söndag 13 februari 2011

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Jag fick för en tid sen boken Vredens tid från förlaget Massolit. Men jag hade faktiskt läst den även om jag inte fått den, bara inte än.

Handling: En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord - en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.

Det jag tyckte bäst om var delarna med Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Det är där dynamiken finns och läser jag nästa bok så är det på grund av dem. Fallet i sig var också helt ok även om jag ogillar de kursiva styckena med den troliga mördarens tankar. Sen roades jag inte så jättemycket av sidostoryn som nog är den som binder ihop de tre böckerna (eftersom det här var första boken i en kriminaltrilogi). Men det återstår att se hur mycket plats den delen kommer att ta och på vilket sätt.

Betyg 3- av 5.

2 kommentarer:

  1. Jag håller med dig, även om jag hade en hel del övrig kritik också mot själva språket bland annat (http://feuerzeug.wordpress.com/2011/01/17/vredens-tid-en-bra-borjan-som-maste-bli-battre/).

    Jag vill också läsa tvåan. Det är väl där man får avgöra om det blev bättring på de sämre delarna. Men bara att jag vill läsa nästa bok betyder ju att Vredens tid sammantaget var bra ändå.

    SvaraRadera
  2. Feuerzeug: Jag har nu läst ditt inlägg om boken och jag håller helt med om att personerna var rejält sterotypa med äldre erfaren man, ung intelligent kvinna... Själva deckarfallet gillade jag och hade hoppats på att det skulle handla lite mer om det och inte så mycket om andra kriminella element.

    SvaraRadera