En oönskad julklapp av Sara Molin

En mysig feelgood!

Handling: Diana Jonsson vill inte lämna Tanzania för att tillbringa november och december i ett mörkt Sverige. Hon vill inte återuppleva känslan av att inte passa in, och hon vill definitivt inte fira en svensk jul med alla förväntningar det innebär. Men hon förmår inte säga nej när mamma för tredje året i rad ber henne att tillbringa julen hemma i Sollentuna, och vikariatet på akutmottagningen ger en chans att tjäna ihop lite välbehövliga pengar. Två månader, det ska hon väl ändå klara av? Hon ska bara få julen överstökad, i januari väntar ett nytt jobb i Kenya.

Men i Sverige blir ingenting som hon tänkt sig. Arbetskamraterna Gunnel, Blaze och Erik nästlar sig snabbt in i hennes hjärta, och när det framkommer att Dianas förmodat avlidne pappa inte bara lever, utan dessutom har en ny familj, kan hon inte låta bli att söka upp sin halvsyster. Bara för att se hur hon ser ut.

Allt hon önskade sig var en okomplicerad, enkel jul med sin mamma men ibland får man något som man inte bett om.

Det här är på många sätt en feelgood i min smak. Jag tycker om huvudpersonen Diana och jag gillar att hon jobbar inom sjukvården och att en del av boken utspelar sig på akuten. Jag gillar även persongalleriet med lite härliga och udda människor. Och även några som inte är lika sympatiska. Dessutom blir det ju en spänning i det hela när hon får veta att hon har en halvsyster som dessutom inte bor särskilt långt bort. 

Nu är jag betydligt äldre än Diana och vissa saker får mig att sucka men jag får inse att när jag var i hennes ålder var det mycket som inte var så självklart för mig heller. Och att det bara var jag som kände mig annorlunda ur vissa perspektiv.

Sen undrar jag lite över varför så många feelgood måste följa samma mönster. Det blir så förutsägbart... Det att när allt börjar bli bra för huvudpersonen så måste något jobbigt hända och sen ägnas sista delen till att ordna till det hela och huvudpersonen kommer till klarhet och lär sig lite. Dessutom har huvudpersonen ibland blivit sårad av någon och kan inte förlåta det helt och fullt förrän personen själv gör samma misstag.

Nu är jag lite orättvis mot den här boken som ändå är väldigt bra på många sätt och att jag nämner det i just den här. Men jag undrar helt ärligt om det är något som krävs av förlagen eller om man bara skriver så? Sen finns det ju stunder när det är skönt med att böcker är förutsägbara - i synnerhet när livet runt en är allt utom det. 

Så i klassen för feelgood får boken en fyra i betyg.