Handling: I kollektivtrafiken pratar man inte med varandra. Det är nästintill en
regel. Men vad händer när ett gäng främlingar bestämmer sig för att
bryta mot den?
Varje morgon åker den excentriska
tidningskrönikören Iona Grey tunnelbanan tio stationer, från Hampton
Court till Waterloo Station. I hemlighet betraktar hon alla de
karaktärer som reser samma rutt: Den söta bokmalen. Den ensamma
tonåringen. Sjuksköterskan. Den till synes framgångsrika mansgrisen som
alltid sitter för brett isär med benen.
Men en morgon sätter en
av resenärerna en vindruva i halsen. Detta skapar en kedjereaktion som
gör att de annars så tysta resenärerna måste börja prata med varandra.
Och plötsligt börjar vänskaper att blomma...
Uppläsare: Kerstin Andersson
De flesta av oss har någon gång i livet pendlat med tåg regelbundet och eftersom de flesta av oss är vanemänniskor väljer vi ofta samma vagn. Och så är det i det här fallet.
En morgon sätter en man en vindruva i halsen och det är första steget till en väldigt speciell vänskap. När jag läste vad boken skulle handla om såg jag för mig att de genast skulle bli vänner. Men riktigt så var det inte. Däremot hade själva processen börjat.
I boken får vi ta del av sex människors liv eller problem. Vissa är lite mer uppenbara från början medan vissa kommer allteftersom. Vi får även följa de flesta lite närmare i deras liv utanför tåget. Åldersskillnaden är dessutom stor mellan flera av dem. Vissa problem läggs upp på ett sätt så jag blir inte det minsta förvånad över att de sen dyker upp. Så boken är på så sätt som många liknande böcker rätt förutsägbar.
Det som jag verkligen gillar med boken är att den har ett antal olika tunga problem där vissa griper tag i mitt hjärta. Men samtidigt så uppstår ett antal komiska situationer som får mig att skratta till högt några gånger. Och tåget blir den naturliga samlingspunkten för dem. Det här är också en bok som jag känner att jag egentligen inte vill ska ta slut.
Betyget blir en mycket stark fyra i genren feelgood.
Den här blev jag väldigt nyfiken på när jag såg den första gången. Det låter som att jag borde läsa den 🙂
SvaraRaderaJa, jag tror att du kommer att gilla den och jag blev väldigt nöjd. Sen är det alltid läskigt när man höjer någons förväntningar eftersom det fortfarande är en feelgood där vissa saker går väldigt bra och vissa saker är rätt övertydliga. Men i feelgood-klassen så tycker jag att den är väldigt läsvärd.
Radera