måndag 9 november 2020

Lupus av Jens Henrik Jensen

Den fjärde boken i serien om Oxen!

Handling: Krigsveteranen Nils Oxen lever ett stilla liv i sin lägenhet utanför Köpenhamn. Var fjortonde dag får han träffa sin son, vilket han alltid ser fram emot - men deras förhållande är konfliktfyllt. 

När den tidigare PET-chefen Axel Mossman frågar om Oxen kan åka till Jylland för att leta efter en försvunnen bonde tillika före detta departementschef, säger Oxen först nej. men då han inser att han kan kombinera uppdraget med en vinterlovsresa tillsammans med sonen, blir svaret till slut ja. Bondens gård ligger vid Harrild Hede, där vargar har skymtats. 

Uppdraget för Niels Oxen i i okänd terräng, där flera slags vargar korsar hans vägar och leder honom tillbaka till hans gamla vän Margrethe Francks förflutna. Ett förflutet som är långt mer hemlighetsfullt och farligt än någon anar. 

Jag har dragit mig lite för den här boken för jag trodde att Oxen skulle dra in sin son i något skulle bli riktigt farligt (med tanke på allt som varit). Men riktigt så var det inte. Sonen var med på en tripp men den blev hyfsat lugn. Däremot blev den uppstarten till mycket annat sen.

Det var ändå trevligt att återse både Oxen och Margrethe. Jag tyckte också att det var skönt att slippa Danehof den här gången. Istället får vi gå tillbaka till tiden då Margrethe förlorade sitt ben och få veta mer om den händelsen. Och vilka kopplingar den har till den nutida berättelsen. Och den ständiga frågan för Oxen; kan han lita på Axel Mossman?

Men boken är ändå omfattande och komplex som Jens Henrik Jensens böcker om Oxen är. Det är många spår och frågan är vilka som hör ihop.

Jag tyckte boken kändes mer lättläst än de två tidigare trots att den borde ha kortats ned. Och sättet den slutade på gör att det inte är omöjligt att det kommer någon form av fortsättning någon gång. Eller inte...?

Betyget blir en fyra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar