Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

Den andra boken i stadsserien som börjar med Mina drömmars stad!

Baksidestext: På Söder i Stockholm bor Lotten Nilsson, änka efter hamnarbetaren Henning, och hennes barn. De är barn av en stad som under1800-talets sista år genomgår en våldsam utveckling. Men vägen till ett bättre liv är fortfarande lång. 


Jag köpte hela serien 2017 och lovade mig själv att åtminstone läsa en bok per år, men jag hade inte räknat med att jag skulle skjuta upp det så jag fick sträckläsa de två sista dagarna på året.

Trots att jag älskade Mina drömmars stad så fanns det ett litet motstånd i mig att ta mig an den här. Men i slutändan är det oftast dessa böcker som hör till de bättre. En bok som kräver lite mer av en och då också blir något mer än ett kort tidsfördriv. Sen får jag skylla på att jag faktiskt betat av Else Johanssons serie om Nancy i år också och ville ha ett hopp mellan dem. Den utspelar sig visserligen vare sig i Stockholm eller under samma tid men handlar ändå om ett dåtida och rätt fattigt Sverige.

Eftersom jag även håller på med släktforskning vet jag att min farfars far och farfars mor bodde i Stockholm medan den här boken utspelar sig och att de som många andra kämpade på som vanliga arbetare. De bodde på många olika adresser och både på Söder, Gamla stan och även Djurgården innan de flyttade till Charlottenburg på Reimersholme runt 1890.

Jag fångas verkligen av personerna som Per Anders Fogelström skriver om. Även det står om Lotten i baksidestexten är det den äldsta och ansvarstagande dottern Emelie som känns som bokens huvudperson. Men vi får följa alla syskonen. August som försöker hitta sin plats bland de mer välbeställda, Gertrud som är den mer lättsamma och minstingen Olof som alltid lider av sin svaga hälsa. Även Tummen och hans familj finns med i bakgrunden.

Miljön är väldigt målande beskriven precis som förra boken och jag förstår verkligen varför den här serien är så populär. Även människornas känslor finns där och det är lätt att se varför folk agerar som de gör. Med så mycket fattigdom finns det mycket rädslor och det tar inte alltid fram det bästa i folk. Sen finns det alltid de som försöker stötta så mycket de bara kan.

Jag är riktigt glad över att jag läste den här i år och ser fram emot att ta nästa bok under 2019!

Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

Om ett helt obegripligt fall!

Handling: Äntligen hade tillvaron ordnat sig för Arbogatjejen Emma. Hon som alltid fallit för fel killar och tidigt blev ensamstående mamma med två barn. Nu hade hon mött en trygg man och de planerade för ett liv tillsammans. Men en kväll stod någon ur det förflutna i dörren och tragedin var ett faktum. Emma blev svårt misshandlad. Hennes barn Max och Saga hade aldrig någon chans.

När Emma vaknade upp befann hon sig i en märklig polisutredning där hon hölls isolerad utan att veta vad som hade hänt henne ? eller barnen. Hon som varit en vanlig småstadsflicka blev sedan rikskänd när hon valde att träda fram och berätta om sina upplevelser. Emmas starka utstrålning möttes av djup beundran men också misstro. Hur kan hon se så glad ut? Man tycktes vilja att Emma skulle gråta och hata. Med sin sorg ifrågasatt tog sig Emma igenom två rättegångar och pekade ut sina barns mördare. Hon omvandlade tyskans hat till kärlek och framtidstro. Men bakom fasaden pågick varje sekund en kamp för att orka ta sig tillbaka till livet.Varför gråter inte Emma? är en provocerande men uppriktig skildring som bryter mot den gängse bilden av hur man ska bete sig i sorgens stund. En berättelse om en helt vanlig svensk familj som i krisen visar prov på en ovanlig sammanhållning och kompromisslös kärlek.

Den här boken handlar om en helt obegriplig händelse och om hur två oskyldiga barn blir mördade och deras mamma blev svårt skadad. Egentligen har jag både läst och sett en hel del om fallet men det var ändå intressant att lyssna på historien sett från Emma och hennes familjs håll. Sambon har också också lyssnat på den nyligen och då är det trevligt att kunna prata om vissa böcker.

Precis som handlingstexten säger så är det nyttigt att se hur olika uttryck sorg kan ta sig eftersom vi alla är olika. Jag tycker också att det är spännande att se hur polisen arbetade och vad man lät familjen se och förstå. Vilken oerhört svår situation. Dessutom blandas Sven Å Christianson in i fallet och där Tingsrätten litar mycket på hans ord medan Emma tycker att det han säger känns helt fel.

 Boken är väldigt lättlyssnad med Callin Öhrvall Delmar som uppläsare och där Emma själv gör lite inhopp och läser från några egna texter.

Betyg 3+ av 5.

Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes

Första boken om Mitfordmorden!

Handling: Året är 1920 och Louisa Cannon drömmer om en väg ut ur fattigdomens London, en stad svårt märkt av det nyss avslutade världskrigets fasor.

Louisas räddning blir en anställning i hushållet hos den berömda familjen Mitford på Asthall Manor, i Oxfordshire. Som barnsköterska och sällskap till Mitfordsystrarna får hon med ens tillgång till en ny, förtrollad värld. Särskilt fäster hon sig vid den klipska och vackra sextonåriga Nancy, den äldsta systern som älskar detektivhistorier och vill upptäcka världen utanför Asthall.

Men när sjuksköterskan Florence Nightingale Shore, guddotter till sin berömda namne, mördas på tåget till Hastings, finner sig Louisa och Nancy intrasslade i mordhärvan. Ett mord vars efterverkningar sträcker sig ända till Asthall.


Den här boken bygger löst på mordet på Florence Nightingale Shore som faktiskt hände. Däremot har man såvitt jag förstår faktiskt inte löst det.

Bokens huvudperson är främst Louisa Cannon som växer upp under knappa omständigheter och som bara har sin sjukliga mamma som stöd och en farbror som har allt för stora krav på henne. Något som får henne att fly. Kontrasten när hon sen får jobb hos familjen Mitford blir stor.

