Handling: Två försvinnanden och ett ouppklarat mord: för kriminalinspektör Ewa Moreno blir kärlekssemestern inte riktigt vad hon tänkt sig. Inga fjorton lata dagar vid havet. Istället tar hon på sig uppgiften att försöka reda ut den härva av oklarheter och halvsanningar som hon plötsligt konfronteras med. Vad var det som hände med skolflickan Winnie Maas sexton år tidigare? Och var är Mikaela Lijphart som Ewa Moreno träffade på tåget?
Egentligen är det lite intressant att en bok i serien om Van Veeteren knappt innehåller något om Van Veeteren. Ett tag undrade jag om han överhuvud taget skulle vara med något, mer än att bli omnämnd eller att någon tänker på honom. Men han fick till slut vara med på ett väldigt litet hörn mot slutet.
Istället blir huvudpersonen Ewa Moreno som får ett uppdrag precis när hennes semester börjar. Lämpligt nog så ska det utföras precis där hon ska befinna sig de närmaste två veckorna. På orten där hennes nuvarande kille, fästman, älskare, någonting... har ett hus. Ja, hon vet själv inte vilken relation de egentligen har.
När hon dessutom åker till semesterorten träffar hon Mikaela Lijphart på tåget som är på väg att träffa sin far. Vid arton års ålder har hon av sin mor fått veta vem det är och tar sig till orten där hennes far befinner sig. Men plötsligt försvinner hon...
Det här var en av de bättre böckerna i serien enligt mig. Jag tyckte att den hade ett rätt bra driv och även om det finns ett visst mörker i boken - trots strandväder och semester. Det blir en rätt bra balans.
Jag har lyssnat på alla åtta böcker i serien (har några kvar) och Håkan Nesser läser flera av dem. Med en kvinnlig huvudperson blev det istället Kerstin Andersson som läser. Men en sak som jag störde mig lite på var att tankarna hos huvudpersonerna i Van Veeteren-serien har väldigt lika sätt att uttrycka sig. Det blir så tydligt när det inte bara är en huvudperson utan lite olika i de senaste böckerna. Nesser har inte lyckats helt här och kanske är det uppläsningen som gör det extra tydligt. Eller så är det att uppläsarna använder lite samma tonfall trots olika böcker och olika huvudpersoner.
Annars gillade jag att få följa Ewa Moreno och komma henne lite närmare. Även om hon inte verkar vara den lättaste att leva med. Men hon är ändå en väldigt bra polis.
Boken får en fyra av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar