Projekt Rosie av Graeme Simsion

En mysig bok om en annorlunda man...

Handling: Don Tillman är 39 år gammal och ska gifta sig. Han vet bara inte med vem än. Han ser bra ut men har aldrig riktigt passat in i några sociala sammanhang och har svårt att få kontakt med kvinnor. Men som den strukturerade forskare Don är utformar han Projekt fru - ett mycket grundligt frågeformulär - som ska hjälpa honom att hitta den perfekta partnern. Hon får absolut inte röka, dricka, ogilla kött, komma försent eller rubba hans inrutade liv.

Rosie Jarman gör allt detta. Hon är även spontan, smart och snygg, jobbar som bartender och vänder upp och ner på hela Dons tillvaro. Eftersom han är professor i genetik kan han hjälpa henne i sökandet efter hennes biologiska pappa. Och ju mer Don engagerar sig i Rosies jakt, desto mer börjar han släppa på sina strikta rutiner. Hon drar ut honom ur hans trygga men trista tillvaro och han börjar förstå att man inte kan hitta kärleken med hjälp av vetenskapliga tester.

Det känns som jag läser den här boken långt efter att den var i ropet. Men nu blev det till slut av.

Jag tycker boken är mysigt och författaren beskriver Don Tillman på ett ömsint sätt trots att han har svårt för att klara livets sociala regler. Han är en mycket effektiv man och har ett mycket strikt schema över sitt liv för att vara så effektiv som det bara går. När Rosie gör entre i hans liv så väljer Don att släppa på rutin efter rutin för att finnas där för henne utan att riktigt förstå varför.

Den här boken är väldigt klassiskt uppbyggd som många kärlekshistorier är. Men det som gör att den skiljer sig från mängden är dels att Don är huvudpersonen och till och med skriven i jag-form. Dessutom är som sagt Don inte riktigt som de flesta andra människor. Men kanske just för att han är jag-personen så går det att se att han oftast har välmenande motiv även när det går fel.

Den här kommer inte lämna några större spår efter sig men det var ändå en trevlig läsning.

Förvänta dig det värsta av Petteri Nuottimäki

En roande bok om den finska och svenska mentaliteten...

Handling: Matti härstammar från en lång rad tappra finska män och slogs själv i fortsättningskriget. Men nu är tiderna annorlunda och tillsammans med sin fru Beata har han tagit sig till Sverige i hopp om ett bättre liv. Han försöker att anpassa sig men det känns som om både tidsandan och samhället kämpar emot. Folk har hår i ansiktet, plyschbyxor och pratar om känslor! Det verkar som om de på allvar tror att Finland hade kunnat batikfärga sig ur vinterkriget. 

Efter ett cancerbesked tvingas Matti ta till radikala metoder. Han ger barnen 100 000 kronor var och förklarar att den som investerar pengarna bäst kommer att få ta över familjeföretaget. Självklart går det inte alls som han hade tänkt sig. 

Uppläsare: Mattias Linderoth

Det är inte ofta jag läser en humoristisk bok eftersom de sällan passar mig. Detsamma gäller film och det är sällan jag ser en komedi. T.ex klarar jag inte böcker med hög skämsfaktor som Bridget Jones dagbok. Men när jag spanade in Storytels olika listor råkade jag se den här boken och blev nyfiken på vad som faktiskt skulle hända.

Jag måste erkänna att jag inte har full koll på alla årtal men de äldsta barnen (tvillingar) föds under slutet av 60-talet och de två yngre under början av 70-talet. När Matti blir sjuk bor de två yngsta fortfarande hemma så det här är innan alla mobiltelefoners och internets existens.

Den första halvan roar mig rätt mycket eftersom den präglas av kulturkrockarna under barnens uppväxtår i Sverige. Matti är en mycket misstänksam man och barnen har det inte lätt med det slappa svenska och pappans försök till att få sina barn medvetna om den tuffa världen och konkurrensen som finns.

Det slutgiltiga testet av sina barn är när Matti får sin dödsdom och han vill få den mest lämpade av sina barn att ta över familjeföretaget.

I det stora hela tyckte jag att boken var mycket roande. När drygt halva boken gått flöt det lite sämre för mig där ett syskons problem blev aningen för mycket för mig och kändes mest jobbigt. Men när det partiet väl var över och lite oväntade saker hände flöt lyssnandet på igen.

Jag är lite fundersam över en detalj men nackdelen med att ha lyssnat på en bok är att det är hopplöst att hitta tillbaka till rätt ställe. Så jag utgår från att jag blandade ihop två olika personer här.

Betyg 3+

Britt-Marie var här av Fredrik Backman

Underhållande och tragisk!

Handling: Britt-Marie var här är en roman om att förlora sig, förälska sig och att sparka på det som rullar.
Borg är ett samhälle om vilket det snällaste man kan säga är att det ligger vid en väg. Britt-Marie är en 63-årig kvinna som fått höra att hon är en passivt aggressiv ältande gnällkärring. Hon har lämnat storstan och sin otrogna man efter 40 års äktenskap, Borg har gått igenom en finanskris som inte lämnat något annat efter sig än "till salu"-skyltar och en ölstinkande pizzeria. Britt-Marie hatar fotboll, Borg har inget annat än fotbollen kvar. Det är inte början på en underbar vänskap, det är det sannerligen inte.
Men när ungdomslaget i byn behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. För när det kommer till kritan finns bara en universell sanning om samhällen vid vägar: Pizzerior och fotboll är det sista som överger människorna.

Det här är den tredje boken jag läser av Fredrik Backman och det är ingen tvekan vilken stil han har på sina böcker. Han är helt enkelt en författare som får många att både skratta och gråta och det är få författare förunnat.

Trots att jag tyckte om Britt-Marie var här så når den inte upp till En man som heter Ove. I alla fall inte enligt mig. Men jag tyckte nog lite bättre om den här än Mormor hälsar och säger förlåt. Och den här är ju lite av en fortsättning på den fast med några andra personer från huset där de bodde.

Fredrik Backman lyckas återigen visa att världen inte är svart eller vit. Många människor som till en början verkar vara rätt otrevliga har många goda sidor om man bara ger dem chansen att visa det. Samtidigt kan inte alla människor förändra sig helt bara för att den bättre sidan kommer fram allt mer. Och det blir något för Britt-Marie att hantera. När ska man klamra sig fast och när ska man gå? Det är inte lätt att svara på den frågan och det återspeglas i boken.

Dålig karma av David Safier

En ovanligt rolig bok!

Handling: När Kim Lange, glamorös tv-stjärna med stort ego, tilldelas Stora Journalistpriset borde hon glädjas åt att ha nått toppen på sin yrkeskarriär. Istället träffas hon i huvudet av ett brinnande tvättställ från en rysk rymdstation och vaknar till liv i form av en myra, med sex ben och en stor bakdel. Kim förstår att detta är priset hon får betala för att ha samlat ihop för mycket dålig karma i sitt liv. Men hon har faktiskt inte någon lust att plocka kaksmulor eller bli kommenderad av den tyranniska ledaren för arbetsmyrorna, och hon kan inte heller tillåta att hennes man tröstar sig med en annan eller att hennes dotter gråter sig till sömns varje kväll. Det finns bara en lösning: hon måste börja samla god karma. På sin väg upp och ned på reinkarnationsstegen möter Kim många utmaningar och frestelser, och hon inser att det inte är en slump om man återföds som tarmbakterie, hamster eller hund. Kim är fast besluten att återförenas med sin familj och fyller duktigt på sitt karmakonto. Men saker och ting går inte alltid som hon
planerar.

Jag har oftast lite svårt för roliga böcker. Jag är inte den som är särskilt lättroad och jag ser dessutom sällan komedier på tv eller film. Men av någon anledning hade någon skrivit tillräckligt positivt om denna för att jag vid något tillfälle skulle önska mig den i present. Boken åkte därför med till Åland men jag började läsa den först under den sista timmen i bil innan vi var hemma vid huset.

Läsaren får en luddig förklaring till hur det hela med återfödelsen kan gå till och det är tillräckligt bra för att jag ska köpa det. Dessutom är inte alla djur återfödda människor utan det är bara någon här och där. Annars hade det nog varit kalabalik i världen.

Så Kim får en rätt strapatsrik färd där hon då och då lyckas uppsöka sin familj beroende på vad hon är för djur och var hon hamnar. Dessutom hittar hon en kompis som hon träffar på då och då och som gör sitt bästa att hjälpa henne.

Så jag skrattade visserligen inte högt men jag log och det händer inte så ofta. Så om man är sugen på en hyfsat lättsam bok med lite ovanlig handling så är det här ett bra förslag.

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

En lite annorlunda bok om en annorlunda tjej...

Handling: Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, "Miamas", och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.

Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.

Det kan inte vara lätt att komma med en uppföljare till En man som heter Ove. Den har blivit så oerhört uppskattat av många - inklusive mig själv. Men den här känns bra. Den är något helt annat men ändå med samma underliggande humor.

Jag har själv en sjuåring hemma men jag måste erkänna att det nog inte finns en enda likhet mellan min son och Elsa än åldern. Men Elsa är annorlunda precis som hennes mormor.

Nu när jag läst hela boken uppskattar jag historierna om alla personer som Elsa får söka upp och hur hon sakta får veta hur allt hänger ihop. Det är en samling av udda människor som alla har en historia som orsakar deras nuvarande och ofta lite osociala beteende. Där finns det en likhet med En man som heter Ove. Precis som med Ove får man här veta varför alla beter sig som de faktiskt gör. Varför alla har dessa ibland rätt irriterande egenheter. Det är också en nyttig påminnelse om att man inte ska döma personer för snabbt.

Det som jag uppskattade minst med boken var sagorna kring kungariket Miamas - även om det fanns ett syfte med dem. Om jag någon gång ska läsa om boken kommer jag läsa dessa bitar mycket noggrannare och kanske se mer saker i dem än vad jag lyckades med här.

Den här kanske inte kommer på min tio-i-topplista men den hamnar definitivt på den övre halva av mina lästa böcker.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

En helt underbar bok som seglar in på årets tio-i-topplista!

Handling: Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.
Jag har läst mycket positivt om den här den motsvarade mer än väl förväntningarna. Till en början ser man bara den sura jobbiga gubben men sakta får man lära känna hans historia som förklarar hans beteende. En historia fylld av allvar och kärlek.

Boken varvas med Ove i nutid, en Ove som plötsligt får en grannfru som ser och förstår. En grannfru som inte tänker tillåta Ove göra det han helst av allt vill genom att få honom att se vad som finns kvar. En nutidshistoria som får mig att både skratta och gråta. Men mest skratta. Nu är jag mest ledsen för att boken är slut (kunde inte sluta läsa).

En liten smula underbar av Dawn French

Kanske inte helt vad jag tänkt mig...

Handling: Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa.

Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?

När jag läser den här ser jag en komediserie framför mig. Med pålagda skratt! I alla fall delar av den. Men det är ingen serie jag hade valt att titta på eftersom jag inte helt faller för extremt överdrivna karaktärer. I den här boken är det bara pappan och mormor som är lite lagom och de kommer rätt mycket i skymundan. Nu stämmer det inte helt eftersom den här boken också innehåller en hel del allvar som inte hade platsat i serien som dyker upp i mitt huvud.

Det som gör boken läsvärd för mig är de allvarsamma delarna. Relationen mellan mor och dotter som verkligen är kass. Dotterns kamp att klara av skolan och hennes dåliga självförtroende - och smak! Hur fadern framställs och hur man då och då får veta saker om honom. Han är den trygga stadiga klippan i familjen. Jag inser att jag inte nämnt sonen här och jag vet helt enkelt inte vad jag tycker om honom.

Boken får av mig betyg 3 av 5.

Sirila Gentlemän sökes...

Egentligen läser jag Hjärtdjur av Herta Müller men eftersom jag skulle åka pendeltåg och inte ville släpa på en inbunden bok hamnade den här i väskan. Boken vann jag hos En bok om dagen i december när hon hade ett gäng utlottningar av böcker.

Boken är skriven av Karin Brunk Holmqvist och hon har skrivit flera tidigare om pigga pensionären. Den här handlar i alla fall om Alma och Margit, 81 och 79 år gamla. De bor grannar i Tomelilla och har blivit bästa vänner, i synnerhet se Margits man och Almas bror dött. Plötsligt bestämmer sig kommunen för att riva deras hus då de vill anlägga en väg över deras tomter. I väntan på att få komma till nybyggda pensionärslägenheter på markplan får de flytta in på Solgläntans äldreboende där de livar upp stället.

De sätter in en annons i lokaltidningen: "Sirila gentlemän sökes. Vi är två ensamstående damer, 81 och 79 år, varav en är lite halt. Vi söker var sin manlig vän. Vi vill gärna att ni bor i Tomelilla eller dess närhet och har bil så ni kan köra oss till Kivik när fruktträden blommar. / Sista försöket /"

Samtidigt ramlar de över en otrohetsaffär och ställer till det för förståndarinnan på hemmet och en lokalpolitiker.

Det här är en lättläst och mycket mysig roman som ger en hopp inför pensionärslivet. Den visar också på hur ovärderligt det kan vara med vänskap.