Handling: En sensommarkväll 1983 försvinner en femårig pojke från en ensligt belägen gård på den skånska slätten. Det enda spåret efter honom är en sko i de höga majsfälten.
Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt. Men den valhänta brottsutredning som följer läggs till slut ner, och sorgen och ovissheten får pojkens familj att långsamt falla sönder.
Tjugo år senare leder hans storasyster Veronica ett gruppterapisamtal i Stockholm. Plötsligt ansluter en ung man, och inför gruppen berättar han om sin barndom, om oförklarliga minnen av en pojkes försvinnande.
Hans berättelse är skrämmande välbekant och skakar om Veronica. Motvilligt tvingas hon riskera den bräckliga tillvaro hon byggt upp. Hon måste återvända till Skåne och sin trasiga familj för att söka svaret på frågan som ingen längre vill ställa. Vad hände egentligen den där sommaren för så längesedan? Sommaren som aldrig tog slut.
Uppläsare: Mirja Turestedt
Jag har tidigare läst hans första serie - Geim, Buzz och Bubble som hade ett rappt tempo. Korta meningar och korta stycken. Den här boken är något helt annat. Jag hade nog inte kunnat gissa att det var samma författare om jag inte redan vetat om det.
Slutet på sommaren är spännande och jag tycker att Anders de la Motte har lyckats med att bygga upp en obehaglig stämning och en familj som inte alls mår bra. Det är tydligt att de inte hittat tillbaka till varandra efter den sommaren. Så länge Veronicas lillebror Billy saknas så kan de inte få ett avslut.
Boken hoppar mellan nutid och sommaren 1983 och vi får följa hur utredningen löper på när Billy försvann. I nutid följer vi Veronica som tillslut försöker förstå vad som egentligen hände.
Jag tycker att slutet blir bra. Det lyfter hela boken för mig. Det som varit negativt för mig är att jag inte tycker särskilt mycket om någon av karaktärerna förrän möjligtvis framåt slutet. Så jag har inte brytt mig särskilt mycket hur det ska gå för någon av dem. De mår alla för dåligt och det är svårt att se vilka de verkligen är innerst inne. Men slutbetyget för mig blir ett 3+.
Hu, låter ruggig. Jag har inte läst hans tidigare böcker men mina tonårsbarn har gjort det och de gillade dem.
SvaraRaderaJag har ytterst svårt för böcker som är allt för krypande obehagliga (psykologiska thrillers) men den här var helt ok att lyssna på.
RaderaDenna är jag helt säker på ska flytta in i min bokhylla. Allra senast till jul. Kanske tidigare :)
SvaraRaderaHaha, jag är inte förvånad Monika!
RaderaJag råkade visst köpa den nu på bokmässan, efter att ha varit på ett seminarium med honom :)
RaderaKanske inte helt oväntat :). Jag hoppas att du gillar den.
RaderaJa, du vet ju vad jag tyckte om den här boken... Undrar hur trovärdigt det skulle vara att agera som en av personerna gjort, för att dölja en hemlighet? När man ser hur dåligt alla mår av det. Ju mer jag funderar på boken, desto mer kommer jag fram till att familjen av olika skäl mådde dåligt redan från början, och det blev inte bättre av försvinnandet.
SvaraRaderaJo, det låter väldigt rimligt. Men eftersom mycket av det kom fram mot slutet först så var det inte så lätt att förstå under bokens gång.
Radera