Handling: Alla är inbjudna. Alla är misstänkta. Det är slutet av december och det nya året ska snart ringas in. I en lyxig jaktstuga i de skotska högländerna samlas nio vänner som känt varandra sedan universitetstiden. De ska dricka champagne, äta god mat och njuta av varandras sällskap. Det ska bli det bästa nyåret någonsin. Men just som ett snöoväder rasar in över Skottland hittas en i sällskapet mördad. Och samtidigt ryktas det att en seriemördare går lös i vildmarken. Har han slagit till igen? Eller finns den skyldiga inom stugans trygga väggar?
Jag tycker om pusseldeckare och ibland kan den här typen av pusseldeckare bli extra bra just på grund av stämningen.
Vi får följa ett gäng gamla kompisar som fortfarande firar nyår ihop. De har gjort lite olika saker och den här gången har en av dem arrangerat ett firande i de skotska högländerna på ett isolerat ställe. På plats finns även lite personal och även två andra lite oväntade gäster.
Några av vännerna och några i personalen blir jag-personer så vi följer händelserna genom deras ögon. Och jag funderar över vem eller vilka jag själv kommer att identifiera mig med. Det visar sig inte bli så lätt.
Boken är skriven på ett sånt sätt att vi vet väldigt tidigt att någon hittas död. Men det framgår inte alls vem eller ens vilket kön personen har. Det enda vi vet är vilka åtminstone två av de levande är tack vare berättarrösterna. Det gör ju såklart att jag funderar en hel del under läsningen.
Mitt problem med boken blir att jag inte tycker om någon där. Kanske skulle jag göra det om jag bara lärde känna flera av dem bättre. Men av det jag ser känner jag mer avsmak över supandet och ja, lite annat intag. Jag känner mig gammal och trött när jag läser om det och skulle helst bara vilja sjunka ner i en soffa där med en bok.
Jag gillar ändå upplägget med att ha den där instängda känslan i boken. Även att vi inte vet vem av dem som kommer att dö och vem som kommer att mörda. Och varför. Och är det ens någon av de som vi vet är där?
Trots det rätt smarta upplägget får boken bara betyget 3. Mycket för att jag faktiskt inte bryr mig särskilt mycket angående vem som dör och hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar