Spådomen - En flickas memoarer av Agneta Pleijel

Första delen i memoarsviten!

Handling: Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer. 

Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa - böckerna ger ord åt tillvarons vaghet - liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda. 

Långsamt går det upp för henne att hon vuxit upp i en lögn. Så vem är hon? Hon måste vakta noga på sig själv. Skydda sig själv och de två yngre systrarna och inte trampa fel i den krigszon som föräldrarnas äktenskap alltmer förvandlas till. Hon tror på miraklet, magin och förvandlingen. 

Händelserna utspelas i Stockholms förorter, i USA och i Lund. Det är en smärtsam och också humoristisk berättelse om sökandet efter sanning, moral och en plats i världen. Agneta Pleijel skriver om en tid som runnit förbi, men berättelsen är en högst aktuell skildring av en flickas väg mot vuxenhet.

Jag har länge tänkt läsa något av Agneta Pleijel och nu blev det av. Jag valde att köpa den första boken i hennes memoar-serie om henne själv. Slutet av boken blev också utläst när vår semester börjat och vi var på väg till huset vi hyrt i Roslagen. Vi hade en ovanligt stor boning samtidigt som vår son nu valde att stanna hemma. Så det blev bara min man och jag. 

Språket i boken är vackert och jag njuter av formuleringarna medan jag får veta mer och mer om Agneta Pleijels uppväxt. Trots att det skiljer sig runt trettio år mellan oss så känner jag igen mig i vissa saker vilket får mig att tänka på min egen barndom. Delarna som jag inte känner igen mig i väcker istället tankar och funderingar på andra sätt. Och språket gör att jag tar till mig orden och meningarna på ett djupare sätt än i vanliga fall. Vid ett tillfälle får hon en fråga av en japan som undrar om hon helst lever ett lugnt och förutsägbart liv utan massa sorg men inte heller några svindlande höjder. Eller raka motsatsen. Den frågan fick mig själv att stanna upp och fundera. Mycket av det som sker i den här boken beror på hennes mammas mående och här känns det som att det hänt en hel del i sjukvården samtidigt som det skulle behöva ske så ännu mycket mer framöver. 

Det känns definitivt som att jag kommer att fortsätta att läsa den här serien så det blir att skaffa del två framöver. 

Betyg 4 av 5!

Jord av Bill Buford

Jakten efter hemligheten med fransk matlagning!

Handling: Bill Bufords strävan att förstå det franska köket tar honom till världens gastronomiska huvudstad, Lyon. Han studerar vid L'Institut Bocuse, lagar mat på Michelinrestaurangen La Mère Brazier, uthärdar oändliga timmar i köket och blir besatt av att bevisa att han är värd de gastronomiska hemligheterna han får ta del av och att fransk matlagning faktiskt härrör från (mon dieu!) den italienska.

Det här är en bok på drygt 500 sidor som jag valde att ta parallellt som jag såg Masterchef Australia på tv och samtidigt planerade för sonens studentbuffé. Men sen tog det tid att bli klar med den. Delvis också för att jag läste två andra böcker mitt i när mannen och jag var iväg på en minitripp och jag inte ville bära på en tung inbunden bok.

Bill Buford är en journalist och författare som är väldigt matintresserad. Hans första bok Hett handlar om hur han lyckas övertala en känd kock och ägare till en restaurang i New York att få jobba där för att lära sig om yrket som "the kitchen bitch". 

I den här boken vill han fördjupa sig i det franska köket med fokus på Lyon som räknas som Frankrikes gastronomiska huvudstad. Början av boken var lite halvseg. Den handlade inte så mycket om mat utan mer om Bill Bufords kamp om att dels flytta med fru och småbarn till Lyon i Frankrike från USA under en period och dessutom hitta en restaurang där han kan få jobba. Det är verkligen inte lätt att få till. Men boken tar fart när han väl kan börja jobba och när han går en utbildning och det blir lite mer interaktion med andra människor. Och även lite mer fokus på maten, råvarorna och tillredningen. Samtidigt som det blev mycket om dynamiken i ett kök. 

Egentligen var jag tidigare mer sugen på att läsa hans första bok Hett men när den här dök upp på en rea så blev det den istället. Trots att Frankrike ligger hyfsat nära oss så är det kulturella skillnader. Definitivt. Och det är också en enorm skillnad på att jobba i ett kök eller jobba med IT som jag gör. Och det är lite coolt som sagt att läsa om grunderna i matlagningen och slitet bakom. Men lite segt att höra redogörelser om fransk mathistoria fylld av franska ord som inte säger mig något om jag ska vara ärlig. Men som helhet är jag ändå nöjd med att jag läste den här boken.

Betyget blir 3 av 5 där den är rätt ojämn i vad jag uppskattar att läsa om.

Ett förlorat liv av Cathy Glass

En bok som väcker väldigt många olika funderingar!

Handling: Jackson är aggressiv, konfrontativ och ofta oberäknelig. Hans mamma, Kayla, är förlamad av sorg efter att tragiskt ha förlorat sin man och äldste son. I ett försök att hantera situationen sätter hon Jackson i familjehem.

Jackson hamnar hos Cathy, som uppmuntrar honom att prata om vad som har hänt med hans familj, men hon får inte mycket respons. Hans uppförande fortsätter att oroa alla. Tills plötsligt den verkliga anledningen till Jacksons beteende avslöjas ...

Uppläsare: Viktoria Flodström

För snart sexton år sen läste jag en annan bok av Cathy Glass och nu blev det ytterligare en. Och jag inser att med åldern så väcks nya funderingar. 

Boken handlar om Cathy Glass som har ett familjehem där hon tar emot fosterbarn. När boken börjar har hon redan ett fosterbarn hos sig och får även nu ta hand om den tioårige killen Jackson där mamman bett om stöd. Jackson får utbrott och hans mamma klarar inte av att hantera honom längre. Familjen har varit med om en hel del och medan Jackson bor hos Cathy öppnar han upp sig allt mer. 

Precis som med deckare blir jag nyfiken på vilka hemligheter som finns och även se samspelet mellan människor som gör att hemligheterna tillslut kommer fram. Det är också bra att få en påminnelse om hur utsatta barn är.

Själva språket är lättläst och alla känslor serveras tydligt för mig som läsare eller lyssnare. Då och då gör hon även reklam för andra böcker hon skrivit vilket känns onödigt. Mot slutet av boken börjar jag fundera över hur utlämnade boken är för barnet i fråga och även Cathy Glass egna familj. Jag försöker leta efter information kring om det finns något skrivet om det. Böckerna är skrivna under pseudonym och ska ha förvanskas så pass att man inte ska veta vilket barn det handlar om. Frågan är hur mycket av historien som sen är sann och är det fortfarande en biografi då? Det är inte lätt med historier baserade på sanna händelser. 

Betyget blir 2+ av 5!

Power : musiken, döden, livet av Erik Grönwall & Pernilla Karlsson

Om hur livet kan tvinga en att kämpa för helt olika mål!

Handling: Erik Grönwall växer upp i lilla Knivsta utanför Uppsala, tränar boxning och lär sig spela gitarr av sin pappa som är dansbandsmusiker, ställer upp i Idol, knockar juryn med sin fenomenala rockröst och en favoritlåt av ungdomsidolerna Skid Row, jobbar med karaoke, entreprenörskap och föreläsningar, sliter för att skapa en karriär i den stenhårda musikbranschen, lyckas hyfsat - och får cancer vid 34 års ålder.

I biografin Power får vi ta del av Eriks liv - från uppväxten till Idolmedverkan, insjuknandet och tillfrisknandet från leukemi och som frontfigur i heavy metal-bandet Skid Row och var han är idag. Power är en inspirerande berättelse om att ta vara på det enda liv vi har.

Uppläst av Erik Grönwall

Jag såg Erik Grönwall första gången när han var med i Idol. Men jag törs inte säga om jag har några minnen från hans tid 2007 eller om det var när han var med 2009 som han gjorde sitt första stora avtryck på mig. Efter det har jag såklart hört talas om honom lite då och då eftersom min man i synnerhet verkligen uppskattar hans sångförmåga. Jag gör också det men är inte lika road av de hårdare låtarna han sjungit i sina band.

Vi får följa Eriks liv rätt kronologiskt med start i uppväxten och om att behöva hitta sin väg i livet och att kunna leva på det. Vi får höra om tiden i Idol och lite vad som sker bakom kulisserna. Sen blir det mer fokus på hans framtida karriär. Dels som sångare i H.E.A.T  men även andra musikrelaterade saker.  

Sen kommer cancern helt oväntat och vänder upp och ner på hans liv. Dessutom pågår pandemin för fullt vilket gör det ännu svårare att få stöd från de närmaste. Även här blir musiken ett stöd samtidigt som han vare sig vet om han kommer överleva eller kunna sjunga på samma sätt som tidigare. 

Jag vet att jag lyssnat på Eriks sommarprat tidigare och känner igen delar av berättelsen men inte alls på den här nivån såklart. Och jag visste inte alls mycket om hans tid i Skid Row som också var väldigt intressant att höra på. Den delen väcker också tankar kring pressen att vara kunna prestera på topp och om att orka med en kropp som redan är svag. 

Erik är inte gammal men kunde ändå utan problem fylla en bok med många intressanta historier från sitt liv. Det blir en mix av sånt man kan relatera till men också sånt man får vara med och uppleva genom honom, som hans musikäventyr men även cancern och isoleringen under pandemin. 

Språket är som i de flesta biografier. Rakt och enkelt och något alla kan ta till sig. Jag valde att lyssna på boken vilket såklart gör den extra personlig eftersom det är han själv som läst in den. Parallellt lyssnade jag lite på låtar han pratade om i boken vilket såklart ökar upplevelsen ännu mer. 

Betyget blir 4 av 5!

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson

En självbiografi!

Handling: Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors där festerna pågår i dagar, men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården. Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna.

Bildhuggarens dotter kom ut 1968, när Tove Jansson var några år över femtio. Det var hennes första bok för vuxna och är en självbiografi över hennes uppväxt med sina konstnärsföräldrar. 

Boken ger en speciell återblick över hennes uppväxt. Det är en mix av verklighet och ett barns fantasi och geografiskt är det främst från hemmamiljön i Helsingfors eller från somrarna på Blidö i den svenska skärgården eller finska ön Pellinge i Borgå skärgård. Öar som inspirerade henne i skapandet av mumintrollen. 

Det är tydligt att föräldrarna inte är några konventionell föräldrar utan lite mer bohemiska. Man märker också att hon har mycket fantasi och som det verkar i boken, ofta roar sig utan andra barn. Eller om hon helt enkelt har valt att skriva om stunderna utan kompisar och småbröderna? Som kvinna är det lätt att undra över hur hennes mamma hade det med tanke på att hon också jobbade som tecknare. Så texterna känns dubbelbottnade med både barnets lek och fantasier parallellt med indirekta betraktelser av föräldrarna. 

Ett kapitel handlar om pappans hippor (eller fester för oss svenskar) och så här lyder några rader som fick mig att stanna upp och tänka lite.

"Alla män hippar och är kamrater som aldrig lämnar varann i sticket. En kamrat kan säga förfärliga saker men nästa dag är det glömt. En kamrat förlåter inte, han bara glömmer och en kvinna förlåter allt men glömmer aldrig. Så är det. Därför får kvinnor inte hippa. Det är mycket obehagligt att blir förlåten."

Min pocketbok är på 135 sidor men den tar lite längre tid att läsa än vad jag tänkt eftersom jag då och då läser lite långsammare och funderar över vad hon vill förmedla med sina texter. Men just kortheten, och att varje kapitel är en egen berättelse gör att den kanske inte stannar kvar i mig så länge som jag skulle önska. 

Betyget är svårt. Jag brukar dels tänka betyg per genre. Men också ge ett av de högre betygen om jag tror att boken kommer stanna kvar inom mig en längre tid. Att den inte försvinner i mängden som t.ex många deckare och feelgood gör om de inte sticker ut på något sätt eller får mig att verkligen bry mig om personerna så att de inte är borta en månad senare. Här brottas jag med med bokens korthet och upplägg samtidigt som vissa kapitel och textrader stack ut lite extra och fick mig att stanna upp. Så för stunden får den betyget 4 av 5. Mycket för att några av kapitlen än så länge har stannat kvar.

Vänner, kärlekar och det där fruktansvärda av Matthew Perry

Så lite jag visste när jag såg på serien Vänner!

Handling: "Hej, jag heter Matthew, fast du kanske känner mig under ett annat namn. Mina vänner kallar mig Matty. Och jag borde vara död."

Så börjar den fascinerande berättelsen om den hyllade skådespelaren Matthew Perry som tar oss med på en resa från barndomens ambitioner till berömmelse, missbruk och tillfrisknande efter att ha svävat mellan liv och död.

