Om drömmar och en verklighet som inte går att undkomma!
Handling: Daniel Bechimol, regimkritisk journalist från Angola, som under en simtur hittar en kamera vars fotografier tycks innehålla bilder av någons drömmar.
Den moçambikiska konstnären Moira, bildernas fotograf, som tillsammans med en brasiliansk neurolog försöker hitta ett sätt att dokumentera folks drömmar.
Hotellägaren Hossi, en gammal gerillasoldat med ett mörkt och våldsamt förflutet, som dyker upp i andras drömmar iklädd lila kavaj.
Och sist men inte minst Karinguiri, Daniels dotter, som tillhör en ny generation drömmare: Angolas unga, som kämpar för en framtid som inte bara är en upprepning av den gamla ordningen.
Då och då försöker jag läsa böcker från länder jag inte läst något från och den här gången blev det Angola! Ett land jag verkligen inte visste mycket om, men nu ändå fått en liten grund att bygga vidare på.
Sen förstår jag inte hur var och varannan bok från udda länder som jag köper innehåller magisk realism. Hur kan jag missa att de innehåller det? Jag kan läsa böcker som innehåller det, men det lockar mig egentligen sällan eftersom det blir för diffust för mig. Men i den här boken var det ändå på en nivå som fungerade bra.
Bokens huvudsakliga jag-person är Daniel Bechimol, en journalist från Angola. Men ibland kom en annan jag-person in som visade sig vara återblickar/dagboksanteckningar från Daniels vän Hossi. Det var lite förvirrat först innan jag förstod att de var två jag. Men Hossis jag-texter började med ett datum och när jag insåg det blev det mer begripligt. Genom Daniel lär vi även känna hans dotter lite och som växer upp som skilsmässobarn i två väldigt olika miljöer.
Jag tycker om språket och dialogerna i boken. Jag kan väl inte säga att jag faller helt för vår huvudperson Daniel utan jag roas över hans dotters syn på honom som inte känns helt fel. Boken innehåller en del som berör drömmar - sådana som sker medan man sover. Daniel stöter på några människor som jobbar med det på olika sätt och även en man som brukar besöka andra människors drömmar.
Det jag uppskattar mest med boken är att jag både direkt och indirekt lärt mig lite mer om landet Angola. Drömdelen är däremot inte min grej riktigt. Men samtidigt blir det en rätt udda handling i boken som gör att den sticker ut i mängden.
Betyget blir ändå en fyra eftersom den både lärde mig saker, är välskriven och fick mig att fundera på drömmar och hur en uppväxt kan påverka barnen.