onsdag 29 juli 2020

På andra sidan Hudson River av Kristan Higgins

Mysig bok som var svår att släppa!

Handling: Att släppa taget om sitt ex har inte varit lätt för klänningsdesignern Jenny Tate. Speciellt inte eftersom hans nya fru vill bli Jennys bästa vän. I längtan efter en nystart bestämmer sig Jenny för att lämna Manhattans skyskrapor för den mysiga lilla staden hon växte upp i. Väl på andra sidan Hudson River öppnar hon en egen bröllopsbutik och lyckas samtidigt intressera sig för Leo, den charmiga grannen som är lika attraktiv som han är irriterande.

I samma stad bor Jennys syster Rachel med sin familj. Enligt Jenny har Rachel alltid haft den perfekta familjen, men när Rachel får reda på något om sin make imploderar idyllen fullständigt.


Jag har tidigare lyssnat på boken Hem till Scupper Island av samma författare som jag gillade och när jag såg den här boken så blev jag genast nyfiken. Och när jag väl börjat lyssna var jag fast.

Nu är den visserligen som många böcker i den här genren rätt förutsägbar. Och huvudpersonerna är tyvärr alldeles för vackra för min smak. Men jag väljer att bortse från den delen för jag tyckte ändå mycket om deras historier. Dels för att boken varvade mellan två systrar med väldigt olika liv. Dels för att det var mer saker som var jobbiga eller sorgliga än sånt som skulle vara roliga. Jag föredrar ju definitivt lite svärta i den här typen av böcker för att uppväga det glättiga. Och humor i feelgood blir lätt mer pinsam är rolig för mig. Det fanns såklart humor/pinsamma stunder även här men jag gick över och läste den som e-bok efter ett tag vilket gjorde att det pinsamma inte blev riktigt lika pinsamt som när en röst berättar det för mig.

Både Jenny och Rachel är väldigt sympatiska personer vilket gör att jag vill att livet ska ordna sig för dem. De lever väldigt olika liv men genom att Jenny flyttar tillbaka till uppväxtorten kan de umgås på ett helt annat sätt nu. Visst kan det vara frustrerande att se hur Jenny fortfarande suktar efter sitt ex som var helt perfekt... förutom att hon inte kunde vara sig själv. Men hur många personer har det inte tagit tid för att komma över ett ex när det är ex:et som valt att lämna?

För sin genre får den här boken en fyra av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar