Handling: En eftermiddag i april, alldeles efter lunch, meddelade min man att han tänkte lämna mig.
Den som berättar är Olga, 38 år gammal och tvåbarnsmor. Chockad och övergiven står hon kvar i ruinerna av den familj hon och maken Mario byggt upp tillsammans. Olga har i tjugoårsåldern givit upp en spirande författarkarriär för att vara hemma med barnen och detta är alltså tacken! Nu hamnar hon i en djup personlig kris men klarar inte av att släppa taget om Mario utan blir alltmer handlingsförlamad och fixerad vid honom och hans nya kvinna.
Den här boken fick sambon och jag när vi var med på Vi Läsers Litteraturbåt. Vi fick till och med varsin eftersom den låg i goodiebagen som delades ut.
Det här var inte en bok som lockade mig så mycket, men när jag skulle åka till Stockholm och ville ha en lätt bok i väskan slank den med. Boken har knappt 200 sidor så ur det perspektivet är den väldigt lättläst.
Huvudpersonen är Olga som i början av boken blir övergiven av sin man. Hon har varit hemmafru och tagit hand om barnen och skött allt så mannen har kunnat göra karriär. När hon plötsligt blir lämnad utan förvarning börjar hon gå sönder. I stora drag handlar boken om deras separation och hur det till slut vänder. Vi får inblickar i deras tidigare liv men också lite vad som händer runt omkring. Det är här jag blir kluven när jag ska ge ett betyg. Å ena sidan blir jag berörd av boken (dock obehagligt berörd) och men jag tycker inte om det jag läser.
Jag är en väldigt logisk och analytisk person och är inte den som får känslosamma utbrott. Därför har jag så svårt att relatera till Olga. I synnerhet när hennes barn kommer i kläm. Men samtidigt vet jag ju att en som sjunker djupt ner i mörkret inte klarar av att ta hand om vare sig själv eller andra. Och egentligen kan nog de flesta drabbas av det om livet är tillräckligt tufft.
Tyvärr innehåller den här boken ett av elementen jag har svårast för när jag läser och det är när någon inte vet vad den gör och är mer eller mindre borta. Under en av dagarna när hon på något sätt måste ha kontroll får dottern sticka henne med en papperskniv när hon förlorar sitt fokus (vilket händer ofta). Det här är tyvärr inte min typ av bok. Men eftersom jag fick den så ville jag ändå ge den en chans plus att den är rätt tunn och därför också rätt snabbläst.
Även om jag har svårt för att följa Olgas osammanhängande värld så tycker jag ändå om miljöbeskrivningarna och känslan när Olga rör sig ute. Hon måste ju ut och rasta hunden bland annat.
"Hunden strävade gatan fram, besvärad av att jag bromsade honom med hjälp av halsbandet. Jag gick förbi det gröna ubåtsskrovet som Gianni tyckte så mycket om, vidare ner i gångtunneln full av oanständigt klotter och upp mot pinjedungen. Vid den tiden på dagen satt mödrarna - täta grupper av snattrande mödrar - i skuggan av träden, omringade av barnvagnarna likt rastande nybyggare i en westerfilm, eller också höll de ögonen på småbarnen som spelade kula och väsnades en bit bort."
Min slutbetyg blir en trea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar