Bron över Tangagata av Eirikur Örn Norddahl

En roman om ensamhet och relationer!

Handling: I Isafjördur är det produktionsstopp på räkfabriken och Halldór har blivit arbetsbefriad. Han ägnar dagarna åt att driva runt i stan och sitta i köket och blicka över gatan mot grannen Gyda i vilken han är hopplöst förälskad. Mellan dem skiljer ett djupt dike när ett vägarbete har grävt upp Tangagata, men så en sen natt får Halldór hjälpa Gyda att kravla sig upp ur diket.

Nu efter att jag läst boken kollar jag på Tangagata i Isafjördur på Google maps och önskar nästan att jag gjort det lite tidigare för att då verkligen kunna förnimma orten och gatan när jag läste. När jag läste såg jag något som liknade en svensk villagata framför mig och inte det som Google maps visade.

Vi läsare får följa Halldór som precis blivit dagledig då räkfabriken går dåligt. När boken börjar är det väldigt oklart hur det ska bli framöver. Han känns som en rätt ensam man även om han har lite vänner runt sig. Texten är lite lätt underfundig där han betraktar sitt liv och sin ort under sin nyvunna fritid. 

Mitt emot honom bor Gyda som han ser lite då och då från sitt hus. En kvinna han gärna skulle vilja ha lite mer kontakt med. Och lite oväntat händer den plötsligt en dag. Frågan är vad som kommer hända sen?

Jag brukar gilla isländska böcker och har läst om den här boken någonstans men minns inte var. När jag började läsa den hade jag lite för mycket att göra för att riktigt klara av att uppskatta läsning eller ha rätt fokus. Så jag vet inte om mitt omdöme påverkas av det. 

Jag är väl inte helt imponerad av Halldór som person men kan ändå känna med honom. Han är lite tilltufsad av livet och vill ingen illa. Livet rullar på för honom och han gör ungefär det han måste bara. I början tycker jag författaren gör det lite enkelt för sig (eller är det smart?) när han låter vår huvudperson följa efter en guide en stund för att kunna förmedla information om orten. Eller när huvudpersonen lånar hem en faktabok om orten från biblioteket och läser i den. 

Annars tycker jag ändå om hans betraktelser och funderingar trots att läslusten inte helt var där och det blev rätt sporadiskt. 

Helhetsbetyget blir en trea. Just för att det är Island kan göra att den stannar lite extra länge eller för att jag faktiskt valde att åka längs gatan med Google maps gatuvy vilket gav mig lite fler bilder att minnas. 

Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam

Lågmäld och lite oväntad!

Handling: Karl-Gunnar Hammarkvist är 64 år, revisor och ensam. Så hade det nog förblivit om han inte tvingats lämna lägenheten han bott i under nästan hela sitt liv för att tillbringa några veckor i en provisorisk våning. Här gör han sig hemmastadd och ser det hela som ett rätt trevligt avbrott i vardagen tills han en kväll råkar höra ett samtal som pågår på andra sidan väggen.
Det han uppfattar skär rakt igenom det pansar han byggt upp omkring sig sedan årtionden, och han blir besatt av att hitta kvinnan som sagt det hon sagt hos grannen. I jakten på den okända tvingas Karl-Gunnar ompröva allt sitt arbete, sina relationer och sin moral. Framför allt konfronteras han med det han så länge förträngt. Det fruktansvärda misstag som ledde till en katastrof och till att kärleken för alltid försvann ur hans liv.
Men är det möjligt att försonas också med det värsta? Går det att börja om på nytt?

Uppläsare: Magnus Roosmann

Karl-Gunnar Hammarkvist är en ensam man och har varit det länge. På grund av ett stambyte blir han evakuerad och överhör delar av ett samtal genom de tunna väggarna. Ord som får honom att ge sig ut på en jakt efter något i hans förflutna. 

Boken är stillsamt berättad och när jag lyssnar på boken förstår jag varför Beck plötsligt fick en granne (i filmerna om Beck). För utan dialog blir det lite väl segt. Och boken lyfter direkt när Karl-Gunnar på sin jakt stöter på lite olika människor. 

Jag funderar lite på om det här är en bok som jag kommer att minnas om några månader. För romaner jag läser handlar det ofta om vilka spår de sätter i mig förutom språket och känslan att förmedla. Och gällande det senare så känns det som att jag fick en tydlig bild av Karl-Gunnar och hans liv. Det finns händelser i boken som verkligen griper mig men jag vet inte om jag blev tillräckligt berörd för att minnas den en längre tid. 

Betyget får bli en trea så länge.

En av fyra av Jessika Devert

En riktigt tankeväckande bok!

Handling: På ett bibliotek i staden Blomdala jobbar fyra kvinnor med olika härkomst, familjeförhållanden och syn på livet. En bär på en livsfarlig hemlighet, men hur ska man veta det när hon inte vågar berätta om sina mörka hemförhållanden? Det kan vara vem som helst av de fyra.

Eva är närmare sextio år och nybliven chef för biblioteket. Hon verkar ha ett till synes lugnt och trevligt liv med maken, men ingen vet att hon en gång i tiden flydde Blomdala. För Malin är familjen det viktigaste och hennes liv är i det närmaste Instagram-perfekt. Men hennes man har ingen aning om att hon ibland fantiserar om en annan. Märta är den alternativa tjejen som äntligen träffat kärleken på Tinder. Men känner hon honom verkligen? Städerskan Sadiha drömmer om att ta plats och om andra arbetsuppgifter, men motarbetas av sin familj. Ska hon våga ta chansen till ett nytt liv?

När Eva börjar riva ner de hierarkiska murarna på biblioteket kommer de fyra kvinnorna allt närmare varandra. Men det sätter farliga bollar i rullning ...

Jag tyckte om Jessika Deverts böcker om dagboken som både skrevs och inte skrevs. Så när den här lite mer allvarliga boken dök upp så blev jag väldigt intresserad. Men eftersom det var ett tyngre ämne inblandat så föredrog jag att läsa den istället för att lyssna på ljudboken.

Vi får följa fyra väldigt olika kvinnor som jobbar på ett bibliotek i den fiktiva staden Blomdala. Dels Eva som nyligen flyttat tillbaka med sin man och som precis blivit chef där. På biblioteket jobbar redan Malin som är väldigt noga med hur hennes familj ser ut på Instagram. Märta är tjejen som mått rätt dåligt men nu hittat ett jobb där hon känner att hon trivs och gör nytta. Men hennes utseende med färgat hår och piercingar får vissa att reagera. Städerskan Sadiha har lyckats fly från sitt hemland med sina barn och försöker göra livet lite mer meningsfullt. Men det är inte lätt att bryta sig fri från gamla könsroller. 

Medan vi följer dessa fyra kvinnor och deras olika bekymmer så berättar även en av kvinnorna om sitt liv som misshandlad. Och under läsningen är det verkligen omöjligt att inte fundera över vem av kvinnorna som är utsatt. I början upplever jag kvinnorna som aningen stereotypa. Kanske för att de medvetet ska vara så olika. Men ju mer jag läser desto mer växer karaktärerna och blir sina egna personer. Plus att de själva börjar växa alla fyra efter att de umgås allt mer tack vare Evas styrning till en början. 

Det är en smart bok som verkligen visar hur lite man vet av det som sker hemma hos folk och där man får en bra påminnelse om att vara uppmärksam på sin omgivning och inte ta saker för givna. 

Betyg 4 av 5!

Flickan som var jag av Hannah Beckerman

En gåta, en familj, en sorg!

Handling: Du ska veta att jag alltid älskat dig, fastän du aldrig var min att älska.

När Nells älskade pappa yttrar de kryptiska orden på sin dödsbädd, väcks tusen undringar. Men vem ska Nell fråga? Hennes mamma Annie är på väg in i demensens suddiga värld, där minnena kommer och går. De båda äldre systrarna har alltid haft en sval, närmast fientlig attityd till sladdbarnet Nell.

Gamla känslor av ensamhet och främlingskap väcks till liv, samtidigt som Nell börjar misstänka att något inte står rätt till i familjens förflutna.

Trettiofem år tidigare drabbades Annie av en rad trauman chock efter chock som hon tvingades begrava djupt i sitt hjärta. De val hon gjorde då gjorde hon av kärlek, men med vetskapen att ingen någonsin skulle kunna förstå eller förlåta vad hon gjorde.

Jag tycker om böcker med mysterier så därför lockades jag av den här direkt när jag såg den. När jag dessutom skulle åka iväg en längre bit med en del packning så passade det bra att ta med den här i min e-bokläsare (Storytels). 

Vi får lära känna Nell i nutidsdelen. Hon har alltid känt sig lite ensam i kontakten med sina systrar men så är hon också yngre än dem. När sen hennes pappa yttrar några kryptiska ord på sin dödsbädd så kan hon inte låta det vara. Men vem kan hon fråga och vad kan hennes dementa mamma svara på? Under några förvirrade dagar efter pappans begravning får hon lite olika ledtrådar. Men inget som gör det begripligt. 

Däremellan hoppar vi tillbaka i tid från något år innan Nell kom till världen och följer Nells föräldrar. Genom dessa tillbakahopp får vi en förståelse för vad som hände och hur familjedynamiken blev som den blev.

Under den dryga första halvan så läser jag på men känner mig inte så engagerad som jag skulle önska. Jag vet inte om det är boken eller jag eller båda. Men dels känns Nell så ensam i boken och relationen till i synnerhet den äldsta systern handlar mest om skäll. Och när vi följer Annie, hennes mamma i dåtid så handlar det mycket om hur dåligt hon mådde under en lång tid. Och jag har svårt att bli engagerad i dem när de båda mår dåligt och är förvirrade på olika sätt.

Först senare griper boken tag i mig ordentligt och då kan jag knappt släppa den istället. Jag vill ju bara veta hur det ska gå. 

Betyget blir ett 3+ i slutändan. Än så länge hänger boken kvar rätt bra och det beror tills stor del på slutet där det kom rätt abrupt så tankarna snurrar på vad som faktiskt hände sen.

Vivek Ojis död av Akwaeke Emezi

Om att vara någon annan än det som syns utanpå!

Handling: Ngwa, Nigeria.
En eftermiddag hittas Vivek Ojis döda kropp utanför hans hem, insvept i ett färgglatt tygstycke. Med tiden förstår de förkrossade föräldrarna att deras son, som de kände som introvert och skör, var en helt annan människa bakom lyckta dörrar. Genom hans vänners berättelser framträder en frisinnad person full av liv, och bit för bit avtäcks hemligheterna om hans liv och död.

Den här boken blev jag nyfiken på redan när den kom. Och när Kaffeochkulturs världsutmaning besöker Nigeria under december så kändes den perfekt. 

Vi får först lära känna Viveks föräldrar och hans farbror med fru. De får båda barn nära varandra och Vivek och hans kusin Osita växer periodvis nästan upp som syskon. 

Boken utspelar sig i Nigeria och jag tycker att Akwaeke Emezi förmedlar så mycket olika saker i boken. Dels hur olika familjer lever sina liv i Ngwa, miljön, maten, hur de umgås och både stöttar och skvallrar. Och hur ungdomarna försöker både leva och överleva. Men själva huvuddelen i boken är ändå hur det är att växa upp och inte passa in i mallen som de runt om förväntas att man ska inta. Och vad det kan göra med en persons mentala mående. 

Den är fint skriven och vissa meningar får mig att njuta lite mer av texten.

"Vi höll till där när vi ville slippa ifrån de vuxna, vi låg med kropparna utslängda över mattrosa lakan, åt kokta jordnötter och kastade skalen på varandra."

"Jag har alltid trott att döden skulle vara det tyngsta av allt, men det var det inte, det var det verkligen inte. Livet var som att bli släpad runt, runt i betong, blöt betong som höll på att stelna och som torkade för varje varv som min motvilliga kropp drogs runt."

Det här är en bok som får en att tänka på fördomar och hur mycket det påverkar många människors liv. Och jag har förstått att författaren själv inte vill benämnas som ett specifikt kön. 

Kombinationen av miljön, framställningen av personerna och alla tankar boken väcker gör att den får betyget 4 av 5.

Levande och döda av Han Kang

En bok om en mörk Sydkoreansk historia!

Handling: Boken börjar med ett stort antal mänskliga kroppar uppradade längs väggen i en gympasal. Det stinker i värmen, uppsvällda tår sticker ut under lakanen »som tjocka stumpar ingefära«. Det är 1980, platsen är Kwangju i Sydkorea. Hundratals studenter som protesterat mot regimen har just mördats av militären i en massaker. I massan av dödade unga människor vandrar en pojke, Dong-ho, omkring. Han letar efter sin vän. När han hittar honom, kommer han då att vara levande eller död? Och vad händer med själen hos den kropp som slutar leva?

I en serie länkade episoder som rör sig från 1980 fram till vår tid, gör berättaren nedslag i ett samhälle präglat av censur och skräckfylld tystnad. Samtidigt finns hela tiden en mäktig drivkraft att minnas, berätta och ge mänskligheten tillbaka till dem som berövats den.

 Det känns som att jag lärt mig väldigt mycket om Sydkoreas historia genom att läsa den här. Samtidigt har jag bara berört en bråkdel. 

Boken bygger på en verklig händelse som visar på hur grym människan kan vara. Och hur ett antal dagar kan förstöra livet för så många. Både för levande och döda. Vi får följa lite olika personer som var med under massakern i Kwangju. Några av dem dör. Några överlever. Ibland är vi med under massakern. Ibland hoppar vi fram till bokens nutid (boken kom ut 2014). Vissa historier berör mig lite mer.

Det är tungt att läsa boken på grund av grymheterna som det berättas om. Och det blir så tydligt hur de som blev kvar påverkas av sina förluster eller av tortyren de utsattes för. Men den ger också mersmak till att jag ska lära mig mer om landet och vad som hänt sen. Och jag skäms lite för att jag kan så lite. Men glad att jag ändå lärt mig en del.

Boken är på många sätt vackert skriven i all sin smärta. Så det gör läsningen lite bitterljuv. 

Betyget blir 4 av 5.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

En fin liten roman om drömmar och kärlek!

Handling: Detta är berättelsen om en höna som heter Knopp. En dag tröttnar hon på att lägga ägg efter ägg bara för att se dem forslas iväg till marknaden.

Varje dag tittar hon ut genom ladugårdsdörrarna och ser de andra djuren ströva fritt. Knopp suktar efter ett annat liv. Hon planerar att fly ut i friheten och drömmer om att få ta hand om ett av sina ägg själv.

En hymn för frihet, individualitet och moderskap med en kavat, pigg hjältinna som gör uppror mot sitt öde.

Jag läste den här boken för @kaffeochkulturs världsutmaning där Sydkorea är månadens land. Jag läste även författarens Hunden som vågade drömma före den här boken så jag kunde jämföra dem.

Den här boken handlar mycket mer om bara djuren och dess relationer eftersom människorna bara finns i periferin här. Precis som i förra boken så kan man fundera på vilken nivå det finns känslor och instinkter hos djur.  

I alla fall så får vi här följa hönan Knopp som inte längre vill vara en värphöna. Hon vill bli mamma och få kycklingar. Men vägen dit är allt annat än lätt. I synnerhet som hon är av sort som inte kan få kycklingar. 

Jag funderar en hel del på vad författaren vill med boken. Kanske är det att vi kan få det mesta vi önskar oss om vi bara är beredda att kämpa för det. Men att allt har sitt pris. Jag själv förstod till exempel inte vilken otrolig oro jag får leva med efter att ha skaffat barn vilket även den här boken visar. Boken handlar också mycket om de olika djurens liv och instinkter. Att de flesta lever så som artens förväntas leva. Men här och var finns det de som bryter normen.  

Ur vissa perspektiv tyckte jag bättre om boken om hunden Tufsen där jag kände mig lite närmare henne. Men den här boken handlar så mycket om moderskärlek istället vilket grep mig mer i slutändan. 

Betyget fick bli en svag fyra här.

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang

En sydkoreansk bok om en hund och dess liv!

Handling: Detta är historien om hunden Tufsen. Hon har alltid känt sig ensam och utanför på grund av sitt speciella utseende. Tufsen har drömmar och ambitioner som alla andra. Men varje dag möts hon av motgångar och hinder som hon måste överkomma. På grund av detta blir hennes liv aldrig som hon tänkt sig. Bortom hindren och utanför hennes hem finns möjligheter till vänskap, moderskap och lycka. Tufsen måste bara våga ta för sig för att få det liv hon desperat vill ha.

Jag är lite förundrad över att jag sett flera böcker från Asien som verkar ha djur i huvudrollen - och som översätts till svenska. Och antalet böcker från Asien som översätts är inte jättemånga. Alltså vuxenböcker. I alla fall sett i relation till hur många som borde översättas totalt sett. Förutom dessa två tänker jag t.ex. även på En katts resedagbok och nyligen kom även boken Katten som räddade böcker ut.

Jag läste i alla fall den här boken för @kaffeochkulturs världsutmaning med Sydkorea som land i november. Jag har sen tidigare läst den fina Ta hand om min mor. 

Genom hunden Tufsen får vi en inblick i hur det kan vara att leva som lite mer fattig i Sydkorea och även lite mer lantligt. När lite jobbigare saker händer så måste man göra uppoffringar för att överleva. Och vissa uppoffringar är tuffare än andra. Och det påverkar även hunden Tufsen.

Det här känns som en bok som kan tolkas på rätt många olika sätt beroende på vem som läser den. Och det blir ju en extra tvist när det är ett djur som har huvudrollen och allt sker genom djurets tolkande. Hur boken tolkas här beror dels på hur stor intelligens vi ger djuret. Och vad är skillnaden mellan instinkt och intelligens?

Författaren har även skrivit boken Hönan som drömde om att flyga och jag läste dem direkt efter varandra. Mest för att se skillnaden mellan dem. I just den här boken får jag en lite större känsla för omgivningarna som även innefattar människor. Och jag tycker verkligen om hunden Tufsen.

Jag tyckte boken var fin. Den är även kort och lättläst men jag kommer nog inte minnas den så väldigt länge. Därför får den betyget 3.

Poste restante - ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet

Av författaren till Mellan himmel och Lou!

Handling: Italienska Chiara är 25 år och har alltid trott att hennes pappa dog i en olycka innan hon föddes. Men av en slump får hon reda på att hennes biologiska far bor på ön Groix i Bretagne. Skakad av upptäckten ger hon sig iväg till ön för att leta upp honom och tar jobb som bygdens brevbärare för att diskret kunna utföra sina efterforskningar. Men det hela ser ut att bli svårare än hon trott när hon förstår att det finns två Tonnerrebröder, och att båda verkar ha träffat hennes mamma för 25 år sedan. Det hon finner på ön under tiden är ett annorlunda sätt att leva och genuina människor som börjar kännas som vänner. För att inte tala om en viss korsikansk spökskrivare som hon träffade på båten över och inte kan sluta tänka på. Kanske kan Groix bjuda på betydligt mer än vad hon hade räknat med?

För snart fyra år sen lyssnade jag på boken Mellan himmel och Lou och föll pladask. Och nu fyra år senare läste jag den här boken av samma författare som passade väl in i Kaffeochkulturs världsutmaning med Frankrike som land i augusti. 

Det är en fin bok om främst Chiara som föds med en död far. Men som sen visar sig kanske inte vara hennes far utan hon har kanske någon annan pappa. Hon lämnar sitt liv i Rom och åker till ön Groix i Frankrike för att ta reda på hur det ligger till. 

Till ön Groix har även en annan man tagit sig. En man som vare sig har en mor eller far. En man som inte riktigt vet vem han är och vem han bör vara. Chiara och mannen möts på båten till Groix när de tillsammans får rycka in när något är på väg att hända. 

Tack vare en incident blir dessa båda väl omhändertagna på ön Groix av byborna där och de får verkligen känna på gemenskapen och uppleva en närhet ingen av dem är van vid. Men att komma nära någon betyder också att vissa ser mer än vad de egentligen vill visa. 

Det här är på många sätt en mysig roman men den rymmer också en hel del tragik. Och det är sånt jag behöver när jag läser lite mer mysiga romaner. Det behövs som motvikt. Även denna bok innehåller massa gott som de äter och dricker vilket jag uppskattar. 

Det här är en rätt klassisk bok om att hitta sig själv och att övervinna lite tuffare och ovanliga uppväxter. Jag tyckte om den här boken men jag uppskattar den inte alls lika mycket som Mellan himmel och Lou. Eller jag njuter nog mer av miljön och maten här men jag kände mig närmare huvudkaraktärerna i Mellan himmel och Lou än i den här. 

Oavsett blir det betyget 4 av 5.

Det tredje ljuset; Små ting som dessa av Claire Keegan

Två irländska långnoveller!

Handling: En liten flicka skickas till fosterföräldrar utan att veta när hon kommer att återvända. I främlingarnas hus får hon för första gången uppleva vad trygghet och kärlek är. Det tredje ljuset räknas i dag som en en modern klassiker på Irland.

Bill Furlong beger sig en tidig morgon, strax innan jul, till klostret utanför staden för att leverera kol, men innan dagen är slut har han konfronterat mörkret och tystnaden i en stad som kontrolleras av kyrkan. Små ting som dessa är den fristående uppföljare vi väntat på i elva år.

Den här boken läste jag tack vare @kaffeochkultur:s världsutmaning där Irland är landet under juni. Och än en gång får jag läsa en liten guldklimp tack vare den. 

Jag tyckte titeln var lite konstig eftersom jag inte förstått att det handlade om två längre noveller men kom sen till klarhet. Båda novellerna grep verkligen tag i mig. När jag läst den första trodde jag inte att den andra kunde bli lika bra. Men den grep mig ur vissa perspektiv mer än den första. 

I den första är en flicka huvudpersonen och hennes pappa kör henne till ett par där hon från att ha haft massa syskon runt sig plötsligt blir det enda barnet. Hon blir också sedd på ett sätt som hon aldrig tidigare blivit.

Den andra novellen handlar om en vuxen gift man med fem döttrar. Livet lunkar på för honom men i honom finns det en gammal sorg. Och ett besök i klostret väcker upp många dolda känslor i honom. 

Dessa två noveller är väldigt olika men båda belyser problem som funnits (finns?) på Irland utan att vara särskilt tydlig med grundproblemet. Men smärtan blir väldigt tydlig när jag läser novellerna. Den här boken skulle också passa väldigt bra i en bokcirkel för den väcker så många känslor och frågor. Och tankar om moraliska dilemman.

Betyg 5!

Sista sommaren av Eleonore Holmgren

En sträckläsarbok!

Handling: Adam är utkastad hemifrån och på flykt från en knarklangare när han desperat bryter sig in i ett hus i Stockholms skärgård. Där överraskas han av 86-åriga Britta, en vresig och bestämd dam som mot sina barns vilja har rymt till sitt älskade sommarställe.

Britta låter Adam stanna eftersom hon inser att hon behöver hjälp. Han får betala för mat och uppehälle genom att jobba hårt och följa hennes minsta nyck. Till en början gnisslar det ordentligt mellan dem, men långsamt börjar en vänskap växa fram som kommer att förändra dem båda. Det blir en magisk sommar - en av de bästa i Brittas liv.

Jag har länge tänkt läsa eller lyssna på den här och när mamma sa att hon precis lyssnat på den och tyckte om den så kom jag till skott. 

När jag läser om författaren så ser jag att det här är hennes debut och det är verkligen ingen dålig debut! Jag kan så tydlig se karaktärerna framför mig och även höra dem inom mig.

Boken handlar främst om Adam som efter en delvis trasslig uppväxt anslutit sig till personer som inte håller sig på de lagliga sidan. En knarkaffär går fel och Adam hamnar i skuld till en person som man verkligen inte vill stå i skuld till. Han flyr stan och söker hjälp hos en gammal kompis som däremot inte är så sugen på att stötta Adam. Så i sin desperation tar han sig in i ett hus i närheten. 

Britta är en 86-åring kvinna som är gammal och trött och som bara sitter och längtar till sitt hus på Lindö. I lägenheten i stan existerar hon bara, hon lever inte. Med sin väninna som bundsförvant så lyckas hon ta sig till sitt hus utan att dottern förstår att det sker. Men visst är hon orolig för hur hon ska klara det. Och så hittar hon Adam i sitt hus. 

Jag tycker verkligen om att läsa om dem och hur tydligt jag ser dem framför mig. Även hennes väninna Iris som verkligen finns där för henne och som är hennes motvikt. Utvecklingen som sker i Adam är också intressant att följa och det är verkligen ingen spikrak väg. Ibland när jag läser om Britta och Iris tänker jag på min farmor och hennes bästa vän. Jag minns inte så mycket av vännen men min farmor gick oftast sina egna vägar och var väldigt självständig innan demensen kom. 

Boken är lite förutsägbar men vad gör det? Den får mig att skratta och ibland nästan gråta. Och den får mig att längta till sommaren och ett stort hus i skärgården. 

Betyg 4 av 5 i klassen feelgood.

Spring eller dö av Maria Adolfsson

Den fjärde delen i serien om Doggerland!

Handling: Det är fullsatt i hamnen den soliga septemberdag när Doggerlands första pridefestival ska gå av stapeln och valspurten närmar sig. Men plötsligt förbyts den uppsluppna stämningen i skräck. Någon skjuter rakt in i folkmassan. När polisen anländer är gärningsmannen redan död.

Den höggravida kriminalinspektören Karen Eiken Hornby är fast besluten att ta reda på mördarens motiv och kartlägga hans sista tid i livet. Det hon upptäcker försätter både henne själv och andra i fara.
 

Uppläsare: Angela Kovács 

Det här är en serie som jag verkligen gillar. Boken börjar otroligt spännande med festivalstämning som plötsligt avbryts av skottlossning. Karen som är höggravid gör sitt bästa att undkomma och skydda sitt barn. Men alla har inte samma tur. Hon har egentligen redan gått på ledighet inför födseln men känner att hon inte kan låta bli att börja jobba igen. Bara lite till. 

Boken har som vanligt en blandning av traditionellt polisarbete men handlar också om hennes nära och kära och sånt som finns runt dem. Relationen till Leo och där de kommer närmare varandra, väninnan som lever i skräck för sitt ex, en annan som verkar hitta en ny lite oväntad kärlek och så vidare. 

Jag tycker att det finns en del likheter med Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway där båda huvudkaraktärerna har intressanta människor runt sig där majoriteten är hyfsat vanliga men ändå tydliga personligheter. Dessutom finns ovanan hos båda författarna att utsätta sina huvudkaraktärer för fara i slutet. Oftast för att de inte kan låta bli att utmana ödet. Men inte alltid. I den här boken blev det för spännande för mig att lyssna på så jag läste nog minst en tredjedel som e-bok. 

Som alltid ger den här serien mersmak och lyckligtvis kommer nästa del nu i februari!

Betyget blir 4 av 5 i kategorin deckare.

Skärseld av Tina Frennstedt

Tredje boken i serien Cold Case!

Handling: En mordbrännare sätter skräck i de boende på Österlen. På offrens utbrända hus hittar polisen siffror som man tror förövaren målat dit, och en överlevande kvinnas berättelse ger kriminalinspektör Tess Hjalmarsson en flashback till ett fall hon misslyckats med i början av sin karriär. Tillsammans med kollegan Marie Erling och profileraren Carsten Morris jagar Tess en gärningsman besatt av hämndbegär. Snart hotas även Tess egen trygghet tillsammans med den nya kärleken i huset på Österlen. Det förflutna har kommit ikapp henne och hon själv verkar stå på mordbrännarens lista. 

Uppläsare: Mirja Turestedt

Det blev ett trevligt återseende av kriminalinspektör Tess Hjalmarsson i den tredje boken. Det känns som att hon har landat rätt bra i livet även om det finns den del oro runt om.

Den här gången blir det fokus på en mordbrännare som härjar. Ett brott som jag tycker är oerhört obehagligt. Visserligen är väl alla brott det men just eld känns så oerhört farligt. Tess är också extra synlig just nu eftersom hon är med i ett tv-program och där hon uttalar sig om brott. Det gör att hon får lite extra uppmärksamhet på lite olika sätt. Här slits hon också mellan sina cold case och saker som sker i nutid.

Vid Tess sida finns Marie som är väldigt rak och uppfriskande men som jag troligtvis skulle ha svårt för om jag verkligen behövde umgås med henne. Jag gillar visserligen när man är rak men det finns gränser. Sen finns profileraren Carsten Morris där i bakgrunden och honom ser jag gärna mer av. 

Boken är spännande och vissa saker är väldigt förutsägbara och några är lite överraskande. Sen finns det även inslag där Tess och hennes partner (inte Marie) känns väldigt naiva trots att de är poliser. Men det är ju inget ovanligt i deckare. 

Som helhet är det här en väldigt trevlig serie som jag definitivt kommer att fortsätta med.

Betyg 4 av 5.

Det enda jag vill är att leva av Birgitta Bergin

Det är aldrig för sent!

Handling: "Mitt namn är Linnea Ingrid Wilhelmina, och det enda jag vill är att leva." När Nike hör den gamla damens röst på radion väcks något inom henne. Nike själv lever ett inrutat och snävt liv med sin man Elvis, utan barn och utan vänkrets. Men hon kan åtminstone gå ut, medan denna Linnea sitter helt isolerad i sin lägenhet på grund av coronapandemin. Nikes hjärta värker för kvinnan med den varma rösten.

Nike tar mod till sig och letar upp Linnea, och ringer och erbjuder sig att gå promenader med henne. Det blir upptakten till en vänskap och en frigörelseresa för den blyga ensamvargen Nike, som alltid levt under sin mans regler och inte vågat ta för sig eller stå upp för sig själv. När hon sedan börjar på en kurs i akvarellmålning öppnar det dörrar i livet som Nike aldrig hade kunnat föreställa sig: till skapande, till oväntad självkänsla - och oväntad kärlek.

Den här boken är väldigt aktuell på flera sätt. Men mest genom att den utspelar sig under pandemin och handlingen visar verkligen känslan från förra året. 

Nike och hennes sambo har båda drabbats jobbmässigt av pandemin och det har verkligen inte varit bra för deras relation. Nike mår allt sämre och när hon en dag hör en ensam gammal kvinna prata på radion om det hon förlorat på grund av pandemin väcks något i henne. En lust att finnas där för någon annan än bara henne själv och hennes man. För hennes man är inte särskilt närvarande längre. 

I samma veva bejakar hon även en gammal lust att komma igång med att måla igen och går en kurs. Trots att hennes man visar sitt missnöje. Hennes framväxande vänskap med den gamla kvinnan Linnea och även kursen och dess deltagare får henne att börja förändras. Men det är inte lätt när hon levt så länge i samma gamla spår och hennes man tydligt visar vad han tycker om det. 

Det är mycket jag gillar med den här boken. Men det var också mycket som var jobbigt att läsa. Dels handlar det om hur Nike för husfridens skull gjort som hennes man velat i det mesta. Trots alla hon förlorat runt sig som inte klarat av hans behandling av henne. Jag tycker att den dialogen görs på ett bra sätt. 

Jag gillar också hur Birgitta Bergin får till liknande situationer på ett bra sätt. En som handlar om Linneas son kontra Nikes bror. Att det finns likheter där i deras ageranden gentemot deras släktingar. Och att det är lätt att döma andra utan att se att det finns likheter i ens eget beteende.

Det som för min del är jobbigt att läsa om är dels hur Nike zoomar ut mycket i början och verkar rätt bortkopplad för att sen bli väldigt känslosam. Jag som är rätt introvert och ofta håller känslorna inom mig tycker att det är jobbigt när känslorna svajar som det gör för Nike. Inte för att det inte är trovärdigt utan för att jag har svårt att hantera känslostormarna. Troligtvis för att jag lever mig in scenerna lite för mycket. 

Jag tycker om att läsa böcker som handlar om hur personer utvecklas under en period. Några saker blev rätt förutsägbara i boken men det hör lite till i den här genren. Ett del kändes lite jobbigt moraliskt och mina känslor kring det. Någon del av handlingen blev kanske lite mer extraordinär än jag förväntat mig. Men som helhet var det en bra bok. 

Slutbetyget blir 4 av 5!

Den barmhärtige samariten av Cilla & Rolf Börjlind

Den sjunde delen om Rönning och Stilton!

Handling: Den som säger sig vilja hjälpa människorna behöver inte vilja världen väl.

Olivia Rönning är försvunnen. Snart förstår Lisa Hedqvist, hennes kollega vid Nationella operativa avdelningen, att hon måste ha förts bort mot sin vilja.

När Tom Stilton hör vad som hänt bestämmer han sig för att lämna sin självvalda coronakarantän ute i skärgården.

Tillsammans följer Lisa och Tom spåren till en enslig stuga. Men när de kommer dit står den redan i full brand, och senare hittas en förkolnad kvinnokropp i husresterna. Är det Olivia?

Mette Olsäter, deras pensionerade chef, har utsetts till samordnare för säkerheten runt leveranserna av covidvaccin. Det finns uppenbarligen någon som är beredd att göra vad som helst för att sabotera transporterna.

Den här boken passar utmärkt när läsningen går trögt. Eftersom jag känner karaktärerna väl så går det väldigt snabbt att komma in i boken. 

Underhållningsvärdet är som vanligt stort medan trovärdigheten kring polisarbetet återigen är nära noll. Men jag vet ju vad jag får när jag väljer att läsa boken (och ibland lyssna). Att en viss polis får jobba med ett mord där polisen verkade vara den enda närvarande på platsen vid mordet och dessutom hade anledning att vilja sätta offret ur spel. Jag kan tänka mig vad en försvarsadvokat skulle göra med den vetenskapen och bevisen från platsen som presenterades. Men nu är det fiktion och vi är inte med på eventuella rättegångar.

Boken är väldigt nutida där Covid-19 pågår för fullt och vaccinet är på gång att rullas ut. Så det är en välbekant värld. Den blir ännu mer obehaglig när den handlar om sabotage av vaccin och jag är glad att jag tagit mina två första(?) sprutor. 

Om man läser den här boken lär man ha läst de tidigare och vet ungefär vad man får. Det är en hel del spänning och även sköna återseenden av varierande karaktärer som t.ex Minken, Stilton, Mette och Mårten. Och en del oro för en viss persons hälsa. Tyvärr såg vi lite för lite av Abbas även om han fick vara med på ett hörn.

Trots det mindre trovärdiga i boken kring vad poliser får jobba med och vilka de bör ha kontakt med - eller ej så ger jag boken en fyra. Mycket för att den gav läsflyt under en trög period.

Odjur av Donna Leon

Den tjugoförsta boken i serien om kommissarie Brunetti!

Handling: En svårlöst mordgåta leder kommissarie Brunetti bort från välkända Venedig, till dunkla och farliga omgivningar. En illa åtgången kropp hittas flytande i en av Venedigs kanaler. Allt tyder på att mannen mördats men ingen vet vem han är. Ansiktet är vanställt, id-handlingar saknas och ingen i trakten har rapporterats försvunnen. Trots det har Brunetti en vag känsla av att mannen är bekant. Obduktionen visar att mordoffret led av en ovanlig sjukdom och utredningen för polisen till ett slakthus på fastlandet. Brunetti finner sig i en ljusskygg värld präglad av utpressning och korruption, och den är allt annat än ofarlig att beträda.

Det här blev lite som en mellanbok för mig. Läsningen har gått trögt under en förkylning så det kändes tryggt med en pågående serie. Men jag fastnade aldrig i den.

Det var väldigt tydligt vilket tema boken skulle ha eftersom det var diskussioner delvis kring det ämnet redan innan de börjat utforska sitt mordfall. Visst kan det ske i verkligheten men här kändes det lite upplagt. 

Med åren stör jag mig också lite mer på att det bara är hans fru som kan laga någon mat. Det är så väldigt traditionellt där men samtidigt gissar jag att det kanske är mer så i Italien. Men hans fru jobbar ju trots allt också. Däremot gillar jag att få lite matdetaljer från deras vardagsliv. 

Annars är det som alltid trevligt att se hur de löser fallen genom att fråga ut folk och genom att få lite extra information via signorina Elettra som har vänner som kan komma åt information överallt. Miljön och informationen om maten gör ju också mycket för känslan där kanalerna alltid känns lite exotiska. 

Betyget blir en svag trea den här gången. 

100 år med Lenni och Margot av Marianne Cronin

En väldigt fin historia!

Handling: Livet är kort. Ingen vet det bättre än 17-åriga Lenni som bor på en terminalvårdsavdelning på Glasgows sjukhus. När hon går med i en konstterapigrupp träffar hon Margot, en rebellisk åttiotreåring från avdelningen bredvid.

I väntan på det oundvikliga bestämmer de sig för ett gemensamt projekt: tillsammans ska de måla etthundra tavlor, en för varje år som de levt. Genom att gestalta och dela med sig av sina livsberättelser kommer de allt närmare varandra och Lenni inser vilken gåva livet kan vara även när det håller på att tas ifrån oss. 

Lenni lider av cancer och vårdas på Majavdelningen som är en avdelning för de som inte förväntas lämna sjukhuset levande. När vi träffar henne verkar hon väldigt ensam och vi vet inte varför ingen besöker henne. Av en slump lär hon känna Margot som hon lyckas hjälpa i en knivig situation och de ser båda något i varandra trots den stora åldersskillnaden. I ett konstrum bestämmer de sig för att måla hundra tavlor som ska representera alla år de levt tillsammans. Och genom tavlorna får vi händelser i deras liv återberättade. Där emellan pågår livet på sjukhuset för dem, med fokus på Lenni. 

Till en början är jag inte helt imponerad. Mycket för att Lennis sjukdom får ta så lite plats. Det känns nästan som att vi får lära känna en rätt frisk tonåring vilket gör att jag har svårt att se henne som en riktig person. Men hennes interaktioner med andra och när även Margots återblickar i livet kommer lyfter ändå boken. Jag gillar att läsa om hennes pratstunder med sjukhusprästen och där hon ställer inte helt lätta frågor. Till och med samtal om silverfiskar blir intressanta vilket roade mig.

Mot slutet har vi lärt känna både Lenni och Margot rätt väl genom deras återblickar men också när de samtalar med andra. För oss svenskar blir det lite speciellt också eftersom Lenni är svensk men flyttade med sin familj till Storbritannien. 

Boken är lite ojämn men slutar på betyget 4.

Er tredje man av Denise Rudberg

Tredje delen i serien om Kontrahenterna!

Handling: Elisabeth, Signe och Iris påverkas alla av krigets nya spelplan. Det är sommaren 1941 och den svenska neutraliteten sätts i gungning när en tysk konvoj sänks utanför Ölands kust.

Genom ett annorlunda äktenskap hoppas Elisabeth vinna självständighet. Dock sätts friheten på prov efter att hon handplockas till en delikat befattning med den egna integriteten som insats. Signe utvecklar sin relation med professor Nils Svartström samtidigt som hon lägger stort fokus på sin möjlighet till utbildning. För Iris är krigets ytterligheter en realitet och spänningarna mellan hennes personliga kopplingar till både nazister och judar gör hennes tillvaro osäker.

På Karlaplan 4 pågår arbetet för fullt och klisterprinsessorna tampas med både kodknäckning och privata angelägenheter i takt med att kriget kryper allt närmare Sveriges gränser.

Jag insåg att jag kände en viss mättnad när jag läste de tre första direkt efter varandra. Plus att det var i samband med att jobbet började efter semestern. Så det tog lite längre tid att läsa den här.

Det är en hög mysfaktor även i den här boken. Det känns som att jag kommer allt närmare de tre kvinnorna. Och jag känner fortfarande mest med Signe som är minst världsvan. Elisabeth har jag svårt att känna igen mig i alls om jag ska vara ärlig. Mycket för att det är så mycket middagar och fester. Däremot känner jag med henne, i synnerhet i den här boken. Och den lämnar en del frågetecken gällande henne. 

Iris fick vara med lite mer här och jobbet blev en lite extra spänning här när hon fick ett extra uppdrag med några av de andra kvinnorna. 

Det är som sagt en trevlig serie och den väver in en hel del händelser som skedde under krigsåren. Jag ser fram emot att fortsätta att läsa serien.

Betyg: 4-

En andra allians av Denise Rudberg

Den andra delen i serien om Kontrahenterna!

Vi får i andra boken fortsätta att följa Iris, Elisabeth och Signe där de gör sitt bästa med att knäcka tyskarnas koder. Året har nu hunnit bli 1941 och de jobbar alla hårt. Men Signes hälsa är inte bra men hon gör vad hon kan för att dölja det för de andra. Elisabeth fortsätter att följa med sin bästa vän Dinty på olika exklusiva fester som inte verkar påverkas av ransoneringen. Även på dessa dyker det upp tyskar bland svenskarna och det är svårt att veta ibland vilka som håller på tyskarna och vilka som inte gör det. Iris jobbar allt närmare Arvid Bremer i hans arbete. Dessutom är det under den här perioden som tyskarna går in i Ryssland under kodnamnet Operation Barbarossa. 

Jag tog mig an den här boken direkt när jag läst ut den första i serien. Förra boken ägde jag men den här läste jag som e-bok eftersom jag inte kunde vänta. Stämningen i den här boken är lite mörkare av naturliga skäl. Delvis på grund av tyskarna och deras påhejare. Men också för att livet blir lite svårare för Signe bland annat.

Jag njuter och sträckläser den här serien och har redan påbörjat tredje delen. Av någon anledning hade jag trott att det bara var tre delar. Men när jag läser på så inser jag att det beräknas komma ut ett antal till så efter tredje boken får jag göra med som så många andra härliga serier - vänta till varje nyutgivning.

Betyg 4 av 5.

En sång för alla dom av Mike Gayle

En fin bok om att inte ge upp!

Handling: Varje vecka pratar änkemannen Hubert Bird med sin dotter som är bosatt i Australien. Han berättar detaljerat om sin händelserika pension, med dagarna fyllda av goda vänner och upplyftande aktiviteter.

Men Hubert Bird ljuger.

Sanningen är att dagarna går utan att han träffar en enda själ. Det är enklare så. Men när dottern oväntat bestämmer sig för att komma hem till London på besök ställs hans tillvaro på ända. Nu står Hubert inför en till synes omöjlig uppgift: att få sitt verkliga liv att likna sitt uppdiktade liv innan sanningen kommer fram.

Längs vägen snubblar Hubert över en andra chans till kärlek, återupptar en sedan länge förlorad vänskap och anmäler sig till ett hektiskt aktivitetschema i PRO-föreningen, något som borde sätta en punkt för ensamheten en gång för alla.

För ett och ett halvt år sen lyssnade jag på Mike Gayles förra bok En halv värld bort som verkligen berörde mig. Enligt vad jag kan se har den här fått rätt bra omdömen så jag var nyfiken på att ta mig an den och läste den som e-bok. 

Precis som så många andra böcker växlar den här boken mellan nutid och dåtid. Dåtid börjar med att Hubert Bird flyttar till England från Jamaica. Han behandlas inte väl som svart men lyckas ändå hitta kärleken. De gifter sig och får barn. Mike Gayles föräldrar kom från Jamaica och jag gissar att han fått inspiration från dem gällande Huberts tid i England och kanske även delen om Jamaica.

Många år senare är Hubert ensam. Han talar med sin dotter varje vecka och ljuger om vänner han inte har. Han har dessutom tappat de han en gång hade. Men så knackar hans granne på med sin dotter och sakta men säkert tar hon sig in i hans hjärta och tillsammans börjar de leta sig ur ensamheten. 

Som i de flesta böcker blir det inte en enkel och rak resa. Mike Gayle drar sig än en gång inte för att skriva om lite tyngre ämnen som visar att livet verkligen inte vare sig är lätt eller rättvist. Däremot blev jag inte lika berörd av den här som hans förra. Trots att den här på många sätt är berörande. Boken är välskriven och jag hade svårt att släppa den eftersom jag hela tiden ville veta hur det skulle gå. 

Nu läste jag den här som e-bok. Eftersom jag läser hyfsat snabbt brukar jag inte se stavfel m.m. medan min sambo ser allt sånt. Men här lyckades jag se både stavfel och en särskrivning vilket förvånade mig. Undrar om det blev tydligare när det var en e-bok jag läste?

Oavsett så är boken en mycket bra feelgood trots sorgerna som finns där.

Betyg 4 av 5!