söndag 17 maj 2020

Hemmets trygga vrå av Cara Hunter

De första boken om kriminalkommissarie Adam Fawley!

Handling: Åttaåriga Daisy, utklädd till tusensköna, försvinner spårlöst under en fest. Föräldrarna Sharon och Barry anmäler henne försvunnen sent på kvällen. Men när polisen granskar foton från festen ser de att det inte är Daisy som springer runt i tusenskönadräkt, utan ett annat barn. Ingen på festen verkar ha sett Daisy och ingen verkar ha saknat henne. Var hon ens på festen? Kriminalkommissarie Adam Fawles leder en utredning som gång på gång ändrar riktning när det visar sig att inget är som det först ser ut. En utredning som hela tiden också påminner honom om det barn han själv har förlorat. Samtidigt tickar klockan för Daisy, och hoppet om att återfinna henne i livet blir allt mindre...

Det här var en deckare som jag verkligen gillade och i princip sträckläste (en fördel med att vara devis permitterad). Det var en hel del klassiskt polisarbete och av det man fick se av poliserna så känns de rätt sympatiska. Eller i alla fall rätt vanliga. Däremot finns det några poliser som har det lite tuffare än andra. En av dem är Adam Fawles som förlorat sitt enda barn. Däremot är det rätt vagt hur, men vi får veta en del under läsningens gång. Jag gissar att det blir mer information i efterkommande böcker.

Sen blir jag rätt frustrerad medan jag läser och undrar om det verkligen får gå till som det gör i boken. Det handlar lite om vilka rättigheter polisen har och vad man får söka igenom ordentligt och kolla lite noggrannare på. Den delen känns konstig. Annars tycker jag att det är uppbyggt på ett bra sätt och att det då och då kommer upp ny information som gör att saker inte alls riktigt var så som man trodde.

Det finns dessutom en del inslag i hur omgivningen diskuterar på Facebook eller Twitter om försvinnandet och det känns tyvärr väldigt autentiskt och modernt. När det händer något på orten här kan tongångarna också bli rätt obehagliga medan några inte vill tro det värsta om folk och försöker få folk att inte förutsätta det värsta. 

Så det här var en deckare i min stil. 

Mitt betyg blir 4 av 5. 

4 kommentarer:

  1. Kul att du också gillade den 🙂 Jag har förstått det som att åtminstone andra delen är lika bra.

    SvaraRadera
  2. Jag har läst andra och tredje delen, båda var bra :) Så nu ska jag bara få läst första också! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det låter jättebra att de var bra. Ja, du får läsa första boken nu. :)

      Radera