Skumtimmen av Johan Theorin

Min första bok utläst på Åland blev Skumtimmen av Johan Theorin. Jag påbörjade den strax innan resan och tack vare den långa färden till Grisslehamn så kom jag långt.

Den var aningen seg att komma in i (för att vara en deckare) men det tog inte lång stund innan jag mer eller mindre sträckläste ut den. Boken skiljer sig mot många deckare där polisen spelar en stor roll, här är fokuset på vanliga människor som forskar men ändå inte på ett sätt som känns konstruerat. I alla fall är den helt klart läsvärd. Jag har redan köpt hans andra bok och läser den för fullt för stunden.

Från Adlibris: "En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen."