Handling: June är premiumkund i allt hon gör, såväl vacker som framgångsrik. Men hon storknar i det här pk-samhället till den grad att hon inte vill leva längre. Alida, i sin tur, har aldrig velat leva. Hon ser sig som den första pannkakan, den som alltid går sönder. Nu vill hon utverka sin lagstadgade rätt och avlivas som landets genom tiderna yngsta suicidpatient. För Uffe är alltihop en impulsgrej, likt det mesta i hans liv. Det ena ledde till det andra och nu är han här. Vill han ens dö? De tre möts på Tusenskönan, Sveriges främsta klinik för frivillig terminering av människoliv, som drivs av den omtalade Brage Weindel ihop med hans båda ex-fruar Marianne och Françoise. Här erbjuds patienterna service och komfort av högsta klass innan det är dags att checka ut för gott. Men livet är fullt av överraskningar, också i sitt slutskede. Avlivningskliniken Tusenskönanär ett relationsdrama i självmordsmiljö om det som gör livet värt att leva och det som är värt att dö för.
Jag tyckte den här boken kändes lite annorlunda och ville därför ha den. För det är verkligen inte var dag man läser om en avlivningsklinik. Dessutom inte här i Sverige. Brage Weindel driver kliniken och har anställt sina ex-fruar som personal. Varför förstår jag inte, men i den här boken blir det ändå rätt. I bakgrunden finns även hans nuvarande partner.
På kliniken sen får vi följa tre av patienterna som väntar på att få sin dryck. Det är Alida som väcker något inom mig. "Alida bryr sig inte så mycket om de existentiella och politiska diskussionerna. Hon ser sig snarare som den första pannkakan. Den som alltid går sönder."
Hon har blivit vän med Uffe som bott där rätt länge nu men han har av olika skäl skjutit upp sin död. Och med bokens början får vi vara med när June, som hatar allt som är politiskt korrekt, tycker att hon fått nog av att befinna sig i den här världen.
Boken är kort, lite under två hundra sidor och är väldigt lättläst. Till en början tycker jag att den är rätt uppfriskande med sitt språk och med en person som June som vågar säga vad hon tycker och tänker. Men efter ett tag inser jag att jag inte tycker om en enda av karaktärerna förutom möjligtvis Alida. Men hon är lite i sin egen värld och därför inte riktigt nåbar. Tyvärr har jag lite svårt för sådana böcker för jag vill ändå kunna känna respekt för någon karaktär jag läser om och gärna minst två. Och jag blir trött på de flesta av karaktärerna rätt snabbt.
Boken väcker en del tankar kring just temat avlivningskliniker. Men det känns som att dessa snabbt försvinner för när jag tänker tillbaka på boken ser jag mest karaktärerna framför mig och frustrationen över hur de är eller hur de beskrivs vara.
Så det här var inte riktigt en bok för mig. Men jag läste den ändå snabbt och uppskattar ändå att den bryter av mot det jag vanligtvis läser.
Betyg 3- av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar