Handling: Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned ägg för när hon träffar den rätte i framtiden. Nu är det sommar och Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mammas 65-års dag. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Marthe med sambo och bonusdotter. Allt är som uppbyggt för några härliga dagar med familjen om det inte vore för Martas strålande nyhet. "Vuxna människor" är en roman om luggslitna familjeband, avundsjuka och skammen över en oälskad tillvaro.
Vuxna människor är en bok på drygt hundra sidor. Egentligen kunde jag lätt ha läst ut den i ett svep men jag föredrog att dra ut lite på det.
Jag läste en artikel om Marie Aubert och för henne bygger boken på att Ida nyligen fyllt fyrtio år och är barnlös och alla tankar det väcker. Men när jag läser den blir det mer en bok om familjerelationer och hur olikheter ibland triggar igång en dysfunktionell relation. Eller skapar en rätt dysfunktionell person som har svårt att hitta sig själv och istället vill ha det som andra har. Även om alla egentligen är helt vanliga människor.
Jag tycker Marie Aubert har gjort det väldigt snyggt. Vi får lite glimtar från uppväxten vi ser hur deras mamma tvingas ta vissa omöjliga beslut och som sätter stora spår i Ida. Och mönstret ser till viss del ut att fortsätta även när de är vuxna.
När de sen alla samlas på det idylliska somriga landstället för att fira deras mammas födelsedag så blir det så tydligt hur deras relationer fungerar - eller inte fungerar. Men att det samtidigt finns en kärlek mellan dem. Det är väl det som gör det så bra hur det hela tiden pendlar.
Mitt i allt detta finns även Marthes sambo och även mammans sambo som både ser och hamnar mitt uppe i det.
Betyg 4 av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar