En prisbelönt mexikansk författare skriver här om en liten by och en död flicka.Handling: En dag hittar Remigio en flicka i sin brunn. Hon är ung, söt och död. Remigio berättar om sitt fynd för sin pappa Lucio, Icamoles bibliotekarie. Lucio ägnar dagarna åt att läsa nyinkomna böcker för att bestämma vilka som förtjänar sin plats i hyllorna och vilka som ska slängas till kackerlackorna. Polisen inleder efterforskningar och får oväntad hjälp av Lucio. Lösningen tycks finnas i bibliotekets böcker.
Den här är en bok som jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om. En sak som förstörde lite är att jag utifrån baksidestexten byggde upp en bild som sen inte motsvarades av handlingen. Texten är inte helt lätt att läsa utan jag märkte att jag fick ta det aningen lugnare för att hänga med i beskrivningarna och jag är inte helt säker på att jag förstod allt rätt. Det är också lätt att tro att det är en deckare men det är det inte.
Men jag märker att när jag tänker tillbaka på boken så har David Toscana verkligen målat upp miljön så jag riktigt kan känna hettan, vattenbristen, svettlukten hos människor som inte kunnat tvätta sig, den solmogna avokadon osv. Lite på samma sätt som Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson där jag trots att det gått ett antal månader snabbt kan känna av miljön och de lite udda karaktärerna när jag ser tillbaka på den.
Så vill man ha en lättläst och lättförståelig bok ska man inte ta den här. Vill man däremot känna hettan i Mexiko och få träffa på lite original i en dammig fiktiv by så kan den här vara något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar