måndag 23 april 2018

Främmande jord av Jhumpa Lahiri

Fin novellsamling om kulturkrockar i USA.

Handling: I åtta berättelser om några indiska invandrarfamiljer i USA skapar Jhumpa Lahiri små gnistrande universum. Under vardagens lugna yta vibrerar spänningarna mellan generationerna när hemlandets traditioner krockar med det nya landets sätt att leva. Med inlevelse, skarp iakttagelseförmåga och absolut gehör ger hon en levande bild av identitet, längtan, starka familjeband och inte minst kärlek. 

Den här novellsamlingen visar hur komplex det kan vara att växa upp i en kultur men härstamma från en annan och där föräldrarna i många fall är kvar i det gamla.

Det här är en novellsamling sett ur både kvinnors och mäns ögon. Det är spännande att inte veta om det handlar om för kön och även när namnet presenteras är jag ändå inte alltid säker.

De fem första novellerna är helt fristående varandra medan de sista tre går in i varandra. Min känsla från novellerna är en ledsenhet över relationen mellan föräldrar och barn och hur svårt det har varit att kommunicera över svåra saker och vilka spår det sätter hos barnen. Och det är inte alltid det är mellan förälder och barn utan även i andra sammanhang finns det en svårighet att vara öppen.

Jag kan inte säga att jag känner igen mig alls särskilt mycket eftersom jag växt upp under helt andra förhållanden. Men jag känner att Jhumpa Lahiri verkligen får mig att förstå hur de känner det och varför. Lite förståelse har jag nog fått genom att jobba med indier i några år nu. Men jag är inte så nära någon att vi pratar privat på den nivån. Däremot nämns det att vissa äktenskap är arrangerade medan några fått välja själva. Jag kände annars igen några indiska namn och dessutom nämndes konsultfirman som mitt företag anlitar för våra indiska konsulter. Det kändes rätt udda.

Jag hade tänkt varva med en novell då och då när jag läste den här men blev istället fast och ville inte sluta. Så boken slukades under en helg. Tidigare har jag läst Sankmark av författaren som jag tyckte om men inte mer än så. Trots att jag sällan tar mig an en novellsamling så är jag riktigt glad att jag läste den här boken. Den är också med i min hyllvärmarutmaning och än en gång undrar jag varför en så bra bok fått vänta så länge.

Betyg 4+ av 5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar