Handling: Sophie återvänder motvilligt till sitt barndomshem, det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som hon fått ärva efter moderns död. Hon vill inte vara här längre än nödvändigt och planen är att återvända till karriären och livet i Berlin så fort hon bara kan.
Att sälja ett nedgånget kurhotell är inte det lättaste, och hon får rådet att renovera det. Hon sätter in en annons om arbetskraft och inom kort flyttar tre väldigt olika men arbetsvilliga personer in, alla i behov av en paus i tillvaron. Det visar sig efter ett tag att deras bagage inte är så lätt som de påstått, men i takt med att huset förändras, så förändras också människorna i det.
I grannhuset, bor Ella. En gammal dam som i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Ella är döv, vilket tillät Sophies mor Mona att lätta sitt hjärta i hennes sällskap. Men Ella kan läsa på läppar, och utan att Mona förstått det, avslöjade hon den hemlighet som skulle ha följt henne i graven. Nu står Ella inför ett dilemma. Ska hon berätta vad hon vet för Sophie?
Uppläsare: Gunilla Leining
Egentligen tvekade jag lite till att lyssna på den här boken direkt efter att jag lyssnat på Anna Fredrikssons bok Ett enklare liv. Mycket för att de båda verkar ha en hel del likheter. Och ja, det finns likheter men också olikheter. Och båda är väldigt bra!
Sophie känns som en väldigt ensam person präglad av sin uppväxt och svårigheter med att förstå sin mamma. Genom att bo i Berlin så ser hon till att ha ett ordentligt avstånd men tvingas till slut ta tag i arvet när hennes mamma dör. Genom att ta in lite olika personer som hjälper till att renovera sitt hus uppstår en viss dynamik i huset och där de alla har lite olika problem på väldigt olika nivåer. Inte ens Sophie klarar av att helt hålla inne sin bakgrund. Och definitivt inte med grannen Ella som sakta avslöjar vad hon vet om Sophies bakgrund.
Jag tycker om att lyssna på hur huset sakta förbättras men ännu mer att höra om maten de avnjuter - när Sophie släpper matlagningen till en av de andra. Jag tycker också om relationerna mellan personerna som kommer i huset och att det går lite upp och ner där. Några saker känns lite snabbforcerade men jag förstår varför de är det också. För det hade kanske krävt sin egen bok annars. Och slutet i sig är inte forcerat utan att det finns en form av epilog.
Jag har sett att många tyckt om den här boken och jag förstår varför. Jag har tidigare läst Alltid din dotter av författaren men jag tyckte mycket mer om den här.
Betyg 4 av 5!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar