söndag 26 januari 2014

bubble av Anders de la Motte

Sista spännande delen...

Handling: Sex månader har gått och HP har fått ett uppdrag, ett sista uppdrag på mer än ett sätt. Under tiden gör Rebecca karriär inom PayTags växande IT-imperium.
Medan Stockholm ännu en gång rustar för prinsessbröllop hamnar syskonen allt mer på kollisionskurs och det blir svårare än någonsin att skilja vän från fiende. Om nu inte fienden är en vän? En nära vän...

Små eller stora har alla typer av bubblor en sak gemensamt. Förr eller senare kommer de allihop att spricka...

Eftersom jag läst de tidigare två böckerna ville jag självklart läsa avslutningen av trilogin. Precis som de tidigare böckerna är tempot mycket högt. Styckesindelningen påminner lite om vissa långtidssåpor där man klipper precis när det blir lite spännande. Styckena är korta men eftersom man bara följer HP och Rebecca så behöver man inte läsa länge innan man får fortsättningen.

Jag hade lite problem att komma in i boken. HP:s situation när boken börjar är kanske inte så jätterolig. Men en bit in så vänder det rejält och jag har svårt att släppa boken.

Jag kan inte säga att jag kommer Rebecca eller HP särskilt nära och det är nog det som gör att jag inte faller totalt för böckerna.

Hela serien väcker många tankar om nätet som används väldigt mycket nu för tiden och snart är omöjligt att klara sig utan. Som författaren skriver i sina eftertexter så samlade Stasi förr i tiden in det som vi idag frivilligt uppger på Facebook, bloggar och mängder av andra ställen. Och lägger man därtill till alla betalningar vi gör, alla surfningar vi gör så kan man kartlägga många personer rätt rejält och hitta svagheter för att utnyttja dem.

En av böckerna går också in på hur tillförlitlig informationen är - eller inte behöver vara. Det får mig att inse att dagens lärare har det betydligt tuffare med alla elevarbeten för hur ska eleverna klara av att förstå vad som är fakta. Detta problem finns såklart överallt och kan utnyttjas av många (till exempel inom ekonomi och politik).

Min stora behållning av denna serie är just IT-delen och farorna som finns i cyberspace. Just den lite annorlunda problematiken gör att den här serien kommer att hänga kvar lite mer än många andra deckarserier.

måndag 20 januari 2014

Hela havet stormar av Arne Dahl

Andra boken om Opcop-gruppen!

Handling: Under några dagar inträffar tre uppseendeväckande dödsfall på olika platser i Europa. Trots att händelserna inte verkar hänga ihop anar Paul Hjelm och hans kolleger i Opcop ett samband. En plastikkirurg som lett ett hemligt EU-projekt hittas död i sitt hem i Belgien - självmord eller mord, det är frågan. En albansk vapenhandlare skjuts under våldsamma former ihjäl på en sportbar i Stockholm, och sedan hittas det knivskurna liket efter en tjeckisk EU-parlamentariker på en fängelseö utanför Toscana. Och det tycks föreligga en påtaglig risk för fler.
Opcop-gruppen, fortfarande stukad efter mordet på två av sina medlemmar, upptar nu jakten på en eller flera mördare. Men inget är så enkelt som det verkar och trådarna pekar åt flera olika håll. På något sätt verkar det ha att göra med en ökänd fängelseö där fångar har dumpats utan mat, med fasaväckande experiment i forskningens namn, och med andra skamfläckar i mänsklighetens moderna historia.
Hela havet stormar är andra, fristående delen i en planerad kvartett.


Som alltid i Arne Dahls böcker är det full action och komplicerade handlingar. Det är inte helt lätt att hänga med, i synnerhet inte när man lyssnar på den och inte kan leta upp gamla stycken så lätt. Men den blir därför heller inte tråkig (bara man lyssnar vid tillfällen då man kan koncentrera sig).

Jag märker att det är en stor fördel att läsa böcker i ordning eftersom några händelser här har kopplingar till Viskleken (första boken i serien om Opcop). Sen föredrar jag fortfarande böckerna om A-gruppen eftersom de här reser över stora delar av världen, i synnerhet i den här. Även om fokus ligger på Europa så händer det mycket som rör bland annat USA också och handlingen blir rätt spretig. Jag har heller inte lärt mig alla karaktärer än. Jag kan deras namn men jag har svårt att komma ihåg vem som är vem tyvärr (bakgrund etc). Det beror nog delvis på att jag lyssnar på böckerna och jag har lättare att memorera saker när jag läser en text istället för att lyssna. Sen är det inte något större fokus på medlemmarna i den nya gruppen heller på samma sätt som när man fick lära känna de som ingick i A-gruppen. Det är inte särskilt stort fokus på dem heller nu med tanke på att det finns barn som fortfarande bor hemma och jag undrar hur de får ihop pusslet - eller överhuvud taget kan träffas - jag tänker här främst på Sara och Jorge.

Det här är en typisk skillnad på när en man eller när en kvinna skriver deckare. I de flesta böcker av kvinnliga författare går en del av boken åt till hur familjerna får ihop det rent praktiskt och även hur familjelivet löper. De flesta manliga deckarförfattare begränsar sig till själva fallen och berör det privata ytterst lite (det finns såklart undantag åt båda hållen).

Själva brotten i Hela havet stormar är inga små isolerade brott heller utan stora saker med stor världspåverkan. I alla fall i delar av handlingen och det finns eventuellt en koppling till ett stort dåd som hänt i verkligheten vilket ger en lätt konspiratorisk känsla som jag inte uppskattar helt.

Men jag trivs ändå med människorna och spänningen och kommer att återkomma vid tillfälle till nästa bok i serien.

måndag 13 januari 2014

Flickan med glasfötter av Ali Shaw

En bok som jag hade för höga förväntningar på.

Handling: Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Haudas Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöljda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas ... Det började i fötterna och förändringen sprider sig obönhörligt uppåt. Nu återvänder hon till St. Haudas Land, där hon tror att orsaken till förglasningen finns, i den fåfänga förhoppningen att hitta den enda människa som kanske skulle kunna hjälpa henne ...

Midas Crook är en ung enstöring som har bott på dessa öar i hela sitt liv. När han träffar Ida är det någonting hos hennes sorgsna, trotsiga sinne som tränger igenom de försvarsmurar han byggt kring sina känslor. Samtidigt som Midas hjälper Ida att förlika sig med det som drabbat henne löser hon långsamt upp hans inre knutar och de båda ungdomarna förälskar sig i varandra ...

De är i skriande behov av tid och tiden rinner bort så snabbt. Kommer de att kunna stoppa glaset från att sprida sig? Flickan med glasfötter är en bländande fantasirik och fängslande debutroman, en berättelse om kärlek att bevara i minnet. 


Jag köpte den här eftersom jag såg ett mycket positivt blogginlägg, Boktipset estimerade 5.0 i betyg för mig och att den reades ut. Sen tycker jag ju också att framsidan är mycket vacker!

Men nu så här efteråt undrade jag vad jag faktiskt hade förväntat mig? Texten visar ju tydligt att innehållet inte är realistiskt eller verkligt men det lockade mig uppenbarligen när jag köpte den. Det händer ju att jag läser sånt som kanske inte är helt verkligt som (Cirkeln-trilogin, Nattens cirkus, Sagan om Ringen, Harry Potter och några få andra magiska böcker). Men de har haft något mer i sig. Här kommer jag inte karaktärerna nära och känner för dem. De flesta mår dessutom väldigt dåligt av mycket olika skäl och det blir ingen balans. Det eller att personerna blir mer begripliga och inte känns som avlägset bekanta som man inte riktigt vet var man har.

Det jag uppskattar är miljön som jag gissar är en ö i utkanten av Storbritannien. Jag uppskattar även språket till viss del som har något vackert över sig när den beskriver ön och dess magiska väsen. Men helheten fungerar inte för mig tyvärr.

söndag 5 januari 2014

Svarthuset av Peter May

Kanske en av årets bästa?

Handling: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Jag undrar varför jag dras till böcker som utspelar sig på karga ogästvänliga ställen? Här får jag vibbar från bland annat Anne Cleeves Sheetland Island-serie förutom att den här känns mycket kargare och dystrare.

Det som gör boken för mig är alla miljöbeskrivningar och känslan jag får från Fins uppväxt. Det är det som gör att det nutida känns så äkta. Som hur de fångar och äter den speciella havssulan som tillagas på ett speciellt sätt (guga). Men är man bara intresserad av själva mordgåtan och dess utredning så blir man nog besviken.

Den här boken handlar mest om hur Fin Macleod blev den man han är idag. Hur ön och dess invånare format honom. Mot slutet känns det nästan som det blir för mycket samtidigt som vissa saker blir mer logiska. Så tycker man om deckare som inte bara är en deckare och dessutom dras till karga miljöer kommer man tycka om den här boken.

En annan reflektion är att boken är väldigt manlig. Kvinnorna finns mer i bakgrunden och endast hans ungdomskärlek Marsaili tar aningen mer plats. Jag hoppas att kvinnorna får ta lite mer plats i nästa bok - The Lewis man som inte blivit översatt än. Den avslutande delen i trilogin är The Chessmen.

Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Så var sista delen utläst tråkigt nog...

Handling: Det har gått drygt en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal. De utvalda får ingen tid att återhämta sig innan deras värld vänds upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut och till slut kan De utvalda bara vara säkra på en sak: Allt kommer att förändras.

Jag hade problem med att komma in i boken Eld eftersom det hunnit gå cirka ett år sen jag läste Cirkeln. Det var alldeles för många personer som jag inte kom ihåg tillräckligt bra. Samma problem uppstod här eftersom det hann gå ännu längre tid sen jag läste Eld och det dessutom var två böcker att komma ihåg. Så det tog cirka två hundra sidor innan jag verkligen var fast och bara ville läsa på.

Då hade jag istället svårt att släppa boken och fanns mitt bland alla tonårsproblem samtidigt som dagen då porten måste stängas närmade sig. För hur ska egentligen porten stängas? Flera av de ursprungliga häxorna är ju döda. Kan de ersättas med andra? Och vilka i så fall? De får motstridiga råd och direktiv samtidigt som rådet bygger upp något i Herrgården.

Det är inte lätt att skriva om Nyckeln för det händer så mycket och det är också väldigt lätt att avslöja för mycket. Det var inte total njutning att läsa Nyckeln men jag känner i gengäld en större tomhet än vanligt nu när serien är slut. Slutet känns ändå i det stora hela bra. Det var inte lätt att veta hur författarna skulle göra här och det hade kunnat gå betydligt sämre.

onsdag 1 januari 2014

Årssammanfattning 2013 inklusive 10 favoriter

Under 2013 läste/lyssnade jag på 78 böcker. Det är färre än året innan men då var vi också iväg på både stugsemester och utlandssemester med mycket läsande. Det var ovanligt svårt att kategorisera dem i år (t.ex de av Håkan Nesser och de av Åsa Schwarz). Var går egentligen gränsen mellan deckare och en icke-deckare. Så ta uppdelningen med en nypa salt.

Det blev:
33 romaner (ej deckare)
43 deckare/thrillers/övernaturligt
2 biografier/memoarer/bygger på verkliga händelser


57 % av böckerna är skrivna av kvinnor och 43 % av män. 
55 % av böckerna är skrivna på svenska (ej översatta).
33 % av böckerna var ljudböcker.

Mina tio favoritböcker under 2013 (utan inbördes ordning)
Ford Jamie, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv
Hellberg Amanda, Snögloben
Morgenstern Erin, Nattens cirkus
Nesser Håkan, En helt annan historia
Nesser Håkan, Levande och döda i Winsford
Nesser Håkan, Människa utan hund
Penny Louise, Den grymmaste månaden
Samartin Cecilia, Drömhjärta
Shin Kyung-Sook, Ta hand om min mor
Tropper Jonathan, Boken om Joe


Böcker lästa under året:

Romaner (ej deckare)
Alvtegen Karin, Fjärilseffekten
Conlon-McKenna Marita, Sommarbruden
Dilber Suzanna, Dubbelexponering
Dillon Lucy, Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Dillon Lucy, Hundar, hus och hjärtats längtan
Dillon Lucy, Och så levde de lyckliga
Foenkinos David, Nathalie - en delikat historia
Ford Jamie, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv
Fredriksson Anna, Augustiresan
Grossman Lev, Magikerna
Hamberg Emma, Baddaren
Hamberg Emma, Rosengädda nästa
Houellebecq Michel, Kartan och landskapet
Jézéquel Julie, Vända blad
Morgenstern Erin, Nattens cirkus
Moyes Jojo, Livet efter dig
Nesser Håkan, Himmel över London
Nesser Håkan, Levande och döda i Winsford
O'Farrel John, Mannen som glömde sin fru
O'Flanagan Sheila, Allt för dig
Ogawa Yoko, En gåtfull vänskap
Piñeiro Claudia, Torsdagsänkorna
Samartin Cecilia, Drömhjärta
Schwarz Åsa, Stigma
Shin Kyung-Sook, Ta hand om min mor
Sundström Josefin, Boel och Oscar
Szalowski Pierre, Fiskar ändrar riktning i kallt vatten
Towles Amor, Artighetsreglerna
Tropper Jonathan, Boken om Joe
Weisberger Lauren, Sista natten på Chateau Marmont
Willén Liselott, Jakthistorier
Winman Sarah, När gud var en kanin
Zweigbergk Helena von, Än klappar hjärtan
Sjöwall Wahlöö, Den vedervärdige mannen från Säffle
Sjöwall Wahlöö, Terroristerna

Deckare/thrillers/övernaturligt
Adler-Olsen Jussi, Marcoeffekten
Börjlind Cilla o Rolf, Den tredje rösten
Camilleri Andrea, Utflykten till Tindari
Cook Thomas H, Det som göms under sten
Dahl Arne, Viskleken
Gerhardsen Carin, Hennes iskalla ögon
Griffiths Elly, En orolig grav
Griffiths Elly, Känslan av död
Hall Tarquin, Fallet med den försvunna tjänsteflickan
Hedström Ingrid, Flickorna i Villette
Hedström Ingrid, Under jorden i Villette
Hellberg Amanda, Snögloben
Hjort & Rosenfeldt, Fjällgraven
Holt Anne, Död i skugga
Kallentoft Mons, Vindsjälar
Kepler Lars, Sandmannen
Larsson Åsa, Till dess din vrede upphör
Larsson Åsa, Till offer åt Molok
Leon Donna, En dunkel död
Leon Donna, Saknad till döds
Motte Anders de la, Buzz
Nesser Håkan, Berättelse om herr Roos
Nesser Håkan, De ensamma
Nesser Håkan, En helt annan historia
Nesser Håkan, Människa utan hund
Nesser Håkan, Styckerskan från Lilla Burma
Ohlsson Kristina, Davidsstjärnor
Palm Elias, Memento Mori
Penny Louise, Den grymmaste månaden
Rudberg Denise, Bara tre kan leka så
Schwarz Åsa, Och fjättra Lilith i kedjor
Sjöwall Wahlöö, Brandbilen som försvann
Sjöwall Wahlöö, Den skrattande polisen
Sjöwall Wahlöö, Den vedervärdige mannen från Säffle
Sjöwall Wahlöö, Det slutna rummet
Sjöwall Wahlöö, Mannen på balkongen
Sjöwall Wahlöö, Mannen som gick upp i rök
Sjöwall Wahlöö, Polis, polis potatismos
Sjöwall Wahlöö, Polismördaren
Sjöwall Wahlöö, Roseanna
Sjöwall Wahlöö, Terroristerna
Sten Viveca, I farans riktning
Winspear Jacqueline, Messenger of truth

Biografier/Memoarer/bygger på verklig händelse
Andersson Mikael, Armlös, benlös men inte hopplös
Gustafson Klas, Gösta Ekman - Farbrorn som inte vill va' stor

torsdag 26 december 2013

Armlös, benlös men inte hopplös av Mikael Andersson

Otroligt imponerande!

Mikael Andersson föds 1964 utan armar och ben. Hans föräldrar chockas både av hans arm- och benlöshet men även över sjukvårdens behandling där barn som han helst ska gömmas undan. Men de börjar sen strida för sin son, först hans mor men sen även hans far och de gör mer än vad många andra föräldrar klarat vid den tiden.

I boken får man följa hans barndom, stunderna på Eugeniahemmet som han tvingades vara på till och från, skolgången, kompisar, jobb och kärleken.

Det är fascinerande att läsa om hans otroliga kämpaanda och hur många bra människor han haft och har omkring sig. Jag tror inte det funnits lika många kring honom om han gett upp och inte brytt sig om att försöka leva och finnas mitt bland alla. Men att han lyckats så pass bra beror i slutändan helt på honom själv.

En sak som förundrar mig är att nästan all hans ångest från tonåren känner jag igen. Och då har jag två armar och två ben och inte någon funktionsnedsättning. Det säger lite om hur sjuk tonårstiden kan vara och hur mycket osäkerheten kan hämma om det vill sig illa. Mikael Andersson överlevde sin tonår även om den periodvis var mycket tung och resultatet kan man läsa om här.

Ett extra plus är bilderna som finns med i boken.

Viskleken av Arne Dahl

Spännande men svårlyssnad...

Handling: Öppnare gränser har förändrat Europas brottslighet. Därför startas Opcop, en ny och än så länge hemlig operativ enhet inom Europol. Flera svenskar, med den rutinerade kriminalaren Paul Hjelm i spetsen, ingår i den nya gruppen. Med säte i Haag och med kontakter i Europas alla hörn ska man bekämpa internationell brottslighet. Men trots att all information rörande Opcop är konfidentiell, verkar någon ha läckt: ett lik, arrangerat i en bisarr ställning, påträffas utanför London, och i kroppen finns ett meddelande riktat till gruppen. En möbelföretagare i Nacka gör affärer med den italienska maffian, en amerikansk tradingbank flyttar gigantiska pengasummor, anställda i en kinesisk möbelfabrik är sjuka, och under ett toppmöte i London sluddrar en döende man en märklig fras i Arto Söderstedts öra. På något sätt hänger allting ihop.

Jag har läst de första tio böckerna om A-gruppen och tänkte läsa den elfte innan jag började med Viskleken. Men det var bara att ge upp. Den var skum och jag kom inte alls in i den. Efter att ha legat dammig vid min säng rätt länge nu läste jag slutet och gav sen tillbaka den till min kollega som jag fått låna den av. Istället köpte jag Viskleken som mp3-bok med Johan Rabaeus som uppläsare.

Det var riktigt trevligt att återse en del av medlemmarna i A-gruppen. Däremot blir dominansen lite skum av de före detta A-gruppsmedlemmarna i Opcop-gruppen.

Själva historien är mycket spännande men precis som för A-gruppens tidigare fall visar det sig att separata händelser visar sig hänga ihop. Så det blir ytterligare en sak jag får försöka att inte störa mig på. Den tredje saken är uppläsningen som volymmässigt är riktigt ojämn. Ibland skriks det nästan i örat och ibland viskas det fast jag inte rört volymen. Det är mycket irriterande och obehagligt.

Samtidigt händer det hela tiden saker vilket gör att jag sällan tappar fokus vilket ibland är lätt när man lyssnar. Det är ibland extra svårt att hålla isär alla nya personer men det brukar ge sig efter en stund och jag förstår av sammanhanget vem som är vem och vem som gör vad. Jag har däremot inte lyckats känna av så mycket personligheter än på alla nya medlemmar. Efter tio böcker med A-gruppens medlemmar känner man dem rätt bra medan de nya fortfarande är oskrivna kort på många sätt. Men det lär väl ge sig i kommande böcker...

söndag 15 december 2013

Under jorden i Villette av Ingrid Hedström

Den tredje boken om undersökningsdomaren Martine Poirot...

Handling: I slutet på 50-talet cyklar en ung man som en galning för att hinna i tid till gruvan i belgiska Villette. Men hissen har redan gått ner. Han hör dånet, han ser räddningsmanskapet rusa till, han inser att han har en chans att försvinna, han skulle ha varit därnere med de andra, alla kommer att tro att han är död ...
Med den händelsen inleds Ingrid Hedströms tredje deckare om den belgiska staden Villette och undersökningsdomaren Martine Poirot. I boken leder spåren från Belgien till gruvorten Hanaberget i svenska Bergsslagen.
Jag har många invändningar till den här boken. Det är extremt många sammanträffanden. Av någon anledning hamnar alltid Martine Poirot i fara, i synnerhet i slutet. Den spretar på många sätt men det går ihop sig mot slutet. Trots det så flyter läsandet på och jag tappar inte intresset. Jag klarar till och med att läsa under några vardagskvällar.

Det som är trevligt är att få återse några av släktingarna, kollegorna och miljön till viss del. Där har författarna som skriver serier en fördel (om man bara fångar läsarna tillräckligt). Böckerna om Martine Poirot är inga favoriter men de duger bra i vissa stunder.

lördag 7 december 2013

Augustiresan av Anna Fredriksson

Smärtsamt bra om vuxenmobbing!

Handling: Jenny har nyss fyllt fyrtio men livet har inte blivit som hon planerat. När hon upptäcker att hennes man har varit otrogen är skilsmässan ett faktum och tillvaron rasar samman. Hennes tre ungdomsvänner övertalar henne att följa med på en cykelsemester genom det sensommarvackra Österlen, kanske kan det få henne att hitta tillbaka till sig själv. 

Under resans fem dagar kommer vänskapen att sättas på prov. Den glada stämningen förändras när Jenny får veta att en av väninnorna har känt till makens otrohet utan att säga något. Olika läger bildas i den lilla gruppen och väninnorna blir alltmer undrande över hur Jenny har förändrats det senaste året. Det börjar gå upp för dem att något allvarligt har hänt, utöver problemen i äktenskapet. 

Jag har läst Anna Fredrikssons två tidigare böcker och de blir bara bättre. Här är Jenny huvudpersonen och vi följer henne dels på resan med kompisarna men även det som hänt henne det senaste året där hon precis blivit chef för sina gamla kollegor.

Styckena där vi får vara med henne på jobbet får mig fruktansvärt ångestfylld och Anna Fredriksson har verkligen fått det trovärdigt. Jag har visserligen inte sett människor bete sig riktigt så här men tack vare tidningsartiklar så vet jag ju att det existerar. Och i boken byggs hela mobbingen upp på ett mycket trovärdigt sätt. Även om det var tungt att läsa dessa stycken så lättades boken upp av cykelresan - även om den inte är problemfri heller.

Just kombinationen av det tunga med den mer utredande cykelresan gör att boken passar de flesta. Hade den fokuserat mer på arbetsplatsen hade nog färre orkat med den samtidigt som det är den delen som gör att boken länge kommer att finnas kvar i mig.

Den får mig också att fundera på mina chefer och de jag haft omkring mig. På stället jag jobbade förut blev en kvinnlig kollega vår chef och hon är fortfarande den bästa chef jag haft. I samma hus blev en annan kvinna också chef för sin grupp och där gick det sämre och hon hamnade i konflikt med några i gruppen (ett tajt kompisgäng som bestod av två kvinnor och en man främst). Där slutade det med att de anställda bytte jobb en efter en i stället. Utan att veta exakt så tror jag att den kvinnliga chefen inte fick de bästa råden av sin chef samtidigt som det inte var några lätta gruppmedlemmar hon skulle hantera. Idag är hon en omtyckt chef och jag hoppas de övriga trivs bättre på sina nuvarande jobb.