Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

En speciell roman som beskriver utmaningarna med att vara svart och kvinna!

Handling: Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Flicka, kvinna, annan är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm.

I hyllvärmarutmaningen #färggladahyllvärmare2025 så var temat för augusti Randig och vad passar då inte bättre än en bok tillägnad LGBTQI-personer m.m. Och där delar av boken är randig på omslaget. Nu var boken ett gränsfall till hyllvärmare men den har i alla fall legat hemma i över ett år och väntat. 

När jag sen öppnade och skulle börja läsa var jag nära att ge upp direkt. Boken saknar punkter! Och har bara stor bokstav i början i bland. Den är även rätt poetiskt skriven vilket gör den mer svårläst. Översättaren är själv poet så jag kan ändå känna att texten är genomarbetat och vad jag läst så har ingen stört sig på översättningen i sig. 

I boken får vi träffa tolv olika kvinnor där varje kvinna har sitt kapitel. Och varje kvinna känner ett antal andra kvinnor så det blir väldigt många olika namn att försöka komma ihåg. Och här och var finns det en koppling mellan vissa av dem. 

Vissa historier är väldigt gripande och engagerande och läsningen flyter på när det är mer sammanhängande stycken och där texten flyter. Men varje gång jag började min lässtund så kom jag inte ihåg vilken kvinna jag läste om och vad som hänt innan. Det var lite som att börja om i en ny bok gång på gång. Ett tag funderade jag på att backa och börja skriva upp alla namn och rita kopplingarna. Men sen bestämde jag mig att för att bara försöka njuta av texten istället och människorna vi får lära känna genom boken. 

Många av kvinnornas öden griper mig. I synnerhet de äldsta kvinnorna som fått möta så mycket mer rasism. Och där det inte ens var tänkbart att visa att man ibland/alltid föredrog det egna könet. En av historierna handlar om Megan/Morgan som visar hur mycket mer komplext det blivit nu för tiden kring definitionerna och vad som är vad. 

Jag är kluven till boken. Jag förstår hyllningarna. Men jag kommer nog ganska snart glömma stora delar av boken eftersom den handlade om så många olika kvinnor att de tillslut flyter ihop. Däremot kommer jag att minnas små bitar här och var gällande att vara kvinna och svart i England, även om jag kanske inte minns att det var just från den här boken. 

Betyget blir tre av fem där jag verkligen uppskattade vissa delar. Men samtidigt blev det för splittrat med alla personer så det gick mer åt att vara en novellsamling samt att läsflytet inte gick att få till periodvis på grund av hur texten var skriven. 

Med dig vågar jag allt av Ted Hesselbom & Anna Lihammer

En roman i novellformat!

Handling: En disig morgon flyr en gycklare hals över huvud med en stulen skatt i sin mun. I ett hemligt torn mitt i Stockholm grubblar en stormaktshjälte på meningen med livet. Gömd i kyrkans mörker lovar en förklädd präst sin älskade evig kärlek. En flicka lovar sin bästa vän att ställa historien till rätta.

Ted Hesselbom och Anna Lihammer vill med den här boken visa att människor under alla århundraden är sig lika i sina känslor och förmågor men att omgivningen och förutsättningarna skiljer sig åt. 

Vi läsare får besöka tolv olika århundraden som ibland tydligt visar vilket århundrade det är, även för mig som inte särskilt historiekunnig. Medan ett antal historier hade kunnat utspela sig under en helt annan tid. Men det är ju lite grejen med boken. Att alla är människor med olika känslor, böjelser och begär. 

En röd tråd genom boken är en ring som dyker upp hos lite olika personer. Den tredje berättelsen är den första sett tidsmässigt och utspelar sig under år 1022. Den sista berättelsen tidsmässigt men tredje från slutet utspelar sig 2112 - drygt ett årtusende senare. 

För mig är logik viktigt och jag har svårt med tidshoppen som jag inte förstår vitsen med i det här fallet. Jag hade haft det lättare med boken om berättelserna hade kommit i en kronologisk ordning. Mest för att jag vill lära mig något när jag läser och det är då lättare med en naturlig tidsordning när det är runt hundra år mellan varje berättelse. När jag sen ser tillbaka så hade jag i så fall kunnat förnimma tidsperioden genom känslan kring var de kom i boken. Nu känner jag mig mest förvirrad förutom kring det som utspelade sig från 1900-talet och framåt. Och då är jag ingen person som har svårt med tidshopp i böcker i normala fall.

Som alltid med böcker med många olika historier/noveller så tappar man ett djup kring människorna. Många historier lämnar mig oberörd eller förvirrad eftersom jag inte förstår kontexten runt dem. Men såklart förstår jag känslorna som personen upplever - bara inte varför vilket är viktigt för mig. Men sen finns det såklart några historier som berör lite extra som till exempel den under 1132 om Korsfararen där några barn förlorat sina familjer och gör vad de kan för att överleva och även den under 1480 om Segraren om en kvinna där mannen misshandlar henne. Där känner jag att jag kommer personerna rätt nära och jag förstår tillräckligt för att beröras. I historien som utspelar sig 1351 blir jag påmind om både pesten och spetälska vilket visserligen inte är positivt i sig men bra att bli påmind om och som även får mig att läsa lite om det. 

Den här boken har legat länge och väntat på att bli läst. Och eftersom jag verkligen uppskattade Anna Lihammers böcker om Carl Hell (de tre första) så ville jag inte rensa bort den här. Och nu passade den så bra in i en hyllvärmarutmaning om att läsa en grå bok under februari (även om den är mer silvrig än grå). 

Betyget blir 3 av 5!

Studie i mänskligt beteende av Lena Andersson

En bok om många kvinnor!

Handling: I Studie i mänskligt beteende, en samling sammanhängande berättelser, skildras kvinnor som försöker stå ut i sina kroppar och begripa hur man ska leva. De heter Amanda, Annie, Ellinor, Eva, Jenny, Liselotte, Malin, Matilda, Märta, Olga, Rawia, Ruta, Simone, Caroline och Karolina. De betraktar varandra och betraktas, längtar och hoppas. De lyssnar noga av det som inte sägs medan de försöker förstå det som sägs. De är människor som vill ha kontakt till varje pris men aldrig riktigt orkar med den.

Lena Andersson säger att det här är vare sig en novellsamling, berättelser eller en roman. Frågan är vad det är?

Det jag som läsare får vara med om är möta ett stort antal kvinnor i olika situationer. De flesta händelser är rätt vardagliga men ändå intressanta. Några av dem sticker ut lite extra på olika sätt. 

Min man läste boken före mig och kommenterade om hur hon valt att göra med perspektivtänket och att det blir en en kombination vilket är ovanligt. Både genom en person och allvetaren.

Det är inte lätt att beskriva handlingen eftersom det trots allt handlar om så många olika personer och det inte finns en huvudhandling. Däremot dyker vissa av personerna upp i de andras historier och vi får möta dem på lite olika sätt. En person (Eva) hade jag gärna också fått ta del av lite mer direkt men samtidigt kommer jag ihåg henne bättre kanske just för att hon bara fick finnas där genom andra och göra mig irriterad. 

Jag tyckte ändå om att läsa boken och följa alla dessa kvinnor som jag tyckte mer eller mindre om. Men här blir det lite som en novellsamling där jag kan njuta av historierna men de är för korta för att jag ska minnas dem på lång sikt och därmed boken.  

Betyget blir ändå 4 av 5.

Det tredje ljuset; Små ting som dessa av Claire Keegan

Två irländska långnoveller!

Handling: En liten flicka skickas till fosterföräldrar utan att veta när hon kommer att återvända. I främlingarnas hus får hon för första gången uppleva vad trygghet och kärlek är. Det tredje ljuset räknas i dag som en en modern klassiker på Irland.

Bill Furlong beger sig en tidig morgon, strax innan jul, till klostret utanför staden för att leverera kol, men innan dagen är slut har han konfronterat mörkret och tystnaden i en stad som kontrolleras av kyrkan. Små ting som dessa är den fristående uppföljare vi väntat på i elva år.

Den här boken läste jag tack vare @kaffeochkultur:s världsutmaning där Irland är landet under juni. Och än en gång får jag läsa en liten guldklimp tack vare den. 

Jag tyckte titeln var lite konstig eftersom jag inte förstått att det handlade om två längre noveller men kom sen till klarhet. Båda novellerna grep verkligen tag i mig. När jag läst den första trodde jag inte att den andra kunde bli lika bra. Men den grep mig ur vissa perspektiv mer än den första. 

I den första är en flicka huvudpersonen och hennes pappa kör henne till ett par där hon från att ha haft massa syskon runt sig plötsligt blir det enda barnet. Hon blir också sedd på ett sätt som hon aldrig tidigare blivit.

Den andra novellen handlar om en vuxen gift man med fem döttrar. Livet lunkar på för honom men i honom finns det en gammal sorg. Och ett besök i klostret väcker upp många dolda känslor i honom. 

Dessa två noveller är väldigt olika men båda belyser problem som funnits (finns?) på Irland utan att vara särskilt tydlig med grundproblemet. Men smärtan blir väldigt tydlig när jag läser novellerna. Den här boken skulle också passa väldigt bra i en bokcirkel för den väcker så många känslor och frågor. Och tankar om moraliska dilemman.

Betyg 5!

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

En novellsamling som känns mer som en bok!

Handling: Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen. Vid ett tillfälle säger hennes man: "Under alla år som vi har varit gifta tror jag inte att du en endaste gång har bett om ursäkt för något överhuvudtaget." Olive bär på en stor sorg, att relationen till sonen inte har blivit som hon tänkt sig - och vetskapen om att det är hennes eget fel är tärande.

Olive Kitteridge är en novellsamling om invånarna i den amerikanska kuststaden Crosby och där den röda tråden är Olive Kitteridge. I flera av novellerna är hon eller hennes man Henry huvudpersonen. Men i flera av dem finns de bara där som bifigurer med mer eller mindre viktiga roller.

Olive är helt klart en rätt speciell kvinna. Det är tydligt att det finns mycket gott i henne men det framgår också att hon har en hel del brister, i synnerhet när det gäller social kompetens. Inte heller relationen till sonen blir bra.

När jag tänker tillbaka på boken en vecka senare (läste den på en stugsemester) känns boken mer som en roman än en novellsamling. Men det var däremot tydligt att det var en novellsamling medan jag läste den. Delvis för känslan, för när jag väl läser en novellsamling är de oftast lite melankoliska. Det är mer fokus på det som är jobbigt i livet än det som mest inger glädje. I synnerhet som man gör inhopp i olika människors liv. Och ibland blir det frustrerande för jag vill ju veta vad som händer sen med vissa personer. Det är det klassiska att en novell är för kort.

Det finns också en hel del kärlek i boken. Kärlek till varandra och där par stretar på trots motgångar. Eller där kärleken blir fel eftersom det är så svårt att uttrycka den på rätt sätt. Men den finns där och dämpar de jobbigare stunderna.

Boken gick rätt snabbt att läsa (började semestern med den) och trots att jag sällan faller för en novellsamling gillade jag boken. Så det blir betyg 4 av 5.

Berättelser om Jack Reacher av Lee Child

En novellsamling om Jack Reacher!

Handling: Tolv spännande historier i en adrenalinfylld samling.

Vi börjar i en håla i Maine, där Reacher blir vittne till en väskstöld men ser mycket mer än ett enkelt brott. I en annan av berättelserna tas läsaren tillbaka till 1989, när Reacher har fått uppdraget att lösa mordet på på en ung polis som hittats vid en isolerad skogsväg i Georgia, och vars mördare kanske gömmer sig helt öppet. 1977 är Reacher tonåring i New York, när ett plötsligt strömavbrott får den mörka delen av staden som aldrig sover att vakna. Dessa och nio andra nervkittlande Jack Reacher-historier kommer här för första gången på svenska.

Trots att jag börjat tröttna på Lee Childs böcker om Jack Reacher kan jag ändå inte låta bli dem när det dyker upp något nytt. Och plötsligt kom det en novellsamling om Jack Reacher. De flesta noveller är tydligen publicerade tidigare, men kanske inte översatta till svenska? Och minst en ska vara nyskriven.

Jag tycker boken börjar bra och spännande men för varje novells så känns den mindre och mindre intressant. Flertalet slutar med ett jaså. Det är visserligen trevligt att få träffa Jack Reacher i olika åldrar, både som barn och som tonåring. Även om han känns lite väl kompetent redan då. Men varför inte, han är ju inte som de flesta? Hans bror är med på ett hörn i flera noveller och även hans föräldrar i en.

Om man inte läst en Jack Reacher tidigare ska man nog inte börja med den här. Men för de som verkligen gillar böckerna om honom kan det här vara ett trevligt mellanspel.

Novellerna varierar mellan tvåor, treor och fyror och totalkänslan blir en svag trea.

Det lilla hotellet på rue d'Amour av Dag Öhrlund

En söt historia om ett hotellrums gäster!

Handling: Paris 1965: Rum nummer ett på lilla Hôtel d"Amour på rue d"Amour i det sjätte arrondissemanget är större och finare än de andra, och det är rummet som berättar historien om de människor som kommer och går. Till sin hjälp har hon La clé, nyckeln som följer med gästerna ut på stan och kan avslöja vad som sker där; La fenêtre, fönstret, som berättar vad som händer ute på gatan och Bakélite, den gamla telefonen som skvallrar om inkommande samtal. Berättelsen handlar också om den unga städerskan Estelle som tvingats fly från sin onde far i en landsortsby, om hennes längtan efter kärlek och om rummets ständiga oro för henne. Under historiens gång upplever rummet glädje och sorg, kärlek och svek, hopp och förtvivlan, lögner och svidande sanningar. Och till och med ett giftmord! Som om detta inte vore nog är rummet och hennes vänner nervösa för att den skrikande, svärande och ytterst labile ägaren Darcel Chagal ska göra allvar av sitt hot om att sälja hotellet.


När jag först läste om den här boken trodde jag helt klart att jag såg fel på författarnamnet. Jag förknippar inte alls författaren men den här typen av bok och ännu mindre en som utspelar sig i Frankrike. Men innehållet intresserade mig och jag tog och lyssnade på den.

Jag måste erkänna att jag först hade lite svårt med att berättarrösten är ett rum. I synnerhet när den beskriver alla goda delikatesser som finns i en butik på gatan. Hur kan ett rum veta om något är gott liksom? Men eftersom jag ändå vill lyssna på boken väljer jag att ignorera det och lyssna på. Rummet får hjälp med sina iakttagelser av fönstret, telefonen och även nyckeln som dessutom ofta får följa med personen ut på sina vandringar och kan rapportera om vad gästen gjorde utanför hotellet.

Det blir ett antal olika livsöden som passerar. Vissa berör mer än andra. Som alltid med novellsamlingar (även om den kanske går som en roman så känns den som en novellsamling) så är det ibland frustrerande att bara få vara med en kort stund. Sen finns det en hel del fall där det räcker bra. Då och då upprepar rummet vilken bra människokännare den är och det känns aningen upprepande. Där vet jag att jag är känsligare när jag lyssnar på en bok än när jag läser. Vissa saker blir mer tydliga i en lyssning som går saktare än när jag läser.

Som helhet var boken definitivt läs- eller lyssningsvärd så jag kan gärna rekommendera den. Däremot lär den ganska fort försvinna från minnet. Det blir lätt så där man aldrig kommer någon riktigt nära. Visst finns städerskan Estelle där men det räcker inte.

Betyget blir en stark trea. 

Främmande jord av Jhumpa Lahiri

Fin novellsamling om kulturkrockar i USA.

Handling: I åtta berättelser om några indiska invandrarfamiljer i USA skapar Jhumpa Lahiri små gnistrande universum. Under vardagens lugna yta vibrerar spänningarna mellan generationerna när hemlandets traditioner krockar med det nya landets sätt att leva. Med inlevelse, skarp iakttagelseförmåga och absolut gehör ger hon en levande bild av identitet, längtan, starka familjeband och inte minst kärlek. 

Den här novellsamlingen visar hur komplex det kan vara att växa upp i en kultur men härstamma från en annan och där föräldrarna i många fall är kvar i det gamla.

Det här är en novellsamling sett ur både kvinnors och mäns ögon. Det är spännande att inte veta om det handlar om för kön och även när namnet presenteras är jag ändå inte alltid säker.

De fem första novellerna är helt fristående varandra medan de sista tre går in i varandra. Min känsla från novellerna är en ledsenhet över relationen mellan föräldrar och barn och hur svårt det har varit att kommunicera över svåra saker och vilka spår det sätter hos barnen. Och det är inte alltid det är mellan förälder och barn utan även i andra sammanhang finns det en svårighet att vara öppen.

Jag kan inte säga att jag känner igen mig alls särskilt mycket eftersom jag växt upp under helt andra förhållanden. Men jag känner att Jhumpa Lahiri verkligen får mig att förstå hur de känner det och varför. Lite förståelse har jag nog fått genom att jobba med indier i några år nu. Men jag är inte så nära någon att vi pratar privat på den nivån. Däremot nämns det att vissa äktenskap är arrangerade medan några fått välja själva. Jag kände annars igen några indiska namn och dessutom nämndes konsultfirman som mitt företag anlitar för våra indiska konsulter. Det kändes rätt udda.

Jag hade tänkt varva med en novell då och då när jag läste den här men blev istället fast och ville inte sluta. Så boken slukades under en helg. Tidigare har jag läst Sankmark av författaren som jag tyckte om men inte mer än så. Trots att jag sällan tar mig an en novellsamling så är jag riktigt glad att jag läste den här boken. Den är också med i min hyllvärmarutmaning och än en gång undrar jag varför en så bra bok fått vänta så länge.

Betyg 4+ av 5.

Ensam i Paris av Jojo Moyes

En mysig novellbok.

Handling: Nell är tjugosex år och har aldrig har varit i Paris. Hon har aldrig ens varit på en romantisk weekend någonstans. Att åka utomlands är inte riktigt hennes grej. Men när Nells pojkvän struntar i att dyka upp vid tåget har hon chansen att bevisa för alla inklusive sig själv att hon kan vara självständig och modig. Väl i Paris hittar Nell en version av sig själv som hon inte visste existerade Kortromanen Ensam i Paris är romantisk och charmig verklighetsflykt när den är som bäst.

I den andra kortromanen Smekmånad i Paris får vi möta Liv och Sophie från Sophies historia, många år tidigare. Sophie, som är från landet, sveps med i den glamorösa Belle epoque-tillvaron i Paris, men upptäcker att ett liv med en hyllad konstnär som Edouard kan vara komplicerat. Ett århundrade senare följer Liv i hennes fotspår; efter en hastig romans blir smekmånaden i Paris inte riktigt så romantisk som hon hoppats.

Dessa noveller och några till var lättlyssnade och oftast mysiga. Kvinnorna är i fokus och i många fall deras livsval. Ska de stanna och kämpa? Är kärleken värld det. Eller är det dags att gå vidare? Ibland väcks lite andra funderingar. 

Jag tror inte att den här boken kommer stanna kvar så länge i mig men den var ändå väldigt trevlig medan jag lyssnade på den och julhandlade och julstädade. Så dessa stunder blev rätt trevliga trots allt.

Betyg 4 av 5.

Iskalla ögonblick av Viveca Sten

Härliga inhopp i Sandhamnsserien!

Viveca Sten har gett ut en samling Sandhamnsnoveller med Nora och Thomas i fokus. Några ska vara publicerade sen tidigare men jag har inte läst någon av dem.

Den första är rätt lång och handlar om hur Nora och Thomas lärde känna varandra i tonåren. Sen rör den sig framåt i tiden sakta men säkert och gör inhopp lite här och var i deras liv. Ibland är de huvudpersoner och ibland är de mer med i periferin.

Jag tycker att den var jättemysig att lyssna på. I synnerhet nu när läsandet går trögt i största allmänhet. Med det menar jag inte att alla noveller var mysiga för det stämmer verkligen inte. Men det som stannar kvar är Nora och Thomas första möte och sen årstidsväxlingarna på Sandhamn. 

Uppläsare är Katarina Ewerlöf som jag som alltid har blandade känslor för. Hon är helt ok så länge hon inte ska vara en upprörd man. Då blir det bara så fel i mina öron.

Betyget blir 4 av 5.

Hos oss på Chestnut Street av Maeve Binchy

En novellsamling...

Om jag förstått det rätt har dessa historier hittats efter Maeve Binchys död och sen sammanställts till en novellsamling. Hon hade själv sparat dem för framtida bruk och hittat på många olika karaktärer som bodde på denna fiktiva gata i Dublin. Det är totalt trettiosex noveller och ibland dyker en huvudperson i en novell upp som biperson i en annan.

Jag tycker om många av Maeve Binchys böcker men det finns ett lite större vemod här. Vissa noveller är av de mer lyckliga slaget men fler än jag trodde inger en lite sorglig känsla.

Jag tror att de flesta av hennes böcker också innehåller sånt men där finns det så mycket mer tid att reda ut det jobbiga och komma på fötter igen. I noveller finns inte det utrymmet.

Trots att jag inte är något fan av novellsamlingar kändes dessa ändå lättlästa och trots allt mysiga.

Hemkomsten av Maeve Binchy

En lugn novellsamling!

Handling: Här finns berättelsen om det första intryckets bedrägliga sken; en man och en kvinna som från början föraktar varandra för att sedan helt ändra uppfattning... En sekreterares tysta men passionerade förälskelse i chefen, en förälskelse som prövas under en affärsresa... Den osäkra hustrun som klänger sig fast vid ordning och reda, för att upptäcka att kaos kan vara förlösande... Två människor som på resa möts av en slump. förväxlar sitt bagage och upptäcker att när du öppnar en främlings väska kliver du in i hans liv...
Och många flera berättelser som skildrar gripande, ironiska och ofta humoristiska livsupplevelser. Hemkomsten är en resa rakt in i människohjärtat – underhållande och fängslande läsning som säkert kommer att framkalla många igenkännande leenden. 
Den här novellsamlingen är precis som jag förväntade mig. Maeve Binchy skriver om olika människor som befinner sig på olika ställen i livet. Som alltid med novellsamlingar tycker man att vissa är riktigt bra och några kunde man ha varit utan. Vissa är vemodiga och vissa inger hopp och så vidare.

Betyg 3 av 5.

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret

Åtta procent av ingenting är en skruvad novellsamling skriven av israelen Etgar Keret. Det är också i Israel som de flesta novellerna utspelar sig.

Handling: Coolt och underfundigt om unga i Israel. Om sex, kärlek och vänskap. Om den perfekta flickvännen som varje natt förvandlas till en öldrickande och högljudd fotbollsfantast och om en talande fisk som på en strandrestaurang ber dig ta första bästa plan ut ur landet.

Etgar Kerets skruvade samtidsberättelser skildrar ett Israel i skuggan av de storpolitiska skeenden som vanligen når oss från den här delen av världen. Det är en intim, liten värld, befolkad av vardagshjältar och nobodies, och fylld av sin egen omvälvande dramatik.

Åtta procent av ingenting är en bestseller som har hyllats av kritiker världen över. Etgar Kerets språk är enkelt och levande och hans rappt berättade historier kliver rakt in i våra egna liv, där de dröjer sig kvar långt efter att vi slutat läsa.

Det här är som sagt en mycket annorlunda bok fylld med noveller och jag vet inte vad jag ska tycka om den. Nu skiljer sig novellerna rätt mycket åt. En väldigt verklighetstrogen novell handlar om en ung kvinna som åker till New York för att hälsa på sin pojkvän och känner att något inte är som det ska. Även novellen som har samma titel som boken är en helt vettig historia om en mäklare som ska sälja en lägenhet till ett par. Sen finns det några riktigt udda noveller om paret vars bebis kvinnan föder ut är en liten häst, om pojken som bara växer och växer och där hans längd tas från föräldrarna som i gengäld krymper lika fort och är på väg att försvinna.

Många noveller är melankoliska. Jag vet inte om någon gjorde mig glad utan de gjorde mig mer eftertänksam. Däremot tog det aldrig emot att öppna den, jag var hela tiden nyfiken på vad nästa novell skulle handla om. Boken var lättläst utan att för den sakens skull kännas enkel i språket. Så vill man läsa en lite mer annorlunda bok i ett land som man inte läser mycket från kan jag rekommendera den här.

Kärlek vänskap hat av Alice Munro

Kärlek vänskap hat av den prisbelönta Alice Munro rymmer nio noveller. Hennes fokus är kvinnor (mestadels) och deras olika val de gör i livet (eller val de låter bli att göra). Boken är lågmäld och väldigt välskriven. Novellerna är väldigt olika och det är svårt att veta när de utspelar sig. Geografiskt utspelar de sig i Kanada men i olika miljöer och kvinnorna är i olika åldrar. 

 Den som grep mig mest var novellen om en äldre kvinna som blev mer och mer senil. Hennes man blev till slut tvungen att sätta henne på ett vårdhem där hon hittade en ny själsfrände. Hennes man sen många år var osynlig för henne och bortglömd. 

Nu kan jag inte hylla boken så mycket som många andra har gjort. Jag hade för stora förväntningar på den och måste konstatera att noveller inte ger mig lika mycket som en hel roman. Man får en smakbit eller en sammanfattning av ett liv på ett alldeles för kort sätt. Ändå är den läsvärd och det ska bli intressant att se vad jag kommer att komma ihåg av den om ett tag. Om någon novell plötsligt dyker upp i mina tankar och får mig att fundera mer.