Körsbärslandet av Dörte Hansen

En fin bok om lite udda själar får avsluta 2017!

Handling: I över sextio år har Vera Eckhoff bott i Olland. Hon är ett flyktingbarn från Ostpreussen som aldrig riktigt landat. I hela sitt liv har hon känt sig som en främling i byn. Tills det en dag återigen står två flyktingar utanför dörren: Veras systerdotter Anne och hennes lille son Leon. Anne har flytt från det närliggande Hamburg-Ottensen, där pretentiösa, perfekta föräldrar bär runt på sina barn som om de vore prispokaler. Och där hennes man älskar en annan.


Jag trodde att den här boken nästan bara skulle handla om Vera och Anne. Två människor som kantats och sargats av sin uppväxt. Men den handlar om så mycket mer. Den handlar både om livet på landet och livet i stan. Om hur krig påverkar människor och gör dem trasiga. Och hur mycket föräldrar på olika sätt kan påverka barnen.

Den handlar också om andra människor, som till exempel Veras grannar. Flera av dem gör att boken lättas upp som när de som flytt staden och odlar ekologiskt möter de som kör på med besprutning. Eller när den idylliska, vackra, sköna landsbygden blir lerig och blåsig.

Totalt sett blir det en fin och läsvärd bok.

Mitt betyg blir 4 av 5 möjliga.

1793 av Niklas Natt Och Dag

Spännande och hemsk!

Handling: Gustav III är död. Mer än ett år har gått sedan skotten föll på maskeradbalen. Kronprinsen är omyndig och krigsåren har tömt statskassan. Riket styrs av egenintressen medan folket far illa. Ingen litar på någon. Överallt frodas missnöje och paranoia.

Hösten 1793 hittas ett lik i Fatburen på Södermalm, den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Den döde saknar armar och ben, men skadorna är inte nya.

Cecil Winge har varit Stockholms poliskammare behjälplig med sitt skarpsinne förr. Nu vacklar hans hälsa, men han krävs på en gentjänst han inte kan neka. Tiden är knapp, och den vinter som ska bli den svåraste Stockholm skådat på ett decennium är i antågande.

Jag har börjat gilla historiska deckare allt mer eftersom författaren ofta är historieintresserad och bakar in fakta på ett lättsmält sätt. Sen är jag såklart medveten om att det är en roman och att det inte går att lita på allt. Men jag förutsätter ändå att visa grundstudier gjorts. Om inte annat får böckerna mig ofta att själv googla lite. Precis som filmer som baseras på verkliga händelser t.ex.

Som helhet tycker jag om boken. Men personligen är jag inget fan av att man backar i tid (om det inte handlar om olika generationer). Här börjat boken med hösten, backar till sommaren, backar till våren och hoppar sen fram till slutet. Jag tycker bättre om när jag inte vet hur saker kommer att bli. Nu handlar det om att pussla ihop det jag vet med det som hände där innan. Och jag förstår att det är kul för författaren att ge ledtrådar men ändå inte göra läsare säker på hur det ska passa in. Och visst får det mig att fundera mycket.

Boken är rätt vidrig på vissa sätt och jag är lycklig över att jag lever här och nu. Egentligen tycker jag inte om när det nästan frossas i hemskheter. Och jag är snudd på illamående ibland eller väldigt illa berörd av vissa scener. Men jag läser ändå på och vill veta hur det går för huvudpersonerna och hur de kommer att hänga ihop.

Nu när det gått några dagar hänger just Stockholmsmiljön över mig. Precis som miljön över New Orleans i Yxmannen finns kvar i mig och det är inget dåligt betyg.

Trots att min sambon inte är ett fan av deckare så kan ändå den här passa honom eftersom det handlar om så mycket annat än just ett brott.

Läs gärna FruE:s inlägg om boken där det även finns några frågor som författaren svarar på.

Betyg 4 av 5.

Ensam i Paris av Jojo Moyes

En mysig novellbok.

Handling: Nell är tjugosex år och har aldrig har varit i Paris. Hon har aldrig ens varit på en romantisk weekend någonstans. Att åka utomlands är inte riktigt hennes grej. Men när Nells pojkvän struntar i att dyka upp vid tåget har hon chansen att bevisa för alla inklusive sig själv att hon kan vara självständig och modig. Väl i Paris hittar Nell en version av sig själv som hon inte visste existerade Kortromanen Ensam i Paris är romantisk och charmig verklighetsflykt när den är som bäst.

I den andra kortromanen Smekmånad i Paris får vi möta Liv och Sophie från Sophies historia, många år tidigare. Sophie, som är från landet, sveps med i den glamorösa Belle epoque-tillvaron i Paris, men upptäcker att ett liv med en hyllad konstnär som Edouard kan vara komplicerat. Ett århundrade senare följer Liv i hennes fotspår; efter en hastig romans blir smekmånaden i Paris inte riktigt så romantisk som hon hoppats.

Dessa noveller och några till var lättlyssnade och oftast mysiga. Kvinnorna är i fokus och i många fall deras livsval. Ska de stanna och kämpa? Är kärleken värld det. Eller är det dags att gå vidare? Ibland väcks lite andra funderingar. 

Jag tror inte att den här boken kommer stanna kvar så länge i mig men den var ändå väldigt trevlig medan jag lyssnade på den och julhandlade och julstädade. Så dessa stunder blev rätt trevliga trots allt.

Betyg 4 av 5.

Det tyska huset av Arnaldur Indridason

Kanske början på en ny serie...?

Handling: En handelsresande har hittats mördad i en liten lägenhet i Reykjavik, skjuten i huvudet med pistol. Polisen drar snabbt slutsatsen att det rör sig om en förövare bland de många amerikanska soldater som staden kryllar av den här sommaren 1941. Soldaterna är strategiskt placerade på Island för att säkra det nordamerikanska luftrummet. De ställer också till med en hel del besvär, särskilt de som skaffar sig en isländsk fästmö under vistelsen. Mordfallet hamnar på isländske kriminalinspektören Konrad Flovents bord och eftersom han är den ende kriminalinspektören i Reykjavik tvingas han begära hjälp utifrån. Han träffar en ung kanadensare av isländsk härkomst, Thorson, som är helt oerfaren när det gäller mordutredningar, men som talar både engelska och isländska. Tillsammans ger de sig ut på jakt efter mördaren.


Precis som Arnaldurs tidigare böcker så har den här ett väldigt lugnt tempo. Den utspelar sig på Island 1941 och de påverkas av andra världskriget. Inte så direkt som många andra länder men det går inte att undgå att det är krig.

Vi får lära känna Thorson och Flovents som båda är rätt sympatiska. Men båda är rätt unga och inte så erfarna och jag hoppas att det är därför som de inte förstår vissa saker som känns givna. Som alltid lyckas Arnaldur Indridason göra väldigt bra miljöskildringar vilket gör hans böcker väldigt speciella.

Jag googlade lite och det verkar finnas fler böcker med Flovent och Thorson och jag fortsätter gärna på serien. Jag lyssnade på den som ljudbok med Anton Körberg som uppläsare. Han hör inte till favoriterna men kändes ändå ok.

Betyget blir en stark trea.

Asätarna i Kungsträdgården av Magnus Jonsson

Den andra delen i Hatet-trilogin!

Handling: En eftermiddag i november utsätts SEB i Kungsträdgården för ett våldsamt angrepp. Krypskyttar beskjuter bankentrén och dödar flera av de anställda. Kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson tillkallas. De misstänker att Sverige drabbats av ännu en terroristattack, bara månader efter dådet på Drottninggatan. Men trots en massiv insats slinker förövarna igenom polisens nät och verkar ha lämnat landet. 
Under utredningen framkommer det att samtliga offer arbetade på samma avdelning på banken. Men varför blev de dödade och av vem? Polisen anlitar den unga KTH-doktoranden, krypteringsexperten och tidigare AFA-medlemmen Linn Ståhl för att analysera offrens datorer. Det visar sig att det är många som haft något att dölja. Linn inser att de högerextremister som tidigare angripit henne kan vara inblandade igen, och genomför en egen parallellutredning för att få svar på sina misstankar. 
Ju mer hon gräver, desto tydligare blir det att hennes gamla fiender är tillbaka. Och att de är ute efter henne...

För snart ett år sedan läste jag den första boken i serien - Mannen som lekte med dockor. Jag gillade miljön med en skateboardåkande Linn Ståhl i Stockholm som också är krypteringsexpert. Och även poliserna Richard och Erik. 

Det är tydligt att det finns en röd tråd i böckerna som verkar förväntas bli tre stycken totalt. Jag tycker att brottet var lite mer intressant i den här även om det blev aningen mer komplex än vad det först verkade. Vissa delar försvann sen lite i periferin men jag gissar att tredje boken kommer att återkomma till det. I gengäld var det inte så mycket skateboardåkning.

Det jag har svårare för är att flera inblandade skadas och blir personligt inblandade på olika sätt. Det känns så onödigt. Tyvärr är det rätt vanligt i många deckare. Och jag ogillar det varje gång.

Annars passade boken väldigt bra nu när läsningen går trögt under senhösten och början av vintern. Då tar jag gärna till deckare eller lite mer enkla mysiga romaner. Men den senare varianten har jag inte haft någon lust för just nu.

Jag kommer definitivt läsa den tredje boken när den kommer! Tyvärr är den här rätt ny så det lär dröja ett tag till.

Betyg 3 av 5.

Sportgenen av David Epstein

En mycket intressant bok om DNA och idrott!

Handling: Är det förutbestämt vilka som når stjärnstatus?

I denna kontroversiella och medryckande kartläggning över idrottsliga prestationer tar Sports illustrated-journalisten David Epstein sig an arv- eller miljö-debatten och studerar hur långt vetenskapen har kommit för att lösa denna stora gåta.

Han undersöker den så kallade 10 000-timmarsregeln för att avslöja huruvida rigorös och regelbunden träning från ung ålder är den enda vägen till idrottslig framgång.
Boken gräver i känsliga ämnen som etnicitet och kön samt utforskar frågor som: Är vissa idrottare av genetiskt förut-bestämda att dominera både kort- och långdistans och är deras förmåga skäl nog att skilja män och kvinnor åt i idrotts-sammanhang?

Ska vi gentesta barn för att undersöka om de ämnade att nå stjärnstatus? Kan man via gentester avgöra vilka som ligger i riskzonen för skador, hjärnskador eller till och med död på idrottsarenan?
Via fältstudier och avslöjande samtal med ledande forskare och olympiska mästare samt intervjuer med idrottsmän och kvinnor tvingar Epstein oss att ompröva idrottens själva natur. Boken innehåller en lång intervju med höjdhopparen Stefan Holm gjord i Värmland.

Den här boken blev jag erbjuden som recensionsex av Lava förlag och tackade glatt ja. Jag har själv gjort DNA-test och fått veta vissa saker om mig själv. Jag har även läst Karin Bojs bok Min europeiska familj som också rör dna. Men det är verkligen olika perspektiv på det.

Det jag mest har med mig är hur komplex kroppen är och vi har väldigt långt kvar innan man kan vara säker på vad allt DNA i kroppen betyder - om det ens är möjligt.

Inom idrotter där det finns mycket pengar letar man efter de perfekta kropparna för just den idrotten. Här står det hur en optimal kropp ska vara för vissa idrotter. I basket och volleyboll är det vanligt med långa ben och korta överkroppar. I någon sport ska du vara smal och kort. I en annan bör du ha långa armar. Och överallt finns det såklart undantag.

Ibland när jag läser skräms jag eftersom det känns som mångfalden försvinner i jakten på upplevd perfektion. Och hur oslagbara vissa kroppar är inom specifika idrotter. Men samtidigt påverkar vår livsstil sporterna också. Många extremt duktiga löpare har fattig uppväxt och har alltid behövt gå eller springa långt för att ta sig mellan olika ställen. De har helt andra förutsättningar - och driv - än de som vuxit upp under välartade förhållanden och blir skjutsade runt.

Det handlar också om hur mycket träning ger och där är det såklart olika beroende på sport. I vissa sporter har de bästa tränat sen de var väldigt unga medan i vissa sporter har många hållit på med flera olika sporter rätt länge innan de specialiserade sig.

Det finns också en genomgång hur olika kropparna har utvecklats beroende på var vi bor och härstammar från geografiskt (t.ex de som kommer från ekvatorn). Även de biologiska skillnaderna mellan kvinnor och mäns nämns och dess hur kropparna behövt fokusera på olika uppgifter och vad det innebär idag.

Det finns många intressanta intervjuer här och livshistorier. Det mesta är beskrivet på ett rätt begripligt sätt. Ofta är det lite djupdyk i vissa idrottares DNA och vad som gjort dem så bra på sin idrott.

Jag är egentligen inte särskilt intresserad av sport utan mer av naturvetenskap. Men även om fokuset är på idrottsprestationer har jag ändå stor behållning av boken.

Betyg 4 av 5.

Iskalla ögonblick av Viveca Sten

Härliga inhopp i Sandhamnsserien!

Viveca Sten har gett ut en samling Sandhamnsnoveller med Nora och Thomas i fokus. Några ska vara publicerade sen tidigare men jag har inte läst någon av dem.

Den första är rätt lång och handlar om hur Nora och Thomas lärde känna varandra i tonåren. Sen rör den sig framåt i tiden sakta men säkert och gör inhopp lite här och var i deras liv. Ibland är de huvudpersoner och ibland är de mer med i periferin.

Jag tycker att den var jättemysig att lyssna på. I synnerhet nu när läsandet går trögt i största allmänhet. Med det menar jag inte att alla noveller var mysiga för det stämmer verkligen inte. Men det som stannar kvar är Nora och Thomas första möte och sen årstidsväxlingarna på Sandhamn. 

Uppläsare är Katarina Ewerlöf som jag som alltid har blandade känslor för. Hon är helt ok så länge hon inte ska vara en upprörd man. Då blir det bara så fel i mina öron.

Betyget blir 4 av 5.

Begrav dina döda av Louise Penny

Den sjätte delen om kriminalkommissarie Gamache och Three Pines!

Handling: Det är Vinterkarneval i Québec, bittert kallt och obeskrivligt vackert. Kriminalkommissarie Armand Gamache har kommit hit, inte för att delta i festligheterna, utan för att återhämta sig från en utredning som gått fruktansvärt fel.
I den skenbara tryggheten inom det Litterära & Historiska sällskapet har ett mord begåtts. Augustin Renaud, en excentrisk historiker som ägnat sitt forskarliv åt att söka efter kvarlevorna av Québecs grundare, Samuel de Champlain, har hittats mördad. Samtidigt får Gamache oroväckande brev från samhället Three Pines, där den omtyckte bistroägaren Olivier nyligen dömdes för mord. »Det går inte ihop«, skriver Oliviers partner varenda dag. »Han gjorde det inte.«
När det förflutna och nuet kolliderar måste Gamache återuppleva en fruktansvärd händelse från sitt eget förflutna innan han kan börja begrava sina döda.

Det är verkligen en speciell stämning i Louise Pennys böcker. Jag tycker verkligen om dem. Den här boken är lite mörkare och ledsammare än de tidigare. Något har hänt innan den här boken börjar som fått många att må dåligt. Flera är sjukskrivna. Minst en förlorade livet. Sakta rullas historien upp för oss på olika sätt.

Och för ovanlighetens skull är det inte Gamache som åker till Three Pines. Istället ber han Beauvoir att åka. Han som egentligen inte tycker om invånarna där eftersom han inte förstår sig på dem. Och som själv inte alls mår bra. Trots att boken är rätt mörk så finns det stunder för små fniss. Oftast är Ruth inblandad när ett fniss kommer.

Gamache själv dras istället in i ett mord i Quebec trots att han är sjukskriven. Här ramlar han över gamla gåtor och kämpar samtidigt med att lära sig hantera det som hänt.

Som alltid väcker dessa böcker mersmak. Det som är skönt är att nästa bok redan finns ute på svenska. Men lite tid ska ändå få passera.

Betyg 4+ av 5.

Alex av Pierre Lemaitre

En mycket bra deckare som gör tvära kast!

Handling: Alex Prévost blir brutalt överfallen på öppen gata och inkastad i en vit skåpbil. Hennes kidnappare lämnar henne naken i en bur upphängd flera meter över marken i en övergiven fabriksbyggnad. Dagarna går och tiden börjar rinna ut. Blir det hungern, törsten eller råttorna som gör slut på Alex först? Förutom ett osäkert ögonvittne har kommissarie Camille Verhoeven inte ett enda spår att gå på. Ingen identitet på offret, ingen saknad och ingen misstänkt. Men i takt med att han långsamt lyckas nysta upp den unga kvinnans exceptionella historia, blir det allt tydligare för Camille att det inte är något vanligt offer han letar efter. Att rädda Alex liv är snart det minsta av kommissariens bekymmer...

Uppläsare: Magnus Roosmann

När jag började lyssna på den här boken så visste jag inte så mycket om den mer än att den verkade populär. Men bilden jag målade upp motsvarade verkligen inte verkligheten.

Det här är en bok som överraskade mig flera gånger på ett positivt sätt. Jag trodde att den skulle påminna om Jussi Adler Olsens bok Kvinnan i rummet. Men så blev det inte. Det jag hade problem med var alla franska namn och platser. Sånt blir mycket svårare för mig när jag inte ser dem i skrift. Men samtidigt var det inte något jag led väldigt mycket av. Poliserna hade jag tillräckligt bra koll på till exempel.

Det är mycket tillbakablickar på kommissarie Camille Verhoevens tidigare liv. Och när jag kollar vad det finns för mer böcker med honom inser jag att det här är den andra boken i serien. Bok nummer ett kommer ut först i vår i Sverige med titeln Irène. Nu känner jag att jag fick veta så pass mycket om hans privatliv i den här boken för att orka läsa/lyssna på första boken. Gissningsvis är den här boken mycket bättre och därför gavs den ut först. Den tredje boken i serien - Camille har nyligen kommit ut. Dessutom finns det en kortare sidostory som gavs ut mellan Alex och Camille men som inte är översatt. I dagsläget har Sekwa fokuserat på Irène, Alex och Camille.

Jag tycker om persongalleriet även om Camille verkar vara rätt annorlunda på lite olika sätt. Men eftersom det framgår tydligt varför han ser ut som han gör så känns det ändå naturligt. Jag vill inte säga så mycket mer om själva boken för att inte avslöja något om vare sig den här boken eller den första. Men jag vet så mycket att jag kommer definitivt läsa mer av författaren.

Betyget blir 4+.

En enda tår av Angèle Lieby

En påminnelse om livets bräcklighet.

Handling: Jag försöker titta av alla krafter, men jag ser inget. Inget utom det här djupa mörkret. Är ögonen slutna eller öppna? Jag vet inte. Vad var det som hände? Jag vet inte det heller.

Angèle Lieby kommer till sjukhuset med huvudet i ett skruvstäd så känns det i alla fall. Migränattacken är värre än något annat hon har varit med om. 

När hon vaknar nästa gång, utan huvudvärk, är det med känslan av att inte kunna andas. Hon ser ingenting, hon kan inte röra sig, hon kan inte tala. 

Snart förstår hon att alla runt henne är övertygade om att hon är hjärndöd. Hon hör en läkare tala om för familjen att det är dags att stänga av respiratorn och planera för begravning. 

Och hon kan inte protestera. 

Men en dag när hennes dotter kommer in i rummet rinner en tår nerför Angéles kind, och plötsligt förstår alla att hon fortfarande lever.

Det här är en rätt hemsk bok. För just det här har hänt en riktig person. Angèle drabbas av en sjukdom som får henne att verka död för omgivningen. Det är verkligen en mardröm och trots att kroppen är helt förlamad hör hon hur de efter ett tag börjar prata om att stänga av respiratorn eftersom hon anses hjärndöd. Men en enda tår räddar henne från att dö där.

Det här är ändå en väldigt lättläst bok. Den är rätt tunn (158 sidor) och har ett väldigt enkelt språk. Och det blir nog mitt problem med boken. Jag hinner inte riktigt bli så berörd som jag önskar. Ett av bokens budskap är personer som jobbar med sjuka verkligen måste förstå hur utlämnade de sjuka är till dem. Hon får dels genomlida vissa saker som gör fruktansvärt ont eftersom hon inte kan visa smärta. Hon får också höra gliringar och att bli hårdhänt hanterad. Men hon blir också väldigt väl omhändertagen av många så hon är noga med att inte dra alla över en kam.

Dessutom har jag läst två andra böcker som påminner om den här. Dels en skönlitterär bok där det istället är en fallolycka ligger bakom förlamningen - Jag är här av Clélie Avit. Den andra är en bok som jag rekommenderar mycket mer och det är När jag var osynlig av Martin Pistorius. Den bygger också på en verklig händelse men är grundligare och berörde mig mycket mer.

Boken får en 3:a i betyg.

De sju som såg av Denise Rudberg

Den sjunde boken om Marianne Jidhoff och hennes team.

Handling: I husen på Stockholms finaste gator döljs många familjehemligheter. När läkaren Folke Bergman kallas till ett skyddat kvinnoboende för att ta hand om två kvinnor som behöver läkarvård, vet han inte att det kommer leda till att hemligheten ur hans förflutna snart kommer att hinna ikapp honom.

Marianne Jidhoff försöker landa i sin nya roll som chef för den externa utredningsenheten när hon tillsammans med kriminalkommissarie Torsten Ehn, kriminalassistent Augustin Madrid och deras två nya kollegor får ett larm. En mycket känd idrottsman har hittats död, och man misstänker att det rör sig om ett mord. På ytan hade mannen en perfekt tillvaro med en framgångsrik karriär och ett lyckligt äktenskap. Då utredningen fördjupas får Marianne dock höra rykten om att mannen inte varit en så underbar make som det verkat. En otäck sanning om våld och övergrepp bakom stängda dörrar börjar visa sig, och snart är ingenting som de först trott.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Tänk att det här är den sjunde boken om Marianne Jidhoff. Jag såg att det är fem år sen drygt som jag läste den första boken. Och det känns som det kanske gått två eller max tre år sen dess.

Jag älskar att återse Marianne Jidhoff, Torsten och Augustin. Torsten är kanske inte favoriten av dem men de bildar ett bra team. Den här gången introduceras dessutom två nya medarbetare men jag kom dem inte så nära tyvärr. Nu när det gått någon vecka känns de mer som några skuggfigurer. Men jag hoppas att kommande böcker kan ge dem mer utrymme. Dessutom var det inte så mycket med Augustin heller den här gången. Men viktigast av dem är ändå Jidhoff själv och även sånt som hon unnar sig i livet (förutom rökningen). Nu fick den här boken ett lite annat fokus men det är inte fel det heller.

Själva deckargåtan är periodvis spännande och bra (och obehaglig). Men den är också det som är svagast i boken. Det blir i min värld lite för många udda sammanträffanden när allt knyts ihop för att kännas rimligt. Men eftersom jag känt så för flera av böckerna så är jag beredd och har inte så höga förväntningar.

Betyget är knepigare. Men den här får 3+ av mig.

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Den femte Millenniumboken!