Det här är bok som jag trodde att jag skulle älska. Hittills har jag gillat de historiska deckare jag läst men den här fick jag kämpa med. Jag gick till och med över och läste e-boken hellre än att lyssna eftersom det går så mycket fortare. Jag tycker verkligen om Louisa och den andra huvudpersonen; polisen Harry Conlon då båda väldigt sympatiska men som kämpar mot arbetslöshet och fattigdom. Men det var något med bedrövelsen som gjorde att deckarhistorien försvann för mig och blev något annat mitt i någonstans.

Saken är kanske att jag förväntade mig en "mysdeckare" men istället fick ett mer realistiskt dåtidsdrama. Och det är helt ok, bara jag är beredd. Nu läser jag till exempel den andra boken av Per Anders Fogelström i hans Stadsserie (Barn av sin stad).

Boken är ändå helt ok (så här i efterhand) och jag kan mycket väl tänka mig att ta mig an nästa bok om dem blir översatt.

Slutbetyget blir 3 av 5.

Helgeandsmordet av Jan Mårtenson

Första boken om Homan!

Handling: Kan man vakna en morgon och få brev från sin pappa som dog för tio år sedan? Kan man om natten se sig själv ligga död med en pistol i handen på en tavla? En målning som nästa dag bara visar en skogsidyll. Är den vackra Viveka Berger överspänd, förvirrad, eller finns det någon som försöker driva henne till självmord?Möt den stillsamme antikhandlaren Johan Kristian Homan från Gamla stan i den första boken om honom och den vackra siameskatten Cléo de Merode.


Den här boken kom ut 1973 och har några år på nacken. Nästan lika många som jag själv har. Jag har läst någon enstaka deckare förut av Jan Mårtenson men kan inte säga att jag hade koll på stilen.

Jag tycker om att läsa deckare som är skrivna för länge sedan. Mycket för att få känna av tidsandan fast på ett rätt avslappnat sätt. Sjöwall och Wahlöös böcker är ett typiskt exempel på det. Men jag vet inte om jag kände av det på samma sätt här. Det var en del Stockholmsmiljö men kanske inte så pass mycket att jag skulle kunna ha placerat in det på rätt år. 

Sen har Jan Mårtenson blivit känd för sitt matintresse och att det har inkluderats i böckerna. Och jag märker av det lite grand men inte så mycket som jag trodde. Men jag gissar att det utökas i böckerna framöver.

Homan är en sympatisk man men som gärna firar när han fått in lite pengar med en god måltid. Så han njuter av livets goda. Jag kan inte säga att jag känner honom jättebra efter en bok men tillräckligt för att tycka om honom.

Det här är helt enkelt en trevlig pusseldeckare men inte särskilt märkvärdig. Troligtvis tar jag och lyssnar några till men kan inte säga säkert att jag tänker beta av hela serien. Det är närmare femtio böcker skrivna idag!

Mitt betyg blir 3 av 5.

Kjelle Berka från Högdalen - Kjell Berqvist berättar för Hans Christiansen

Intressant bok om en av våra mest kända skådespelare!

Handling: Kjell Bergqvist är en mycket uppskattad skådespelare, både på scen och på filmduken. Hans engagemang för de utsatta är stort, framförallt för kvinnor och barn.

Bakom allt det här ligger egna erfarenheter och värderingar från livets stig. En kärleksfull uppväxt i Högdalen där halvsyskon dyker upp var och varannan dag, via päronglass i nyllet på rektorn i första ring med relegering som resultat.

Det här är en berättelse från de första stapplande stegen till i dag. Alla gamla kolleger, från Sif Ruud till Tommy Körberg, som har påverkat Kjelle i hans yrke. Det handlar om ett liv med en förbrytare, om möten med drottningen och middag med regeringen. Om Kjelles alla kvinnor med bland annat sju år i en romsk familj och äktenskapet med Miss Universum.


Jag tycker det är intressant att läsa biografier/memoarer om de har något att berätta. I den här boken är det Kjell Bergqvist själv som för ordet så det är verkligen en sanning ur hans perspektiv. Men som boken är skriven så känns det äkta!

Rösten i berättelsen är så tydligt Kjell Bergqvist egen trots att det inte är en ljudbok. Allt är rakt på sak och det hymlas inte om något. Det gör att bokens text inte är det minsta vacker utan istället väldigt rak. Men den känns väldigt ärlig.

Det ges en hel del kängor till ett gäng människor och skvallerpressen i synnerhet. Ingen som har koll på Kjell Bergqvist har missat att han verkligen avskyr dessa reportrar. Han har också en väldigt kort stubin vilket inte gör honom mindre intressant för dem gissar jag.

Boken går igenom hela hans uppväxt, vägen in i skådespelaryrket och en del om hans privatliv. Men jag tycker att han har en rätt bra balans där och inte lämnar ut dem så mycket om sitt privatliv. I alla fall väldigt mycket mindre än vad som antagligen redan skrivits. Nu har boken blivit några år så det står inget om Springfloden.

Jag vet inte om min syn på honom ändrats särskilt mycket. Jag blir inte så imponerad men heller inte förvånad när den yngre Kjell Bergqvist mest festar runt och det är prat om snygga brudar (känns rätt själslöst men han är väl inte den första kändis som levt så). Den nuvarande Kjell Bergqvist verkar ha mognat en hel del och verkar ge en hel del pengar i välgörenhet. Hans humör ställer till det för honom men jag får för mig att det går bättre nu.

Boken får betyget 3+ och var underhållande att läsa. Men inte så mycket mer än så.

Dagen noll av David Baldacci

Första boken om John Puller!

Handling: Inget är vad det ser ut att vara.

Krigshjälten John Puller arbetar inom den amerikanska arméns kriminal polis och har rykte om sig att vara deras absolut skickligaste utredare. När en familj med militär koppling hittas brutalt mördad i ett avlägset hörn av West Virginia skickas Puller därför omgående dit för att undersöka saken.