Innan alla sjukhusbesök och perioder på rehab var Matthew en femåring som reste ensam från Montreal till Los Angeles mellan sina separerade föräldrar. Den fjortonårige Matthew var en nationellt rankad tennisstjärna i Kanada, och den tjugofyraårige Matthew fick en eftertraktad roll som en av huvudrollsinnehavarna i det omtalade pilotavsnittet av Vänner.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Vänner började sändas i Sverige när jag var runt 25 år så jag stämde verkligen in på målgruppen. Och det var en serie jag följde så gott jag kunde. Idag är det svårt att komma ihåg att man faktiskt behövde vara hemma en viss dag och tid för att kunna följa en serie. Men Vänner blev en av serierna som jag verkligen såg bara jag var hemma. Vilket i sin tur betyder att Matthew Perry hör till en av de skådisar som jag sett mycket av. 

Jag tycker om att lyssna på memoarer/biografier som ljudbok men just den här hade nog blivit lite bättre för mig om jag lyssnat på den engelska versionen där Matthew Perry själv läser upp. Mycket för att hans röst är så otroligt välbekant. Men jag var lat och snål och orkade inte skaffa den engelska när jag väl börjat på den svenska som jag hade tillgång till via Storytel. Och historien är ändå densamma.

Även om jag som sagt är väldigt välbekant med Vänner så vet jag inte så mycket om skådisarna. Eller det har varit svårt att undvika att läsa om Jennifer Aniston och Courteney Cox. Men de övrigas privatliv visste jag väldigt lite om. På senare år har det såklart framgått allt mer om Matthew Perrys drogproblem. 

Boken är lättlyssnad och består av en kombination av allvar och skämt. De senare oftast levererade med en viss ironi. Vi får veta mer om hans uppväxt och föräldrar och hur tufft han tyckte det var att växa upp med föräldrar så långt ifrån varandra eftersom de delade på sig när han var runt ett år. Och att det inte var så enkelt när det började komma halvsyskon också vilket förändrande familjedynamiken. 

Det är intressant att läsa om Vänner-perioden i synnerhet eller när det andra personer man åtminstone vet vilka de är. Men samtidigt blir det rätt tradigt att läsa om alla hans återfall som såklart också är väldigt tragiska. Det är även lärorikt att se hur otroligt svårt det är för en missbrukare hålla sig ren. Det behövs så otroligt lite. Med en så skadad kropp - eller ett sinne som utsätter sig för faror (det finns båda varianterna här) så behövs smärtstillande läkemedel då och då och med tanke på att det är USA det handlar om så har han ofta fått dessa otroligt beroendeframkallande medel. 

Jag tycker vissa delar av boken är väldigt intressanta medan andra delar gör mig lite trött och less i synnerhet när det då och då är andras fel att han mår dåligt. Det handlar ju inte bara om hans missbruk här utan även mycket på önskan om att hitta en kvinna och skaffa familj. 

Så genomsnittsbetyget blir en slät trea. Det är en intressant och tragiskt bok samtidigt och den får mig att nostalgiskt åka tillbaka många år i tiden eftersom han bara var några år äldre än mig.

J&B: Scener ur ett skenäktenskap av Philip Teir

En intressant biografi!

Handling: Hela Finland kände till Jörn Donners och Bitte Westerlunds förhållande. Men kände Bitte sin man? Bitte, som är nästan 30 år yngre än Jörn, ställs inför hans många hemligheter först efter hans död. Hon inleder en utforskning av den nästan 40 år långa relationen. Jörn var känd inte bara för sin kaxighet utan också för sina relationer med kvinnor. Hur många var de egentligen? För första gången drabbas Bitte av svartsjuka och besatthet. Vad var det för ett äktenskap hon levde i? Bitte läser böcker, brev, besöker arkiv och kontaktar folk som kände Jörn. Samtidigt minns hon barndomen på landet, studieåren, tiden i Los Angeles, livet i Bromarv och komposten som Jörn hatade. För boken har Philip Teir intervjuat Westerlund, och hennes söner och vänner. 

Uppläsare: Marco Lindholm

Jag tycker att biografier ofta fungerar väldigt bra som ljudböcker. Den här boken blir uppläst på finlandssvenska vilket passar väldigt bra här med tanke på författaren och huvudpersonerna. Den enda gången det blev konstigt var när en intervju med Harriet Andersson återgavs. Jag som svensk har inte så bra koll på Jörn Donner mer än att jag vet att han synts i svensk tv ibland. Jag hade inte koll på att han var producent till Fanny och Alexander till exempel.

Philip Teir vars bok Vinterkriget jag tidigare läst har länge velat skriva om Jörn Donner. Han får till slut chansen när Jörn väl har gått bort och hans fru går igenom hans brev och e-post. Vi som läsare/lyssnare får en inblick i Jörns väldigt händelserika liv och där Bitte är en del av det. Det är en bok om deras äktenskap men det är nog omöjligt att skriva en bok om ett par och inte gå djupare in i Jörn som levde ett väldigt händelserikt liv. Philip Teir hann även intervjua Jörn Donner några gånger innan hans död eftersom planen först var att skriva en biografi om främst honom och det finns även med utdrag från dessa intervjuer.

Det kan inte vara lätt att skriva en bok om en man som har skrivit om sig själv (även om han själv säger att han ljugit en del) och där andra också redan skrivit om honom. Det gäller ju att hitta en lite annan vinkel vilket han här får via Bitte Westerlund. Men det blir en mix av Jörn och deras äktenskap. 

Om det stämmer att en sorg består av fem stadier så är Bitte i den här boken i det andra stadiet - ilska. Genom sin man fick hon på vissa sätt ett rikt liv. Men frågan här som ställs är om det var värt det? För han var ingen lätt man att leva med och när hon dessutom inser hur många olika kvinnor Jörn har umgåtts med under åren blir det väldigt tufft. Hon kan inte ha varit omedveten om att det fanns en del kvinnor. Men inte den mängden och här även få veta att åtminstone en av dem stod honom väldigt nära. 

Jag tycker att Philip Teir försöker få till en intressant vinkling här men han lyckas inte hela vägen. Behållningen blir i slutändan det jag lär mig om Jörn Donner medan Bitte Westlund bara blivit lite tydligare för mig som kvinna. 

Betyget blir 3+ av5!

Jakten av Alex K. Skade

En intressant och spännande bok om hacking!

Handling: »Tanken på vad jag skulle kunna råka få se var outhärdlig. Men samtidigt visste jag varför jag hade tagit mig in på pedofilernas servrar från första början. För att jag ville jaga. Jag ville avslöja dem.«

I internets mörkaste vrår samlas grupper av män som delar förbjudna bilder i skydd av nätets anonymitet. Det är i alla fall vad de tror, tills en svensk hackare ger sig in i leken. Alex bestämmer sig för att sätta dit en av männen. Hon börjar kartlägga varje steg han tar, och sakta dras snaran åt. Men när jakten intensifieras inser hon att den har ett högre pris än hon hade kunnat ana: plötsligt står hennes eget liv på spel.

Uppläsare: Josefin Asplund

Här får vi följa hackern Alex som letat efter pedofiler eller andra personer som utför olagliga handlingar. Vi får dels följa henne i hennes hackerkarriär men även gå tillbaka i tiden och se hur hon växte upp och vägen till att bli en utvecklare - och även hacker.

För mig som är utbildad utvecklare blir nog boken lite extra intressant även om jag inte kodar nu för tiden. Eller tyckte att just serverhantering var det mest spännande. Men jag lyssnar ändå ivrigt på. 

Språket är rätt enkelt och klassiskt för en person som vill berätta en historia och inte för att den älskar att skriva. Men eftersom innehållet i historien passar mig väldigt bra så blir det en bra bok för mig. 

Hon beskriver rätt detaljerat hur hon knäckte några saker i början av sin karriär och var hon gjorde för att skydda sig från att bli upptäckt. Och även hur mentalt tufft det varit att försöka koppla en anonym pedofil till ett namn och en adress som hon sen kunde vidarebefordra till polisen. Boken handlar inte bara om jakten utan också där hon försöker förstå varför hon fungerar som hon gör.

Mitt betyg blir 4 av 5 just för att jag tycker innehållet är så pass intressant och att den för mig blir lika spännande som många deckare. Men även att vi får lära känna personen bakom till en viss del.

Solitär - En biografi om Annette Kullenberg av Anna Hedenmo

Om en minnesvärd kvinna som inte gjorde det lätt för sig!

Handling: I decennier var hon en ständig del av svensk offentlighet: journalisten Annette Kullenberg. Hon chockerade och imponerade, hon bråkade och bröt ny mark. Vare sig det handlade om närgångna studier av överklassen, de mest utsattas villkor i Latinamerika, eller kampen mot kvinnoförakt. Alltid med orden som vapen. Alltid med stil.

Anna Hedenmo kände eller var åtminstone bekant med Annette Kullenberg. Och hon har här dessutom intervjuat rätt många människor runt Annette för att försöka få en bild av denna komplexa kvinna. Jag kan inte säga att jag direkt hade någon större koll på henne mer än att jag hör hennes namn och även hört lite om hennes gärningar utan att förstå att det var hon som låg bakom det. 

Boken är intressant och lyssnandet flyter verkligen på. Ibland fnissar jag och ibland känner jag att jag vill ta till en skämskudde. Hon och jag är verkligen olika men samtidigt kan jag känna en viss beundran för hennes mod. Vid något tillfälle nämns det att de på redaktionen måste låta henne få det som hon vill eftersom hon är (var) ett geni. En mening som väcker ett antal tankar kring hur mycket genier ska få avvika från diverse regler. Det är ingen lätt balansgång. Och boken väcker även en hel del tankar på hur en uppväxt påverkar en persons liv som vuxen.

Boken är lättlyssnad och det är en fascinerande men också till viss del tragisk historia om en kvinna som uppenbarligen verkligen kunde skriva. 

Betyg 4 av 5.

Gubbe och katt - En kärlekshistoria av Nils Uddenberg

Årets sista bok!

Handling: Det här är berättelsen om hur Nils Uddenberg blev med katt fastän han aldrig i livet hade tänkt sig att ha något husdjur. En vintermorgon satt det en, som det skulle visa sig, herrelös katt utanför sovrumsfönstret och tittade på honom med stora runda gula ögon. Sakta men säkert nästlade den sig in i hans liv.

Med mycket humor och självdistans berättar Nils Uddenberg om hur tillvaron förändrades sedan Kissen flyttat in i huset i Lund. De känslor hon väcker överraskar honom. Han blir förälskad i denna gråbrunspräckliga lilla dam, som snart också sover i hans säng om natten.

Med sin bakgrund som psykiater kan Nils Uddenberg inte låta bli att fördjupa sig i Kissens själsliv. Har den humor? Är det ens rimligt att tillskriva den mänskliga känslor? Och den kanske knepigaste frågan av alla: Är vår lilla kisse överhuvudtaget intresserad av den gemenskap med henne som vi lägger ner så mycket möda på att bygga upp? 

Jag önskar mig alltid ett gäng böcker när jag fyller år eller till jul av sambon. Och oftast får jag just några av dem. Men då och då slinker det med någon bok utvald av sambon. Kanske mest för att titeln roar honom?

Vi har inga husdjur men däremot får vi besök av våra grannars katter som bor på varsin sida. Sambon i synnerhet tycker om katter så vi har inget emot det så länge de inte utför sina behov allt för synligt hos oss. Så jag som verkligen inte hade koll på katter innan har lärt mig lite under åren om dem. Därför gav det nog lite mer att läsa den här boken än tiden innan vårt husliv här. 

Nils Uddenberg hade inga tankar på att skaffa ett husdjur men i det här fallet så valde katten honom och hans fru. Eller snarare deras förråd. Och sakta men säkert blev de med katt. När jag läser om boken ser jag både de mysiga stunderna med katt (mysstunder med spinnandet och leken) men också de som är mindre trevliga som när det tas in levande smådjur som det ska lekas med. Eller döda. Eller oron när katten plötsligt inte kommer hem som den oftast gör. 

Boken består av något som känns som dagboksanteckningar om hur de blev med katt och sen en blandning av både fakta och spekulationer om katten som djur. 

Rent krasst tror jag man uppskattar boken mer om man har en katt själv. Men det blir ändå betyget 3 för min del på den här.

Åren : två bröder berättar av Kjell & Mårten Westö

Om två bröders uppväxt. liv och författarskap!

Handling: I "Åren" berättar bröderna Mårten och Kjell Westö om sina liv: om uppväxt och tonår, vuxenblivande och åldrande, och om författaryrket som de båda valde. En del minnen överlappar varandra, men lika ofta bjuder bröderna på kompletterande berättelser från en värld i ständig förvandling. Åren är fylld av perspektivrika och personliga skildringar av hur det var att växa upp i Finland under rekordåren, i ett land och en familj där det förflutna ständigt har gjort sig påmint.

Uppläsare: Kjell & Mårten Westö

Det är något speciellt när författare med behagliga röster läser upp sina egna böcker. Och i synnerhet när det är en biografi (eller memoarer snarare). 

Det skiljer sex år mellan bröderna och det är tillräckligt många år för att deras upplevelser ska skilja sig åt rätt mycket. I synnerhet under barndomsåren och när Kjell har lämnat hemmet medan Mårten är ensam kvar. Genom att berätta om sina liv i vartannat kapitel får vi en riktigt uppväxtroman i Finland. Även om jag är yngre än Mårten så är jag inte så pass många år yngre att jag inte kan relatera till tidsåldern vilket gör boken lite cool. Det pratas en hel del om deras musiksmak genom uppväxtåret och det mesta där är bekant för mig. 

Annars handlar det bland annat om att leva som finlandssvensk i Finland under uppväxten, om skrivandet och även svårigheterna där. Om mamman som periodvis inte mådde bra. Om att hitta kärlek i livet utan att vara allt för utlämnande. Och om att växa upp. Några delar är lite mer utlämnande. Några känns lite pretentiösa. 

Det är en lugnt berättade bok där några delar berör mig lite mer. Både i början och slutet medan mittendelen blev lite mer sömnig. Det är skönt att höra deras klingande finlandssvenska och även deras olika röster och även lite hur de väljer att uttrycka sig. 

Jag hade inte alls koll på Mårten mer än att jag visste att han existerade. Kjell Westö har jag däremot läst några böcker av tack vare att min sambo introducerade honom för mig. Vi har även hört honom prata live under en av författarkryssningarna som vi åkt på. 

Även om boken inte alls var sensationell så var den ändå skön nog i uppläsningen för att få en fyra i betyg.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer

En intressant brevväxling under pandemin!

Handling: Under pandemins andra vår sitter en äldre äldre konstnär och brevväxlar med en sportjournalist som närmar sig medelåldern. Carl Johan De Geer befinner sig på Södermalm och blickar ut över Slussen bygget; Johanna Frändén har utegångsförbud i Paris. Deras yviga samtal spänner över generationer och geografi, från samhälls-aktualiteter till det personliga. Fotboll och litteratur, feminism och Oscar Wilde.

Vad tänkte Carl Johan om Vita havet under sin tid som elev på Konstfack på 1960-talet? Och hur ser Johannas liv som Hemingway-kvinna egentligen ut?

Johanna Frändén och Carl Johan De Geer lärde känna varandra under inspelningen av På spåret då de parades ihop och de har hållit kontakten sen dess. I den här boken får vi ta del av deras brevväxling (eller mailväxling?) under pandemin där Carl Johan De Geer bor i Stockholm och Johanna Frändén i Paris. 

Det blir rätt många diskussioner och om många olika ämnen och det mesta är förvånansvärt intressant. Det som är mest återkommande är fotbollsdiskussioner. Jag är egentligen inte så väldigt intresserad av det men eftersom min son verkligen är intresserad så försöker jag ha lite koll där och kan därför hänga med rätt bra i deras diskussioner.

Annars tycker jag att det är intressant med dels deras reflektioner om nuet och i synnerhet livet under pandemin men även om deras livserfarenheter av olika slag. Carl Johan De Geer är här i 80-årsåldern och Johanna Frändén knappt hälften så gammal. 

Att lyssna på den här boken är ungefär som att sitta vid ett middagsbord med bra berättare. Mycket för att det är de själva som läser upp sina brev med sina funderingar och även svaren på den andres frågor. Den gör mig också lite sugen på att läsa Carl Johan De Geers biografi - Jakten mot nollpunkten som kom ut 2008 och som nu verkar vara på gång att ges ut igen i september. Eftersom jag verkligen tyckte om hans röst så hoppas jag att han även får läsa in den i så fall. 

Betyg 4- av 5.

Ellen Key & Selma Lagerlöf - Breven av Louise Lindblom

En fin inblick i dåtiden!

Handling: Ellen Key och Selma Lagerlöf brevväxlade under tre decennier, 1894-1926. De båda litterära giganterna hade en sällsynt vänskap där deras engagemang i kvinnofrågan och fredsarbetet var starka gemensamma nämnare.
Breven de skickade varandra återges här för första gången i sin helhet. Även korrespondensen mellan deras gemensamma vän Sophie Elkan och Ellen Key ges plats i boken.
De sände sina böcker till varandra, bad om utlåtanden och kom med råd. De skrev om de personer och den samtid de delade och diskuterade allt från politik och problem med filmbolag till fredsfrågan och Tysklands roll i det första världskriget.
Selma Lagerlöf var lärare och världsberömd författare, bosatt i sitt värmländska Mårbacka. Ellen Key var lärare, europeisk intellektuell och författare som efterlämnade en stiftelse för arbetande kvinnor på sin herrgård Strand. Båda satt i styrelsen i Samfundet De Nio.
I breven kommer nya rön om deras relation fram, historien skrivs om. Bilden fördjupas och berättelsen ger på ett lättsamt sätt kunskap om människorna bakom namnen, om en tid då samhället höll på att utvecklas till den demokrati vi känner idag.

När jag fick syn på den här boken bland mars nyheter så lockades jag direkt av den. Jag känner såklart till Selma Lagerlöf och Ellen Key men skulle inte kunna säga så mycket om dem förutom att jag känner till betydligt fler böcker som Selma Lagerlöf gett ut, nobelpriset och deras boenden Mårbacka och Strand. Ellen Key känner jag till tack vare att jag med ett tidigare jobb besökte hennes herrgård Strand på 90-talet där vi fick en rundvisning. 

Man skulle kunna säga att boken har flera delar. En där vi får utdrag ur breven och där Louise Lindblom givit en del förklaringar det det som hände runt om. I nästa del får vi breven i helhet med lite korta förtydliganden. Mot slutet kommer breven mellan Ellen Key och Sophie Elkan samt en kort biografi/summering av Ellen Keys och Selma Lagerlöfs liv.

När jag kom till breven blev jag väldigt road över hur olika de uttryckte sig. Efter några brev hade jag lätt kunna säga vem av dem som skrivit vilket brev. Det gör också att jag får en känsla för deras olika personligheter och även lite hur deras relation till varandra var.

Det är intressant att få en liten inblick i kvinnokampen som pågick då där kvinnorna inte ens hade rösträtt. Här är det också väldigt lätt att tycka saker med facit i hand. Medan där och då var det verkligen inte lätt att se hur kvinnorna skulle få det lättare med tanke på hur ansvaret för hem och barn automatiskt föll på dem om de nu valde att gifta sig. Och under många år hade Selma & Ellen olika idéer på hur kvinnorna skulle kunna frigöra sig.

Så genom breven får vi en liten dos kvinnohistoria och även en liten inblick i deras liv där och då och även hur de försökte stötta andra kvinnor när de själva hade lite mer pengar. Jag får både en känsla för hur de stöttar varandra mot vissa krafter men också där de inte är ense alla gånger.

Det jag däremot hade önskat av boken var en liten annan disposition. Jag hade föredragit att det som jag beskrev som del ett och två blivit bara en del och alltså inte haft utdrag ur breven först. Jag förstår att det såklart finns ett syfte med det men jag ville ha mer än de korta utdragen i första delen och saknade breven. Och när jag sen läste breven saknade jag den längre texten om vad som hände runt dem där och då.

Jag är glad att jag fick ta del av dessa viktiga kvinnors brevväxling och breven gav dem personligheter som gör att jag lättare ser dem som två rätt olika kvinnor trots att de hade många likheter (skrivandet, kvinnokampen osv). Och jag undrar också vad vi kommer att lämna efter oss till eftervärlden när sättet att kommunicera ändrats nästan helt. 

Betyg 4- av 5. 

Att bära sig själv av Peter Jöback

Om en intressant musikkarriär och tuff uppväxt!

Handling: Peter Jöback artist, skådespelare och regissör berättar för första gången om sitt liv i scenens tjänst, och om en pojke vars barndom slogs i spillror.

På ett rehab utanför London tvingas den då 35-årige Peter att konfrontera sig själv. Det blir uppenbart att missbruket är symptom på något annat. Pusslandet leder honom tillbaka till barndomshemmet, trettonrumsvillan i Täby, där Peter växte upp med den sex år äldre brodern, pappan en alkoholiserad entreprenör, och mamman en före detta nattklubbssångerska som fått ge upp sina drömmar.

Peter lär sig tidigt att det finns saker som ska förtigas. Sådant som är skamligt och förbjudet. När föräldrarna har fullt upp med att lappa ihop sig själva finner Peter ett sammanhang och en familj på teatern då han som elvaåring tas upp i en ensemble. Teatern blev hans värld, men det var en vuxenvärld och en fantasivärld.

Uppläsare: Peter Jöback

Under julledigheten såg sambon och jag filmen Jag kommer hem igen till jul som delvis är inspirerad av Peter Jöbacks eget liv. Sambon lyssnade även på den här boken som nyligen kommit ut och jag kände att det kunde vara intressant även för mig eftersom jag är rätt säker på att jag sett honom på scen minst en gång i någon musikal. Och för mig har Peter Jöback varit just musikalartist. 

Jag har redan hört en del om Peter Jöback uppväxt. Dels i Stjärnorna på slottet och även genom hans sommarprat. Men här och var fanns det lite mer detaljer som var lite speciella. 

Sen måste jag erkänna att jag inte hade koll på att han gjort så pass mycket popmusik. Kanske för att jag inte är rätt målgrupp? Eller så handlar det om att jag föredragit hans röst i musikaler framför pop. I alla fall var det intressant att lyssna på allt han gjort och hur det gått. 

Jag föll inte helt för boken men jag tror att det beror mer på att vi är så totalt olika vilket också blev så väldigt tydligt i hans sätt att berätta om sitt liv. 

Betyg 3 av 5.

Tim - Biografin om Avicii av Måns Mosesson

En fin historia med ett tragiskt slut!

Handling: Som ett fyrverkeri mot natthimlen exploderade DJ:n och producenten Avicii. En musikalisk visionär som genom sin känsla för melodier definierade epoken då svensk och europeisk housemusik tog över världen.

Men Tim Bergling var också en introvert och skör ung man som blev vuxen i ett omänskligt uppskruvat tempo. Efter ett antal akuta sjukhusvistelser slutade han turnera sommaren 2016. Knappt två år senare tog han sitt liv.

Uppläsare: Måns Mosesson

Min sambo lyssnade på den här boken och rekommenderade mig att också lyssna på den. Ingen av oss har egentligen någon relation till Aviciis musik mer än att vi hört den på radion i bilen. Men vi gillar båda att höra om skapandet och även om livsberättelser. 

Måns Mosesson har intervjuat många människor runt Tim Bergling och han har även fått ta del av mängder av sms, e-mail osv mellan Tim och någon annan runt honom. Med hjälp av detta har han byggt upp boken och försöker för oss läsare/lyssnare berätta om Tim och hans förmåga men också om lidandet han gick igenom.

För mig som inte alls hängt med i hans karriär så var det mycket som var nytt. Jag får lyssna om hans uppväxt och hur han hittar till musiken och testar sig fram. Men det tar lite tid innan han hittar sin grej i det hela. Senare kommer det även om hur han förändrar musiken över tid med hjälp av lite influenser.

Jag tycker om blandningen av det som finns i boken. Det jag vill ha är just hans historia blandat med musikskapandet och även hur det kunde gå just som det gick. Och även hur sjuk branschen tyvärr kan vara. 

Betyg 4+ av 5.

Som ett surr mellan brösten av Marianne Mörck och Stina Jofs

Om att hitta sin plats i livet!

Handling: Intelligent, modig, rolig som få och lite halvtokig - i en underbar blandning. Marianne Mörck blev folkkär efter rollen som mamma Birgitta i tv-serien "Bonusfamiljen" men har en lång karriär bakom sig som skådespelare, regissör och sångerska. I sin självbiografi, skriven tillsammans med Stina Jofs, delar hon med sig av sorg och drömmar, förgörande kärlek och himmelsk ensamhet. Hon bor i en säng som heter Bismarck, skäms över människans ondska och längtar till Nepal. I hela sitt liv har hon slagits för att få vara sann mot sig själv. Som nyfödd lämnades hon till ett barnhem och adopterades av sjökaptenen och hans hustru vars högsta dröm var att hennes dotter skulle gifta sig med en Volvodirektör. Så blev det inte. Sannerligen inte.

Jag har inte haft särskilt bra koll på Marianne Mörck mer än att hon var med i Stjärnorna på slottet och att jag minns lite av vad som sades där. Jag kände såklart igen henne från Wallander men det var ju inte direkt en stor roll - även om det hördes när hon ropade "Kuuurt".

Här får vi en genomgång i hennes liv även om jag förstår att det egentligen finns mycket mer att prata om än det som hon väljer att förmedla. Men alla har såklart sina gränser. Jag tycker att hon har en bra balans där och att hon mest lämnar ut sig själv eller de som inte längre lever. Det är väldigt tydligt att hennes uppväxt påverkat henne mycket i livet och det är lätt att se kluvenheten i hennes relation till sina adoptivföräldrar. För hennes uppväxt var verkligen inte oproblematisk. 

Det är hon själv som läser upp ljudboken och det gör att berättelsen känns väldigt genuin. Jag ler och blir frustrerad medan jag lyssnar. Och förfasas över vissa saker som hennes mamma har för sig.

Det blir en inblick i både teatervärlden och operan och vad som sker bakom kulisserna. Parallellt undrar jag över när hon hann träffa sina barn med tanke på hur mycket hon jobbade.

Jag tyckte om boken och ångrar inte att jag lyssnade på den. Men jag måste erkänna att den inte lämnade så stora spår efter sig. 

Betyg 3,5

Jag gick mig ut i världen en sommarmorgon av Laurie Lee

En speciell biografi!

Den engelska titeln är ungefär lika lång - As I walked out one Midsummer Morning. Lauree Lee har egentligen skrivit tre böcker om delar av sitt liv. Första boken är Cider med Rosie som är en barndomsskildring, den andra är den här och tredje boken Moment of War handlar om hur han engagerade sig i inbördeskriget i Spanien.

När jag fyller år och till jul brukar sambon få en lista på böcker som jag önskar mig. Oftast plockar han bara från den listan plus att han ger mig lite annat trevligt. Men senaste året har jag även fått lite oväntade böcker varav det här är en av dem. Jag läste på om den och såg att den verkade vara rätt uppskattad och bestämde mig för att ge den ett försök. 

Laurie Lee föddes 1914 och när han var nitton år gammal gav han sig iväg på en vandring. En vandring som sen skulle komma ut i bokform 1969. Han växer upp i Stroud som ligger cirka sjutton mil väster om London. Han vill ta sig till London men börjar med att gå ner till Southampton för att få se havet på vägen som blev en omväg. Väl i London bor han och jobbar ett tag innan han tar sig vidare till Spanien. Där börjar han sin vandring strax norr om Portugal och sen ner till Spanien södra kust. 

Det är en rätt otrolig vandring och betraktelser vi får se genom hans ögon. Jag förundras hur lätt han tar på svårigheterna. Samtidigt kan ju mycket av oron hunnit försvinna genom de år som gått eftersom boken kommer ut över trettio år senare. Det är också en mycket fattig värld där könsrollerna också blir väldigt tydliga. Och där det finns prostituerade och bordeller överallt. Det dricks också väldigt mycket alkohol.

"Det tycktes inte finnas något fastställt program för livet i dessa trånga gränder. Ingenting tog någonsin slut och alla timmar var likadana: alltid någon mumlande gumma som köpte en halv liter bönor, en flicka i ett fönster med ett barn vid bröstet, en pojke som tyst torterade en annan pojke på en tvärgata, en familj som satt och åt kring ett bord...".

Det slår mig också hur mycket mer värdefull en spelman var på den tiden. Då när man inte kunde välja själv vad som skulle spelas knappt. Många av texterna känns som att han är en iakttagare som inte blir särskilt berörd. Återigen undrar jag om det är åren som gått som gjort att saker trubbats av eller om han faktiskt inte bryr sig särskilt mycket om andra.

"Ibland stod en halvt sinnesrubbad flicka och grät i regnet medan karlarna hånade och pikade henne. De stora ögonen drog ihop sig och upplöstes i långsamma slappa tårar. Hon försökte inte ens komma undan."

Däremot beskriver han det så målandet att det nästan känns som att jag sett vissa av sakerna på film. Och det som gör att jag verkligen uppskattade boken är just känslan av att jag fått en så tydlig bild av hur Spanien var under mitten av 30-talet. Genom hans olika möten med väldigt olika människor blir det så tydligt hur mycket fattigdom det finns. Men även hur bra vissa rika har det. 

Medan Lauree Lee är i södra Spanien bryter det spanska inbördeskriget ut. Och det är också bland det sista som sker i boken. 

Den här boken kändes lite som när jag i ungdomen stod på biblioteket, bokbussen eller kollade i mina föräldrars bokhyllor och bara testade på att läsa en bok och som sen lyckades få mig att stanna kvar. En rätt oväntad läsupplevelse. 

Betyg 4 av 5.

Mitt liv som scengångare av Björn Skifs

Björn Skifs egna memoarer!

Handling: Björn Skifs är en av Sveriges absolut största underhållare. Han har gjort en fantastisk karriär i och utanför Sverige som sångare och blivit folkkär här hemma som programledare, skådespelare och showartist. Han har en av vårt lands mest beundrade sångröster.

Nu berättar han hela historien om sin makalösa karriär. Från barndomen i Vansbro till tiden som popstjärna i Slam Creepers på 1960-talet, bildandet av rockbandet Blåblus och det internationella genombrottet med USA-ettan "Hooked on a feeling" 1974. Från SVT:s julkalender "Julius Julskötare" 1978 till de dubbla vinsterna i Melodifestivalen. Från succéshowerna på Hamburger Börs och musikalen SPÖK! på Maximteatern i början av 1980-talet till filmsuccéerna med Strul och Drömkåken. Från "Nöjesmassakern" till "Kryzz". Från BadRock till 2000-talets utsålda arenaturnéer.

Björn Skifs berättar också öppenhjärtigt och gripande om sitt privatliv. Om den vanliga människan bakom affischnamnet, långt från strålkastarljuset.

Uppläsare: Björn Skifs

Björn Skifs har skrivit sina memoarer tillsammans med författaren och journalisten Petter Karlsson. I den här boken får vi en rejäl genomgång av hans liv. Boken är i det stora hela kronologiskt uppbyggd. Vi börjar i hans barndom och rör oss stegvis mot nutid där han trots sin ålder inte pensionerat sig än.

Min bild av Björn Skifs har inte förändrats ett dugg efter den här boken. Bara gjort mig lite mer medveten om vad han faktiskt åstadkommit genom åren. Musiken och filmerna hade jag hyfsad koll på men inte teaterdelen. Sen är det otroligt många namn som nämns och jag skulle gissa att mina föräldrar (som är några år äldre/yngre än honom) har en betydligt bättre koll än vad jag har på dem. Han är dessutom väldigt mån om att ge väldigt många cred för deras jobb. 

Stora delar av boken berättar om upplevelsen av det som han varit med om - och även där det inte gick som han tänk. Men då mer ur ett humoristiskt perspektiv. Endast en gång handlar det om en lite större konflikt och det är tydligt hur hårt den tog både honom och hans fru. Min syn på Björn Skifs är att han verkar vara en otroligt trevlig person som genom sin trevlighet oftast blir bemött därefter. Och när det plötsligt blir en ordentlig konflikt så blir det nog betydligt större för honom än många andra eftersom det sker så sällan.

Jag tycker att det är en fin bok och den blir väldigt personlig när det är han själv som läser upp boken. Men den sticker inte ut som många andra memoarer mycket för att den är så snäll (känns hemskt att säga så). I princip varje person han skriver om är en otroligt trevlig person enligt honom. Men genom att han faktiskt tog upp en konflikt så kändes han genast mer mänsklig.

Betyget blir 3+.

Mannen i skogen av Jens Liljestrand

En biografi över Vilhelm Moberg!

Handling: Vilhelm Moberg var en av det svenska 1900-talets största diktare, som med sina utvandrarromaner om Karl Oskar och Kristina skrev seklets mest lästa och älskade litterära verk. Samtidigt var han en av landets viktigaste opinionsbildare och länge vår mest spelade dramatiker.

Trots Vilhelm Mobergs unika status har det inte funnits någon biografi som omfattat hela hans gärning. Först nu, 45 år efter hans död, kommer boken som skildrar Moberg i helfigur. Jens Liljestrand berättar levande och fängslande om en av våra mest komplexa, kontroversiella och storslagna kulturikoner. Mannen i skogen är den definitiva boken om Vilhelm Moberg och hans stund på jorden. 

Mannen i skogen blev Augustpris-nominerad till bästa facklitteratur 2018 och nu under hösten blev jag sugen på att läsa en biografi och valde den här. Tyvärr tog det sin tid att läsa den men samtidigt passade jag på att läsa om några andra enklare böcker som blev läsningen på vardagskvällarna och den här sparades till helgerna när hjärnan var lite mer pigg.

Jag har ingen direkt relation till Vilhelm Moberg mer än att jag läst Utvandrarna och kanske boken efter i skolan. Sen har såklart några av filmatiseringarna svept förbi på tv:n men jag kan inte säga att jag verkligen sett dem ordentligt.

Vilhelm Moberg är verkligen en komplex person. Han kommer från fattiga förhållanden och kämpar för att få jobba med att skriva. Och det är inte lätt i början. Det vimlar inte av jobb och han vill sköta jobben på sitt sätt. 

Biografin känns oerhört gedigen och mycket av informationen kommer via brevväxling som Moberg haft med rätt många olika människor. Förutom att jag fått en rätt stor inblick i mannen Vilhelm Moberg passerar även en hel del historiska händelser i boken som första och andra världskriget, Spanska sjukan, Haijby-affären och Kejne-affären och även några till skandaler som skett i Sverige och som Moberg inte kan låta bli att blanda sig i. Även Svenska akademin finns med där och Mobergs avsky till att nazistsympatisörerna i akademin inte rensas ut. Boken vimlar även av personer inom kulturens 1900-tal som författare, förläggare (familjen Bonnier bland annat), filmskapare som Bergman och Troell och litteraturkritiker som Olof Lagercrantz.

Han ser sig verkligen som en man av folket och det blir allt mer svårt att försvara när han blir rik och känd. Han har fortfarande kvar många av de fattigas syn på rika att de inte jobbar för födan utan bara glider fram. Han har också svårt för att folk ska tjäna pengar tack vare honom. Som förlagen som ger ut hans böcker eller där någon sätter upp ett café dit turister tar sig tack vare filmen om Utvandrarna. 

Jag är glad att jag läst boken och jag känner att jag fått en inblick i hans liv och alla hans verk han producerat. Som kvinna blir jag inte så imponerad av hans otrohetsaffärer men inte heller förvånad. Moberg har en väldigt temperament över upplevda orättvisor vilket ställer till det rätt ordentligt för honom - ibland med all rätt. Precis som när jag lyssnade på Persbrandts memoarer så tycker jag att boken är oerhört bra men den har inte fått mig att tycka bättre om mannen den handlar om utan snarare tvärt om. 

Betyg 4+.

Det vilsna barnet av Torey Hayden

Om att komma ett utsatt barn nära!

Handling: Det vilsna barnet' är en gripande skildring av en rotlös liten flicka och en pedagogs fasta beslutsamhet att hjälpa henne till rätta.
Jessie är nio år gammal, med rött hår, gröna ögon och ett förtrollande leende. Dessutom är hon begåvad och ritar fantastiska, intrikata teckningar. Men Jessie vet också hur hon ska få sin vilja fram genom att ljuga, skrika och göra andra illa. Hennes föräldrar klarar inte av henne, och hennes socialarbetare kämpar med hennes destruktiva beteende och ursinniga humörsvängningar.
Efter en kaotisk väg via mängder av fosterhem får Jessie slutligen diagnosen reaktiv kontaktstörning. Den uppkommer när små barn berövas den livsviktiga anknytningen med pålitliga vuxna som ska hjälpa dem att utvecklas känslomässigt och att skapa normala band till andra människor. Specialpedagog Torey Hayden kallas in för att hjälpa till. Hon bestämmer sig för att träffa Jessie varje vecka i hopp om att förstå hennes utagerande beteende. Genom Toreys försiktiga uppmärksamhet kommer de chockerande sanningarna bakom Jessies lögner fram. Kan Torey och de andra socialarbetarna ge Jessie den kärleksfulla omsorg hon saknat, eller kommer hon att vägra släppa dem innanför sitt skal?

Det var ett antal år sen som jag läste en bok av Torey Hayden och nu kom en ny ut på svenska. Det är intressant att se hur synen på författarens böcker både förblir densamma men också har ändrats ur vissa perspektiv. 

Torey Hayden har här flyttat till Wales från USA och jobbar under helt andra förutsättningar än när hon jobbade i USA. Det verkar som boken utspelar sig runt 1990 så det har passerat ett antal år sen dess. 

När jag lyssnar på Torey Haydens bok blir jag verkligen påmind om hur många utsatta barn det finns och vilket tålamod och även känsla för barnen som krävs för att få dem att öppna upp och sen också klara av att hjälpa dem. För mig själv som jobbar inom IT är det väldigt långt ifrån den här världen. Just därför känns det kanske extra viktigt att se lite andra världar för min del som är mer mänskliga och problematiska ur lite andra perspektiv än de inom IT.

När jag tidigare läst Torey Haydens böcker och när jag var betydligt yngre har hon känts som en riktigt superhjälte. Nu när jag lyssnar på en bok när jag är äldre och mer erfaren ser jag henne mer som en människa med fel och brister men som också verkligen är otroligt engagerad i sitt jobb. Och som kämpar för att komma tillrätta med barn som hamnat helt snett på grund av sånt de inte rått för. 

Sen rent språkligt så är ju boken väldigt enkel skriven (som den här typen av böcker ofta är) och innehåller väldigt många upprepningar. Ibland kändes det som när man ser en serie där det blir avbrott av reklam och där det sen blir en upprepning av det som hänt innan reklamen. Så kändes det här fast det var ett kapitelbryt istället för reklam. Här känns det som att författaren förväntar sig att jag lägger ifrån mig boken efter varje kapitel och därför behöver en påminnelse när nästa börjar. 

Historien i sig får betyg fyra medan rent språkligt så hamnar den på en tvåa. Därför blir mitt betyg en trea.