Handling: Lisbeth Salander avtjänar ett kortare straff på kvinnofängelset Flodberga och gör allt för att hålla sig undan de interna konflikterna mellan fångarna. Det dröjer inte länge förrän Benito, den informelle ledaren, utmanar henne, särskilt sedan Lisbeth försvarat en ung kvinna från Bangladesh som trakasseras i cellen intill.

Lisbeth får besök av Holger Palmgren som fått tag i dokument som kastar nytt ljus över myndigheternas övergrepp i hennes barndom. Hon ber Mikael Blomkvist om hjälp att göra några efterforskningar. Spåren leder dem till en viss Leo Mannheimer, delägare i Alfred Ögrens Fondkommissionär.

Hur hänger en välartad finanskilles bakgrund ihop med Lisbeths? Och hur ska Lisbeth hantera hoten från Benito och hennes gäng som trappas upp alltmer?

Jag har älskat Millenniumböckerna av Stieg Larsson. Jag tyckte också att den första boken som David Lagercrantz skrev var rätt bra. Jag förstår också varför vissa väljer att inte läsa dessa nya böcker av en annan författare. Men jag kan inte låta bli.

Den här boken valde jag att läsa istället för att lyssna på eftersom jag inte alltid är helt förtjust i Stefan Sauk. I alla fall inte när det finns kvinnliga karaktärer med som har en röst. Han fungerar bra för mig när det är en bok med en manliga huvudkaraktärer. Precis som Katarina Ewerlöf fungerar bäst för mig när det är kvinnor som pratar.

Den här boken har faktiskt gått trögt att läsa förvånande nog. Jag är visserligen trött på kvällarna och det har varit en del saker på helgerna. Men sanningen är att jag hade hunnit läsa mycket mer om jag bara velat tillräckligt mycket.

När jag nu försöker summera boken inom mig känner jag att den blev för spretig. Den enda karaktär jag faktiskt bryr mig om är Lisbeth Salander. David Lagercrantz bygger upp boken med flera dagsaktuellt ämnen och fortsätter även att gå in i Lisbeth Salanders bakgrund. Men för mig blir det för många olika delhistorier och ingen blir riktigt bra, inte när allt knyts ihop och den avslutas lite abrupt med ytterligare något som känns som ett framtida hot och som tar död på de andra historierna. I alla fall kändes det så när jag läste ut boken. Dessutom gillar jag när Lisbeth Salander verkligen får nyttja sina IT-kunskaper. Här var den biten mer i periferin.

Trots det finns det ju en del som är bra med boken. Alla historierna är viktiga på sitt sätt. Flera saker hänger kvar i mig men inte just längtan efter en ny bok.

Betyget blir en rätt slätstruken trea av mig.

Tannie Marias stora utmaning av Sally Andrew

Mysdeckare för den som gillar mat och miljöbeskrivningar!

Handling: I första boken om Tannie Maria blev mrs van Harten, som hon egentligen heter, hjärtespaltsansvarig i Klein Karoos lokaltidning the Gazette. Detta ledde henne in på spåret till ett mordfall och mordutredningen ledde henne i sin tur till Ladysmiths egen kriminalkommisarie Henk Kannemeyer. I bok nummer två har Henk och Tannie Maria blivit ett par men minnena från Marias äktenskap med Fanie gör sig påminda och Maria tvingas uppsöka en psykolog för att komma vidare. Spåren efter misshandeln hon då utsattes för har lämnat oläkta sår i själen och hon törs inte släppa Henk in på livet. Inte nog med detta. Under Klein Karoos stora kulturevenemang i Oudtshoorn, Klein Karoos Nasionale Kunstefees, mördas bushmänfolkets talesperson Slimkat Kabbo. Sydafrikas ursprungsbefolkning har nyligen vunnit en domstolsseger över ett gruvbolag som vill prospektera för diamantbrytning på bushmännens mark och Slimkat var den som gick i bräschen för motståndet. Psykologen råder Tannie Maria att gå med i en samtalsgrupp för personer som lider av Posttraumatiskt stresssyndrom och när en av gruppdeltagarna mördas tyder tecknen på att det finns ett samband mellan de båda morden. 

Uppläsare: Marie Richardson

I många böcker har jag lite svårt för när vissa människor tänker rätt enkelspårigt. Och så är det egentligen i den här serien och i synnerhet i början av böckerna. Men Tannie Maria är ändå så sympatisk att jag väljer att bortse från det.

Det stora behållningen är miljöbeskrivningarna över Sydafrika och maten såklart för att inte tala om alla bakverk. Och eftersom det är den andra boken så är det även trevligt att återse de tre kvinnorna som jobbar ihop på tidningen. Och kriminalkommisarie Henk såklart. Även om man inte kommer honom jättenära i den här boken. Inte på sättet där man lär känna honom så mycket bättre. Fokus ligger istället på Tannie Maria och där man får lite förklaringar till varför mat verkar vara så viktigt för henne.

Sen måste jag erkänna att jag hade lite svårt att hålla isär alla personer när det är en ljudbok och jag inte kan se namnen i skrift. Det är nackdelen med ljudböcker för mig som behöver se ord i skrift för att lättare komma ihåg dem - i synnerhet när det är för mig rätt ovanliga namn och rätt många. Jag inbillar mig att det hade varit lite lättare med just dessa bitar i alla fall.

I boken ser man också många tragiska öden och lite nutidshistoria. Men det är inte så mycket av det att jag kan känna att jag lärt mig så mycket om den delen av världen.

Slutbetyget blir en svag fyra. För även om det finns mycket som kanske är lite väl enkelt och tillrättalagt så är det ändå en bok som jag väljer att lyssna på så fort den kommit ut just för mysfaktorn. Så det gör den till en fyra.

Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan

En småmysig bok som utspelar sig under Andra världskriget.

Handling: När männen i den lilla engelska byn Chilbury försvinner ut i andra världskriget lägger prästen ner kyrkokören. Men byns kvinnor vägrar att acceptera det, de måste få samlas, sjunga och stötta varandra i sorg och glädje. Så med hjälp av den livfulla musikprofessorn Primrose Trent som plötsligt dyker upp bildar de en damkör. Genom kören ingjuter de mod i bygden när kriget sliter sönder deras tillvaro.

Mrs Tilling är änka, sjuksköterska och självutnämnd ledare i Chilbury. Edwina Paltry är barnmorska och änka som blir indragen i en smutsig utpressningshistoria. Kitty Winthrop är en älskvärd trettonårig lillasyster till byns skönhet Venetia, som nyligen fallit för en mystisk konstnär vid namn Alastair Slater. Deras röster vävs samman till en gripande och ofta rolig berättelse, med kriget som tragisk fond. Kvinnorna och flickorna är väldigt olika, men de förenas i kören i en tid då konventioner sätts ur spel och de äntligen kan börja ta för sig av livet.


Året är 1940 och många män har dragit ut i kriget. Det leder till att prästen lägger ner kyrkokören eftersom som den av tradition ska bestå av både män och kvinnor. Men en nyinflyttad Prim accepterar inte det utan ser till att en damkör kommer igång. Det leder till en oväntad gemenskap som visar sig behövas under dessa svåra tider.

Den här boken är uppbyggd som en brev- och dagboksroman. Vissa i byn skriver brev till någon utanför byn och några skriver dagbok. Det blir lite konstigt eftersom jag tror extremt få skriver så detaljerat som det är här. Så rent tekniskt känns det lite konstigt med så välskrivna texter. Men om man bortser från att det är dagboksanteckningar och brev och istället de olika personernas röster så går det bra.

Vi får följa rätt många människor. Vissa direkt via deras texter medan vissa istället blir rätt omskrivna. Boken är inte bara småmysig utan egentligen innehåller den en hel del allvarliga händelser. Det är ju trots allt krig. Samtidigt finns det kärlek och gemenskap som håller ihop dem.

Jag är lite kluven till den här boken. När jag tänker tillbaka på den så känner jag att jag tycker mycket om den. I synnerhet så här i efterhand när några verkligen växte av sina erfarenheter. Men när jag läste den var jag inte jätteengagerad. Jag var inte tillräckligt nyfiken för att verkligen verkligen vilja läsa när det fanns möjlighet.

Så totalbetyget blir 3+ eller 3,5 om man så vill. Jag är glad att jag läst den och ångrar inte tiden den fick, men jag tror inte den kommer lämna några större spår efter sig.

Sonjas andra chans av Åsa Hellberg

Den tredje boken om Sonja och hennes vänner!

Handling: Sju år efter Sonjas död - och arvet som bland annat gav hennes bästa vänner ett hotell i London, ett fantastiskt hus på Mallorca och en restaurang i Paris - tampas Sonjas vänner med livet. Alla tre behöver en förändring, och de vet att det är dags att uppfylla Sonjas sista önskan: att sprida hennes aska runtom i världen. Under resans gång, i brev efter brev från Sonja, målas hennes hemliga och passionerade kärlekshistoria upp och berör dem djupt.

Samtidigt sker saker på vännernas hemmaplan som ingen av dem räknat med, och plötsligt är deras vänskap det enda bergfasta och bestående. Allt eftersom resan tar dem ut i världen tvingas Rebecka, Maggan och Susanne ta livsavgörande beslut. Och varken slukhål i Norge, katastrofer på Haiti eller spontandans i Madrid kan stoppa dem från att ge Sonja - och sig själva - en andra chans.
Uppläsare: Gunilla Leining

Jag älskade den första boken om Sonja. Den andra kunde inte leva upp till förväntningarna. Men den här tyckte jag betydligt mer om än den förra men första boken är fortfarande bäst. Mycket på grund av att den stod för den stora överraskningen. Den här hade också en hel del överraskningar men inte på samma nivå.

Det här är en feel good-bok med en hel del känslostormar. Allt är inte lätt och relationer blir verkligen inte lättare för att man har pengar. Sjukdomar, skador drabbar fattig som rik. Men det går inte att komma ifrån att vissa saker definitivt blir lättare med pengar.

Precis som i Denise Rudbergs böcker om Marianne Jidhoff i hennes elegant crime-serie så njuter jag av lyxlivets guldkanter med god mat och lyxiga miljöer i Sonjaböckerna. Jag älskar själv god mat men skulle nog inte vara så bekväm i de så kallade fina miljöerna. Men jag läser gärna om dem. Här besöker de ett antal olika platser i världen vilket är intressant. Jag gillar också idén med filmerna och breven även om det känns rätt otroligt att någon faktiskt skulle sätta ihop något sådan. Men jag väljer att bara njuta här. Det finns flera saker som jag funderar på. Det kommer förklaringar men det är ändå lite svårt att förstå.

Rebecka, Maggan och Susanne är rätt olika men kompletterar varandra. Det gör också att det är intressant att följa deras äventyr. Periodvis stör jag mig lite på Maggan men samtidigt känns hon äkta. Jag är minst lik Susanne men gillar i gengäld hennes driv. Rebecka gillar jag men kan samtidigt inte så här en vecka efter att jag lyssnat klart, beskriva hennes personlighet. Hon hade annat att kämpa med vilket fick mycket fokus. Men det gjordes bra tycker jag.

Boken får betyget 4- av mig.

En väktares bekännelser av Elin Säfström

Underbar!

Handling: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. 

I vanliga fall delar Tilda jobbet som stans väktare med sin mormor, men eftersom hon är i Norrland på ett särskilt uppdrag, är allt upp till Tilda nu. Ett angrepp av jordvättar i skolans källare hade räckt gott, och när det börjar rapporteras i nyheterna om folk som försvinner är det verkligen för mycket för en femtonåring, med bara en skabbig gammal hund till hjälp (även om han kan lukta sig till magiska överträdelser). I skolan finns dessutom Hakim, killen med världens brunaste ögon. Om han bara inte var helt trollbunden av överjordiskt vackra Natta, som av någon outgrundlig anledning verkar vilja bli vän med Tilda.


Det här är en sådan bok som jag önskar att jag hade kunnat skriva. Den kastar mig tillbaka till barndomen då det då och då var böcker om tomtar och troll och världen kunde innehålla så mycket mystik. Jag blir glad av att läsa den här.

Sen är det dessutom en bra ungdomsbok där tonårsperioden beskrivs på ett väldigt bra sätt mitt i allt det här. Det finns vissa likheter med Ordbrodösen just när det gäller att boken även är en bra ungdomsbok mitt i allt osannolikt som finns runt om. Sen är ju själva historierna helt olika.

Tilda är en tjej som är lätt att tycka om. Jag tror att många kan känna igen sig i henne. Hon har det inte helt lätt hemma och lägger skulden delvis på sig själv som barn ofta gör. Jag tycker också att Elin Säfström gör ett bra jobb där Tilda både kan vara stark och svag.

Boken har definitivt gett mersmak och jag kommer nog ganska snart läsa den andra boken i serien som nyligen kommit ut.

Betyg 4 av 5.

Konsten att fejka arabiska av Lina Liman

En oerhört viktig bok!

Handling: "En del av mig dog. En annan del började äntligen, äntligen leva."
I 32 år lever Lina Liman med autism utan att veta om det. Men att något är fel vet hon. Hon lär sig att fejka för att passa in, spela vanlig, ända tills det inte går längre.
Konsten att fejka arabiska är en berättelse om vanmakt och utanförskap, men också om hur Lina till sist hittade förklaringen som fick allt att falla på plats, och om hur en diagnos kan förändra livet i grunden.

Uppläsare: Moa Gammel

Den här boken är inte helt lätt att skriva om. Lina Liman har skrivit en bok om sitt liv och hur hon så fort hon blev mer medveten, känt att något är fel med henne. Hon var inte som alla andra.

Det gör ont i mig att lyssna på boken. Men det som känns bra är vetskapen att hon är så stark att hon så här i efterhand skrivit boken och verkar ha ett bra trygghetsnät kring sig.

Boken består av en kombination av olika saker.
Dels henne uppväxt och upplevelser om att hon inte är som alla andra.
Om kampen att försöka passa in.
Om alla turer i sjukvården och diagnoser som inte stämde.
Om bemötandet i sjukvården.
Om att försöka klara skola och jobb.
Om familj och kompisskap.

Det här känns som en väldigt viktigt bok att läsa. I synnerhet för de som jobbar med psykiskt sjuka. Tyvärr så verkar man även här ha satt standarden för diagnosen efter hur killar/män ter sig och därför faller många tjejer och kvinnor mellan stolarna. Men boken är viktig även för oss övriga. För vi kanske känner någon annan Lina som inte heller hittat rätt i sjukvården och kan ge tips. Elle har en diagnostiserad Lina nära oss och därför lättare förstår henne (eller honom). För vi läsare får även en större förståelse för människor med autism och hur olika det kan te sig. Men även vissa gemensamma centrala delar.

När jag skriver här känns det som att boken kan te sig väldigt teoretisk men så kändes det verkligen inte. Lina Liman har verkligen blandat de olika delarna väl och det finns hela tiden ett driv. Tidsperioderna växlar men det är aldrig något problem att hänga med.

Det enda negativa jag möjligtvis kan komma med är att det är en del upprepningar. Men det är nog rätt ofrånkomligt i en sådan här bok. Och att uttrycket i allmänhet/i synnerhet är lite väl överanvänt. Det blev kanske extra tydligt när jag lyssnade på boken.

Moa Gammel är uppläsare och det känns verkligen som Lina Liman fått en röst genom henne.

Jag är mycket glad över att jag läst boken! Betyget blir 4 av 5.

Vem är Evan Smoak? av Gregg Hurwitz

En riktig actionbok med en sann hjälte!

Handling: Evan Smoak lever under falsk identitet. Hans penthousevåning är ett ointagligt, högteknologiskt fort. Han har lägenheter, bilar och vapengömmor strategiskt utplacerade över hela Los Angeles. Men Smoak är inte en paranoid galning. Detta är hans vardag. Vid tolv års ålder valdes Smoak ut av en topphemlig organisation inom det amerikanska försvarsdepartementet och tillbringade resten av sin uppväxt med hårdträning i organisationens regi. 

Målet var att skapa extremt kompetenta operatörer som kunde agera helt självständigt utan något stöd från statens sida. När Evan väljer att bryta med organisationen använder han alla sina färdigheter för att till synes försvinna spårlöst, och i hemlighet utvecklar han ett personligt projekt: att hjälpa de allra mest desperata.

Men nu är någon honom på spåren. Någon som känner till organisationen, och som ser Evan som en riskfaktor. Någon som vet att han en gång var känd enbart under kodnamnet Orphan X.

Om man gillar tv-serien A person of interest lär man gilla den här boken. Det finns en hel del likheter. Den här har hetat Individ X först men har av någon konstig anledning bytt namn till Vem är Evan Smoak? På engelska heter den Orphan X.

Evan Smoaks bakgrund är speciell och genom tillbakablickar får man veta vad som ledde till att han blev den han blev och hur han blev det. Jag köper historien och tycker att den inte är helt osannolik. Ok, kanske inte sannolik men inte helt osannolik.

Jag kan inte säga att jag får veta jättemycket om Evan Smoak, men det jag ser gillar jag. Han kan inte låta någon komma honom nära men det är inte helt enkelt alla gånger att hålla sig ifrån människor som trots allt finns i närheten.

Jag gillar IT-delarna som är viktiga för att dels ha kontroll men också skaffa sig information. Sen kanske det är aningen väl mycket detaljer om vapen och slagsmål men det är inget problem så länge jag väljer att läsa boken. Med en ljudbok blir dessa stunder evighetslånga.

Egentligen tycker jag det är rätt jobbigt att någon vill åt honom när jag knappt lärt känna honom. Det blir en rätt stor del av boken. Men det handlar mer om att jag blir allt mesigare när det gäller faror. Som tur är vet jag ju att det finns en fortsättning på den här boken. Men det är också lätt att glömma när jag lever mig in i boken.

Jag vill verkligen fortsätta veta vad som händer med honom även om jag först kommer att ta en paus.

Betyg 4 av 5.

Farlig fåfänga av Stieg Trenter

Första boken om fotograf Harry Friberg!

Handling: Fåfängan är en kulle med praktfull utsikt, på Söder i Stockholm. Alla har sett den, få har varit där. I ett av husen vid branten bor en ung konstnär som just slagit igenom med pukor och trumpeter. På vernissagefesten hos den framgångsrike egocentrikern inträffar ett fall av ond bråd död. Med den utgångspunkten spinner Stieg Trenter en handling som snor sig i spännande slingor genom ett än trolskt, än kusligt Stockholm. 

Med stigande ålder ökar mitt intresse för historia. Och som alltid finns även ett intresse för deckare. Av det kan det bli en rätt trevlig kombo. Det har ju blivit rätt populärt med deckare som är nyskrivna men utspelar sig i dåtid. Även vissa deckarserier från förr har fått ett lyft som Maria Langs till exempel. Jag har själv lyssnat på Sjöwall & Wahlöös böcker om Beck med mycket stor behållning.

I båda varianterna fokuseras det på vad som hände runt om dem men på olika sätt. Det jag gillar med böckerna som skrevs för länge sen är att se hur omgivningen beskrivs. Även könsrollerna blir mycket mer tydliga i de äldre böckerna. I de mer moderna böckerna har ofta en kvinna huvudrollen och är då ovanligt framåt för sin tid vilket gör att det är lätt att identifiera sig med henne.

Det här är i alla fall den första boken om fotografen Harry Friberg och den utkom första gången 1944. Min pappa äger en stor del av serien så jag har lånat de första böckerna av honom.

Som deckare kan jag inte säga att den är särskilt bra. Den känns lite väl enkel. Vissa saker känns helt enkelt rätt enkelspåriga. Samtidigt kan det vara rätt skönt ibland med tanke på hur komplexa saker kan vara idag.

Den stora behållningen för mig är, som jag skrev ovan, miljön och interaktionen mellan människor, kanske främst mellan kvinnor och män. Som exempel på milöj börjar boken med att Harry Friberg sitter och äter på restaurangen Cattelin, en fransk restaurang som faktiskt fanns på riktigt då (1922- 2011). Där äter Harry en lökdoftande sallad, finskuren komage och andra delikatesser. Restaurangens interiörer beskrivs också i texten.

Min utgåva är från 1979 men språket innehåller en hel del äldre uttryck vilket verkligen gör att jag inte kan missta mig den här för en ny deckare.

Betyget blir 3 av 5 men den kommer ändå hänga kvar betydligt mer än vad en vanlig trea gör.

De 7 nycklarna av Åsa Schwarz

En spännande IT-thriller!

Handling: Rebecka vaknar av att en pistol pressas mot huvudet och att någon väser "The key" i örat. I rummet bredvid sover hennes två barn. Rebecka är en av sju internationella IT-profiler som bär nyckeln till internet. De träffas en gång i kvartalet i Washington för att uppdatera systemet som styr trafiken på internet. Om de inte gör det, kommer nätet gå ner och alla moderna samhällen gå under.

När nyckelbärare efter nyckelbärare blir utsatta för attentat, förstår Rebecka att hon måste gå under jorden. Med sina extrema hackerkunskaper gör Rebecka och hennes följeslagare allt för att lösa gåtan. Spåren pekar åt alla håll: kinesiska underrättelsetjänsten, nynazistiska organisationer och NSA. 



Det här är det tredje boken av Åsa Schwartz som jag läser. Jag tyckte mycket om Och fjättra Lilith i kedjor och hade blandade känslor för Stigma där jag gillade vissa delar väldigt mycket.

I många fall tycker jag att en bok kan vara lite för lång. Den här hade jag nog istället velat ha lite längre. Just för att den handlar om rätt många människor och ett intressant och väldigt skrämmande problem. Vissa saker går lite för fort för mig här. 

De sju nycklarna utspelar sig på flera olika stället i världen men främst i Sverige, Stockholm. Boken bygger på hur det åtminstone har sett ut och där en av de sju var en svensk kvinna som faktiskt hade en av nycklarna till internet. 

Som alltid har jag lite problem med när en förälder gör saker som direkt eller indirekt utsätter sina barn för fara. Men samtidigt visar det hur skört det är. De flesta har ju ändå barn, och de som inte har barn har ofta en käresta eller en eller flera nära föräldrar eller syskon vars liv de inte skulle kunna offra för den goda saken.

Jag tycker mycket om IT-miljön eftersom jag själv jobbar inom IT. Om jag bara hade haft lite mer ork och driv hade jag gärna riktat mig mot IT-säkerhet. Miljön ur ett annat perspektiv är annars huvudsakligen Stockholm och även om jag inte bor där kan jag ändå föreställa mig hur det ser ut där hon är. 

Jag gillar det jag ser av Rebecka. Vissa beslut hon tar känner jag är fel men jag tolkar det som att hon är betydligt mer impulsiv än mig och inte alltid tänker sig för. Och det hade inte blivit någon bra bok om hon inte gjort det. Det är väl här jag hade velat ha lite mer sidor för att kunna motivera vissa handlingar mer. 

Själva storyn är skrämmande. Och vem kan man lita på i dessa lägen? Det är verkligen inte lätt att veta. Och boken visar också hur enkelt man kan dupera folk. Hua, på vissa sätt är den här läskigare än en rysare.

Som helhet gillade jag verkligen boken och jag vill ha mer sådana här böcker av Åsa Schwarz! Ämnet är verkligen viktigt och internet gör oss väldigt sårbara. När jag läser efterordet blir jag ännu mer rädd även det inte är nytt för mig.

Betyg 4 av 5.