Handling: Den artonårige Varguitas, Mario Vargas Llosas alter ego, kämpar som nyhetsreporter på radiostationen Radio Panamericana där bolivianen Pedro Camacho är stjärna. Demonförfattaren Camacho håller igång ett halvdussin melodramatiska radioserier och lyssnarskarorna och reklamintäkterna ökar för var dag som går.
Varguitas förälskar sig samtidigt, högst olämpligt enligt släkten i den fjorton år äldre frånskilda tant Julia. Varguitas och Julias osannolika kärlekshistoria varvas i denna burleska och fartfyllda roman med Pedro Camachos alltmer surrealistiska radioserier. Berättelserna sammanfaller till slut i ett myller av röster i den sjudande staden Lima.
Jag fick låna den här boken av en kollega som tyckte att den var rätt roande. Och ja, det var den definitivt och även rätt udda!
Vartannat kapitel handlar om Varguitas och hans kärlekshistoria med tant Julia. Den kärlekshistorien är delvis självbiografisk eftersom Mario Vargas själv blir kär i sin tant Julia. Den riktiga tant Julia var istället änka men även här chockades släkten och gjorde sitt bästa att förhindra relationen.
Vartannat kapitel handlar om Pedro Camachos radioserier. I början är de riktigt bra men efterhand spårar de ur allt mer. Så första halvan av boken flöt på bra för mig men sen fick jag kämpa allt mer. Radiohistoriernas meningar är ibland sjukt långa dessutom. En lång mening var på 14 rader med tätskriven text.
Jag tycker definitivt om miljön i kapitlen om Varguitas som beskriver 50-talets Lima. Det och hur Varguitas kämpar sig fram med diverse jobb och umgås med sin släkt och sina vänner. Han håller sakta på att bli man men det är inte helt enkelt.
Stilen på texterna varierar. De som handlar om författaren själv flyter på bra medan radiohistorierna periodvis har riktigt mustiga texter:
"Han greps av en skräck som kunde jämföras med den han hade känt den där djungelmorgonen då han på stranden av Pendenciafloden i en vagga nersvärtad av råttlortar betraktade det oordnade skelettet efter sin lillasyster."
Och ju fler historier som kommer desto mer dyker händelser och personer upp på allt mer udda sätt i de nya historierna. Beskrivningarna blir dessutom allt mer speciella och snurrar in sig i varandra.
Även om jag fick kämpa lite med boken så tycker jag om den. Jag tror att det är en bok som jag kommer att minnas länge
Jag tyckte också om den här. :) En av få nobelpristagare som kändes relativt lättläst för mig. En hel del nobelpristagare har jag inte fått ut någonting av. Det har flugit över huvudet.. :o
SvaraRaderaJag har inte läst så många nobelpristagare men jag förstår vad du menar :-).
Radera