Handling: New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkände konstnären Finn Weiss. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i den fruktade sjukdomen aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har glidit längre och längre bort. Men snart blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från begravningen, han som mamma kallar Finns "specielle vän", men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills sett som sanning.
Jag har läst mycket positivt om den här boken och det gör mig ofta lite rädd eftersom det blir tuffare för boken att leva upp till förväntan då. Men det var ingen fara. Jag sträckläste den här boken. Det finns många böcker som tar upp för mycket saker och inget av det blir bra. Carol Rifka Brunt är en av få som faktiskt får till det. Hon berör AIDS och HIV, homosexualitet, syskonkärlek, syskonrivalitet, föräldraskap, vänskap och om att växa upp och vara en osäker tonåring och inte känna att man passar in. Alla delarna blir riktigt bra här.
June och hennes syster är i min ålder och det gör att jag kastas tillbaka många år. Jag minns skolavslutningen i nian där rektorn predikade om säkert sex så att vi inte skulle smittas av AIDS. Vi visste så lite då och AIDS var mest ett ord knutet till en viss oro. Så igenkänningsfaktorn gör bara boken ännu bättre.
Jag tyckte mycket om den här boken och rekommenderar den gärna!
Får nog ta och skriva upp den här på min "Att läsa"-lista!
SvaraRaderaJag tyckte mycket om den och kanske passar den Emmy också. På vissa ställen står den som en bok för unga vuxna.
Radera