söndag 12 maj 2019

Det här kommer göra ont av Adam Kay

Om en läkares vardag i England.

Handling: På nätterna får man som AT-läkare ansvaret för samtliga patienter på sjukhuset. Man styr skutan på egen hand. En skuta som är helt enorm, och står i lågor, och som man inte fått några egentliga instruktioner om hur man seglar.

När Adam Kay som nybakad läkare tillträder sin AT-tjänst i London börjar ett minst sagt utmanade yrkesliv. 97-timmarsveckor, beslut på liv och död, en ständig ström av kroppsvätskor och sämre betalt än parkeringsmätaren utanför sjukhuset. Det här kommer att göra ont består av hans dagboksanteckningar hisnande bakom-kulisserna-vittnesmål som får läsare att ömsom skratta, ömsom gråta. Här finns hysteriskt roliga reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.

Boken är också ett nödrop inifrån ett krisande sjukvårdssystem, och en gripande skildring av ett läkarliv som en dag blir för mycket.


Den här boken marknadsförs som en rolig bok. Till och med en hysteriskt rolig bok! Men det blir fel för mig del. Jag lider mest med både honom och patienterna över hur vardagen faktiskt ser ut. Men  tolka mig rätt. Även jag inte skrattar hela tiden är det en väldigt viktig bok.

Människors humor är väldigt olika. Jag är nog mer svårflörtad än de flesta eftersom mycket humor går ut på att göra sig roliga över andra. Eller se när det gör ont på andra. Jag tänker till exempel på program där folk ramlar på sätt som väldigt tydligt visar att det måste göra sjukt ont. Men mer harmlösa saker får mig att le i boken och vid ett tillfälle skrattade jag faktiskt högt när jag målar upp en scen framför mig. Boken har fått betydligt högre betyg på Goodreads (över fyra) än på Boktipset (knappt 3) när jag kollar idag. Kanske beror det på att gynekologi är mer tabu i andra länder och bringar mer nervösa skratt? Eller för att Adam Kay är ett mer känt namn där. Jag vet inte.

Vi läsare får följa Adam Kays vardag under åren 2004 till 2010 där han 2004 börjar som AT-läkare och slutar 2010 som biträdande överläkare. Många av dagboksanteckningarna får mig mer att äcklas än att skratta (jag är glad att jag slipper känna odörerna som ibland beskrivs). Jag undrar hur lång listan skulle bli över saker som de får plocka ut från folks underliv (alla hålen, även en mans urinrör)? Här ler jag nog mer förundrat.

Det boken visar mig istället får mig mer rädd för hur sjukvården ser ut där. Och det finns en hel del likheter med Christians Unges bok Har jag en dålig dag kanske någon dör där han delvis beskriver sin vardag som ny läkare och visar hur tufft det var. Men där handlade det inte om gynekologi så det blev inte samma humor.

Boken är både lättläst, roande och skrämmande. Så har man minsta intresse att få lite mer inblick i sjukvården med en viss touch av humor är den definitivt läsvärd.

Mitt betyg blir 3+ av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar