Hans Rosling fortfarande skulle ha levt. Hans röst har saknats här under vår pandemi. Mycket för att han är så bra på att förklara och att han vägrar att säga saker som han själv inte kan stå för. Nu har problemet varit att vi inte vet vem vi ska tro på av alla. Och sanningen är väl att ingen kunnat säga med bestämdhet vad som faktiskt varit bäst eftersom det är en ny situation för alla. 

I tio olika kapitel lär vi oss hur världen missuppfattas på olika sätt. De visar på fakta vi bör vara medvetna om men går även in på det mänskliga psyket och hur vi bör tvinga oss att tänka en extra gång innan vi dömer eller tar beslut utan kunskap. Jag blev nog extra tagen av kapitlen om Klanderinstinkten och Akutinstinkten som är nära de flestas verklighet just nu.

Betyg 4+ av 5.

Handbok för introverta av Linus Jonkman

Om att vara introvert ur lite olika perspektiv!

Handling: Tycker du att kontorslandskap är en plåga, eller trivs du med bruset från kollegorna? Älskar du spontanbesök en ledig söndag, eller gömmer du dig som en vålnad bakom gardinen tills dörrknackarna försvinner? Längtar du till nästa mingel, eller rullar du dig hellre i nässlor än går dit?

Detta är en kunskapsinjektion avsedd att hjälpa introverta att komma till sin rätt inom tre av livets arenor: karriär, familj och relationer. Den är lika mycket för dig som är introvert som den är för dig som är ambivert eller extravert. Det är en samling av forskning och anekdoter, tips och råd för att stötta upp den introverta dimensionen - en handbok som med humor och djup avhandlar det psykologin beskrivit som "modern av personlighetsdrag".

För snart sex år sen läste jag Linus Jonkmans bok Introvert - Den tysta revolutionen där jag fick en hel del uppenbarelser. Och en bättre förståelse för hur jag faktiskt fungerar. Däremot kan jag precis som Jonkman säger, känna att det är mer accepterat att vara extravert än introvert här och det kan få mig att känna mig lite ledsen ibland. Det som också är viktigt och som nämns flera gånger att vara introvert är INTE samma sak som att vara blyg, deprimerad eller inte klara av att vara socialt kompetent. Det enda är att extraverta ofta lär sig det sociala spelet snabbare eftersom de befinner sig i sådana situationer mycket tidigare och mer. Sen handlar det om uppfostran och att även ha en vilja att föra sig i sociala sammanhang.

När nu den här boken kom kände jag att det var dags för en uppfräschning. Boken består av fyra delar. Kunskapsinjektion - introversion och extraversion, Karriären, Familjen och Relationerna. Och för min del var det den första halvan av boken som var intressantast och mest relevant (eller de två första delarna). Jag får för mig att första delen känns mer faktamässig än den förra boken och enligt någon kommentar jag sett Linus Jonkman skriva så var det förlaget som ville ha det upplägget på den förra. Den här har däremot tydliga källor. Och jag märker att jag vill återkomma till rätt många sidor i första halvan. Det är verkligen intressant med forskningen som gjorts och hur dopaminet gör oss olika när det gäller graden av intraversion/extraverion. Eller snarare toleransen för dopaminet. Jonkman går även igenom flera olika delar inom introversionen och det finns även lite test där man kan se var man själv ligger.

Linus Jonkman går även in på personlighetstestet Big Five (Femfaktorteorin) som verkar vara det mest erkända testet nu för tiden och som är gjort för att fungera över hela världen. Där undersöker man Öppenhet, Samvetsgrannhet, Extraversion, Tillmötesgående/Vänlighet och Neuroticism. Och det är såklart i delen om Extraversion man mäter om man är introvert, ambivert eller extravert.

Under delen om karriären funderar jag mycket över både arbetslokaler och människor runt mig på jobbet. Jonkman tar upp flera olika personlighetstyper på chefer och kollegor och hur synen på dem kan vara - både första intrycket och även på ett längre perspektiv. På mitt jobb kommer kontorsmiljön göras om rejält och vi får se hur det kommer att gå då vi förväntas sitta hemma flera dagar i veckan även efter pandemin. Samtidigt har vi ju ofta möten med många andra grupper och de sämsta mötena är där några sitter i ett mötesrum och några sitter på distans. Dels för att tekniken krånglar så mycket mer i ett mötesrum och dels för att det är frustrerande att inte kunna skriva på tavlan i mötesrummet. Eller se minspelen på dem som sitter samlade. De som sitter ihop kan ofta interagera på ett annat sätt.

Jag upplever att förra boken var aningen mer humoristisk (oftast på de extravertas bekostnad). Men det gör mig inget att den här känns lite mer fakta-aktig. Och humorn skiner igenom även här men inte lika mycket. 

Andra halva av boken känns mer personlig och bygger mycket på Jonkmans egna erfarenheter som pappa till tre barn och även dating-träsket. Även om det finns en hel del att ta på även där så blir det inte lika angeläget för mig som är i en relation sen länge eller som behöver brottas med barn med olika behov. Men visst reflekterar jag även över familjelivet här hemma.

Så min stora behållning av boken är den första halvan men det gör det ändå värt köpet av boken. Och när jag läser den känner jag att jag hoppas många läser den för att sen få en bättre förståelse för hur vi fungerar. Även att chefer läser dessa böcker för att få en bättre förståelse för hur olika människor behöver olika förutsättningar för att prestera så bra som det går. 

Betyg 4 av 5.

I ett hus i Alvdal av Anne-Britt Harsem

Ur den äldste sonens perspektiv!

Handling: Alvdalsfallet är ett av Norges värsta och mest uppmärksammade övergreppsfall i modern tid. Avslöjandena om den ohyggliga pedofilringen skakade Norge år 2011 och den enormt populära boken 'Mammas svek' belyste händelserna ur dotterns perspektiv.
Men hon var inte den enda som råkade illa ut i Alvdalsfallet. Hur gick det sedan för alla berörda i skandalen? Vilka konsekvenser fick det för barnen att växa upp i en miljö präglad av övergrepp, missbruk och bristande omsorg?
Alvdals-kvinnan är den första kvinnan i Norge som har dömts till fängelse för sexuella övergrepp, dessutom på sina egna barn. Kevin är hennes äldste son. Och det här är hans otroligt modiga berättelse om sanning och svek, om förhållandet till sin mor och om ett barns nästan gränslösa lojalitet mot en förälder.

För drygt ett år sen läste jag boken Mamma svek som jag skrev om här av samma författare och som handlar om systern till Kevin, som den här boken handlar om. Det var en hemsk bok som handlade om hur både familj och myndigheter svek ett barn som utsattes för hemska saker i Norge. Och något som skiljer den här boken från flera andra hemska uppväxthistorier var att det ingick mycket information om myndigheternas agerande - eller brist på agerande.

I den här boken får vi höra hennes storebrors version av det som hände. Parallellt så får vi även information om sånt som skrevs i pressen och som hände i rättegången. På så sätt påminner böckerna om varandra.

Jag var rätt tagen över en Mammas svek men den här boken får jag inte att fungera. Även om boken känns väldigt ärlig, mycket med tanke på uppläsaren misstänker jag (Matias Holm), känner jag inte att jag litar på orden. Är de sanna eller tillrättalagda? Det blir för många luckor och konstigheter som gör att jag inte vet vad jag ska tro om. Eller egentligen tror jag att det hände saker som han inte vill säga eller förträngt. Och eftersom jag tror det så känns inte boken helt äkta.

Eller så känner jag fortfarande så mycket för systern i Mammas svek och därför har svårt för sonen som favoriserades av mamman. Och Kevin nämner knappt tiden då de var barn vilket känns konstigt. LIte mer kommer i summeringarna mot slutet. Vad tänkte han om att hon inte fick följa med när familjen flyttade? Och hur kan han fortfarande finnas där för sin mamma trots allt ont hon gjort mot hans syskon i synnerhet. I synnerhet som han har barn själv nu?

Det finns ytterligare en bok om systern och problematiken kring att som vuxen sen kunna ta hand om sin egen dotter. Men den finns inte översatt till svenska. Och jag tror jag nöjer mig här oavsett.

Betyg 2 av 5.

Klubben av Matilda Gustavsson

Väldigt läsvärd!

Handling: I årtionden hade han omgetts av rykten om övergrepp - den välkände kulturprofilen vars prestigefulla klubb drog till sig medlemmar ur Svenska Akademien, och där konstnärskap både föddes och dog. Den 22 november 2017 publicerades journalisten Matilda Gustavssons reportage om kulturprofilen i Dagens Nyheter, där arton kvinnor vittnade om våldtäkter, hot och trakasserier. Det inledde en händelsekedja som skulle få en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.

Uppläsare: Ella Schartner och olika skådespelare

Vissa är kanske mättade på den här historien. Den om kulturprofilen. Och även om jag hade koll på en hel del så ger den här boken en så mycket mer heltäckande bild av allt. Det var Matilda som kom med det stora avslöjandet som faktiskt gav effekt. Tyvärr för att artikeln kom vid rätt tidpunkt för det var inte första gången det skrevs om honom. Och det är så mycket i den här boken som gör mig ledsen och även fundersam.

Det är intressant att läsa om Jean-Claude Arnaults och Katarina Frostensons tidigare liv. Jag kände inte till något av namnen innan det här måste jag tyvärr erkänna. Jag borde ju ha känt igen Katarinas åtminstone. Men jag blir otroligt ledsen över hur många som har låtit Arnault hålla på i så många år och låtit honom vara en del av ett gäng fullt med inbördes beundran där flertalet från Svenska Akademin igår.

Det är också tydligt hur vissa inte klarar av att hantera makten och berömmelsen som att ingå i dessa kulturella kretsar där det dessutom verkar finnas alldeles för mycket pengar för att ens behöva uppföra sig klanderfritt. Istället har det varit en tystnadskultur som tyvärr finns lite överallt. I synnerhet i mindre smickrande sammanhang.

Den får mig också att fundera över litteratur och konst och ska en konstnär/författare kunna förlåtas för vad som helst om den är duktig i sitt skapande? Det är ju dessutom ett väldigt subjektivt tyckande och det är bra konst eller ej. Att väljas in på livstid i en akademi känns väldigt förlegat idag och tydligt att det inte är ett vinnande koncept när vissa får hybris över sin egen förträfflighet. 

Det här är en bok som jag sträcklyssnade på och egentligen inte ville skulle ta slut. Och jag undrar så om Svenska Akademien någonsin kommer bli vad den en gång varit. Frågan är om den kan bli det så länge vissa av ledamöterna är kvar? För min del har jag svårt att tro det. I synnerhet som diskussionerna fortsätter nu kring nobelpriset.

Betyg 4+ av 5.

Happy Food 2.0 av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart

En otroligt lärorik bok om våra kroppar och vårt intag!

Handling: Det har redan kommit ytterligare forskning som stöder de rön som Ennart och Ekstedt presenterade i HAPPY FOOD. I uppföljaren presenteras även ett vidare grepp om matens koppling till lycka, där olika aspekter av måltiden som helhet tas upp. Visste du att familjemåltiden faktiskt är en preventiv åtgärd mot brottslighet? Att olika råvaror passar bättre vid olika tider på dygnet? Eller att det verkar som att vi bör uppvärdera vår syn på vetet?

Boken bjuder på nya djupdykningar inom superråvaror och ännu fler lyckorecept som får munnen att vattnas och endorfinerna att jubla! Snabba vardagsrätter för barnfamiljen, trerättersmenyer för helgen och allt däremellan.


För några år sen kom boken Happy Food av Ennart och Ekstedt. Men jag var mer inne på Food Pharmacys böcker då och tyckte det blev för mycket. Lite senare fick jag frågan om att få deras andra bok som recensionsexemplar och tackade då glatt ja! Min magen blev dålig för några år sen och efter det tänker jag väldigt mycket mer på mina intag.

Det ingår en hel del fakta i boken men ofta tillsammans med olika forskningsstudier som gjorts och det blir ändå lätt rätt att ta till sig det. Det gör också att jag litar på det som skrivs.Vissa saker är mer generella om hur en näringsrik kost kan påverka oss som helhet.

Det finns även en hel del på detaljnivå och där det till exempel gås igenom våra olika sädesslag och brödet vi äter. Det blir rätt skrämmande. Här kommer både enkla och mer komplicerade tips på hur man kan hantera det. Jag kommer bland annat äta mer surdegsbröd än jag gjort tidigare.

Jag märker att när jag bläddrar i boken för att beskriva den bättre fastnar jag direkt och läser istället hela sidor. Så det är en bok som jag kommer att komma tillbaka till då och då. Däremot har jag inte testat några av recepten än så jag vågar inte uttala mig om dem än. Vissa recept har kött eller fisk i sig medan vissa är vegetariska. Oavsett så är bilderna väldigt vackra med alla färger som kommer från alla grönsaker. Jag har inte läst den första boken än men fick den precis rekommenderad till mig av min mamma. Så det lär bli rätt snart som jag börjar läsa.

Boken får betyget 4+ av mig!

Året utan sommar - Berättelser från Utøya av Erika Fatland

En bok som verkligen griper tag i mig!

Handling: Den 22 juli 2011 skakades Norge av den värsta tragedin sedan andra världskriget, när Anders Behring Breivik lät detonera bomben i Oslo och mejade ner ungdomar på Utøya.

De som drabbades av terrorn kom från hela det geografiskt vidsträckta landet, där avståndet från människa till människa är kort.

Erika Fatland, vars egen familj också drabbades, har rest i dessa sorgmärkta trakter, men också utanför landets gränser, på jakt efter svar. Hon besöker de som överlevde eller blev kvar, i hem där sorgen ännu sitter kvar i den tomma stolen vid middagsbordet och saknaden befolkar de tysta rummen. Men hon följer också spåren efter en vilsen ensamvarg, som funnit sitt hem i extremismen.


Tidigare i veckan såg jag filmen Utøya 22 juli som jag velat se en tid men inte sambon. Men nu blev det av. Det var hemskt att se den och skräcken de fick uppleva där på ön. Men trots allt det hemska ville jag veta mer och läste därför den här boken som legat ett tag och väntat i min e-bokläsare.

En stor del av boken består av berättelser från Utøya och jag känner igen flera scener i filmen där. Om syskon som separeras, om syskon som försöker hålla ihop, om där någon hjälper en skadad och så vidare. Mycket tack vare filmen målar jag upp scenerna extra tydligt när jag läser boken. Jag ser för mig tältplatsen men kanske ännu mer klipporna runt ön där de försökte gömma sig i skrevorna. De som överlevde berättar också om livet efteråt och där vissa har fått stora men både fysiskt och psykiskt.

Det är också berättelser från de som åkte ut med sina fritidsbåtar och tog upp ungdomarna som flydde. Hur kulorna ibland kom väldigt nära båtarna. Det måste vara en sån oerhörd skräck. Men de var verkligen hjältar.

Författaren har även åkt till föräldrar till överlevande, både i Norge och utomlands och pratat med dem om deras sorg. Och den riktas mer mot polisen än mot Breivik själv just för att så otroligt mycket gick fel där. Underbemanning är bara en av alla orsaker och mest ont gör det i de anhöriga där barnen eller ungdomarna dog mot slutet och om polisen gjort som de borde så hade de redan varit på ön då. Det står en hel del om utredningen av det i boken men inte vad det faktiskt lett till.

Sen är det en hel del om Breiviks inspirationskällor där jag måste säga att mitt fokus svek mig. Det blir för knäppt för mig. Erika Fatland kollar även upp lite andra personer som utfört hemska saker som bland annat Unabombaren och forskning kring det. Även denna del är bara delvis intressant för min del.

Jag hoppas att något sånt här inte behöver hända igen. Men om det nu gör det hoppas jag att vi är mer förberedda. Och att polisen faktiskt får kosta pengar och finnas där när de behövs.

Mitt betyg blir en svag fyra.

Underground av Haruki Murakami

En faktabok med många intervjuer!

Handling: Måndagen den 20 mars 1995. I Tokyos tunnelbana släpper fem medlemmar ur en religiös sekt ut gas som är tjugosex gånger giftigare än cyanid. tolv personer avlider och tusentals skadas, många av dem svårt. 

Hur kan man vilja döda så många oskyldiga människor? Hur kan man så hängivet följa en sektledare? Hur hanterade japan detta nationella trauma? Författaren Haruki Murakami bestämmer sig för att intervjua människor som drabbats och medlemmar ur den sekt som genomförde attentatet - de oväntade, skrämmande och tankeväckande svaren leder vidare till en kritisk granskning av den kollektivistiska japanska kulturen. 


För några år sen bestämde jag mig för att läsa något av Haruki Murakami och beställde hem den här boken. Men missade att den bestod av 600 sidor och därefter blev den liggandes. Så jag hann läsa en vanlig roman av honom innan den här - Den färglöse herr Tazaki som sambon köpte på en bokrea.

Men nu när jag kämpar med att beta av ett gäng hyllvärmare blev den till slut läst. Jag vet inte särskilt mycket om Japan och ännu mindre om Aum så de var definitivt en intressant bok på många sätt. Boken består av väldigt många intervjuer. Och om jag förstått det rätt blev det först en bok på ca 400 sidor men som sen utökades senare med intervjuer av människor som varit en del av Aum. Och jag tycker att det var bra trots tjockleken.

I delen om de drabbades intervjuer blir det väldigt många liknande historier vilket gör det rätt tråkigt mitt i allt hemska. Min behållning är att det även blir lite bakgrundshistoria kring varje person och också vad som hänt med personen efteråt. Som att japaner generellt är väldigt plikttrogna. Men också hur tufft vissa offer fick det efteråt eftersom kollegorna på vissa jobb hade svårt att acceptera att offret hade problem efteråt (huvudvärk, ögonproblem, PTS osv). Det syntes ju inte på personen. I samma veva som jag läste den här lyssnade jag på hur osäkert det är med vittnesuppgifter när något händer. Det kan ha varit terrorexpertens Magnus Ranstorps sommarprat och därför tog jag den delen med en nypa salt. Det kändes inte heller relevant vem som exakt gjort eller sagt vad i kaoset. Utan mer att det blev kaos.

Det här hände dessutom 1995 innan internet hade exploderat och då det var enkelt att sprida information. Istället står många sjukhus helt handfallna av strömmen skadade och på vissa ställen skickades folk hem för de inte visste att något hänt eller där de kunde diagnostisera det.

Styckena efter första delen av intervjuerna försökte jag läsa min sista jobbvecka innan semestern och det var helt hopplöst att hänga med trött som jag var. Det var Haruki Murakamis reflektioner kring det han lärt sig bland annat och vad som kändes som en amatöranalys över ledaren. Och för mig om saknar inblick i sekten Aum och Japan var det inte lätt att hänga med. Så det var ett tungt parti.

Sen kom den tillagda delen med intervjuer med deltagare från Aum men som inte varit inblandade i attentatet. Det var betydligt mer intressant. Dels att få en känsla för dessa människor (sökare på många sätt som inte passat in) och dels att få en inblick i sekten och hur den sköttes och sen förändrades.

Boken hade tjänat på att kortas ner. Men inte den den sista delen som lades till senare utan ett antal av intervjuerna om offren.

Mitt slutbetyg blir 3+. Det hade blivit högre om boken kortats ner.

Brandvakten av Sven Olov Karlsson

En otroligt viktig bok!

Handling: Sommaren 2014 växte några gnistor till Sveriges största brand på hundratals år. En yta mer än tre gånger Stockholm ödelades. Priset: en miljard kronor eller mer, många skadade, ett dödsfall. Ett tusental tvingades fly. En av dem var Sven Olov Karlsson. Efteråt försökte han utforska om mer än bara hetta och vind orsakat katastrofen. Han fann två berättelser: en aktuell om ekonomiska nedskärningar och globala klimatförändringar. Och en tidlös om hur människans eldar genom årtusendena skövlat allt mer av världens natur.

Brandvakten porträtterar också kvinnor och män som lever och arbetar med skogen, och som fick kämpa dag och natt för att rädda sig själva och varandra.


Brandvakten är en otroligt viktig bok. Och med tanke på utvecklingen känns den som att det inte blir mindre viktig med tiden. Jag tror att den blev extra verklig för mig eftersom det var en skogsbrand väldigt nära oss i somras. Det var lyckligtvis en liten en som de fick bukt på efter några dagar men vid ett tillfälle kom en polis inspringandes på tomten och bad oss vara redo för en snabb utrymning. Det väckte otroligt många tankar.

När jag läser den här boken kommer jag tillbaka till värmen och den tunga röken som låg över vårt område. Hur otrevligt det var att sova hemma. Men att samtidigt inte vilja lämna hemmet obevakat i ett sånt här läge. Så jag tror att boken kom mig ännu närmare efter den upplevelsen än om jag läst den för ett år sen (som sambon gjorde).

Boken har väldigt olika kapitel. Vissa är lite mysiga och handlar om känslor till skogen. Som barndomsminnen och hänvisningar till boken Trädens hemliga liv. Ett kapitel handlar om brandens start. En hel del om släckningen och då vissa handlar om yrkesmännen som kämpade med släckningen och vissa om de boende som gjorde vad de kunde för att stötta. Författaren reser även till Italien och pratar dels om deras skogsbränder men också med helikopterförarna som flög upp till Sverige.

Den tar även upp bränder ute i världen och hur de blir ett allt större problem. Argast blir jag när jag läser om problemen i Italien där folk tänder på för att de sen vill komma åt marken för att bygga på den. Eller liknande. Även nedrustningen av brandförsvaret tas upp vilket inte lär bli ett mindre problem med tiden.

Något som förvånade mig stort var att det fanns en kurs att gå om att släcka just skogsbränder för brandmännen. Men att de förväntades bland annat stå för logi själva och om det även var resan (jag minns inte exakt). För mig som jobbar inom den privata sektorn känns det jättekonstigt. Om man får gå en kurs så står jobbet för både resa (om det är långt bort), logi samt kurskostnaden. Inte bara en del av det om det är något man verkligen bör gå för jobbets räkning. Sen får/kan såklart inte alla gå men den/de förväntas då förmedla kunskaper till de övriga på olika sätt.

Författaren har ett gäng olika förslag till hur man kan få skogen mindre brandfarlig. Och jag undrar så hur lagstiftningen jobbar med det här? För det ser ut som skogsbränderna är allt annat är bra för miljön med tanke på allt som frigörs. Och med tanke på hur vi odlar upp ny skog så gör vi den allt mer känslig för skogsbränder.

Det kom en dom i Högsta Domstolen väldigt nyligen i frågan. Men det verkar ändå återstå en hel del jobb kring skadestånd etc.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken så läs den!

Betyg 4+ av 5.

Följ fucking order av Ann Törnkvist

Ytterligare en skrämmande bok om Södertäljenätverket!

Handling: Natten mot den 1 juli 2010 rusar två män beväpnade med kalasjnikov och pistol in i kafé lokalen Oasen i Södertälje. Där skjuter de ihjäl två bröder, elitfotbollsspelaren Eddie Moussa och fyrabarnspappan Yaacoub Moussa. Dubbelmordet utgör kulmen på den våldsspiral som satt skräck i staden under flera år.

I en liten stad påverkas alla, vare sig man vill eller inte. Oritha vars bror lånar pengar av fel människor. Issa som bara vill spela kort med vänner. Philip som kastar tärning för en halv miljon. Milad som vägrar betala för skydd.


Tidigare i sommar läste jag boken Nätverket av Baris Kayhan som också skrivit om det som hände i Södertälje. Jag valde mellan dessa två böcker när jag skulle köpa en av dem till sambon, men tog tillslut den först utgivna som jag trodde skulle passa honom bäst. Men efter att ha läst den ville jag även läsa den här, och eftersom den finns på Storytel som e-bok blev det så.

Även den här beskriver samma skrämmande period i Södertälje som en hel del drabbades av. Jag skriver period men ska jag vara ärlig så vet jag ju inte alls läget nu. För mig som bor i trakterna handlade det mest om att jag fick läsa om dödsskjutningarna i tidningarna. Sen har det såklart alltid gått rykten om saker som pågått men inget som jag kan säga med säkerhet verkligen hänt. Hade jag däremot t.ex. varit i restaurangbranschen hade jag nog vetat mer än jag velat.

Precis som i förra boken kan jag känna att det mest är syrianerna/assyrierna själva som är offren. Eller gängmedlemmar såklart. Eller sådana som har otur att hamna i skuld till nätverket eller till något gäng, mycket på grund av den spelverksamhet som de bedriver. Eller lånar ut pengar till. Och i vissa fall verkar det räcka att ha en verksamhet och behöva betala för beskyddarverksamhet.

Eftersom jag läst böckerna så tätt är det omöjligt att inte jämföra dem. Baris Kayhans bok är betydligt mer strukturerad om vad som hände och när. Den här boken handlar såklart om samma sak men här får vi veta mer genom intervjuer. Så Följ fucking order är mer personlig och går mer in på människor som har lite olika roller här. Men den är också mer ostrukturerad kring händelserna och jag har inte så lätt att veta var i tiden vi är.

Boken skulle egentligen ha blivit utgiven på ett annat förlag först. Men när det kom hot så sa de nej och istället blev det Mondial som gav ut boken.

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

Om vår skrämmande historia!

Handling: Femhundra brev från Wien, prydligt sorterade efter årtal, ombundna med snöre och förvarade i en IKEA-kartong. Adressaten var Otto, en judisk pojke som tretton år gammal ensam kommit till Sverige från ett Österrike som alltmer präglades av nazisternas maktövertagande 1938. Ottos föräldrar blev kvar i Wien och bevittnade den tilltagande terrorn mot den judiska befolkningen. Breven till Otto visar hur deras vardagsliv hela tiden kringskärs. De försöker hålla modet uppe, både på sig själva och på sonen, de gläds åt att han har nått friheten, men samtidigt lyser sorgen och saknaden igenom. De sista brev Otto får har avsändaradressen Theresienstadt. Hans föräldrar skulle aldrig återvända.

I Sverige hamnade storstadspojken Otto på landet, i gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Med tiden fick han arbete som dräng hos familjen Kamprad på gården Elmtaryd i Agunnaryd. Mellan sonen i huset, Ingvar, och Otto uppstod en stark vänskap. Samtidigt var Ingvar Kamprad aktivt engagerad i nazistiska organisationer och en stor anhängare av fascisten Per Engdahl. Hur kunde detta hänga ihop?

Med utgångspunkt i detta unika brevmaterial ger Elisabeth Åsbrink en personlig och engagerad skildring av den svenska stelbentheten och räddhågsenheten under andra världskriget och visar hur anti-semitismen genomsyrade samhället. Intervjuer med Ingvar Kamprad gjorda 2010 ger relief åt hennes berättelse.


Den här boken fick Augustpriset 2011 för bästa Facklitteratur. Jag köpte den för ett antal år sedan och den har blivit liggandes. Istället har ett antal andra böcker om andra världskriget blivit lästa. Alltid lika hemska, såsom den här. Men i och med hyllvärmarutmaningen på Instagram så tog jag tag i den här boken vilket jag såklart är jättenöjd med nu.

Boken består på sätt och vis av tre olika delar som löper parallellt. Dels historien om Otto och hans föräldrar. Dels hur svenskarna resonerade kring judarna på den tiden samt Ingvar Kamprads sympatier och engagemang för nazismen. Otto föds 1925 (född fem dagar efter min morfar) och får flytta till Sverige i början av 1939 tillsammans med ett antal andra judiska barn. Tanken är att han ska få vara i Sverige sex månader men det blir betydligt längre.

Precis som Ottos föräldrar har jag och min sambo bara ett barn - en son som närmar sig tolv år. Och det är verkligen skrämmande att sätta sig in i Ottos föräldrars situation - att skicka sitt enda barn till ett land där han inte ens kan språket. Och ett land som de själva inte får flytta till.

När man läser om hur det diskuterades kring judarna i Sverige på den tiden blir jag mörkrädd. Men det blir jag även idag i vissa sammanhang när det diskuteras invandring. Så frågan är hur mycket som faktiskt har hänt?

Det gör ont i mitt hjärta när jag läser breven från Ottos föräldrar. Så mycket kärlek och smärta lyser igenom där. Och mellan raderna förstår man att Otto också mår väldigt dåligt.

Boken gick lite trögt att läsa men så kan det lätt bli med en faktabok. Det som var mest krävande var att försöka hänga med i vem som sa vad här i Sverige kring diskussionerna om judarna och rapporterna från diverse tidningar. De andra delarna var mer lättlästa.

Jag är som sagt glad att jag läste boken även om den mest gjorde mig ledsen.

Betyg 4 av 5.

Expeditionen - Min kärlekshistoria av Bea Uusma

En oerhört fascinerande historia!

Under en fest då Bea Uusma hade det tråkigt, tog hon ut en bok från en bokhylla och började läsa. Den handlade om Ingenjör Andrée och hans expedition och hon blev fast.

Under ett antal år har hon läst allt hon kommit över om expeditionen och har även läst till läkare. Hon ville försöka förstå vad de tre männen som flög iväg i en luftballong faktiskt dog av. Hon har dessutom själv rest till Arktis och Nordpolen för att följa deras spår.

Expeditionen tog sin avfärd juli 1897. Drygt trettio år senare - 1930 hittas de tre männen av en slump på en glaciärö i ishavet. Det visar sig att de tvingades nödlanda betydligt tidigare än tänkt och sen släpat sin packning på slädar. Allt detta går att läsa i anteckningar som fortfarande var läsbara.

Vi har den illustrerade boken hemma och den är visserligen tung att hålla i, men fotografierna och bilderna gör så otroligt mycket för känslan. Jag har aldrig egentligen varit särskilt nyfiken på den här expeditionen och jag läste boken bara för att jag hört så otroligt mycket positivt om den. Jag har även hört Bea Uusma själv pratat om den när sambon och jag var på Vi Läsers litteraturbåt 2014. Så jag hör även hennes röst inom mig vid vissa partier. Att den dessutom fick Augustpriset för bästa facklitteratur 2013 gör det inte sämre. Boken känns gedigen men är ändå rätt lättläst.

Bea Uusma går igenom vad man vet om skadorna och listar upp alla olika saker de kan ha dött av och summerar sen vilka orsaker som är mer eller mindre troliga. Detta blandas med dagboksanteckningar från färden så boken innehåller så mycket olika saker som gör boken väldigt varierad.

När jag läser förundras jag över att det finns människor som vågar så mycket. Trots att de har massor att förlora. Där blir det väldigt tydligt hur olika vi är. Och det är tungt att läsa om vilket slit det blev för männen. Man vet ju dessutom hur illa det gick för dem. Trots det är jag mycket glad att jag läste boken tillslut.

Mitt betyg blir 5 av 5!

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge

En tänkvärd bok skriven av en läkare. 

Handling: Sylvestre var bara nitton år gammal när han dog i min famn och mitt misstag orsakade hans död.

I sin bok berättar Christian Unge om misstag han har gjort med patienter under sin tjänstgöring för Läkare Utan Gränser i Afrika eller på akutmottagningen i Sverige. Han berättar om kunskapsbrist, dålig handledning, stress, bristande kommunikation och svåra etiska gränsdragningar som skäl till varför fel inträffar inom vården.

Christian Unge pekar även på systemfel, som vårdplatsbrist och superspecialiseringen i storstadsregionerna. Han djupdyker dessutom i världens slumområden och traumatologins våldsamheter.

Men framför allt vänder han blicken mot sig själv och granskar sina misstag på ett utlämnande och okonstlat sätt. Som läsare får vi vara i hans sjukhuskläder. En känsla som kan vara både skrämmande som igenkännande:

Det skulle faktiskt kunnat vara jag som gjorde det där misstaget.

Uppläsare: Christian Unge

Det blir alltid väldigt personligt när författaren själv läser sin bok. I alla fall när författaren gör det bra. Och så är det här.

Christian Unge verkar vara en mångsidig person som bryr sig om människor. Han sökte sig inte till läkaryrket eftersom han älskade NO-ämnena i skolan. Utan det känns som han vill jobba med människor och ha friheten att kunna göra det på många olika sätt och då blev det läkaryrket till slut trots ett visst motstånd. Och att han då kunde jobba för Läkare utan gränser. Här känner jag mig glad att jag är en månadsgivare till dem. 

Jag jobbar inte inom sjukvården. Men alla kommer i kontakt med den mer eller mindre under sina levnadsår så det är ändå en miljö som berör oss. Jag tycker det är intressant att höra om både hur det kan vara att jobba för Läkare utan gränser eller på olika ställen här i Sverige. Ibland på ett stort sjukhus eller på en ödslig vårdcentral i norra Sverige. Det är mycket tydligt att det är otroligt utmanande att jobba som läkare men också att personer inom yrket gör det olika bra. Som på de flesta jobb. Men här kan konsekvenserna blir riktigt illa.

Han gör olika jämförelser mellan vård i ett rikt land och i ett fattigt. Och hur olika man måste tänka i olika situationer. Ibland samma sjukdom men där den i det fattiga landet dör rätt omgående och den i det rika landet kan leva länge länge till.  

Jag tycker boken är väldigt intressant på många olika sätt. Det enda är att den kan kännas lite spretig just för att han vill berätta så mycket. 

Betyg 4- av 5. 

Sportgenen av David Epstein

En mycket intressant bok om DNA och idrott!

Handling: Är det förutbestämt vilka som når stjärnstatus?

I denna kontroversiella och medryckande kartläggning över idrottsliga prestationer tar Sports illustrated-journalisten David Epstein sig an arv- eller miljö-debatten och studerar hur långt vetenskapen har kommit för att lösa denna stora gåta.

Han undersöker den så kallade 10 000-timmarsregeln för att avslöja huruvida rigorös och regelbunden träning från ung ålder är den enda vägen till idrottslig framgång.
Boken gräver i känsliga ämnen som etnicitet och kön samt utforskar frågor som: Är vissa idrottare av genetiskt förut-bestämda att dominera både kort- och långdistans och är deras förmåga skäl nog att skilja män och kvinnor åt i idrotts-sammanhang?

Ska vi gentesta barn för att undersöka om de ämnade att nå stjärnstatus? Kan man via gentester avgöra vilka som ligger i riskzonen för skador, hjärnskador eller till och med död på idrottsarenan?
Via fältstudier och avslöjande samtal med ledande forskare och olympiska mästare samt intervjuer med idrottsmän och kvinnor tvingar Epstein oss att ompröva idrottens själva natur. Boken innehåller en lång intervju med höjdhopparen Stefan Holm gjord i Värmland.

Den här boken blev jag erbjuden som recensionsex av Lava förlag och tackade glatt ja. Jag har själv gjort DNA-test och fått veta vissa saker om mig själv. Jag har även läst Karin Bojs bok Min europeiska familj som också rör dna. Men det är verkligen olika perspektiv på det.

Det jag mest har med mig är hur komplex kroppen är och vi har väldigt långt kvar innan man kan vara säker på vad allt DNA i kroppen betyder - om det ens är möjligt.

Inom idrotter där det finns mycket pengar letar man efter de perfekta kropparna för just den idrotten. Här står det hur en optimal kropp ska vara för vissa idrotter. I basket och volleyboll är det vanligt med långa ben och korta överkroppar. I någon sport ska du vara smal och kort. I en annan bör du ha långa armar. Och överallt finns det såklart undantag.

Ibland när jag läser skräms jag eftersom det känns som mångfalden försvinner i jakten på upplevd perfektion. Och hur oslagbara vissa kroppar är inom specifika idrotter. Men samtidigt påverkar vår livsstil sporterna också. Många extremt duktiga löpare har fattig uppväxt och har alltid behövt gå eller springa långt för att ta sig mellan olika ställen. De har helt andra förutsättningar - och driv - än de som vuxit upp under välartade förhållanden och blir skjutsade runt.

Det handlar också om hur mycket träning ger och där är det såklart olika beroende på sport. I vissa sporter har de bästa tränat sen de var väldigt unga medan i vissa sporter har många hållit på med flera olika sporter rätt länge innan de specialiserade sig.

Det finns också en genomgång hur olika kropparna har utvecklats beroende på var vi bor och härstammar från geografiskt (t.ex de som kommer från ekvatorn). Även de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och mäns nämns och dess hur kropparna behövt fokusera på olika uppgifter och vad det innebär idag.

Det finns många intressanta intervjuer här och livshistorier. Det mesta är beskrivet på ett rätt begripligt sätt. Ofta är det lite djupdyk i vissa idrottares DNA och vad som gjort dem så bra på sin idrott.

Jag är egentligen inte särskilt intresserad av sport utan mer av naturvetenskap. Men även om fokuset är på idrottsprestationer har jag ändå stor behållning av boken.

Betyg 4 av 5.

Konsten att fejka arabiska av Lina Liman

En oerhört viktig bok!

Handling: "En del av mig dog. En annan del började äntligen, äntligen leva."
I 32 år lever Lina Liman med autism utan att veta om det. Men att något är fel vet hon. Hon lär sig att fejka för att passa in, spela vanlig, ända tills det inte går längre.
Konsten att fejka arabiska är en berättelse om vanmakt och utanförskap, men också om hur Lina till sist hittade förklaringen som fick allt att falla på plats, och om hur en diagnos kan förändra livet i grunden.

Uppläsare: Moa Gammel

Den här boken är inte helt lätt att skriva om. Lina Liman har skrivit en bok om sitt liv och hur hon så fort hon blev mer medveten, känt att något är fel med henne. Hon var inte som alla andra.

Det gör ont i mig att lyssna på boken. Men det som känns bra är vetskapen att hon är så stark att hon så här i efterhand skrivit boken och verkar ha ett bra trygghetsnät kring sig.

Boken består av en kombination av olika saker.
Dels henne uppväxt och upplevelser om att hon inte är som alla andra.
Om kampen att försöka passa in.
Om alla turer i sjukvården och diagnoser som inte stämde.
Om bemötandet i sjukvården.
Om att försöka klara skola och jobb.
Om familj och kompisskap.

Det här känns som en väldigt viktigt bok att läsa. I synnerhet för de som jobbar med psykiskt sjuka. Tyvärr så verkar man även här ha satt standarden för diagnosen efter hur killar/män ter sig och därför faller många tjejer och kvinnor mellan stolarna. Men boken är viktig även för oss övriga. För vi kanske känner någon annan Lina som inte heller hittat rätt i sjukvården och kan ge tips. Elle har en diagnostiserad Lina nära oss och därför lättare förstår henne (eller honom). För vi läsare får även en större förståelse för människor med autism och hur olika det kan te sig. Men även vissa gemensamma centrala delar.

När jag skriver här känns det som att boken kan te sig väldigt teoretisk men så kändes det verkligen inte. Lina Liman har verkligen blandat de olika delarna väl och det finns hela tiden ett driv. Tidsperioderna växlar men det är aldrig något problem att hänga med.

Det enda negativa jag möjligtvis kan komma med är att det är en del upprepningar. Men det är nog rätt ofrånkomligt i en sådan här bok. Och att uttrycket i allmänhet/i synnerhet är lite väl överanvänt. Det blev kanske extra tydligt när jag lyssnade på boken.

Moa Gammel är uppläsare och det känns verkligen som Lina Liman fått en röst genom henne.

Jag är mycket glad över att jag läst boken! Betyget blir 4 av 5.

Food Pharmacy av Lina Nertby Aurell & Mia Clase

En intressant bok om antiinflammatorisk mat!

Handling: Att leva ett så friskt liv som möjligt är till stor del kopplat till vad du äter. Bloggen Food Pharmacy, som drivs av Mia Clase och Lina Nertby Aurell, handlar om just detta. Nu kommer också boken om hur du äter den mest hälsosamma och antiinflammatoriska maten, och allt serveras med en rejäl portion humor.

Det här är en berättelse om inflammation, tarmfloror, onda och goda bakterier, vetenskapliga studier, hypokondri, metaanalyser, gurkmeja och antiinflammatorisk mat - dessutom förklarat på ett mer lättillgängligt sätt än du någonsin kunnat ana. Självklart med recept och fakta om de antiinflammatoriska hjältarna i köket - som du snart inte kommer att kunna vara utan.

All fakta är väl underbyggd genom professor Stig Bengmark, f.d. chefskirurg och klinikchef på Lunds universitet, med över 30 års erfarenhet av forskning på magens bakterier och hur maten vi äter påverkar kroppen. Han menar att alla kroniska sjukdomar har en och samma orsak - ett uttröttat immunförsvar orsakat av kronisk inflammation. Därför ville Mia och Lina ta reda på hur man kan leva så antiinflammatoriskt som möjligt.


På grund av stress på jobbet som berodde på ett jobbigt projekt och vakanser så har min mage bråkat sen de sista dagarna av semestern sommaren 2016. Jag var sjuk titt som tätt dessutom under hösten. Efter nyår sa magen nej och jag var tvungen att masa mig till läkare. Men efter att ha googlat massor hade jag inte så stort hopp. Jag fick göra en gastroskopi efter nästan två månader men den gav inga indikationer. Jag fick i alla fall en dunderkur av Omeprazol och försökte då återigen försöka äta lite mer vanligt.

Jag fick tips om en podd - Hälsosant av en kollega som har flera avsnitt om just magen. I påskas fick jag tips om den här boken av min mamma och började lyssna på den på Storytel. Men jag köpte den också för att kunna ha den mer tillhands.

Jag inser att flera saker som jag trodde var snälla mot magen faktiskt inte var så bra egentligen. Och sånt jag inte alls trott skulle vara bra att äta var just bra. Sen kanske författarna här lever ett väldigt i mitt tycke extremt kost-liv som jag skulle ha svårt att upprätthålla.

Det som är bra med boken är att de går igenom många hälsosamma saker för kroppen uppdelade i olika teman. I boken finns ett antal recept och vissa är både enkla och snabba att laga till. Delvis eftersom de rör sig lite mot raw-food. De går inte all-in men ger tips på hur man kan kan bevara nyttigheterna men ändå äta rätt varm mat. Jag har lagat flera av deras soppor och även en granola. Det finns fler recept som jag vill testa men inte gjort än.

Tonen i boken är lätt humoristisk och de gör enkla liknelser så det är mycket lätt att förstå vad de menar.

Sen har jag läst att vissa kanske inte helt håller med deras professor Stig om allt. Och här är det för mig som lekman helt omöjligt att veta vad som är rätt eller fel. Jag tar till mig av det som känns rätt för mig.

Men vill du leva nyttigare och få en friskare mage. Läs eller lyssna på boken. Eller gå in på deras blogg där det mesta står men inte lika organiserat. Eller lyssna även på podden Hälsosant och avsnitten om magen.

När man läser om magproblem så är fokus på vad du inte ska äta. Men vad ska du då äta? Hur ska du få till alla måltider under dygnet när du ska undvika det mesta? Det är också viktigt att ha med sig att magen även reagerar på mat du inte är van att äta utan att det behöver vara fel. Har man låtit bli att äta saker länge så försvinner enzymerna som är bra på att ta hand om just dessa saker. En känt exempel är att vegetarianer inte kan börja tokäta kött direkt utan måste sakta vänja magen igen. Det är ju det som gör det extra jobbigt med magen.

Min känsla är i alla fall att min mage går åt rätt håll. Jag får fortfarande ont ibland men inte alls lika mycket och länge. Jag har dessutom vågat unna mig ett glas vin vid några tillfällen och grillat med grannar. Det sociala har verkligen fått stryka på foten sen i julas så nu känns livet lite mer hoppfullt igen. Magproblem begränsar en verkligen. Sen har jag dessutom gått ner åtminstone fyra kilo sen nyår utan att ens vara hungrig. Dels genom att inte äta mig proppmätt men istället regelbundet och dels genom att undvika socker och minskat rejält på mjölintaget. Nu vill jag inte gå ner mer så jag hoppas att viktminskningen stannar av.

De försvunna barnen av Conor Grennan

Eller De små prinsarna : en mans kamp för att hjälpa Nepals förlorade barn tillbaka hem som den också heter i ett annat format.

Handling: Efter några månader som volontär på ett barnhem i Nepal inser Conor Grennan att barnen han hjälper till att ta hand om inte alls är föräldralösa. De har alla föräldrar - någonstans - som undrar vart deras barn har tagit vägen.

2006 var Nepal ett land som plågades av krig, girighet och korruption. Oroliga föräldrar lämnar bort sina barn till främlingar som lovar att ta dem till en säker plats tills oroligheterna lagt sig. Men barnen säljs som slavar. De som har tur hamnar till slut på barnhem.

När Conor Grennan inser hur det ligger till gör han det till sin personliga uppgift att återföra barnen till sina familjer. Föga anar han då vilket vanskligt och farligt uppdrag han åtagit sig. Med livet som insats ger han sig ut på strapatsrika vandringar över nepalesiska berg och dalar, kämpar i veckor över otillgängliga och ogästvänliga bergsmassiv, fryser, matförgiftas och missförstås, men när han ser barnens glädje då han kan visa upp foton på deras föräldrar bleknar alla hans umbäranden.

Jag lade in mina böcker som ligger hemma och väntar på att bli lästa på Goodreads to-read-lista. När jag kollade betyget på dem hamnade den här överst av böckerna med ett betyg på 4,25 med över 14 000 betygssättare (dock fick den 2,5 i betyg på Boktipset efter två betygssättningar). Eftersom jag även utmanar mig själv i Johannas deckarhörnas - En världsomsegling på 366 dagar blev jag extra peppad att läsa den här eftersom jag inte läst något från Nepal.

För min del sällar jag mig till Goodreads tyckare. Jag uppskattade den väldigt mycket. Conor Grennan berättar här sin egen historia hur han väljer att bli volontär mycket för att det låter coolt och bra och som motvikt till hans jorden-runt-resa som han också planerar som en del av det här. Men det finns något hos dessa barn som gör att han inte kan släppa taget om dem. Istället återkommer han och kämpar för dem.

När jag läser boken får jag en deja-vu-känsla och inser att en viss fara som finns i ett land i krig även berättas om i Hjärtats innersta röst som utspelar sig i Burma mestadels. Och jag inser att det finns likheter i ländernas historier.

Dessutom får jag verkligen en känsla för landet Nepal - ett mycket fattigt land i Asien. I synnerhet kanske när det återges med västerländska ögon som förstår vad som faktiskt är ovanligt för oss. Och jag blir helt tagen av barnen och hur de hanterar sin omvärld. Tårarna kommer när Conor Grennan återger föräldrarna och barnens glädje över att höra om den andres existens. Men han skriver också om hur svårt det är för föräldrarna som knappt kan försörja sig att faktiskt ta tillbaka sina barn när de vet att de både får mat och skolgång på sitt barnhem vilket de inte vet om de kan klara av att ge dem.

För min del var boken verkligen läsvärd och den får en stark fyra av mig.

Pingvinlektionerna av Tom Michell

En sann historia om en mycket fin vänskap!

Handling: Engelsmannen Tom Michell är tjugotre år, singel och brinner av äventyrslust. Han får jobb som lärare på en prestigefylld internatskola i Argentina under det politiskt turbulenta 1970-talet. Men det stora äventyret börjar då Tom, under en semesterresa, räddar en oljeindränkt pingvin på en strand i Uruguay. Efter det vägrar fågeln lämna sin räddares sida och Tom har inget annat val än att smuggla med sig pingvinen på flyget tillbaka till campus.

Pingvinen döps till Juan Salvador och blir centrum för allas uppmärksamhet på skolan. Han blir rugbylagets maskot, värd på Toms fester, hushållerskans förtrogne och simtränare till en blyg student. Juan Salvador sprider glädje till alla runt omkring - särskilt till Tom som i pingvinen har hittat en compadre och själsfrände för livet.

Uppläsare: Mattias Linderoth

Jag har läst flera hyllningar om denna bok och tyckte att den passade bra att komplettera min rätt hårdkokta deckare med som jag läser parallellt i pocketformat. Jag var lite orolig först att pingvinen skulle förmänskligas lite för mycket men jag tyckte att författaren fick till en mycket fin balans.

Tom Michell räddar pingvinen från döden under en resa i Uruguay och tar med sig den till skolan han jobbar på i Argentina. Resan är inte helt enkel eftersom han även måste passera tullen.

I skolan blir pingvinen Juan Salvador mycket populär och han gör livet roligare och trevligare för flera elever som använder honom som en samtalspartner som inte skvallrar eller för elever som behöver få lite positivt gensvar eller de som bara mår bra av att få hjälpa en annan varelse. Han behöver mycket mat och omvårdnad men Tom Michell får som sagt en hel del hjälp av både elever och personal.

Samtidigt får vi en känsla för hur oroligt Argentina var runt 1975 då Isabel Perón regerade med massa inflation och med militären som periodvis gick på hårt. Det blir även lite information om Falklandsöarna och hur infekterat ämnet var för dem och enligt vad jag förstår, fortfarande är.

Boken är rätt kort och går snabbt att lyssna på eller läsa - drygt 5 timmar eller 221 sidor i den inbundna boken.

Jag tror att den här boken kan passa rätt många eftersom den är lättläst men ändå innehåller en hel del intressanta fakta.

Min Europeiska familj de senaste 54 000 åren av Karin Bojs

En spännande historiebok ur ett annorlunda perspektiv.

Handling: Vetenskapsjournalisten Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och låta DNA-trådarna knyta ihop henne själv med forntidens människor. Hon läste studier, intervjuade forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.
Sedan 1980-talet har DNA-tekniken genomgått en enastående utveckling. Den har revolutionerat såväl kriminalteknikers arbete som biologisk och medicinsk forskning, och har på senare år börjat bidra till ny kunskap inom arkeologi och historia. Till och med släktforskande privatpersoner har börjat använda DNA som verktyg. Med hjälp av små variationer i DNA-sekvensen går det numera att hitta kusiner, sysslingar och bryllingar, och även släktingar som levde för mycket länge sedan - under den senaste istiden och ännu längre tillbaka.
Resultatet av Karin Bojs arbete blev en bok om hennes ursprung och hennes familj. Men också om oss andra. Vi är ju släkt. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader. DNA-trådarna knyter ihop oss alla.

Jag fick låna den här boken av en kollega som trodde att den skulle intressera mig. Och det gjorde den verkligen. Jag håller på med släktforskning till och från nu när man kan göra det enkelt från datorn hemma och jag har även gjort ett DNA test för 1,5 år sen. Jag gjorde det mest av nyfikenhet på den medicinska delen av mitt DNA men dessutom analyserades mitt DNA med avseende på släktförhållanden.

Tack vare DNA-testet vet jag att min haplogrupp eller mtDNA (mitokondrie-DNA) som forskarna tror ärvs från mor till dotter i generation efter generation. Motsvarande finns även för far till son. Författaren och jag har en gemensam urmoder som går under beteckningen U5. Därefter skiljs våra släktled åt. Men som hon säger så är ju vi resultatet av en enorm mängd människor som vi ärver mer eller mindre ifrån.

Jag kan förstå att Karin Bojs fick Augustpriset för den här boken. Med tanke på ämnet är den ändå lättillgänglig. Vissa delar kanske inte intresserar mig jättemycket medan vissa är riktigt intressanta. Historia var inte favoritämnet i skolan men här får jag läsa om flera viktiga händelser. Dels om de olika åldrarna (bl.a. sten-, brons och järnåldern och vikingatiden). Vår koppling till Neandertalarna. Perioder med översvämningar eller pest som dödat många människor. Hur vår livsstil t.ex gjort att även vuxna klarar laktos. Här och var i världen har mycket gamla kroppar hittats och nu när det går att analysera DNA:t hos dem får vi veta mycket mer än vi vetat tidigare. Karin Bojs går i genom de fall som är kända och berättar på ett lättfattligt sätt om vad som idag går att läsa ut. Så då och då under historiens gång tar boken oss till nutid och väver in forskningsresultaten.

Hon tar också med olika forskares synpunkter och visar var det finns oenigheter. Jag uppskattar också mycket hennes summering över våra olika anlag:

"Gener kan vara goda eller dåliga, beroende på den miljö där de förekommer. De kan leda till psykisk sjukdom eller stor kreativitet. Till gott hull som ger överlevnad i karg miljö men risk för övervikt när mat finns i överflöd. Hyperkänslighet för intryck hjälper jägaren att upptäcka bytet, men kan vara förödande i klassrum och kontor. Vad som är bra och dåligt beror på kombinationen och sammanhanget."

Om man är lite historia-intresserad så kan jag rekommendera den här boken. Eller intresserad av vårt DNA och genetik.