Spelets konst av Chad Harbach

Om vänskap och om att hitta sin plats...

Handling: Den unge basebolltalangen Henry Skrimshanders väg mot ett liv som proffs ser spikrak ut. Till den dag då han missar ett enkelt kast, ett misstag som kommer att få konsekvenser inte bara för honom själv utan också för personerna i hans närhet. 

Efter detta blir livet på Westish College sig inte likt. Henrys vän Mike Schwartz inser att han har styrt Henrys karriär på bekostnad av sin egen. Owen Dunne, Henrys rums- och lagkamrat, fastnar i ett komplicerat förhållande. Skolans rektor Guert Affenlight blir oväntat och hjälplöst förälskad. Och hans dotter Pella återvänder till Westish efter att ha flytt ett havererat äktenskap, fast besluten att börja ett nytt liv.

När jag läste om vad boken skulle handla om (raderna som kom efter ovanstående) så stod orden: "stor och varmhjärtad roman om vänskap och kärlek, strävan och engagemang". Det fick mig att tro att det var en varm och mysig roman. Men i själva verket handlar det om att växa upp. Att engagera sig. Att klara ta ansvar både för sig själv och för andra och vända motgångarna. Boken var lite mörkare än vad jag väntat mig men jag skulle ändå inte beskriva den som mörk.

Under närmare femhundra sidor får jag följa dessa fem personer. Jag som kvinna uppskattar att det faktiskt finns en kvinnlig karaktär med som motvikt. Och det är med nöd och näppe den klarar Bechdeltestet då Pella pratar lite med Owens mamma om mat.

Det är mycket sport i boken men inte så mycket så att jag som totalt ointresserad av baseball inte klarar av att läsa den. Utan det viktiga i boken är det som händer med de olika personerna både på planen och utanför.

Jag funderar lite över betyget och känner att bokens längd och trötta kvällar sänker läsupplevelsen och att jag kanske hade gett den en klar fyra om jag läst den under semestern medan den nu blir en stark trea.