Handling: Det är vinternatt och snön faller tät. Janina Duszejkos hus är ett av få bebodda i den lilla byn på den polska landsbygden. Tidigare arbetade Janina som lärare, numera ägnar hon dagarna åt att översätta William Blake, studera astrologi och se om välbärgade Warszawabors sommarställen. Hon betraktas som en ensling, som föredrar rådjurens och vildsvinens sällskap framför människornas.
Den här natten inträffar den första av en rad allt märkligare händelser i Janinas avlägsna hörn av världen. Grannen Storfot hittas död. Snart följer fler offer. Den lokala polisen famlar, och Janina inser att hon måste ta utredningen i egna händer. Bara hon verkar kunna tyda spåren.
För några år sen frågade jag en kollega som växte upp i Polen om han kunde tipsa om någon polsk författare eller bok som var hyfsat modern och inte allt för tung. Han nämnde då Olga Tokarczuk. Tyvärr kom jag mig inte för att läsa något av henne då men kom nu till slut till skott.
Det som förvånar mig är att jag faktiskt gillar den här boken - och Janina. Jag som är en lugn och logisk person brukar ha svårt med karaktärer som är oberäkneliga och där det ibland råder en viss förvirring. Till exempel när personen hamnar i ett tillstånd och där man som läsare inte vet vad som är verkligen eller vad som är hjärnspöken. Eller om personen är drogad eller alkoholpåverkad.
Janina är en äldre kvinna som på många sätt trivs bättre med djur än människor. Men det finns ändå några som kommer henne nära. Till exempel en tidigare elev som tillsammans med henne översätter William Blakes texter och hennes granne Tröger. Hon bor ensligt men tjänar lite pengar på att undervisa i engelska och ta hand om sommargästernas hus under vinterhalvåret. Och hon är en kvinna som verkligen inte behöver mycket.
Men något händer i henne efter att en av hennes grannar hittats död av Tröger. Platsen hon lever på blir allt skrämmande och hon försöker febrilt förstå människorna genom att ställa deras horoskop. Och allt eftersom dör fler personer. Och runt dem ser det ut att vara spår av djur...
Jag tycker om att läsa om Janinas liv och hennes lilla umgänge och händelserna i den lilla byn. Hon blir en blandning av väldig visdom men också en stollig gammal tant som försöker förmedla vad astrologin säger om de olika personerna som hittas mördade.
Olga Tokarczuk har lite olika stilgrepp i boken. Dels får vissa ord mitt i en mening en stor bokstav. En text fick mig extra road och som jag visade sambon:
"Det var svårt att samtala med Tröger. Han var extremt fåordig och eftersom allt prat ändå självdog kunde man lika gärna hålla tyst. Det finns människor, oftast män, som är extremt svårpratade. jag har min egen Teori om varför. Många män i en viss ålder drabbas av testosteronrelaterad autism, med symptom som långsamt atrofiering av den sociala intelligensen och den mellanmänskliga kommunikationsförmågan, varvid även förmågan att klä tankar i ord tycks ta skada. Den Människa som drabbats av en sådan Åkomma blir tystlåten och förefaller försjunken i tankar. Intresset för olika Redskap och maskinverktyg tar överhanden. Ett intresse för Andra världskriget vaknar till liv liksom för biografier skrivna av känt folk, oftast politiker och kriminella. Förmågan till skönlitterär läsning tillbakabildas nästan helt; testosteronrelaterad autism skadar förmåga att leva sig in i andras psyken. Jag tror det är den Åkomman som Tröger lider av."
Trots den här texten så är större delen av boken lättläst. Ibland blir det lite jobbigare när hon går in i sina horoskop. Och det mystiska användandet av stor bokstav vid vissa ord förundrar mig i början men stör inte läsningen. Det känns som att hon vill förstärka orden. Efter ett tag tänker jag inte längre på dem.
Ett tydligt tecken på att jag gillade boken var att jag funderade en del på den och även längtade efter nästa lässtund.
Betyget blir 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar