Slaktmånad av Lars Pettersson

Andra delen om Anna Magnusson och hennes liv i Kautokeino.

Handling: I oktober 2013 hittas en man i en bil på en avlägsen fjällväg utanför Kautokeino i Nordnorge, skjuten med ett prickskyttegevär. Det är Torben Nyhlén, statssekreterare i svenska näringsdepartementet. Omständigheterna gör att det klassas som terrordåd och säkerhetspolisen i både Oslo och Stockholm kopplas in. 

Samtidigt har kampen hårdnat om rätten till marken i Sápmi, samernas traditionella renbetesland. Till följd av ökad internationell efterfrågan har utvinning av dyrbara metaller blivit allt mer lönsamt. Det svenska Polar Gold AB vill öppna en nerlagd gruva väster om Kautokeino. Men kommunstyrelsen röstar emot.

Alla är dock inte motståndare till ny industri i trakten: fler arbetstillfällen och lönsamma bidrag lockar och Sametinget tonar ner risken för förgiftat vatten och förstörd natur. 
Åklagare Anna Magnusson är numera aktiv renägare på deltid. Hennes familj dras snart in i konflikten eftersom det är på deras traditionella parnings- och kalvningsområde som gruvan ligger. När så ännu ett mord inträffar blir stämningen än mer spänd i det lilla slutna samhället långt norr om polcirkeln.

Uppläsare: Lars T Johansson

Den första boken utspelar sig tio år tidigare och fokuserade mycket på Anna Magnusson. I den här boken får vi följa ganska många fler personer. I början hade jag inte så bra koll på vem som var vem men efterhand så blev det tydligare. Jag är alltid lite känsligare för när person efter person introduceras och jag lyssnar på boken. Namn fastnar lättare när jag läser dem.

Miljön är verkligen speciell i böckerna. Författaren själv bor halva året i Kautokeino och har regelbundet bott där de senaste tjugo åren åtminstone då hans fru kommer därifrån. Befolkningen där är inte odelat nöjda med hur de framställs. Det kan nog lätt bli väldigt stereotypt.

Det är väldigt intressant att läsa om de samiska förhållandena och hur komplext det är med rennäringen och betesmarker. Dessutom när olika intressen slåss om samma mark.

Precis som serien som startar med Svarthuset handlar dessa böcker så mycket mer än om ett brott. Visst jobbas det med ledtrådar men boken handlar inte om regelrätt polisarbete. Det är mycket om miljön uppe i norr och under vilka förhållanden de kan bo och jobba. För de som jobbar med renar kan det bli väldigt ensamt.

Lars Petterssons deckare passar mig och jag kommer definitivt fortsätta läsa han böcker om det kommer fler.

Uppläsaren Lars T Johansson gör återigen ett bra jobb.