I sin jakt på sanningen slår Puller sig ihop med ortens kriminalpolis, Sam Cole, en kvinna som i likhet med John har sina egna demoner att kämpa mot. De båda mordutredarna inser snabbt att fallet är betydligt mer komplicerat och omfattande än det först verkat. Ett villospår leder till ett annat och Puller och Cole förstår att detta är en utredning där ingenting är vad det ser ut att vara.

När de båda utredarna upptäcker planerna på en hotande sammansvärjning vars följder kommer att nå långt bortom West Virginias berg, tvingas Puller att vända sig till den enda person han vet kan avstyra katastrofen. Puller vet att han måste besegra sitt lands fiender för att undvika total förödelse. Men tiden rinner snabbt iväg och man kan inte döda någon man inte vet är på väg.


För ett tag sen såg jag att den fjärde boken i den här serien kom ut och jag blev lite nyfiken. Så häromveckan när jag var hemma hos min bror och såg att han hade första boken i serien (och gissningsvis några till) så lånade jag hem den. Den här tiden på året går läsningen generellt trögt så en fartfylld thriller passar utmärkt. Hellre det än att inte läsa något.

Huvudpersonen påminner mycket om Jack Reacher (av Lee Child) men jag gillade den här boken betydligt mer än de senaste jag läst av Lee Child. John Puller är militärpolis precis som Jack Reacher var. Men han skickas iväg i tjänstens namn, i alla fall i den här boken vilket ger honom aningen mer lagliga befogenheter. Sen om allt han faktiskt gör är lagligt är nog mer tveksamt. Men han gör det i de godas namn.

Jag kommer definitivt ta mig an fler böcker i serien men sen gäller det åt att de skiljer sig tillräckligt åt för att vara intressanta att läsa. 

Betyget blir en svag fyra av fem.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund

En fin julig bok!

Handling: Emma förlorar sin man på julafton. Två år senare har hon fortfarande svårt att finna mening i tillvaron. Det dåliga samvetet gnager i henne, fanns det något hon kunde ha gjort för att rädda honom?

På väg hem en kväll stöter hon ihop med en äldre man som har irrat bort sig i snöstormen. Hon bestämmer sig för att försäkra sig om att han kommer hem välbehållen. Den kvällen föds en idé hos Emma. Hon ska utföra 24 goda gärningar. En för varje dag fram till julafton.

Från att oftast vara ensam möter Emma under dessa vintriga dagar en mängd människor som sakta börjar förändra hennes tillvaro. Men är hennes goda gärningar tillräckliga för att mota bort mörkret som bosatt sig inom henne? Hur kommer hennes liv se ut när hon vaknar på julafton?


Det här en feel-good som passar mig bra. För den är inte bara god utan innehåller även en hel del sorg och smärta. Jag kan inte säga att smärtan helt tränger igenom till mig. Kanske för att jag inte får en klar bild över hur hennes sambo eller hur deras förhållande faktiskt var. Men jag tycker väldigt mycket om Emma och lider med henne.

Sen är det mysigt att den utspelar sig i Stockholm och det kändes lite extra trevligt att gå förbi t.ex NK som precis hade nämnts i boken. Och att den dessutom utspelar sig i en inredningsbutik förstärker nog myskänslan hos många. I synnerhet runt jul.

Boken rymmer mycket ensamhet och då inte bara hos Emma. Jag tycker också om att boken inte är så enkel att bara genom att göra lite goda gärningar så blir allt bra. Utan det behövs verkligen mer. Som att förlåta sig själv i det här fallet.

Betyget blir en svag fyra av fem möjliga. 

De osynliga av Roy Jacobsen

En otrolig skildring av ett ö-liv!

Handling: I ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde utspelas Roy Jacobsens nya roman, som blivit en makalös försäljningsframgång i hemlandet. Det är en roman som baseras på verkliga händelser mellan 1913-1928 och platsen är den vackra ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten.

Här bor Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Men det här är romanen om Ingrid, som vi får följa från dagen hon döps fram till tjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig ung kvinna. Av sin mor får hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far får hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där. En plats i världen som präglas av osynliggörande, fattigdom och fiske. Och genom Ingrids fantastiska blick får vi ett stycke människokännedom som skapat en av den moderna nordiska litteraturens vackraste klasskildringar.

Om man gillar miljöskildringar så är chansen stor att man tycker om den här boken. Det känns verkligen som att jag förflyttas till den där ön och är med familjen i dess slitsamma vardag. Boken får mig verkligen att fundera över hur det skulle vara att leva som dem. Att vara en del av det som behöver göras och att oftast kämpa för familjens bästa.

Det här är den första boken om Ingrid och det finns åtminstone två till - Vitt hav och Fartygets ögon där den senare kommer ut i början på 2019 på svenska. Det står att den bygger på verkliga händelser men jag vet inte riktigt på vilket sätt, och jag hittade inte någon mer information när jag sökte lite snabbt.

Det är något speciellt med familjen och hur de håller ihop. Alltid är det någon som är stark i motgångarna. Trots att familjen är med om tunga motgångar känns inte boken som jobbig eller deprimerande. Mycket för att jag njuter så mycket av hur saker beskrivs gissar jag.

Ingrid beskrivs som huvudpersonen i texten som beskriver handlingen. Antagligen för att det är henne man får följa genom de tre böckerna. Men för mig blir det familjen i sig som är huvudpersonen i första boken.

Jag gav egentligen boken till sambon men den passade inte alls honom. Kanske var det för att dialogen är gammaldags. Originalet är skrivet på något gammalt nordlandsmål och den svenska översättare har istället baserat sin översättning på Evert Taubes transkription av Smögenbon Samuel Frisks sätt att tala i "Jag kommer av ett brusand' hav" från 1952. Men det är inte mycket ren dialog så det är inget som påverkar min syn på boken. 

Boken får betyg 4+ av 5. 

Brännmärkta av Carolina Neurath

Tredje boken om Beatrice Farkas!

Handling: En man tar sig in på tidningsredaktionen och avlossar flera skott. Beatrice Farkas kastar sig ner under skrivbordet och hör hur skytten närmar sig hennes plats. Det är klart att det är mig han vill åt, hinner hon tänka. Men tankarna går framför allt till hennes nya kollega Adira Khalili, lever hon?

Tillsammans granskar de några flyktingförläggningar som drivs av en tidigare dokusåpakändis. De har fått tips om grova missförhållanden. Under granskningen utsätts en av anläggningarna för en brand.

Samtidigt nås journalisterna av ett rop på hjälp genom en handskriven lapp. Allt är betydligt värre än de kunnat ana. 

Uppläsare: Moa Gammel

Än en gång har Carolina Neurath skrivit en deckare med ett ekonomiskt tema som också är väldigt dagsaktuellt. Jag tycker om Beatrice Farkas även om hon är lite kärv. Det gör henne rätt intressant som person.

I den här boken får hon en ny kollega som hennes chef verkar uppskatta rätt mycket. Hon vet inte riktigt hur hon ska tackla det men hon bestämmer sig ändå för att göra det bästa av det. Trots det är något med Adira som gör henne fundersam. Vem är hon egentligen?

Den här boken har en väldigt tydlig huvudtråd med flyktingboendena och hur svenska entreprenörer skor sig på skattepengarna på flyktingarnas bekostnad. Sen visar den även hur utsatt en granskande journalist faktiskt är. Vilket hat som kan väckas när "fel" ämnen tas upp enligt vissa grupper. Kring flyktingarna finns det ytterligare en historia som får vara med i bakgrunden men som inte riktigt får vara med. Däremot skapar den en besk eftersmak efter att jag läst boken. Just det gör kanske att jag kommer komma ihåg boken mer än många andra deckare.

Slutbetyget blir 3+ av 5.

Dold identitet av Lee Child

Den sextonde boken om Jack Reacher!

Handling: Dold identitet äger rum 6 månader innan Dollar utspelar sig och Reacher ställs inför ett livsavgörande beslut. Ska han göra det som armén ber honom om? Eller ska han våga gå sin egen väg?

Mars 1997. En kvinna hittas mördad, våldtagen och med halsen avskuren, bakom en bar i Carter Crossing, Mississippi. En bit därifrån ligger en arméförläggning. Misstanken om att det kan vara en militär som begått mordet går inte att frångå.

Stadens sheriff Elizabeth Deveraux är en före detta marinofficer. Men hennes utredning av mordet leder ingenstans så Pentagon skickar dit Jack Reacher, som är major hos militärpolisen, för att i hemlighet undersöka fallet. 
Reacher tar av sig sin uniform, tar på sig vanliga kläder, låter skägget växa, lägger ifrån sig sina id-handlingar, köper en tandborste och sätter sig på en buss mot staden. 

Det tar inte många timmar förrän Reacher möter Deveraux och inser att han har mött en likasinnad. Det tar inte heller många dagar innan Reacher kommer fram till två oroväckande frågor: Är det Pentagon som medvetet vilseleder Deveraux? Eller är det så att hon helt enkelt inte vill hitta mördaren?

Det här är visserligen den sextonde boken i serien men den utspelar sig i slutet av Jack Reachers militärkarriär. Alltså innan han börjar luffa runt.

Som så många andra gånger tar jag till en Jack Reacherbok när lyssningen går trögt och det är skönt att återse någon välbekant karaktär. Plus att det går fort att komma in i boken. Men precis som de senaste jag läst så är jag nöjd när väl halva boken är avklarad. Resten blir lite av en transportsträcka till slutet med lite olika tvister.

Däremot är det intressant att se en yngre Jack Reacher (det här är 1997 och han är 36 år). Det blir mestadels en intressant interaktion mellan honom och Deveraux. Tyvärr också en ovanligt lång sexscen som jag hade i öronen när jag körde hem en dag. Just sexscener och ljudböcker går väldigt dåligt ihop hos mig. Och eftersom jag körde kunde jag inte gå över till e-boken och bläddra förbi. Så det var bara att pausa.

Jag är väldigt kluven till den här. Vissa delar gillar jag verkligen med den. Men det var för mycket dödande för mig. Det blir lite av en besk eftersmak. Samtidigt uppskattar jag återblicken jag fick.

Det totala slutbetyget blir 3 av 5 av mig (vissa delar får 4 och vissa 2).

Ensam kvar av Rhiannon Navin

Varje förälders värsta mardröm!

Handling: Zach är sex år och står intryckt i en garderob när en ung kille går genom skolkorridorerna och skjuter ihjäl 19 personer. Zach hör skotten men anar inte då att ett av dem just har dödat hans storebror Andy.

Händelsen får hela familjen att falla isär. Zachs mamma och pappa tar ut sin förtvivlan på gärningsmannens föräldrar, som de ställer till svars för dådet. Zach är förtvivlad, men är ändå den som har styrkan att börja gå vidare. Med ett barns optimism och envishet försöker han övertyga dem om att förlåtelse är möjlig. Och med Zachs hjälp kan familjen övervinna sorgens skoningslösa och ödesdigra kraft.


När jag kollade kommande böcker i oktober blev jag genast nyfiken på den här boken. Vid det här laget har det kommit både böcker, filmer och poddar om skolskjutningar. Men den här har ett lite annat angreppssätt.

Zach är en kille som man verkligen tycker om. I början var jag lite orolig för att det är hans röst genom hela boken, och hur bra kan en bok bli genom en sexåring? Men jag tycker att det gick väldigt bra. Vi läsare får även ta del av det som Zach hör och ser, så även om han inte förstår vad som sägs alltid på nyheterna eller mellan de vuxna så förstår ändå vi läsare. Här blir det också tydligt hur många ceremonier som vi vuxna gör som blir väldigt förvirrande för ett barn.

Det finns så mycket smärta hos familjen och det är omöjligt att inte bli berörd eller arg. Som så många andra gånger är det dessutom barnet som kommer mest i kläm när något händer och de vuxna inte klarar av att hantera sin egen sorg. Som dessutom gör dem extra arga periodvis. Zach är dessutom van att vara den mer snälla och lite mer osynlige. Men inte ens han klarar vad som helst.

Det är inte svårt att förstå varför den här familjen faller lite djupare än många andra. Det framgår rätt tydligt men inte så att vi blir skrivna på näsan om det. Det uppskattar jag.

När jag tänker tillbaka på boken nu ser jag för mig rätt många scener som fastnat. Ovanligt många tror jag eftersom de är så känsloladdade. Som när Zach gömmer sig i sin brors garderob. Eller när han ska försöka gå tillbaka till skolan och klassen. Skräcken som lurar i mörkret...

Det här är en bok som jag verkligen tyckte om och som kommer att stanna rätt länge i mitt minne.

Tack Bookmark för recensionsexemplaret!

Betyg 4+ av 5 just nu. Den kan eventuellt få en femma när jag gör en återblick vid årsskiftet.

Borkmanns punkt av Håkan Nesser

Den andra boken om Van Veeteren!

Handling: Någonstans därute satt en mördare och kände sig allt säkrare ...
Kaalbringen, en liten europeisk kuststad, är en stad i skräck. Två bestialiska mord har nyligen inträffat, i snabb följd. När och var ska "Halshuggaren" slå till igen? Är det slumpen eller en uttänkt plan som avgör vem som blir nästa offer?
Det blir den luttrade kriminalaren Van Veeterens uppgift att söka det dolda sambandet mellan en serie till synes oförklarliga mord.


För många år sedan läste jag några Van Veeteren men aldrig i någon ordning och det gick lång tid mellan gångerna. Så jag har ingen total känsla för Van Veeteren mer än att jag upplevt honom som lite av en surgubbe men som ändå löser brotten till slut. Och efter att ha lyssnat på de två första så finns känslan kvar. Den första hade jag läst någon gång men inte den här.

Tack vare Håkan Nessers sätt att skriva och övriga persongalleri vill jag ändå fortsätta. Och jag gissar att jag kommer att gilla Van Veeteren lite mer allt eftersom. Men han kommer aldrig bli som kommissarie Barbarotti.

Den här boken kom ut 1994. Alltså för 26 år sedan. Det tydligaste tecknet är avsaknaden av mobiltelefoner. Sen blir det alltid lite konstigt med att Håkan Nessers inte låter den här serien utspela sig på verkliga ställen. Jag kan förstå det till viss del men det blir ändå så konstigt när i princip alla andra böcker gör det - om de förstås inte är fantasy eller liknande.

Annars är det ett intressant brott och jag gillar som så ofta att vara lika ovetande som poliserna. Det gör det hela mer trovärdigt för mig. Jag gillar även när det är mer som en pusseldeckare. Däremot behåller ofta Van Veeteren sina funderingar för sig själv kanske lite väl länge. Men även jag hann komma in på samma tankar så jag blev inte så förvånad.

Betyget blir 3+ av 5.

Syskonen av Tessa Hadley

En fin roman om fyra syskon och relationerna dem emellan!

Handling: Fyra syskon semestrar i sin barndoms sommarstuga. Roland kommer med sin nya fru som systrarna inte tycker om. Alice har med sig en gammal kärleks tonårsson som smider planer att förföra Rolands dotter. Fran kommer utan sin man som prioriterat turné med bandet. Och äldsta systern Harriet får sin självbild sönderslagen när passionen slår till. Nuet och det förflutna glider in i och påverkar varandra tills allt är förändrat.

Tessa Hadley är en ny författare för mig och jag blev nyfiken på den när den då och då dök upp i mitt Instagram- och bloggflöde med positiva kommentarer.

Det här är en rätt långsam berättelse om fyra vuxna syskon som återses i morföräldrarnas gamla hus som de nu äger. De behöver dessutom ta ett beslut på om de ska behålla huset eller sälja det. Dit kommer förutom de fyra syskonen Harriet, Roland, Alice och Fran även Alices expojkväns son, Rolands nya fru och hans tonårsdotter samt Frans två barn Ivy och Arthur som är lite yngre. Och de gör självklart att det även händer en del.

Det känns som boken har lite olika lager. Dels stämningen mellan syskonen och hur det nu ska bli när broderns nya kvinna kommer dit som de inte alls känner. Syskonen i sig är dessutom väldigt olika även om de känner varandra väl.

När jag tänker tillbaka på boken så känner jag också hur den speglar en klassisk sommar med både sol och regn. Jag ser barnens upptäcktsfärder och där de hittar saker som de inte vill berätta om för de vuxna. Just den biten tycker jag är väldigt bra beskriven.

Mitt i tycker jag boken stannar av lite men det kan också bero på att mitt läsande blev trögare med en arbetsvecka och höstmörker. Då sker plötsligt ett tillbakahopp i boken och vi får träffa syskonens mammas som åker hem med de tre äldsta (det fjärde barnet har ännu inte blivit till) till sina föräldrar. De som äger huset som syskonen i nutid befinner sig i. Det är en kris i äktenskapet och läsaren får en liten känsla för hur deras uppväxt ser ut. Alice, som är den tredje i skalan är bara 1½ år så det handlar mer om Harriet och Roland.

Väl tillbaka i nutidshistorien händer det betydligt mer och boken får en form av upplösning.

Det är en fin berättelse och jag tycker att Tessa Hadley beskriver människor, händelser och miljöer på ett väldigt vackert sätt. Något i hennes språk fångar mig.

Betyget blir 4 av 5.

Thorsten Flinck - En självbiografi av Thorsten Flinck och Håkan Lahger

Underrubrik: Kom och skratta åt Lilleputt!

Handling: Biografin är nedtecknad av Håkan Lahger och är inläst av Thorsten Flinck själv. I egna kapitel berättar bland andra MIKAEL PERSBRANDT, EVA RÖSE och LENA ENDRE om sina personliga och professionella relationer till Thorsten Flinck. Vad är det som kan förmå en människa att nå så högt för att därefter driva sig själv rakt ner i botten?

Thorsten Flincks självbiografi är en intim och förtrolig berättelse om att ständigt söka bekräftelse, hantera scenskräck, parera smutskastning i Dramatens korridorer och jaga pengar till knark. Med lika delar humor och storslagen berättarglädje bjuder Thorsten Flincks biografi på dråpliga incidenter, storslagna succéer och oundvikliga katastrofer. Efter ett liv fyllt av spektakulära framgångar och personliga tragedier summeras ett högst ovanligt öde i en ursäkt till alla som drogs med i fallet.


Tidigare i år lyssnade jag på Mikael Persbrants självbiografi och nu var det dags för Thorsten Flincks självbiografi. Jag kan inte säga att jag har någon direkt relation till Thorsten Flinck. Jag har inte gått särskilt mycket på teater och i synnerhet inte hans typ av föreställningar (utan egentligen mest musikaler). Jag har inte läst mycket om honom i pressen heller mer än att han är far till Annika Jankells två döttrar och att han haft mycket problem med droger och allt som det medför. En inte särskilt stabil person har varit min syn på honom. Men han har levt ett udda liv och det gör att hans självbiografi blir intressant för mig.

Självbiografin är huvudsakligen kronologiskt skriven. I början handlar det mycket om hans uppväxt där han och hans tvillingbror växer upp med en ensamstående mamma. Det är tydligt att han känner mycket bitterhet mot både sin mamma och sin bror. Men utifrån hur han förklarar det så inser man att det lätt kan se ut som det gör utifrån hans perspektiv. Under den här delen av boken kommer även en nära släkting till tals som berättar hur hon såg på hans uppväxt och det är då man inser hur udda boken är. För hon berättar om hur hans mamma har slitit som ensamstående mamma och verkligen gjort allt hon kunnat för dem. Så Thorsten Flinck har verkligen inte bara tagit med personer i boken som delar hans syn på hur saker låg till utan här får man helt andra "sanningar". Och det gör den här boken rätt unik. Grejen med en självbiografi är ju ofta att en person kan berätta det ur sitt eget perspektiv. Men kanske har Thorsten en sådan insikt att han faktiskt väljer att ha det så här. Men sen faller det då han själv verkligen inte funnits där för sina barn. Här kan jag fortsätta länge...

Det är väldigt tydligt när man läser (eller lyssnar som i mitt fall) att han är en oerhört komplex person som inte fått någon diagnos men med mycket stor sannolikhet skulle ha fått en idag. Och nu är det svårt att veta hur mycket som beror på hans missbruk genom åren och en eventuell diagnos.

En stor del av boken handlar om hans tid på teatern och människor han jobbade med. Mycket av det är intressant och återigen blir inhoppen från andra personer väldigt givande. För de kan både förstärka det han sagt men även visat problematik ur ett annat perspektiv. Ja, jag gillar verkligen det inslaget. Och kanske var det nödvändigt för trovärdigheten av boken.

Konflikten med Ingmar Bergman var det flera som pratade om så det känns som jag har en rätt bra bild av det som hände och att det känns rätt trovärdigt. Men ingen vet vad Ingemar Bergman verkligen tänkte förstås.

Precis som med Mikael Perbrandts bok så kan jag inte säga att jag gillade huvudpersonen bättre efteråt. Men jag har fått en insikt i teatervärlden de lever i och hur mycket missbruk förstör (som om jag inte redan förstått det).

Boken får betyget 4- av 5 av mig.

Sömnernas sömn av Elin Säfström

Tredje boken om Tilda som styr upp Stockholms väsen.

Handling: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, älvor och andra väsen, men de flesta människor ser dem inte. Och det är Tildas jobb att se till att det fortsätter så. Men det är inte så lätt, när det är dags för tomteting, och stan svämmar över av berusade tomtar. En morgon hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. Både Tilda och de trollfientliga tomtarna är övertygade om att det är ett troll som varit framme. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp, i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?


Det här är en otroligt mysig serie där jag blir både som tonåring på nytt och njuter av den inte helt verkliga världen. Mitt i ett väldigt verkligt Stockholm. En tid då man är mitt emellan barn- och vuxenvärlden.

De två tidigare böckerna har varit mer glada och humoristiska än den här. Här handlar det mycket om hur utanför en tonåring kan känna sig och att alla är emot en. Mer eller mindre medvetet.

Tilda saknar sin mormor och försöker axla hennes roll som väktare helt. Det går inte så bra när hon saknar stöd och inte blivit upplärd. Inte minst från sin egen mamma som gör allt för att Tilda inte ska vara en del av den världen. Av väldigt goda skäl. Men så dyker Loke upp. Vem är han egentligen? Kan hon lita på honom trots att han verkar vara rätt dryg?

Åh, jag lider verkligen med Tilda i den här boken. Det gör ont att sen hennes smärta och utanförskap. Där hela världen vilar på hennes axlar och hon inte kan prata med någon som verkligen kan förstå.

Trots allt läser jag boken hyfsat snabbt. Jag läser till och med lite på vardagskvällarna. Och när jag är klar med boken vill jag inget hellre än att få ytterligare en del i mina händer. Jag hoppas att det kommer att ske.

Betyg 4 av 5.

Skuggsystern av Lucinda Riley

Tredje delen i en av mina absoluta favoritserier!

Handling: Star D'Aplièse står vid ett vägskäl i livet efter hennes älskade adoptivfars hastiga död. Pa Salt, som den mytomspunne miljardären kallades av sina sex döttrar, adopterade flickorna från världens alla hörn. Han har lämnat en ledtråd åt varje syster, en pusselbit för att hjälpa dem finna sina rötter, men Star - den mest gåtfulla av systrarna - känner sig tveksam till att lämna tryggheten i sitt nära förhållande med sin syster CeCe. I desperation bestämmer hon sig för att följa sin ledtråd till ett antikvariat i London, och där öppnar sig en helt ny värld ...

Etthundra år tidigare svär den viljestarka och självständiga Flora MacNichol att aldrig gifta sig. Hon bor lycklig och trygg i sitt hem vid sjöarna i nordvästra England, nära sin idol Beatrix Potter, när oförutsedda händelser för henne till London, hem till en av det edvardianska societetslivets stora profiler, Alice Keppel. Flora slits mellan passionerad kärlek och sina plikter mot familjen, men inser att hon endast är en bricka i ett spel, vars regler bara andra verkar känna till. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv ...

I takt med att Star utforskar Floras otroliga livshistoria påbörjar också hon en upptäcktsresa, kliver ut ur sin systers skugga och öppnar sitt hjärta för kärleken.

Den här köpte jag nyligen men eftersom den är inbunden och tjock (ca 570 sidor) ville jag inte ta med mig den på min Teneriffaresa. Istället fick det blir första boken jag läste efter resan. Och jag älskar serien så jag läste den på under förra helgen (det är fort för mig nu för tiden med tanke på jobb, hus och familj).

Eftersom vi läsare redan fått lära känna de sex systrarna lite i tidigare böcker går det väldigt fort att komma in i den. Visserligen gick det även fort att komma in i första boken. Eftersom det är den tredje boken får vi också följa den tredje systern Star. Hon och den fjärde systern CeCe har levt extremt nära varandra. CeCe är den som hörs och syns och Star verkar finnas i hennes skugga. Men CeCe har det inte heller helt lätt utan förlitar sig på att hennes syster finns där.

I Skuggsystern är det Star som börjar bryta sig loss. Hon är lite vilsen i livet och i och med sin adoptivfars död får hon en ledtråd till sitt förflutna som bara är hennes. Inte hennes och CeCes.

Som alltid blir jag helt inne i den nutida historien och vill bara ha mer och mer. Men så börjar den historiska delen som då sackar upp mig. Men det dröjer inte så länge innan jag faller för Flora och vill veta mer om hennes liv. Och vad är i slutändan kopplingen mellan Flora och Star?

Det är något med stämningen i de här böckerna. Den moderna delen i den här serien skulle nog i flera fall kunna vara en modern feel-goodbok. Medan den historiska rymmer mer eller mindre tragik. Ofta blir det tydligt hur begränsande det var att vara kvinna och inte få styra sig själv - om du inte var rik nog. Vad det än är så älskar jag det här.

Betyget blir 5 av 5. Och jag hoppas det inte dröjer länge till nästa bok kommer! I väntan på den nya får jag kanske läsa Midnattsrosen av samma författare.

Åtta steg bakom av Denise Rudberg

Den åttonde boken om Marianne Jidhoff.

Handling: En kväll maj 1988 försvinner den sjuttonåriga Isabelle Renaudot efter en bröllopsfest på Djurgården i Stockholm. Trettio år senare blir fallet återigen aktuellt i samband med en dokumentär om försvinnandet, och Marianne Jidhoff får uppgiften att ta utredningen vidare tillsammans med sin arbetsgrupp. De anar att familjen Renaudots stora förmögenhet kan ha haft något med försvinnandet att göra. Den dittills förtegna familjen öppnar också dörren till gömda hemligheter som får en avgörande roll för fallets lösning. Men vad är sanning och vad är spekulationer?

Samtidigt anmäler en ung man sina misstankar om att han blir förföljd. Anmälan hamnar på polisassistent Augustin Madrids bord, och han börjar undra om inte hoten mot den unge mannen har en koppling till vad som hände den där försommarkvällen 1988. 


Precis som i vissa andra deckarserier så är det något speciellt att få återse det här teamet. I synnerhet Marianne Jidhoff som är min självklara favorit. Jag gillar att läsa om hur hon njuter av livet även om allt inte är bra alltid. Hon känns väldigt mänsklig. Jag hade hoppats på att få lära känna de nya medarbetarna Luka och Veronica bättre nu men de var knappt med alls. Istället kändes det som teamet fortfarande bestod av Marianne, Torsten och Augustin. Men kanske i nästa bok...?

Jag såg ett inlägg på Instagram om att både den här boken och Lina Bengtsdotters Francesca inspireras av samma händelse där en kvinna försvunnit (Helene från Mariestad). Men jag tror inte likheterna är så stora mer än att det är en ung kvinna som försvunnit. Här handlar det om en sjuttonårig rikemansdotter som försvinner under sin systers bröllop. Och som vanligt i den här serien är det inte deckarhistorien i sig som är styrkan. Men jag tycker nog att den här tilltalade mig lite mer än den i förra boken. Kanske för att jag tilltalades mer av karaktärerna i den här boken. Eller i alla fall att läsa om den (eller snarare lyssna).

Mitt betyg blir 4- av 5. Så lite högre än den förra boken.

Jag fann dig av Lisa Jewell

En lättläst bok, men inte en av hennes bästa!

Handling: I East Yorkshire hittar den ensamstående mamman Alice en man på stranden utanför hennes hus. Han har inget namn, ingen jacka och ingen aning om hur han kommit dit. Utan att tänka sig för ordentligt bjuder hon in honom till sitt hem. 

I Surrey inser tjugoettåriga Lily att hennes man har försvunnit. De har endast varit gifta i tre veckor och när han en dag inte kommer hem från jobbet känner hon sig fast i ett nytt land där hon inte känner någon. Och när hon inte tror att något kan bli värre meddelar polisen henne att hennes man aldrig ens har existerat. 


Vissa av Lisa Jewells böcker har jag verkligen tyckt om, som Syskonmakaren och Fågelburen i synnerhet. Men vissa av hennes böcker passar mig inte alls lika bra. Just den här boken har jag sett blandade omdömen om och just därför blev den liggandes ett tag.

I samma veva som en man försvinner dyker en man upp utan minne på en strand. Redan här är det väldigt lätt att måla upp ett troligt scenario i sitt huvud. Frågan är om det är så enkelt.

Boken växlar mellan tre olika historier. Två historier utspelar sig i nutid. Det är Alice och Frank (som Alice döper mannen utan minne till) och där de försöker ta reda på vad som hänt. Sen är det Lily som eftersöker sin man Carl och där vi får veta lite om deras historia. Sen är det dessutom syskonparet Gray och Kirsty som semestrar i East Yorkshire sommaren 1993 med sina föräldrar.

Självklart försöker man hela tiden lista ut vem som är vem i sammanhanget. Är historien enkel eller lite mer komplex?

Det här är en bok som är väldigt lättläst och blir en bladvändare för mig. Jag är nyfiken på utgången och läser snabbt. Däremot kan jag inte säga att jag blir helt engagerad i människorna. Det är mer fokus på att bygga upp en spännande handling än att verkligen komma karaktärerna nära. Jag tyckte om att läsa boken men kommer dessvärre att glömma den rätt snabbt.

Mitt slutbetyg blir 3+ av 5.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton

En bok med en väldigt speciellt stämning!

Handling: En höstdag 1686 knackar artonåriga Nella Oortman på dörren till ett stort hus i Amsterdams rikaste kvarter. Nella har kommit från landet för att påbörja sitt nya liv som hustru till den framgångsrike köpmannen Johannes Brandt, men möts i stället av hans bitska syster Marin.
Först senare dyker Johannes upp - och ger henne en bröllopspresent utöver det vanliga: en exakt kopia av deras hem i form av ett kabinettskåp. Skåpet ska inredas av en gåtfull miniatyrmakare, vars pyttesmå skapelser visar sig spegla sina verkliga motsvarigheter på överraskande sätt.
Nella blir till en början förbryllad av den slutna världen i hushållet Brandt, men i takt med att hon uppdagar dess hemligheter förstår hon vilka allvarliga faror som hotar dem alla. Håller miniatyrmakaren deras öde i sina händer? Och kommer hon i så fall att vara nyckeln till deras räddning eller orsaken till deras fall?


Det här blir den sista av mina utvalda hyllvärmare att bli läst under 2018. Även den lästes i värmen på Teneriffa under en semestervecka där. När den här boken kom var det många som hyllade den vilket gjorde mig väldigt nyfiken men också lite orolig ifall jag inte skulle gilla den.

Huvudpersonen Nella är en person som jag gillar från första stund. Hon är ung och osäker men har ändå en styrka inom sig. Hemmet hon kommer till är dessutom väldigt udda.

Det här är inte en helt lätt bok att skriva om eftersom det är lätt att avslöja för mycket. Och eftersom den rymmer en hel del hemligheter är det bäst att läsaren inte är förberedd. Men jag tycker att författaren får till karaktärerna på ett väldigt bra sätt. Man lär känna dem sakta men säkert och förstår sen allt mer varför de agerar som de gör. Eller kanske inte riktigt alla personers ageranden...

Miljön är också väldigt välbeskriven och det känns som jag verkligen är med Nella på hennes utfärder i Amsterdam. Jag gör vissa kopplingar med 1793 av Niklas Natt Och Dag som visserligen har en helt annan historia men som också lyckas förmedla en historisk miljö på ett speciellt sätt. Och där det finns grymma inslag. Men 1793 har så mycket mer av allt (och då kanske lite för mycket av allt). Där känns Miniatyrmakaren kanske lite mer lagom.

Precis som i 1793 så fångas jag av miljön och stämningen. Men faller kanske inte helt för själva historien. Däremot kommer boken hänga kvar rätt länge.

Betyget blir en svag fyra av fem.

Häxans tid av Árni Thórarinsson

En isländsk deckare som påminner om andra deckare jag läst från Island.

Handling: Den oborstade journalisten Einar blir ofrivilligt förflyttad till huvudstadstidningens nya filial i det idylliska, men sömniga Akureyri. Men snart spricker idyllen. En kvinna omkommer under en av lokalsamfundets raftingturer, men är det en olycka eller ett mord? Samtidigt försvinner Skarphedinn, den populära huvudrollsinnehavaren i en gammal isländsk teaterpjäs, kvällen innan premiären. Strax innan hans försvinnande uppförde han sig underligt, och Einar misstänker att han döljer något. Och har de två sakerna med varandra att göra?

På sin jakt efter svaren på dessa gåtor förs Einar längre och längre in i lokalsamfundets mörka sidor. Spåren leder till organiserad brottslighet och storpolitiska intriger.

Häxans tid är en elegant, smart och annorlunda spänningsroman, och ger samtidigt en inblick i det nyrika, moderna Island innan finanskollapsen. 

Den här är en hyllvärmarbok som tillslut blir läst (medan jag var på Teneriffa). Den påminner en hel del om Arnaldur Indridasons böcker genom sitt lugna tempo och miljön.

Einar har haft problem med för mycket alkohol men försöker i och med sin förflyttning till norra Island skärpa till sig. Det gör honom däremot knappast mindre sur och och lite bufflig. Men innerst inne är han en bra man. Jag tycker om hur han beskrivs och hur man sakta får komma honom lite närmare.

Han fastnar för en kvinnas drunkningsdöd, delvis på grund av hennes mammas övertygelse om att det inte är en olycka. Men även för en ung mans död - en man han intervjuat nyligen och som var ovanligt karismatiskt för sin ålder. Men redaktionen i Reykjavik försöker få honom att bevaka massa annat eftersom de inte tror att det finns något mer att komma med. Einar är däremot inte redo att ge upp sökandet efter sanningen.

Normalt sett tycker jag om långsamma deckare utan massa blodiga detaljer. Tyvärr blir däremot sällan böcker där huvudpersonen är journalist de jag gillar bäst. Men jag gillar den isländska miljön som alltid är något speciellt. Den här tar dessutom upp lite olika generella problem som finns i de flesta länder på ett bra sätt.

Boken fick pris för Islands bästa kriminalroman 2005.

Slutbetyget blir 3 av 5. Jag kan tänka mig att läsa fler böcker i serien men bara en till verkar vara utgiven.