tisdag 11 oktober 2022

Hus av glas av Louise Penny

Den trettonde delen i serien om Kommissarie Gamache!

Handling: När en mystisk figur dyker upp i Three Pines en kylig novemberdag blir Armand Gamache och samhällets övriga invånare först nyfikna, därefter ängsliga. Genom regn och rusk står den där, orörlig, och stirrar rakt framför sig.
Från det ögonblick gestalten kastar sin skugga över samhället misstänker Gamache - nu överintendent på mordroteln i Québec - mörka avsikter. Ändå gör han inget. För vad kan han göra? Han kan bara betrakta och vänta, och hoppas att hans växande rädsla inte ska besannas. Men så försvinner besökaren över en natt, ett lik upptäcks, och Gamache måste ta sig an fallet.
När rättegången inleds ett antal månader senare är det en het julidag i Montréal, och Gamache brottas fortfarande med den kedja av händelser som satts i rörelse den där bistra dagen i november. Inte bara den åtalade måste nu stå till svars - även Gamaches samvete väntar på sin dom.

Än en gång får vi återse invånarna i Three Pines. Och det är som alltid härligt, i synnerhet min favorit Ruth och hennes anka. Men samtidigt hör den här boken till de i den mörkare halvan. 

Upplägget den här gången är att vi växlar mellan en rättegång under heta dagar i juli kring något som hände i början av november året före med start runt Halloween. En svartklädd gestalt dyker upp i Three Pines och ställer sig fullt synlig och står sen och stirrar. Men ingen ser vem som döljer sig under kläderna. Och efter några dagar är gestalten borta och i stället hittas ett lik. 

Rättegången kring fallet hålls under sommaren och boken växlar mellan att handla om det som utspelar sig i november kontra det som händer under rättegångsdagarna. Samtidigt jobbar Gamache i sin nya roll med en väldigt strategisk plan som är oerhört riskfylld och som tvingar honom att göra omöjliga val.

Den här gången är det inte heller särskilt klart för oss läsare vad som faktiskt händer och vem som sitter på de anklagades bänk förrän mot slutet. Så det känns väldigt tydligt att Louise Penny verkligen varierar böckerna på olika sätt och även i hur pass mörka de är.

Betyg 4 av 5.

2 kommentarer:

  1. Det blir ju lite jobbigt för mig att bestämma när jag ska läsa den här boken ... Jag tror ändå på juli.

    Jag tycker Louise Penny verkligen lyckas med att variera sina böcker. Ingen är den andra lik. Förmodligen är det därför som böckerna fortfarande är så bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår det. Juli känns rätt så länge du inte får ett extremt sug efter den i november :-).

      Jag håller helt med dig där ang. upplägget. Det varierar stort så man vet aldrig vad man får.

      Radera