fredag 22 januari 2010

Islekar av Liselott Willén - rekommenderas varmt

Idag fick jag chansen att lästa ut Islekar av Liselott Willén. Min sambo läste den före mig och han tyckte den var så pass bra att han ville att jag skulle läsa den så fort som möjligt. Sen är det alltid roligare att diskutera en bok när båda har den i färskt minne.

Handling: Isen lägger sig i viken. Också vattnet inuti den nästan sjunkna gamla båten fryser sig spegelblankt, det är där Alex tillbringar långa ensamma dagar när hon borde vara i skolan. I det stora pelarprydda huset på andra sidan viken bor Sara och under jullovet börjar de umgås. Vänskapens sötma är ny och hett åtrådd för Alex. Men tvåsamheten rubbas när Jakob dyker upp, lekarna fylls med andra känslor och gränserna överskrids.

Som vuxen återvänder Alex till platsen. Ett besök som tar henne tillbaka till den där vintern och de hotfulla lekarna runt viken, och den där båten? Vem var det egentligen som styrde händelserna, var det någon som bar ansvaret? Hur snabbt fryser man egentligen ihjäl ute på isen?

Islekar är en lika stark som gripande skildring av barns lekar, av behov som är allmänmänskliga: vår vilja att bli älskade - ibland till ett pris vi inte ens själva förstår hur kostsamt det är.

Det här är ingen rolig bok, inte någonstans alls. Den handlar om hur illa det kan vara att växa upp. Hur hemska barn kan vara mot varandra. Hur oförstående vuxna kan vara. Vad bristen på kommunikation kan göra. Att olika barn reagerar olika på det hemska omkring dem.

Man får följa Alex som går i skolan. Hon har det tufft men Lisa har det mycket värre, det är henne de ger sig på i första hand. Sara är inte med de som mobbar men hon blir inte heller mobbad och Alex vill inget hellre än att bli Saras vän. Jakob flyttar till ön, till sin mormor som bor nära Alex. Han har haft det tufft och blir även han utsatt i skolan när han dyker upp osäker och med trasiga kläder. Han vill bli vän med Alex men det innebär i så fall att hon kommer bli ännu mer mobbad.

En stor del av boken utspelar sig under en vinter när Alex går i grundskolan. Trots det är det här ingen ungdomsbok utan en vuxenbok. Den får mig att känna mig tacksam över min skolgång och jag gör många återblickar. Man får även träffa den vuxna Alex och se vad skoltiden gjorde med henne.

Det här är Liselott Willéns tredje bok och i mina ögon den klart bästa. Hon har fått till ett språk som är vackert men ändå inte svårt att ta till sig. Orden går in i hjärtat. Jag rekommenderar den varmt!

3 kommentarer:

  1. Jag bara måste ju läsa Liselott Willén!

    SvaraRadera
  2. Haha, jag gör allt för att fresta dig :). Det här blir min favorit och därefter kommer Sten för sten (som var hennes första bok) och som också utspelar sig på Åland.

    SvaraRadera
  3. Sten för sten har jag läst. Den var bra!

    SvaraRadera