Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt

En mycket tänkvärd bok!

Handling: Där sitter han till slut, på andra sidan av ett skottsäkert glas. Fyrtioettåringen hon flugit över Atlanten för att träffa. Mannen som snart ska dö. Han lyfter telefonluren och presenterar sig.

När den prisbelönta reportern och kolumnisten Carina Bergfeldt möter Vaughn Ross återstår en vecka av hans liv. Han är dömd till döden i Texas, den amerikanska delstat som avrättar flest fångar. I tio år, nio månader och tio dagar har Vaughn Ross väntat på att dö, för att sona de mord han dömdes för 2002.

Samtalet blir starten på en vecka i Texas som involverar en pastor, en fängelsedirektör, en kvinna som älskar en mördare, en familj som vill ha hämnd och en polis som avgett ett löfte som infrias först när giftet injiceras.

Men allt börjar med mannen som har sju dagar kvar att leva.

Det här är en bok som väcker en hel del funderingar i mig. Då och då händer det att riktiga monster torterar och dödar människor och i dessa lägen vill de flesta att dödsstraffet ska finnas och utnyttjas. Men det kräver att det inte får finns en gnutta tvivel på att den som döms är den skyldiga. Tyvärr finns det inget land i världen som kan leva upp till den rättssäkerhet som skulle krävas. Inte ens människors egna erkännanden går att lita på. Det är bara att se vår egen Thomas Quick.

Carina Bergfeldt har intervjuat flera olika personer i USA som har kopplingar till dödsstraffet. Den av personerna som fastnade mest hos mig var fängelseprästen som berättade om fångar han mött. Men det var intressant att höra allas historier som speglar många olika perspektiv.

Världens lyckligaste folk av Lena Sundström

Det var inte lätt att veta vad jag skulle skriva om den här boken.

Handling: I Sverige går Sverigedemokraterna stadigt framåt. Kan de komma in i riksdagen 2010? Och vad skulle det i så fall innebära? För att söka efter svaret sade Lena Sundström upp sig från sitt jobb, packade sina väskor och flyttade till Danmark.

I flera år har Sverigedemokraternas danska motsvarighet Dansk Folkeparti haft vågmästarrollen i vårt grannland. Partiets politik har satt djupa spår i landets politiska liv. Danmark som alldels nyss stod för frisinne, öl och bacon, förknippas idag med något annat. Vad har det inneburit för danskarna? Hur har det påverkat medierna, de övriga partierna och vardagen för helt vanliga människor?

I Världens lyckligaste folk får vi följa med på en resa över sundet. Vi möter halalhippies och landsförrädare, bjuds på grillparty med Dansk Folkepartister, träffar roliganer och dansken på bänken.

Kan Danmarks nutid bli vår framtid? Och hur kan en sådan framtid se ut? Följ med på en resa till Danmark och danskarna. Möt Världens lyckligaste folk.

Boken är en blandning av kåserier och fakta. Det som gör boken lättsam är just kåseribiten där boken är lite mer lättsam och man får ta del av diverse bekymmer som hon har när hon ska handla saker och butikerna inte accepterar hennes visa-kort. Eller när en ficktjuv tar hennes plånbok och mobil och hur knepigt det är att skaffa nytt när man befinner sig i ett annat land. Dessa bitar är underhållande men behöver nog inte vara specifikt danskt egentligen. Sen får man även följa henne på språkkurser, möten med både invandrare och vanliga danskar och man får ta del av deras åsikter.

Man får även ta del av mycket fakta, intervjuer med politiker, några tidningsutgivare om hur de resonerar när de får in texter eller annonser som är främlingsfientliga. Är det bättre att ignorera eller att ta debatten? Det som är tydligt är att Dansk folkeparti spelar mycket på folks rädsla för islam och muslimer och det leder till att alla invandrare drabbas av det.

Det är också skrämmande hur stort fokus invandringen har fått i Danmark och att andra stora områden som barnomsorg, vård mm har fått stryka på foten både med utrymme i debatter och ekonomiskt.

Jag tycker boken är läsvärd men precis som när jag läste Pontus Herins bok "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra" så finns det så mycket mer att resonera kring. Jag känner inte att jag får några svar på hur man ska förhindra en liknande utveckling i Sverige. Jag känner också hur subjektiv hon är (vilket inte alls är konstigt med tanke på ämnet) men jag hade ändå hoppats på ett lite mer objektivt perspektiv.

Eftersom jag under större delen av mitt liv bott i en mycket invandrartät stad vet jag att det finns många sympatiska invandrare men också att det finns ett antal som ställer till det för andra. Problematiken är svår och man måste hitta lösningar för att komma åt bland annat vilsna ungdomar som fastnar i gäng vilket på sikt även kommer förbättra folks attityd. Här i boken handlar det mer om en skrämmande syn hos politiker som smittar av sig hos delar av folket och inget om invandringens avigsidor. Man möter bara de sympatiska invandrarna och inte några rötägg. Men jag förstår bokens budskap och förundras över att så många danskar låter sig skrämmas och välja politikerna som så tydligt visar brister i sina resonemang.

I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra av Pontus Herin

Jag tyckte boken definitivt var läsvärd och mycket intressant. Den berättar huvudsakligen om livet i Tensta för en inflyttad svensk familj men även om hur det var att växa upp i Djursholm. Kontraster helt enkelt. Den speglade en tid i deras liv som de sen lämnade och inget har förändrats. Jag tror inte den här boken gör någon skillnad tyvärr i debatten. Den ger en insikt i svårigheterna som finns men inga lösningar.

Från Adlibris: "Ny lägenhet, nya grannar, nytt dagis och nya rutiner. Familjen Herin bytte liv över en natt och resultatet har blivit en djupt fascinerande dagboksberättelse om det segregerade Sverige och om vad som händer när en familj byter miljö helt.

Fågelvägen är det bara en mil mellan Tensta och Djursholm, men det är svårt att tänka sig två mer skilda världar. Så är åtminstone klichébilden av de här två Stockholmsförorterna. Journalisten Pontus Herin är 38 år, uppvuxen i fashionabla Djursholm och har i hela sitt vuxna liv bott i Stockholms innerstad. Driven av nyfikenhet och en vilja av att se något annat hyrde de ut familjens bostadsrätt och skaffade hyreskontrakt i norrförorten Tensta. Han ville utmana sina "typiskt svenska" fördomar om invandrare och förortsliv, om kriminalitet och misär. Och i Tensta hade han och familjen aldrig varit tidigare.

De mötte en förort som var mer segregerad än de kunnat drömma om, sonen var den ende svensken på sin nya förskola. De mötte våld och problem, men upplevde också mycket generositet, värme och en tro på framtiden. Men projektet var inte konfliktfritt, dels på grund av slitningar i familjen, dels med de nya grannarna och dels med somliga gamla vänners reaktioner, en del ville inte ens komma ut och hälsa på. Parallellt med upplevelserna i Tensta träffade han människor som kunde belysa segregationen i Sverige, hur långt den har gått och vilka problem det leder till i form av en växande känsla av utanförskap, ökad religiös fundamentalism och kriminalitet.