Handling: Vad är det egentligen som försiggår i arbetsrummet på universitetet, den mörka höstnatten? En äldre man vankar av och an, skriver siffror på väggarna. Det är Jack. Han är professor emeritus i matematik och arbetar fortfarande trots att han närmar sig åttio. Men minnet sviker alltmer, någonting är fel och han försöker desperat konservera sina minnen. Han kommer inte att klara sig själv länge till, han inser det. Och det finns bara en person som kan hjälpa honom, dottern Malin, som han knappt har någon kontakt med. Han måste ringa henne och berätta.
Jag har alltid älskat matematik och när det dyker upp en bok där det är en av komponenterna var det svårt att säga nej. I synnerhet som jag pluggat matematik på just Stockholms universitet.
Vi får följa far och dotter. Två personer som inte varit nära varandra på väldigt många år och frågan är om de någonsin varit riktigt nära? Och varför har de inte varit det?
Boken växlar mellan pappa Jacks och dottern Malins liv. När boken börjar är bådas liv rätt kaotiska på olika sätt. Jacks minne börjar svika och hans liv består mer eller mindre av arbete på universitetet där han fortfarande jobbar. Malin som är en ensamstående mamma försöker få tiden att räcka till. Genom tillbakablickar får vi vetskap om Jacks tidigare liv, något som Malin inte alls har en aning om medan nutidshistorien till stor del visar oss Malins liv.
Frågan till oss läsare blir hur mycket hinner Malin lära sig om Jacks speciella förflutna innan det är för sent? Och kommer de även kunna komma varandra närmare innan minnet sviker Jack helt?
Det här är också en bok om att leva med en anhörig som är för frisk för att få hjälp eftersom förståelsen inte finns där hos personen själv och för sjuk för att förstå vad man inte ska göra för att inte utsätta sig för fara. Och sen den ojämna vägen där minnet sviker allt mer och den anhöriges desperation och sorg.
Jag som är rätt strukturerad av mig hade lite svårt i början med både Malin och Jack eftersom deras liv var rätt kaotiska och jag blev stressad av dem av olika skäl. Men samtidigt blev jag det på ett bra sätt eftersom det är just därför det är så viktigt att se hur olika våra liv och drömmar kan se ut. Och vad man är beredd att offra för dem.
Betyget blir 4 av 5!
Jag är lite nyfiken på denna, eftersom jag läst en annan bok av henne som jag har gillat. Jag blev inte mindre nyfiken nu 🙂
SvaraRaderaJag tyckte aningen bättre om Den röda adressboken. Men det beror mycket på att jag kan ha lite svårt för ostrukturerade människor. Och en dement person är ju det naturligt till viss del. Sen blev jag stressad av dotterns ständiga brist på tid. Tiden räcker ju inte alltid till allt man vill och borde. Men det är ju också nyttigt att läsa om personer som skiljer sig från mig på ett väldigt trovärdigt sätt.
Radera