Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

En novellsamling som känns mer som en bok!

Handling: Olive Kitteridge är pensionerad lärare i matematik. Hon har stor respekt med sig och många är rädda för henne. I motsats till sin man, apotekaren Henry, som kommer bra överens med alla människor, har Olive vass tunga och kan vara kantig och kärv i sin uppriktighet. Hon lider av humörsvängningar och kommer ofta på kant med omgivningen. Vid ett tillfälle säger hennes man: "Under alla år som vi har varit gifta tror jag inte att du en endaste gång har bett om ursäkt för något överhuvudtaget." Olive bär på en stor sorg, att relationen till sonen inte har blivit som hon tänkt sig - och vetskapen om att det är hennes eget fel är tärande.

Olive Kitteridge är en novellsamling om invånarna i den amerikanska kuststaden Crosby och där den röda tråden är Olive Kitteridge. I flera av novellerna är hon eller hennes man Henry huvudpersonen. Men i flera av dem finns de bara där som bifigurer med mer eller mindre viktiga roller.

Olive är helt klart en rätt speciell kvinna. Det är tydligt att det finns mycket gott i henne men det framgår också att hon har en hel del brister, i synnerhet när det gäller social kompetens. Inte heller relationen till sonen blir bra.

När jag tänker tillbaka på boken en vecka senare (läste den på en stugsemester) känns boken mer som en roman än en novellsamling. Men det var däremot tydligt att det var en novellsamling medan jag läste den. Delvis för känslan, för när jag väl läser en novellsamling är de oftast lite melankoliska. Det är mer fokus på det som är jobbigt i livet än det som mest inger glädje. I synnerhet som man gör inhopp i olika människors liv. Och ibland blir det frustrerande för jag vill ju veta vad som händer sen med vissa personer. Det är det klassiska att en novell är för kort.

Det finns också en hel del kärlek i boken. Kärlek till varandra och där par stretar på trots motgångar. Eller där kärleken blir fel eftersom det är så svårt att uttrycka den på rätt sätt. Men den finns där och dämpar de jobbigare stunderna.

Boken gick rätt snabbt att läsa (började semestern med den) och trots att jag sällan faller för en novellsamling gillade jag boken. Så det blir betyg 4 av 5.