De osynliga av Stef Penney

En bok jag velat läsa länge!

Handling: Rose Janko är försvunnen. Sju år har gått sedan hon försvann, och ingen säger ett ord.
När Rose och den tuffe Ivo Janko gifte sig, blev hon medlem i en kringresande romsk familj. Många frågade sig: om de två inte var ett alltför omaka par? Ryktet sprids om att Rose födde en son med en ärftlig sjukdom innan hon försvann. Men hennes far Leon har sina tvivel. Han hyr en privatdetektiv, Ray Lovell, för att ta reda på sanningen om Roses öde.
Ray Lovell är en obemärkt privatdetektiv som själv har romsk bakgrund. Han tar sig an fallet, men efter sju långa år verkar alla spår ha kallnat. Rays efterforskningar hindras av dem som borde vara mest ivriga att hjälpa honom familjen Janko. Deras sammanhållning är tät, och det sista de vill är att utomstående ska rota i deras privatliv. Men varför vill de inte hitta Rose?

Den här boken såg jag för många år sen och ville läsa den. Men i min bokhylla bland de olästa stod författarens tidigare bok (I vargars följe) och jag kände att jag ville läsa den först vilket blev gjort förra sommaren. Inte för att de alls hör ihop, det kändes bara rätt att göra så.

I den här boken får vi följa privatdetektiven Ray som får i uppdrag av en man att ta reda på vad som hänt hans dotter som varit försvunnen i sju år. Orsaken till att Ray får uppdraget är att de alla är av romskt ursprung, mer eller mindre.

I vartannat kapitel får vi även följa tonåringen JJ som är en del av sällskapet där kvinnans make Ivo och deras barn ingår. De är alla släkt på olika sätt. Och genom honom kommer vi närmare familjen.

Någon som Stef Penney är bra på är att förmedla stämning och miljö. När jag tänker på både den här och I vargars följe så målas direkt en viss miljö upp - kanske ännu mer i boken I vargars följe och även för stämningen i respektive bok. Jag målar upp själva lägret av husvagnar och även hur en resa till Frankrike görs. Och hur JJ hanterar skolan och utmaningarna han har med sin familj.

Det som drar ner boken lite för mig är att jag inte blir särskilt imponerad av Ray under första halvan av boken. Han har fastnat i gamla hjulspår och har svårt att ta sig samman och gå vidare. Läsningen går generellt segt där. Men plötsligt tar boken fart för mig och jag mer eller mindre sträckläser andra halvan. Och jag är ju verkligen nyfiken på att få veta vad som hände med Rose.

Mitt slutbetyg blir 3.5.